Sommarläsning i väntan på resa

Torsdag betyder helgfråga från Mia i bokhörnan. Hon har siktet inställt på semester nu, helt naturligt så här års! Alltså landar hon i basfråga och bonusfråga som hör intimt ihop: Vad har du planerat att läsa på semestern? och bonusfråga: Hemmasemester eller åker du bort?

För min del blir det en blandning av hemester och vistelse i Barndomslandet (dit jag kommit tillbaka i dag igen). Jag är så lyckligt lottad att jag trivs på båda ställena och har det jag behöver, inklusive tillgång till bad i närbelägen sjö. Blommor att njuta av både här och där. Dessutom synnerligen välfyllda bokhyllor ...

Då är frågan vad jag ska satsa på för läsning. I mitt fall kan man ju tycka att semestern/sommaren redan är här, tänker jag. Har snart läst ut Edna O´Briens "Girls", om Boko Harams obegripligt grymma hantering av unga flickor de kidnappat i ett Nigeria fyllt av konflikter och strider. Ruggigt.

Inför sista delen av Ocean Vuongs "En stund är vi vackra på jorden" (On Earth We´re Briefly Gorgeous) tog jag faktiskt paus, delvis för att O´Brien ska tillbaka till biblioteket, delvis för att Vuongs självbiografiska berättelse är en rätt jobbig historia om svår integration i USA och sökandet efter (homo)sexuell identitet – ingendera är enkelt, med en mor som både är analfabet, totalt outbildad och dessutom full av traditioner från det gamla hemlandet Vietnam. Det är för henne han skriver och berättar sin historia, vilken tydligen är alldeles sann. Märkligt nog hann han precis få boken (som höjts till skyarna) klar innan mamman avled.

Ska i alla fall tröska mig igenom resten av boken också, men därefter behöver jag något betydligt mera lättsamt. Det lutar åt en deckare. Eller feelgood, efter all feelbad! I hyllan i Barndomslandet står också "Swing Time" av Zadie Smith som jag är sugen på, trots omfånget. Hennes "Vita tänder" (White Teeth) tyckte jag var helt fenomenal. "Shuggie Bain" som jag köpte nyligen får köa ett tag till.

En sak vet jag: jag ska inte upprepa fjolårets misstag att börja läsa en sommarföljetong i morgontidningen. Passar mig inte alls med avsnitt i längder jag inte själv får välja, tyckte rent av att det blev svårt att hålla ordning på historien. Fick helt enkelt en (förmodligen bra) bok förstörd.

Sedan vet man ju hur det är med sommarplaner: innan man vet ordet av är sommaren slut, och kanske hann man inte med någonting alls ...? När det sedan kommer till resor hoppas jag att det blir någon liten tripp frampå höstkanten. Med covidpass.

Cikoria vid min busshållplats i stan. 

Copyright Klimakteriehäxan

Julstämning i Helgfrågan

Årets julhelg är hyfsad, om man tittar på hur dagarna infaller. Julafton på en torsdag betyder att den som vill vara långledig inte behöver ta jättemånga semesterdagar. Och visst är det väl lockande med lugna dagar! Mia i bokhörnan funderar i de här banorna när hon ger oss vår sedvanliga torsdagssyselsättning med sin helgfråga:

Är det något du längtar efter att göra när det blir extra ledigt vid jul? Eftersom jag numera är ledig oavbrutet, en jättelång hemester, betyder en lång helg inte särskilt stor skillnad. Hoppas i alla fall på att se lite mer av Sonen och hans lilla familj. Hoppas också på en del vintersol, det piggar alltid upp och gör den nyttiga promenaden mer lockande!

Bonusfråga: Brukar du göra julgodis? Har gjort. Mitt müsligodis är försvinnande gott. Knäck älskar jag också. Problemet är att om jag rör ihop något i den här vägen äter jag också upp det, i raketfart. Vilket inte är riktigt bra ...

Jag fortsätter i alla fall med en annan sorts julgodis, nämligen min tyrolersallad. Oslagbart god till både skinka, korv, sylta och köttbullar. Går också att smacka i sig alldeles för sig själv!

