söndag, juni 16, 2019

Fasader för en stad att skylta med

Det verkar vara en kraftfull trend, det där med att låta häftiga målningar breda ut sig över annars intetsägande fasader i våra städer.
De här två har funnits sedan 1917, men jag upptäckte dem först nu, en på vardera sidan av Hantverksgatan mitt i Arvika.

Målningarna kom till i samband med gatukonstfestivalen Artscape. På gatans östra sida möter man den piprökande gubben. Verkets upphovsmän, en duo som kallar sig Norman Clan, förklarar vad vi ser: "En gammal fiskare med en ouppnåelig dröm full av oändligt antal fiskar och hopp om att fånga nästa stora." Sedan hänger de på en något otydlig fras om vår miljö och moderna livsstilars negativa inverkan på den.

Den västra bilden, som nog är lite svårare att upptäcka för den tillfällige besökaren, heter "The Griffin" (Gripen), gjord av någon som kallar sig Wild Drawing. Han sägs ha ägnat sig åt gatumåleri i snart 20 år och har haft en rad egna utställningar runt om i världen. Just den här bilden har han inte försett med någon "varudeklaration", men nog är det en kraftfull pippi det där!

Skyltsöndagen ägnar jag alltså åt Arvika, staden där jag tillbringat nio år av mitt liv. Trevligt ställe! Och det var det även innan fasadmålningar var trendigt. Via BP hittar du andra bloggare som skyltar.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juni 15, 2019

Ett äkta fynd som märks


Var just på väg att slänga den. Prislappen som satt på en lila blus. Ännu ett reafynd, jag måste ju se till att göra skäl för mitt smeknamn "Rea-Lisa" som ibland kommer till användning i en (mycket) snäv krets.

Inser plötsligt än en gång att det finns fynd av olika kvalitet. Bäst är ju halva priset på rean, eller hur? Då blir i princip varje köp ett kap. Den här gången ännu bättre!
För i det här fallet var den påskrivna summan 100 kronor jämnt. Fast blusen, i fin dansk design av Margit Brandt, uppenbarligen nyss kostade nio gånger så mycket. Vilket jag, för tydlighets skull, aldrig skulle ha betalat ...

Nu har jag rådbråkat min hjärna för att komma fram till hur stor rabatt jag egentligen fått och mitt matematiska sinne (matte är inte min bästa gren) säger att jag shoppat för 11 procent av ursprungspriset. Eller fått en prissänkning med 89 procent om man vill se det så.

En sådan lysande affär får leva kvar ett tag i form av bokmärke. Och bokmärken är något som uppmärksammas av fler, vecka efter vecka, lördag efter lördag. Kolla hoBoklystenHanneleMösstantenBPEmma och Gerd. Blir vi ännu fler?
Jajamensan, Kerstin har tillkommit!

Copyright Klimakteriehäxan

Vill du lyssna? Var så god!

Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok, gratis att lyssna på. Klicka bara på länken!

Det tar två timmar och femton minuter av ditt liv att följa Lena och Ulla-Carin genom mina ögon. Den ena har du aldrig förut hört talas om, den andra har du haft i din tv hur många gånger som helst, fast det är några år sedan nu.

Det handlar om många bitar av deras liv: om arbete, kärlek, bröllop och barn. Men båda kvinnorna drabbas av obotlig sjukdom. Lena fick cancer, Ulla-Carin ALS (Amyotrofisk Lateral Skleros). Och de mötte döden på helt olika sätt.

Ljudversionen har kommit till tack vare två entusiaster, Mikael Katzeff och Micke Seid, båda djupt engagerade i arbetet för ökad forskning framför allt kring ALS. Tack vare att Micke och Micke hanterat det tekniska finns alltså texten nu att lyssna till. Det är min röst du hör.

Boken har redan lästs av nästan fem tusen personer, men jag hoppas förstås på fler. Kanske inspirerar det någon att skicka en slant till Cancerfonden eller Ulla-Carin Linduists stiftelse för ALS-forskning. I så fall blir jag glad! Och tacksam!

Copyright Klimakteriehäxan

Oj hur hamnade vi här?

Ja man undrar. Hur ska ni ta er ner från det här stora taket?
Om ni ska vänta tills ni lärt er flyga är ju risken att ni svälter ihjäl! Eller att kråkorna tar er!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 14, 2019

Avslutningsdags

  1. När tog du studenten/gick ut skolan? Blev med vit mössa den 10 maj 1965, vid Högre allmänna läroverket i Arvika. Gick allmänna linjen, språklig gren. 
  2. När var senaste gången du hade lov? Måste ju ha varit då, på 60-talets mitt. 
  3. Hur såg en avslutning i grundskolan ut? Det var realskolan för min del, eftersom det tilldrog sig i forntiden. I kyrkan. Utdelning av betyg och eventuella premier/stipendier. Finklädda var vi, efter bästa förmåga.
  4. Vad brukade du göra under dina sommarlov? Jobbade (alla lov, inte bara på sommaren). Stod bakom disken i min pappas diversehandel. Badade under timmen vi hade lunchstängt. Och så träffade vi släkten.
  5. Vilken låt förknippar du med sommar och avslutning? "Den blomstertid nu kommer", i kombo med "I denna ljuva sommartid". Två psalmer alltså.
"Fem frågor en fredag" startar hos ElisaMatilda, som nu känner hur det handlar om avslutningar lite överallt ...

Också en avslutning, fast inte på ett skolliv utan på en sommardag vid Mälaren.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juni 13, 2019

Visst vill vi ha besök! Och kommentarer!

Torsdag eftermiddag betyder ny helgfråga från Mia i bokhörnan. Idag denna:
Hur viktigt tror du det är att man besöker och kommenterar andra bokbloggare? Utveckla gärna ...
Utan besökare blir ju bloggen rätt död, någonting åt onani-hållet i bästa fall. Jag menar att visst kan man blogga väldigt mycket för sin egen skull (jag brukar hävda att jag gör det) men nog är det roligt och viktigt att fler är intresserade. Utan kommentarer blir den också tämligen livlös. Observera förresten att detta gäller inte bara bokbloggar utan alla sorter!

Dessutom försöker jag numera svara på alla kommentarer som besökare lämnar här. Det blev möjligt tack vare att Emma (som jag bara "känner" via bloggen) förklarade hur man gjorde. Samma trevliga människa gjorde också min text "I ljust minne bevarad" till e-bok och läsbar i pdf-format, inget jag hade bett om men naturligtvis blev jätteglad och tacksam över! Där ser man hur en oteknisk bloggare kan få hjälp av ett bloggande datasnille! 

Bonusfråga: Vad är din favorit bland fikabröd? Tror inte att jag har någon riktig favorit, jag tycker om många goda saker, alla tämligen onyttiga. I dag smällde jag i mig en florentin till kaffet, vilket betyder en rejäl nöt- och mandelhög, insvept i något knäckliknande, på mazarinbotten. Smaskigt!
Ja men på något sätt ska man väl fira sin namnsdag?

Copyright Klimakteriehäxan

T-banekonst – nu med guide

Det finns en attraktion i Stockholm som är nästan gratis, riktigt rolig och dessutom perfekt en grå och regnig dag: "Konståkning" i tunnelbanan! På station efter station har utsmyckningarna fått bre ut sig, den ena varianten mer fantasirik än den andra. Möjligen är detta världens längsta konstutställning, den brukar i alla fall kallas så.

Jag har flera gånger tagit utländska gäster med mig på en t-banetur, och samtliga har varit både roade och, faktiskt, lite imponerade. Så mycket färgglädje, så många olika budskap! Och man måste inte vara tillfällig besökare i stan, detta passar bra även för en "hemester"!
Nu har SL lanserat en pratande guide i inspelad form, bara att ladda ner här. Skådespelaren Alexander Karim har lånat ut sin röst i rollen som ciceron.

Så om vädret inte är på din sida men besökarna är det: åk kollektivt och kliv av på de stationer där du tycker det verkar mest lovande! SL erbjuder fylliga broschyrer man kan konsultera, förutom på nätet förstås.
Observera att station Fridhemsplan är stängd hela sommaren, men det är inget att sörja, för där var perrongväggarna precis lika trista som de är på Zinkensdamm ...

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 12, 2019

Ett fodral du kanske inte vet att du behöver

FODRAL är det ord som Sanna fastnat för som denna veckas temaord i Gems Weekly Photo Challenge. Lite originellt, inte sant?

Men visst har jag fodral, av diverse sorter. För glasögon, för läsplatta, för mobil. Det mest unika är mitt egenhändigt virkade överdrag till en solfjäder. Jaså, visste ni inte att ett sådant är bra att ha, snudd på nödvändigt, faktiskt!?
Eftersom alla kloka människor alltid har en solfjäder i handväskan, åtminstone sommartid, är det lätt att den där relativt ömtåliga saken får sina törnar och går sönder.

Faktum är att jag beslutar mig för att ta en repris, på ett blogginlägg som är nästan precis tolv år gammalt, så hade jag inte sagt något skulle ni ha trott att det var sprillans nytt ... Var så god:

Det var i fjol som jag upptäckte solfjädern.
På semester i varma Italien såg jag hur var och varannan människa av kvinnokön, ung som gammal, hade en. De användes dessutom flitigt. För bara en Euro på lokala marknadsgatan inhandlade jag denna fantastiska sak och tog den i omedelbart bruk. Insåg vad jag i åratal gått miste om när sommaren varit i varmaste laget: en stilla, svalkande fläkt som jag själv kunde styra, till råga på allt gick den lätt ned i handväskan.
Köpte flera och gav bort när jag kom hem.

Sedan dess har jag för det mesta en solfjäder inom räckhåll, och har faktiskt också sett att fler än jag skaffat sig detta effektiva motmedel mot kvalmighet och onödiga svettdroppar.
Men saker som kostar en tia är inte särskilt hållbara.
Det gäller även solfjädrar, som åtminstone till stor del består av papper. Väl nedstoppad i väskan är det lätt gjort att den spretar lite, att den trasslar in sig i hårborsten eller krockar med nyckelknippan.
Den får inte gå sönder, det får bara inte ske!

Under midsommarhelgen hade jag som ni redan listat ut inte anledning att ta upp min solfjäder en endaste gång. 
Bakom den regnprickiga fönsterrutan satt jag och längtade efter solen.
Men det går ju inte att bara sitta helt overksam och vänta.
Det var då jag fick min snilleblixt.
Min solfjäder ska få ett fodral! Jag har letat tidigare. Tandborstfodral är för korta, innerrullen i hushållspappret både för stor och för kort. Ingen annan lösning har varit inom synhåll.

Jag skred till verket. Lade upp tjugo luftmaskor och satte igång, till omgivningens häpnad – det är väl bekant att mina handarbetsprojekt sällan eller aldrig blir fullbordade, så vad var nu detta? Maken undrade försynt om han skulle föräras ett penisfodral av hemslöjdstyp, men han slutade undra när mitt verk var betydligt längre än tjugo centimeter. 

Nu har jag Fodralet. Ett avslutat handarbetsprojekt!
Virkat, i fasta maskor och stolpar, med rester av bomullsgarn, blandade färger utan hämningar. Och, klokast av alltihop, öppet i båda ändar, så att man alltid kan stoppa in den fasta änden först – och också dra ut den först, åt andra hållet. 
Två knappar ser till att min kära solfjäder håller sig i sitt fodral.
Tänk ändå vad lite regn kan få en till.