Copyright Klimakteriehäxan

Välkommen till Söderöra!

Stockholms skärgård dräller av pärlor, så mycket har jag förstått. Men om man betänker att jag har bott i huvudstaden i över femtio år kan det te sig lite märkligt att jag sett så otroligt lite av den där övärlden, där folk i generationer njutit av sommar, sol och salta vågor, båtturer, nyfångad fisk och fina stränder för att inte tala om lite bubbel i glasen på akterdäck eller på släta varma klippor.

Tar man en färja till Finland passerar man kobbar och skär med bryggor, stugor, flaggstänger och båthus och badstugor. Kommer man nära kan man se fisknäten hänga på tork mot en vägg målad med Falu rödfärg.
Svanar ligger och ser snygga ut i vikarna, segel smattrar när skepparen lägger om kurs (ingen vill ju krocka med Ålandsfärjan).

I litteraturen finns skildringarna. Alla har vi läst "Hemsöborna", August Strindbergs klassiska roman om värmlänningen som lurar heder och ära och alla tillgångar av Madam Flod. Moderna uppföljare har skapats exempelvis av Viveca Sten med serien om morden i Sandhamn. Sju säsonger har man (hittills) gjort i tv-format! John Ajvide Lindqvist har sökt skärgårdsmiljöer, han med. Fler finns förstås.

Alltså har jag sett och läst en hel del, men inte varit på plats. Kom äntligen till Utö i fjol, men har fortfarande inte vandrat på den berömda stranden i Sandhamn. Fjäderholmarna är väl på papperet en bit av skärgården, men de ligger ju så gott som i stan, så den utflykten kan man nog inte räkna.

Fast nu har jag äntligen besökt det jag vill kalla "en riktig skärgårdsö". Den heter Söderöra, är bilfri och har en liten bofast åretruntbefolkning som utökas med sommarboende. M/S Sjögull släpper av mig på bryggan efter ungefär fyra timmar ombord. Idyllen brer ut sig framför mina ögon! Så perfekt för oss när vi ska ha hemester!

Det är lätt att fatta att en del av filmerna om barnen på Saltkråkan spelades in här. För åtminstone jag påminns om somrarna med Tjorven och Båtsman, och också om Bullerbyn i Ilon Wiklands bilder. Äppelträden dignar av frukt, vinbärsbuskarnas grenar lyser lika rött som de faluröda väggarna. Båtar i alla möjliga storlekar ligger redo att kasta loss. Grönsaker och blommor samsas i rabatter och växthus. Lite avskavt och väderpinat på sina ställen, men det hör väl till.
Alla verkar känna alla, även om vi inte möter många när vi promenerar genom skogen.

Här finns förstås inga bekvämligheter man vant sig vid: inga butiker, fast de som vistats här länge minns en kiosk. Inget apotek, inget Systembolag, inte längre post. Alltså får man se till att allt man behöver fraktas hit med båt – stor frysbox är ett måste. Mindre lass tar man hem med hjälp av Dramaten, andra har skaffat modern fyrhjuling. Den som bygger om eller renoverar får beställa specialtransport för bräder och cementsäckar.

Stannar till ett ögonblick inför vägvisaren som pekar mot Kärringudden och undrar om det är dit jag bör gå, men tar den andra vägen. Lön för mödan som en promenad i värmen innebär låter inte vänta på sig: trevliga vänners fantastiskt fina hus, god mat, mängder av blommor och en kanonhärlig brygga med både sittplatser och badstege. Den leder ner i vatten som håller klart mer än tjugo grader. Rakt ut vid horisonten väntar Finland!

Som du redan räknat ut kände jag mig väldigt välkommen till Söderöra, en av de där små öarna med guldkant i Stockholms arkipelag, och nu välkomnar jag dig att hänga med på en liten sväng med hjälp av min kamera!

 Copyright Klimakteriehäxan

Bjuden på bokmärken

En utflykt till Vaxholm brukar höra till mina normala hemesternöjen, varje sommar. Staden är en liten pärla med trevliga butiker, frukt- och grönsaksförsäljning på torget, skärgårdsbetonat hantverk och så alla möjligheterna att få stekt strömming med potatismos och rårörda lingon! Visst, man serverar annan mat också, men för min del tror jag att det varje gång blir den där fisken, som jag också lärt mig att gilla lingonen till.