PS Det känns som om det passar bra att citera Johan Ludvig Runebergs dikt om Lotta Svärd, i "Fänrik Ståls sägner": "Något tålte hon skrattas åt, men mera hedras ändå".


Jag har redan tidigare sjungit solfjäderns lov, läs här! - så får du till och med veta lite om dess historia!

Copyright Klimakteriehäxan


tisdag, juni 11, 2019

På min pocket-topp

Johanna i deckarhörnan tycker precis som jag: att böcker i pocketformat är behändiga, inte minst på sommaren, när man vill ha god läsning i solstolen eller hängmattan. Alltså är uppdraget för denna veckas topplista mina fem bästa lästips bland böcker som finns utgivna i pocketformat.
Jag satsar inte på några nyheter utan på sådant som jag haft svårt att lägga ifrån mig. Den ljuvliga känslan!

"Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) för den händelse du inte redan läst den. För en gångs skull ett (för mig åtminstone) helt överraskande slut! Paula Hawkins skrev den.

"Morgon i Jenin" (Morning in Jenin) av Susana Abulhawa. En originell vinkel på den urgamla konflikten mellan judar och palestinier.

"Ers Majestäts olycklige Kurt" som jag inte tröttnar på att rekommendera. Av paret Lena Ebervall och Per T Samuelson. Ger läsaren den fantastiska Haijby-affären i väl researchat och väl skrivet koncentrat. Och jo, det har ju hänt i verkligheten!

"Mårbacka", alla tre delarna av Selma Lagerlöfs självbiografi nyutgivna i en volym. Suverän läsning. Förstås. 
Nej, förlåt. Trippelboken finns bara i inbundet format. Då hänvisar jag till de olika bitarna som var och en finns som pocket!

"En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun)  bländande bra, om man får skoja lite med titeln. Om en familj som försöker ta sig igenom Biafra-kriget. Chimamanda Ngozi Adichie har skrivit denna mästerliga historia som utspelas i hennes hemland Nigeria. Bygger ju också på verkligheten, även om den fått romanens form. Den flickan är god för ett Nobelpris, sanna mina ord! Och kom ihåg var du såg det först!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 10, 2019

Allt annat än kasst

Ni kommer väl ihåg Kasskampen? Jag verkar själv ha glömt bort den ett tag, men den lever naturligtvis. Skam vore det annars!
Det debatteras ofta nu hur det egentligen förhåller sig: vad är minst skadligt för vår omvärld, är det påsen av papper, plast eller tyg?

Svaren varierar och det är inte helt enkelt att bestämma sig för vem/vad man ska tro på, men en sak verkar all expertis vara överens om: att det viktigaste är återanvändning, så länge det någonsin är möjligt, och sedan förstås återvinning. Allt för att slita mindre på miljön.

En av mina grannar deltar uppenbarligen i Kasskampen, möjligen utan att ha en aning om det. Men att svepa in cykelsadeln i en plastpåse från matbutiken är naturligtvis både ändamålsenligt, praktiskt och billigt. Allt annat än kasst, helt enkelt.
Kom upp på barrikaden, delta i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juni 09, 2019

Bra pekpinne

Möjligen kan det anses jämställt med att slå in en vidöppen dörr. Men kanske inte ändå. För även om de flesta blomstervänner är helt på det klara med att snittblommor kräver vatten glöms det nog bort emellanåt att de dessutom bör förses med nya snittytor, så att stjälken inte hunnit torka ihop.

För mig var detta första gången jag fick denna pekpinne skriven på näsan, så att säga (om det går att skriva pekpinnar på näsan förstås?). Så kan det gå när man rensar bort gamla kvitton! Och jag lovar högtidligen: jag tar fram sax eller kniv, bjuder på gödning och vatten, kallt till saftiga stjälkar, varmare till hårda (av rosentyp).

Söndag är inte bara Skyltsöndag, det är en bra dag för blommor också. Dessutom är det tydligt: alla skyltar kan inte vara stora. Den här till exempel är liten men naggande god!
BP är alla skyltsöndagars moder numera. Via henne hittar du andra bloggar med skyltar.

Copyright Klimakteriehäxan

Två flickor som tänker: Greta och Mafalda

Det är Greta Thunbergs förtjänst att jag blir påmind om en av mina sanna idoler och hjältinnor här i världen, om än i den fiktiva. Svenska Gretas berömmelse och raketkarriär är unik. Trots sina unga år har hon fått ett snudd på obegripligt stort inflytande på miljödebatten, både här hemma och ute i världen. Hon är påläst och klok och får folk att lyssna.

Men det finns en annan flicka, ännu yngre, som djärvt satt sig upp mot den galna vuxenvärlden och maktfullkomligheten i decennier redan. Är hon på väg att bli helt bortglömd? Det får inte ske!
Hon heter Mafalda, en liten superklok tös från Argentina, tecknad av Quino (Joaquin Salvador Lavado) mellan åren 1962 och 1973. En underbar tjej!

Mafalda kan väl kallas för lillgammal (det har ju också sagts om Greta), eftersom hon har synpunkter på allt sådant som vi kanske inte tror att barn funderar över: världsläget, samhällsutvecklingen, de eländiga krigen, relationer. Hon har synpunkter på undervisningen i skolan och på mammans bristande politiska engagemang. Dessutom avskyr hon soppa, speciellt på sommaren ...

Ursprungligen är hon en seriefigur, men i takt med att hennes popularitet ökade dök hon upp i många olika skepnader: på kläder, accessoarer, småprylar, precis som det brukar bli med inne-figurer. Några kortfilmer blev det också, och Mafalda blev till och med staty i Buenos Aires (i stadsdelen San Telmo) och motiv på ett frimärke.

Quino kan aldrig ha tänkt annat än att han tecknade en serie för vuxna, det tyder väl ämnesvalet på. Ofta avbildas den lilla något knubbiga hjältinnan sittande vid sin stora jordglob. Om den handlar många av hennes tankar om framtiden, varför politiken och politikerna inte är bättre, varför världsfreden fortfarande låter vänta på sig. Det oroar henne, precis som dagsläget i världen bekymrar Greta. Båda flickorna verkar klokare än sina samtida vuxna och strör tänkvärdheter omkring sig.

I Sverige översattes Mafalda och dök först upp i tidningen Aktuellt i politiken. Så småningom fanns stripparna med henne också i Dagens Nyheter, och hon publicerades även i bokform. I min hylla står den kompletta serien, både den på spanska och den på svenska, och så har jag några andra Mafalda-böcker också ...

Mafalda och hennes kompisar finns inte länge i nya versioner, men den gamla håller bra, eftersom människan i mångt och mycket har att tampas med samma eller likartade problem. Greta och Mafalda skulle ha jobbat väldigt bra ihop, det är jag helt övertygad om. Båda tjejerna har fått utstå en del spott och spe, men det förtjänar ingen av dem, tvärtom.

Quino är vid det här laget på väg mot sin nittionde födelsedag, så att han skulle se till att Mafalda blev pånyttfödd och uppdaterad, det är nog uteslutet.
Men Mafalda finns förstås kvar med en sorts evigt liv, i min bokhylla liksom hos mängder av andra fans. Vore det inte dags att ge ut böckerna med henne igen?

Tack och lov finns den andra tänkande flickan kvar, 2000-talets Mafalda: Greta Thunberg. Hon har ju en fördel framför sin "syster i anden": hon är av kött och blod. Och vem vet, rätt som det är kanske  också Greta finns på ett frimärke, även om statyn lär låta vänta på sig ...

Copyright Klimakteriehäxan
Teckningar Quino

Den här texten har också publicerats på Nyfiken Grå, en gratissajt med läsning riktad till en äldre publik.

CITAT om döden

"More Americans were shot to death by March 6 this year than died on D-Day."

-Alltså: I USA var antalet människor som skjutits till döds från nyår till och med 6 mars i år större än antalet dödsoffer på Dagen D under andra världskriget. Washington Post gör jämförelsen som måste få varenda människa att hisna. Och gråta, faktiskt.

lördag, juni 08, 2019

Rosornas krig

Det pågår en skönhetstävling där ute. Samtliga kandidater får generationer av Miss Universum och alla andra sorters Miss-ar att framstå som bleka, ointressanta och lättglömda.
Jag talar om rosornas krig.

Vem tar hem segern? Den gula, den vita eller den rosaröda? Eller kanske en liten blekare rosa konkurrent?
Du är domaren, och utslaget kan inte överklagas hos någon instans, någonstans, någonsin.

Dessutom har det här kriget ett alldeles naturligt slut, till skillnad från andra konflikter. För när kronbladen fallit till marken är kampen över.
Njut så länge den varar!






Copyright Klimakteriehäxan

Det inbyggda bokmärket


Det finns ofta i biblar och psalmböcker, men ibland också i andra. Det inbyggda bokmärket. Oftast ett band (siden?) som sitter fast i ryggen och sedan följer med i läsningen, blir aldrig borttappat, ramlar inte ut.

Många sådana har jag inte, men i den här vackra boken som handlar om en svensk som skrivit historia finns ett. Karin Berglund är författaren till "Jag tänker på Linné - Han som såg allt" och i den får man följa med Carl von Linné på hans resor, träffa hans lärjungar och bli bekant med nya växter och härliga blomster. Omslagets tulpan är ju en ren njutning bara den!

Ser att märket blivit kvar vid sidan 229, vilket rimligen antyder att jag avbrutit läsningen där, just när Linné ska börja arbeta som läkare i Stockholm ... Borde fortsätta, helt klart.

Det här med bokmärken är något som uppmärksammas av fler, vecka efter vecka. Kolla hos  BoklystenHanneleMösstantenBPEmma och Gerd. Blir vi fler?

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 07, 2019

Veckan i backspegeln

  1. Vad är något du köpte i måndags? Snart en vecka gammalt ... minns inte att jag köpte något särskilt, dock! Jo förresten: köpte flera flaskor cava. 
  2. Vilket väder hade du i tisdags? Rätt fint, lite blåsigt. Såg femte och sista delen av Chernobyl på HBO. Så bra!
  3. Vad gjorde du på lill-lördag i onsdags? Tog ut cykeln för första gången denna säsong. Däcken var naturligtvis platta, och pumpen trasig. Fick leda cykeln i jakt på annan pump. Det slutade med att en tjej hjälpte mig och pumpade med sin egen!!! Så otroligt hyggligt! (hon tyckte jag hanterade pumpen oproffsigt när jag skulle göra det själv ...)
  4. Hur firade du årets nationaldag igår torsdag? Väldigt lite eller snarare inte alls. Såg några bilder i tv-nyheterna. Och några sekunder av Carola på Skansen i en klänning som såg ut att vara gjord av gamla konservburkar.
  5. Vad blir det för fredagsmys? Räkor, ost och vin. Det har blivit en tradition som verkar hålla i sig. Ikväll tillsammans med goda vänner.
  6. Hos ElisaMatilda dyker de upp, de fem fredagsfrågorna. Som härmed besvarats!
    Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juni 06, 2019

Typiskt svensk bok – finns det?

Så här på nationaldagen slår Mia i bokhörnan till med en riktigt svår helgfråga:
Vilken typisk svensk bok måste man läsa?

Det står helt still i min skalle. Finns det en sådan, eller flera? En bok som berättar om Sverige och svenskarna. En välskriven text som känns äkta. Inte bara historia. Berättelser som känns trovärdiga. Inte tråkiga historier, men inte heller gycklande med våra eventuella svagheter, även om lite självkritik ofta är klädsamt.