Tar man sedan en glass nere vid kajen kan man titta på båtar och deras passagerare, som lydigt köar för att gå ombord. Av påsarna i deras händer kan man sluta sig till att det blivit lite shopping under promenaden också. Tyvärr är det gamla fina fiket i hembygdsgården vid småbåtshamnen inte i gång sedan det förstördes i ett sprängdåd förra hösten.

Det över hundra år gamla rådhuset med sitt snygga torn är numera kommunhus och där inryms turistbyrån. Dessutom finns ett par rum som upplåts för konstutställningar. Just nu visar två lokala målare sina verk. De var inte riktigt i min smak, men vi vet ju alla att vi tycker lite olika, inte minst när det handlar om konst ...

Ändå fick jag med mig två små souvenirer från den här trippen. Först genom att en av konstnärerna, Stefan Wentzel,  delade ut kort i kontokortsformat ifall man skulle vilja återkomma och köpa något verk. Vilket betydde att jag plötsligt bjöds på ännu ett fint litet nytt bokmärke (till mitt förråd av ungefär 70 ...), dock inte med Vaxholms-motiv utan med en vy från Gamla Stan i Stockholm.

Inte nog med det, för att göra skäl för mitt smeknamn Rea-Lisa hittade jag också en topp med 70 procents rabatt OCH en etikett som är ett perfekt bokmärke, den också, med ett positivt budskap. Att ordet "happi" stavas som det gör här beror förstås på att det är klädmärkets namn.

För inte så länge sedan var det en återkommande "plikt" att visa Veckans bokmärke på lördagarna. Skaran har glesnat, men bokmärkena lever.  Nu fick jag alltså ett litet återfall ... Kan passa på att rekommendera ett besök i Vaxholm!

 Copyright Klimakteriehäxan

Hemester för två

Nu tror jag att jag vet hur en ensam persons hemester kan se ut.
Ja, hon är inte helt ensam, hon har ju katt. Och katten får följa med ut på en vandring, för både djur och människor behöver röra på sig och byta luft i lungorna, hur mycket social distans man än ska hålla.

Kommer man så till pittoreska Gamla Stan och slår sig ner på en bänk i solen på Stortorget kanske man vill föreviga den behagliga stunden. Det är för sådana tillfällen som selfiepinnen, denna tekniska förlängning av en mänsklig arm, uppfunnits.

Dock ville kissen inte titta in i kameran (inte i min heller som synes), men matte fick bli nöjd ändå. De har ändå hemester i stan. Och de har varandra. Dessutom på en bild som kan minna om sommaren när det har mörknat omkring oss.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarskyltat

Sällan har väl en glasskylt känts mer rätt än den här helgen! Sol, varmt i sjön också, nästan ingen vind. Klart man vill ha en glass, strut eller pinne, våffla eller bägare. Gärna mörk chokladglass, gärna citronsorbet, gärna romrussin, gärna kola/havssalt, gärna ... väldigt gärna glass, helt enkelt!
 
En annan sommarföreteelse som inte ligger mig lika nära är hemsnickrandet. Men det är ett faktum: när folk nu tvingats stanna hemma har folk rusat till byggvaruhusen och färgfirmorna, köpt brädor, tapeter, färgburkar och gått loss på villor, fritidshus och lägenheter. Enligt Byggraporten anser tydligen 63 procent av alla svenskar sig besitta sådana hantverkarfärdigheter.

Jag fick aldrig frågan, men jag skulle inte ha höjt andelen händiga, även om jag brukar kunna slå i en spik. (Dock avslöjar rapporten, som gjorts av Sifo och omfattar 1300 svenskar, att 76 procent slagit sig på tummen med hammaren.) Såga är jag däremot helt värdelös på, där ingår jag i gruppen på 90 procent som inte kan! Dessutom hade jag platsat bland dem som uppgav att de hellre snickrade än såg på Melodifestivalen i tv (62 procent). Tankeväckande och lite glädjande, kan jag tycka.