Kanske Vilhelm Mobergs utvandrarserie? Selma Lagerlöf? Per Anders Fogelström? Något av Astrid Lindgren, Salkråkan till exempel? Eller varför inte, ja varför inte Fredrik Backmans "En man som heter Ove"?! Den innehåller faktiskt mycket av det jag önskar av "en typisk svensk" bok. Inklusive lite humor.
Den får det bli.

En bonusfråga lyder: Hur firar du nationaldagen? Mitt trista svar är väl om sanningen ska fram: inte alls. Fast det blir nog sill och färskpotatis till middag, ganska svenskt i alla fall ...
Men grattis, alla som heter Gustaf!

Copyright Klimakteriehäxan

Enkelt att bli smartare

Det är bra att röra på sig.
Jasså, du har hört det förut?
Jo, det har vi väl alla. Men när Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till boken "Hjärnstark", reder ut begreppen blir det klarare än någonsin hur man kan göra för att bli både smartare, mer kreativ och bättre på att komma ihåg saker. Man kan röra på sig!
Väl använda fyrtio minuter!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 05, 2019

Tjernobyl i backspegeln

Stellan Skarsgård och Jared Harris har två huvudroller i "Chernobyl". Bild från HBO. 
Den finns komplett att se nu på HBO, miniserien i fem delar om den fruktansvärda kärnreaktorolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986.
Och den är riktigt, riktigt bra. Att titta i den backspegeln är nästan ett måste, faktiskt.

Tittaren får vara med om förspelet till olyckan, bevittna den olycksaliga ordergivningen, se hur allting rasar, reaktionerna, skräcken i de insattas ögon, nyfikenheten i omgivningens.
När räddningsarbetet kommer igång sänds folk i döden, så kraftig är strålningen, den går inte att hejda. Några verkar fatta att de "måste" offra sig, andra tror sig odödliga.

Efterspelet rymmer lögner, hjältedåd och intriger. Vem ska ha skulden? Vad ska straffet bli? Sista delen blir ett rättegångsdrama med vittnen som tröttnat på att ljuga för Sovjetunionens ryktes skull. I soffan sittter man som klistrad framför tv-rutan.

Lite lustigt är det ju att detta berättas på engelska, regisseras av en svensk (Johan Renck, f d Stakka Bo) och med bl a svenska skådespelare. Stellan Skarsgård är lysande som rysk politiker, David Dencik är porträttlik som Gorbatjev, Fares Fares spelar luttrad krigsveteran från Afghanistan, Emily Watson en samvetsgrann forskare. Britten Jared Harris har en nyckelroll. Miljöerna lär vara synnerligen väl skildrade, rysslandskännare intygar "äktheten", expertisen berömmer också framställningen av de tekniska detaljerna.

Till grund för manuset ligger tydligen, delvis, Svetlana Aleksevitjs bok "Bön för Tjernobyl", en dokumentärroman och en av anledningarna till att hon fick Nobelpriset i litteratur 2015. Men Aleksevitjs namn nämns inte i sammanhanget.

Vi är många som minns den där aprildagen 1986, den som skulle komma att gå till historien för den tragiska händelsens skull (vi vet fortfarande inte hur många dödsoffer den orsakade).
Själv var jag redaktör för Rapport 19.30 i Sveriges Television den kvällen. När uppgifterna om en eventuell kärnkraftsolycka började komma gick det inte att vara säker: talade vi om en äkta katastrof eller var det falskt alarm?

Det ledde till att jag förberedde två väldigt olika nyhetssändningar: en med, en utan en allvarlig olycka.
Ni vet vilket körschema jag valde innan direktsändningslampan utanför studion tändes.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Just nu kan man titta på HBO Nordic alldeles gratis i en månad ...

Hatkärlek

Jag hatar koltrasten.
Fast egentligen älskar jag den. Av hela mitt hjärta.
Men klockan tre på morgonen när det låter som om den sitter precis UTANFÖR mitt sovrum, direkt på fönsterblecket tror jag. Så högljudd!
Då hatar jag den. Intensivt.
Senare samma dag är kärleken tillbaka, i alla fall om jag lyckats somna om.

Garanterar inte att detta är syndaren. Möjligen är det en duva ... men en fågel i alla fall!
Och den är UTANFÖR!
Hos Sanna, som i Gems Weekly Photo Challenge lägger ut ett nyckelord i veckan att illustrera, är det just UTANFÖR som gäller denna gång! Klicka på länken och titta på fler bilder på temat!

Matsäck är naturligtvis bra och praktiskt, men mindre populärt med medhavd förtäring när man hamnar på ett ställe som säljer mat. Förståeligt att hemmamackorna får stanna UTANFÖR, eller hur? Tydligt budskap på den skylten.
Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juni 04, 2019

Topplista inför sommaren

Ser jag fram emot några särskilda läsupplevelser i sommar, när det kanske blir läge att sitta i solen (eller för den delen i skuggan) med en bok medan fåglarna sjunger, insekterna surrar och blommorna står och prunkar i tysthet?

Johanna i deckarhörnan efterlyser topplistor med sommarlitteratur: böcker vi ser fram emotHon satsar på titlar som ges ut under sommaren, det gör förstås inte jag. Men om jag skulle våga mig på en liten gissning kan den se ut så här:
"Sista färjan från Ystad" av Karin Alfredsson. Går som en raket på Storytel.
"Vi mot er" av Fredrik Backman. Den har legat länge i hyllan nu.
"Den som går på tigerstigar" av Helena Thorfinn. Också en långliggare.
"Ensamhetens språk" av Jan-Philipp Sendker. Och hoppsan, nu finns ännu en titel i samma serie!
"Tre minuter" av Anders Roslund. Ytterligare en som bara väntar på att bli öppnad.
Fyra svenska titlar och en tysk. Känner jag mig rätt dyker det nog upp minst en engelskspråkig sak dessutom.

Klarar jag av dem? Lovar ingenting bestämt. Har en rad böcker halvlästa, ofattbart många för att vara jag som egentligen bara tillåter mig en trio-kombo: en faktabok, en roman och så något med korta stycken, att bläddra i när man ändå sitter på toa!
Hörböcker i bilen tillkommer.

Copyright Klimakteriehäxan

Hon bor där!

Om du liksom jag med nöje ser på det tämligen lekfulla heminredningsprogrammet "Vem bor här?" i Sveriges Television finns nu en annan chans att gå husesyn hos speciella människor i inte särskilt vanliga, men desto mer utstuderade miljöer: "Drottningens slott".

Det är den danska drottningen som i 42 minuter guidar i kungliga Amalienborg, dit jag för min del aldrig tagit mig trots ett antal besök i Köpenhamn. Nu blir det rundvandring späckad med information: Greve Moltke är minsann inte bara en päronsort, till exempel. Och det finns en enkel förklaring till varför man på 1700-talet drack alla drycker under en måltid ur ett enda glas. Dessutom använde man rationellt nog samma tyg, i samma färg, till både väggar, gardiner och möbelklädsel.

Margrethe knallar runt i rum efter rum, på våning efter våning, i stadiga skor, röda strumpor och (lustigt nog) med en handväska över axeln. Denna häftiga kvinna vet att kungligheter minsann kan bo lite enklare än andra statsöverhuvuden när de kommer på besök, och hon visar förtjust den "hemliga" trappan och förbindelsegången mellan två huskroppar som tydligen nästan bara används en gång om året, efter det traditionella nyårskalaset i slottets festsal.

Bakom skrivbordet i arbetsrummet bekänner hon att hon inte är nån vidare ordningsmänniska, en ursäkt för att där ligger en hel del papper i högar ... Tavlor i pampiga guldramar är det gott om, och den superexklusiva originalservisen Flora Danica, handmålad kring förrförra sekelskiftet, pryder väggarna i ett helt rum.

Hon tittar ut på slottsgården och vinkar kort åt en passerande undersåte, som förmodligen inte hann fatta vem damen i dörren var. Strax tänder hon en lampa i nästa rum. Tråkigt blir det aldrig, fast möbleringen försiktigt uttryckt inte känns som något man omedelbart vill kopiera, även om man kunde. Fast så är det ju också med många av bostäderna som dyker upp i "Vem bor här?", inte sant?

Du har två månader på dig att se programmet (inspelat 2015) på SVT Play. Det kan förgylla (mycket bladguld!) en kväll när det blåser och regnar, vågar jag påstå!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 03, 2019

CITAT om kvinnor

"Det krävdes en kurs i kroki för att jag skulle fatta hur komplicerade kvinnor egentligen är."

-Yttrandet tillskrivs Jan Stenmark, väletablerad konstnär hemmahörande (åtminstone delvis) i den tecknade humorbranschen. Ja kanske skulle betydligt fler anmäla sig till en sån kurs? För ökad förståelse!

söndag, juni 02, 2019

Vänskap att skylta med

De promenerade i god fart längs Playa de Palma (på Mallorca).
Väninnor, de allra bästa uppenbarligen. Turligt nog gick de så att säga på rätt sida, för STBE ENDFRI hade inte varit ett lika begripligt budskap att skylta med.

Det är skyltsöndag, men det visste ni väl redan?
Som vanligt tar ni den här vägen för att hitta fler bloggare med skyltar.
Ännu en bild från Mallorca får ni på köpet. Visst ser nedfarten till den här källarlokalen riktigt inbjudande ut, tack vare dekorationsmålningen? Också en skylt, eller hur? "Välkommen in", eller nåt.

Copyright Klimakteriehäxan

Näsduksdags

Det har kommit att få något nästan rituellt över sig, mitt årliga försommarbesök hos näsduksträdet i Eriksdalslundens kolonistugeområde på Södermalm. Visserligen har det hänt att jag missat, men oftast ser jag till att hålla koll.

I dag var det läge för den där visiten igen. De vita näsdukarna har brett ut sig för att lyfta fram trädets "riktiga" blommor, locka dit insekterna (och inte bara flanörer som uppskattar växtlighet i alla möjliga olika former och färger).
Näsduksdags, alltså, fast inte för att tårarna trillar.

Om du klickar på bilden blir den större och finare!
Copyright Klimakteriehäxan

Idag tycker jag synd om ...

Jo minsann. Det är synd om människorna, det slogs fast redan i August Strindbergs "Ett drömspel". Så i dag tycker jag synd om ...

... var fjärde svensk man och var tionde svensk kvinna. Varför? Jo för att de aldrig äter grönsaker. Det har de i alla fall sagt i den Sifo-undersökning (på uppdrag av Axfood) som ligger till grund för Vegobarometern. Stackars människor som missar så mycket gott! Och nyttigt, dessutom!

... den redigerare/rubriksättare på Svenska Dagbladet som inte kan läsa innantill utan förväxlar en konspirationsteori med fakta. Detta i Svenska Dagladets kulturbilaga i dag, där man påstår att Jesper Rönndahl hoppade av tv-succén Svenska Nyheter med anledning av att "Till slut sa Sovjetgänget på SVT stopp". Det citerar han, men det är inte hans egna ord. Det hade dock varit sensationellt om det varit sant.

... riksdagsledamoten och f d EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD), tillika f d journalist och tv-programledare, som förvånansvärt nog inte verkar förstå att också hans politiker-roll kan granskas och att han, precis som han själv så många gånger krävt, som makthavare måste stå för sina handlingar. Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski uttrycker detta alldeles förnämligt i dagens tidning. Tja, tycka synd om förresten  som man bäddar får man som bekant ligga ...