Skyltsöndag är, det vet ni trogna bloggbesökare, något som man kan roa sig med vareviga söndag året runt. Vi jagar oförtrutet skyltar vecka efter vecka, med högst varierande resultat. Hos BP har vi vårt "hem" eftersom hon har en lista med alla som brukar delta.

Ooops! Höll på att glömma besvärjelseskylten!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 81

VYKORTSAVSTÅND

-Det är just så långt det är till platserna vi brukade åka till på semester. Och det är de som avses, när författaren Fredrik Sjöberg skriver i Svenska Dagbladet om våra resvanor, i år ändrade till hemester. Men bortsett från att vykortsskrivande nästan är en bortglömd konst kan man ju fundera lite: visst kan väl en sommarhälsning från, låt oss säga, Gävle eller Växjö också vara välkommen? Vykortsavståndet måste kunna mätas med resårband, tänker jag. 

Fem frågor om sommaren

Vädergudarna verkar ha tryckt på pausknappen och gör ett rejält uppehåll i sommaren. Vaknade till nio plusgrader i dag! Inte precis vad jag och en massa semesterfirare önskar mitt i juli. Fast vi har förstås ingenting att säga till om.

Elisa Matilda har i alla fall inte tagit paus, utan fortsätter ställa fem fredagsfrågor till oss andra bloggare. I dag är det sommartema som gäller:

1. Hur spenderade du somrarna som barn? Jobbade alltid i vår lanthandel som expedit från tidiga tonår. Men det blev bad också, simskola när jag var liten. Kanske extra umgänge med släkten dessutom. Minns dessutom ett par bilresor med mamma och pappa. Och tält.
2. Hur spenderar du sommaren i år? Hemester, delad mellan Stockholm och Barndomslandet. Med social distans på båda ställena.
3. Vad skulle du vilja göra i år men som inte går? Hade velat göra en liten resa, före midsommar, kanske till Mallorca. Eller Grekland. Eller Italien. Undrar när det ens är teoretiskt möjligt igen? På riktigt?
4. Vilken är favoritsysslan på sommaren? Bada, läsa, sola, njuta av grönska och blommor. Strosa i någon "ny" sommarstad, äta utomhus.
5. När brukar du ta första doppet? Någon gång i maj, men det varierar förstås med det aktuella väderläget.

Copyright Klimakteriehäxan

Tidens gång i balkonglådan

Nyss hade jag så fint på balkongen att jag bara kunde sitta där och titta på mina blommor och njuta. De klarblå violerna blev bara fler och fler, jag plockade nogsamt bort de vissna precis som man ska och allt var frid och fröjd.

Så kommer supervärmen. Visst har jag vattnat. Fast det har nog inte varit tillräckligt.
Det som nyss var grönt och friskt och fräscht börjar gulna, ser allt ledsnare ut för var dag som går. Nyss spänstiga skaft förvandlas till trista revor.

Till sist finns inget att göra, inget hopp kvar. Bara att riva upp alltihop, langa i soporna. Det är tidens gång. Men som den blöthjärtade blomstervän jag är kan jag inte slänga de blommor som fortfarande ser OK ut, så jag lägger ner löjligt många minuter på att skapa en bukett av dem.

Glädjen är förstås ändå kort. Och jag får väl försöka hitta någon ersättare till lådan som nu gapar svart och tom. Har man hemester måste man åtminstone ha blommor. Fast violens tid är förstås ohjälpligt förbi för den här gången.

Copyright Klimakteriehäxan

Så kan en fredag se ut

Hur kan en fredag i maj Anno Domini 2020 tänkas se ut? Det är Elisa Matilda som frågar. Och rätt många bloggare svarar. Någon förmodligen med något en aning mer spännande att komma med än vad jag kan åstadkomma ...

1. Vad har du hunnit med idag? Frukost, bläddrat i tidningen, löst en sudoku.
2. Vad lyssnar du på? Nyheter i radio.
3. Vad kommer du att göra härnäst? Ta mig ut på balkongen i solen, med bok i öronen. Och måla naglarna. Lite hemester, kanske?
4. Var befinner du dig någonstans? Hemma, alltså. Allt i det sociala avståndstagandets tecken.
5. Hur är humöret idag? Tackar som frågar, riktigt bra!