Gå på grönsaksmarknad! Ett nyttigt nöje. Som alltför många uppenbarligen missar.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juni 01, 2019

Sommarlåten framför andra

Hos Orsakullan finns en liten fråga att besvara för den som känner sig hugad: Finns det någon sommarhit du fortfarande tycker om?
Tja, den musikaliska superfinsmakaren kommer väl nu att rynka på näsan, men det kan jag stå ut med, eftersom en specifik låt dyker upp i min hjärna direkt, så snart jag läst frågan.

För när Sven-Ingvars klämmer i med "Sommar och sol", då känner jag att det är sant. Den blå himlen, blommornas doft, närheten till vatten som är som gjort för att bada i. Skolavslutningen är avklarad, ledighet väntar, och i bakgrunden hör jag Bengt Alsterlind klämma ur sig någon värmländsk självklarhet av modell "Hajk".

Låten är från början fransk, med titeln "Grain de sable" (Sandkorn), gjord av David Alexandre Winter. Den svenska versionen med text av Kerstin Lindén har lockat fler artister, Icona Pop gjorde den i "Så mycket bättre" för ett par år sedan.

Redo att uppleva känslan av härlig sommar? Var så god! Snåla inte med ljudvolymen!

Copyright Klimakteriehäxan

En älskad bokbjörn


Boken om Nalle Puh var den allra första jag läste alldeles själv. Jag älskade AA Milnes björn från första sidan, mest kanske när han jagade Heffaklumpen. Det är något vänligt och mjukt med den där nallen, till och med vänligare och mjukare än de flesta andra i hans släkte.

Så vad är mer självklart än att man vill ha honom som bokmärke, när han nu råkar ligga där i lådan och bara vänta på att bli återupptäckt och tagen i bruk? Se hur han beundrar trollsländans flykt, mitt i grönskan och med lätta sommarmoln på himlen ... rena idyllen!

Veckans bokmärke hittar du hos fler: Boklysten, HanneleMösstantenBPEmma och Gerd. Blir vi ännu fler? Men mina är nog snart slut, känns inte som att jag ska skaffa så många nya när jag nu visar mitt fyrtionde!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 31, 2019

En alldeles vanlig fredag

"Fem en fredag" är en liten enkät man hittar hos ElisaMatilda. Som i dag. Temat är UPPREPNING:
  1. Vad upprepar du flest gånger under veckan? Min frukost. Rågrut, kalkonpålägg och sallad, ibland också ett kokt ägg. Och Rapport i SVT1 ser jag i princip dagligen.
  2. Vilket album kan du lyssna på om och om igen? "Anticipation" med Carly Simon, i stark konkurrens med "Tapestry" av Carole King. Samma genre, förvisso.
  3. Vilken är en historia du berättat flera gånger? Om hur det är att leva med kackerlackor som sambor. En skräckhistoria, i mitt tycke! Tror att jag dragit den ofta, möjligen alltför ofta ...
  4. Vad är något du alltid beställer på en viss restaurang? Kalvlever Anglaise kan jag äta på flera krogar, aldrig hemma eftersom jag är ensam om att gilla lever.
  5. På vilket sätt är idag som vilken dag som helst? Vanlig frukost, i sällskap med Svenska Dagbladet. Gör Nian, sedan svåra sudokun, därpå dagskrysset och yippee, det är fredag – då finns fredagskrysset dessutom! (Jo, jag kollar förstås nyhetssidorna också, det kan ju ha hänt något i världen medan jag sov ...)  
  6. Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, maj 30, 2019

Bok att bygga en karriär på?

Det drar ihop sig till så kallat utspring, alltså att nybakade studenter slutar sin långa skolgång (åtminstone för ett tag) och att det ska firas har inspirerat till helgfrågan i Mias bokhörna denna vecka. Hon efterlyser förslag på böcker att ge till en student.

Nu är det ju så med studenter att det finns av väldigt många olika sorter. Så jag tänkte komma med förslag som beror på hur vederbörande tänker fortsätta i livet. Studie- och yrkesval, tänkta karriärer i framtiden helt enkelt, och sådant kan man förvisso förbereda sig för på många olika sätt. Som till exempel med en bra bok!

Den som tänker satsa på en vårdutbildning som läkare eller sjuksköterska exempelvis får "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) av mångfalt och välförtjänt prisbelönade Rebecca Skloot. Om en historia som varit avgörande för modern cancerforskning, men som också utgör riktigt omskakande läsning. Ni som i likhet med mig inte är så medicinskt insatta kan hoppa över de vetenskapligare bitarna, det gör absolut ingenting för storyn håller ändå!

Studenten som trotsar trenden och mot alla odds vill bli journalist får "Ett jävla solsken", biografin över Ester Blenda Nordström skriven av Fatima Brenner. Ester Blenda var en sann föregångsperson i yrket, på tidigt 1900-tal.

Den som vill ägna sig åt svenska språket och litteratur ska självklart ha "Mårbacka", trilogin som nu finns i en enda volym och innehåller Selma Lagerlöfs memoarer. Underbar läsning.

Skulle den nybakade få för sig att emigrera till det stora landet i väster bör vederbörande för den historiska bakgrundens skull läsa Vilhelm Mobergs "Utvandrarna" och resten av den serien. Kan med fördel kompletteras med "Manhattan Transfer" av John Dos Passos.

Polisutbildningen hoppas på fler sökande. Till den hugade kan man lämpligen komma med Joseph Wambaughs "The Blue Knight", inte för att polisen i Los Angeles är precis likadan som den i Sverige, men som yrkesskildring är det realistiskt och bra. Wambaugh vet vad han skriver om, med egen bakgrund i LAPD.

Om studenten är reslysten i största allmänhet skulle jag överväga att ge bort ett medlemskap i hörboksbranschen, typ Storytel. Så kan mottagaren välja fritt och läsa/lyssna i mobilen, utan att släpa på en enda liten pocket i bagaget!