Tog ut mig själv med bil en sväng härom dagen. Det är vackert i Sverige i maj.

Och häggen har slagit ut. Nu är det strax dags för syrenen också!

Copyright Klimakteriehäxan

Fem frågor en sommarfredag

1. Vad är en riktig sommarfrukost för dig? Ungefär samma året om: svart kaffe, så här års i gladblommig mugg (bilden),  Falu rågrut, kalkonpålägg. Någon gång ett kokt ägg, ofta lite grönsaker, ibland en frukt (som nu när vattenmelonen är på ständigt extrapris, den passar bra också på morgonen!).
2. Vad är något du gör på sommaren men aldrig annars? Badar i sjön, eller i havet. Älskar att bada.  
3. Är du en fisk bland vågor eller håller dig på land? Har enormt stor respekt för vågor, eftersom jag varit riktigt illa ute ett par gånger. Så blåser det för hårt blir det inget dopp – om man inte råkar ha en pool i närheten, förstås!
4. Har du någon gång varit turist i din egen stad? Absolut. Hemester är underskattat. Det finns alltid något att se, ibland nytt, ibland ett kärt återseende. Vi turistar för lite på hemmaplan tror jag.
5.  Vad ser du fram emot mest med den här sommaren? Allt som hör årstiden tid: sol, värme, bad, umgänge med vänner, lite utflykter, några bra böcker, god sommarmat (lax, sill, grillat, jordgubbar) och ett glas kallt vin till det! Kanske lyckas jag ta mig iväg och se en föreställning med Parkteatern också? 

"Fem frågor en fredag" har sin upprinnelse hos frågvisa ElisaMatilda. Om du klickar på länken hittar du säkert fler svar!

Bildbeviset: bikinibruden som är jag vinkar "Trevlig helg" till er alla! 

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag m/Utö

Brevlådan är igentejpad och postkontoret stängt. Men ändå kvar, efter snart femtio år!

Ännu en skyltsöndag är här. Och jag låter mitt besök på Utö stå för veckans skyltskörd. Jag hade aldrig förr besökt ön, men det var en härlig hemesterutflykt, i strålande väder, med god mat, i gott sällskap och dessutom många skyltar att glädjas åt!
Andra söndagsskyltare hittar ni enklast här, hos BP.

En skylt för dumma båtmänniskor, som kanske inte ser att detta är en bro.

Trevlig "varning för barnen"-skylt, med personlig utformning!

För den seriöse besökaren i det gamla gruvområdet: det var här man hittade metallen litium.

Inga stora avstånd på den här ön.

Det är gräsmattan som syns i skylten, eftersom bokstäverna är "hål" i metallen.

Om du trodde här fanns en bordell ... fel!

Lurgatan. Lätt att missa eftersom mossan tagit över skylten.

Copyright Klimakteriehäxan 

Utö nästa – nästan hemester

Trots att jag levt i princip hela mitt vuxna liv i Stockholm har jag knappt varit ute i skärgården. Jo, i Vaxholm, och på Fjäderholmarna och en gång i stor hast på Kymmendö. Ett par gånger hos vänner på Muskö, men det har inte känts som skärgård "på riktigt".

Nu äntligen har jag åtminstone varit på Utö, denna anhalt besjungen av Evert Taube, berömd för sin gruvdrift (sedan länge nedlagd) och för sin allmänna aura av semesterparadis.

Båten från Årsta brygga tar oss dit. Gott om sjöfågel på skären. Väl framme är det grönt och blommor, stora trähus och små röda stugor, båtar och lediga människor. Nybakade studenter som fått sommarjobb bekantar sig som bäst med arbetsuppgifterna. Den omsusade Utö-limpan finns inte längre.

Vi lunchade gott på värdshuset och jag gick en sväng med kameran för att bekanta mig med omgivningarna, åtminstone lite. Det blev många bilder!
Häng med mig!
En annan gång kanske jag rent av kan ta mig till Sandhamn, där "ska" man ju också ha varit. Även det en utflykt som är nästan hemester.

 Copyright Klimakteriehäxan