Den stora frågan är kanske ändå om studenten verkligen vill fortsätta läsa. Själv har jag gjort den bistra erfarenheten att en student var så trött på läsning att den av mig med stor omtanke valda boken inte blev öppnad på väldigt länge, kanske aldrig rent av ...

Sedan har ni förstås räknat ut att de här fem böckerna rekommenderar jag inte bara till folk som är mitt i ungdomens vår på väg mot sin ljusnande framtid utan mer generellt!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, maj 29, 2019

Kvinnor för smarta för sitt parti?

Av alla resultat i valet till EU-parlamentet är ett av de mer fascinerande Liberalernas ytterst knappa överlevnadsmandat. Med 0,1 procents marginal fick partiet in sin till alldeles nyss helt okända kandidat Karin Karlsbro. 

Hon fick hoppa in när Cecilia Wikström fick silkessnöret på grund av sitt arbetssätt, som verkade gå ut på att hennes dygn hade sisådär 36 timmar – Wikström var dels EU-parlamentariker, dels aktiv som styrelseledamot i flera företag, allt synnerligen välbetalt.
Om Wikströms sätt att sköta jobbet kan man självklart ha olika uppfattningar. Men en sak är ändå klar: hon var en erfaren politiker som gjorde sig både sedd och hörd i Bryssel. Därmed är hon en i raden av dugliga fruntimmer som valt att höra hemma i det som förut hette Folkpartiet.
Man kan faktiskt säga att det började med Selma Lagerlöf, som var kommunalpolitiker i Värmland och en av dem som skrev under uppropet för Folkpartiets bildande 1934. Ingrid Segerstedt Wiberg satt i riksdagen och blev en framstående och vitt respekterad röst i freds- och flyktingfrågor.
Ingrid Gärde Widemar tog också plats bland de folkvalda. Hon blev landets första kvinnliga justitieråd. Där fanns Anne Wibble som blev Sveriges första kvinna på finansministerposten. Där fanns och finns fortfarande den fantastiska Barbro Westerholm, som är äldst i riksdagen och som verkligen gjort skillnad i socialpolitiken genom åren.
Birgitta Ohlsson, f d EU-minister,  är en strålande, engagerad och engagerande debattör, men när hon utmanade Jan Björklund om partiledarjobbet blev det för mycket. Hon förlorade striden – och klev av.
Som EU-kommissionär har Cecilia Malmström imponerat, redo för knivskarp argumentation på snart sagt vilket modernt världsspråk som helst. Så imponerande! Men nu vill hon inte vara med längre.
Maria Arnholm, f d minister, offrade sig och blev partisekreterare när där blev ett hål som var svårt att fylla. Där är hon kvar.  Inget enkelt jobb, förvisso, speciellt inte som väljarsympatierna ser ut.
Hur är det då möjligt att en så lång rad kanonsmarta kvinnor – de är förstås fler än namnen på min lista här – hamnat  i ett politiskt parti som är så oförmöget att värva röster, att föra en politik som vanligt folk gillar?
Nu vill ännu en kvinna bli partiets ledare. Nyamko Sabuni har varit minister också hon, visserligen omdebatterad men skarp i repliken och hon ger tydligt intryck av att vara välmöblerad bakom pannbenet. Får hon jobbet? Inte en aning.
Men vad jag verkligen undrar över, det är hur alla dessa klyftiga damer väljer att stanna i en omgivning som de allra flesta svenska väljare inte verkar ett skvatt roade av. Någonting måste vara fel på Liberalerna.
Copyright Klimakteriehäxan

Den här texten finns också publicerad på News 55.

Till minne av bygdens son och stolthet

Fjorton kvadratmeter plåt ska bevara och hedra minnet av Sven-Erik Magnusson i hans födelsekommun Grums. Sju stora tavlor ska sättas på plats, var och en försedd med ett citat ur texter till Sven-Ingvars mest välkända låtar, bredvid ett stiliserat gitarrhuvud uppe i högra hörnet.

Det första exemplaret finns mitt i samhället, det invigdes härom dagen och på det kan man läsa några rader ur "Anita", dikten av Gustaf Fröding som Sven-Erik tonsatte och som kom att bli ett av hans mest älskade nummer.

Konstnären Bo Jonzon har utformat verken i samråd med Oscar Magnusson, Sven-Eriks son, och det är inte vilka plåtbitar som helst: det handlar om specialstål, som ska rosta långsamt och bli vackert patinerat. Allt för att bygdens son och stolthet inte ska glömmas bort  risken för det måste ändå anses som mycket liten, vi är många som haft Sven-Ingvars med oss ett helt liv, fram till hans alltför tidiga död 2017!

För egen del blir jag påmind om en annan av alla Sven-Ingvars odödliga låtar, "Det var i vår ungdoms fagraste vår". Där finns textraden: "och rätt som det regna´ kom det en skur, det konstiga de va att man aldrig blev sur". Exakt så har vädret varit och vattendropparna på daggkåpans blad, strax intill minnesmärket, använder jag härmed som bevis!

"Älska älska min Anita Med din själ och kropp Oskuldsfulla varma vita ljuva rosenknopp"

"Rätt som det regna´ kom det en skur ..." Sven Paddock skrev texten.
Konstverken till Sven-Erik Magnussons minne är som ni ser KANTIGA, rektangulära med yttermåtten 1x2 meter. Och KANTIG är denna veckas temaord i Gems Weekly Photo Challenge, så nu blir det lite svensk pophistoria även i det bloggfönstret!

Och för er som inte fattat Sven-Erik Magnussons storhet kompletterar jag nu med en version av just "Anita" som den framfördes under en lysande konsert med ett gäng kanonmusiker, visad av TV4, inspelad i Sliperiet i Borgvik, kombinerad krog och konsthall som Sven-Eriks son driver.


Copyright Klimakteriehäxan