Mitt liv som kund

Mina bananpannkakor märks
 i statistiken. Består av ägg
och bananer.

Visst är jag en så kallad Ica-stammis, en ganska nöjd sådan dessutom. Men tänk vilken koll de har på mig! För nu har jag fått deras totala kartläggning av mig och mitt liv som kund. Det kom ett mejl (alla "stammisar" har naturligtvis fått det). Jag erbjöds att "kolla in mitt Stammisår 2025!".

Då gjorde jag det och nu vet jag saker om mig själv jag verkligen inte hade en aning om – det är klart att det handlar om tämligen onödigt vetande, fast lite kul tyckte jag i alla fall!

Tänk bara att jag bar hem 794 kg varor under året. Besökte 16 olika butiker, oftast (61 ggr) den som ligger allra närmast. Normalt handlar jag 3 ggr per vecka, i genomsnitt 11 varor per gång. Allra mest handlar jag i december, vilket knappast kan överraska någon som kommer ihåg att det är då julen infaller ...

Ett och annat som Icas datorer petat ihop om mig och mina inköp överraskar förstås inte alls. På min åtta-i-topp-lista finns naturligtvis det jag och Maken inte kan leva utan. Som etta mina bananer, på andra plats hans Falu rågrut (jo då jag äter det också). Därefter kommer ägg, messmör, smörgåsmargarin, rökt skinka, lättmjölk och färsk pasta. Varor vi ju inte kan leva utan, så är det bara ...

Vad Ica dock inte har en aning om är att jag också kan vara otrogen. Besöker inte sällan Lidl, ibland blir det Coop och enstaka gånger också Hemköp. 

Bild från ica.se

Copyright Klimakteriehäxan

Utan påsar vore livet svårt

Det finns en bloggutmaning som gäller på lördagar, en utmaning från Åke som jag av någon underlig anledning oftast lyckas glömma bort, såväl att kolla som att hörsamma. Idag är ett undantag! Man ska "hoppa på tåget" och det gör jag här och nu. 

Nyckelordet denna gång är påse, och en sak är klar: hur skulle vi klara oss utan påsar? Tänk bara på alla gånger (senast i går i mitt fall) man släpat smutstvätt till tvättstugan i en blå Ikea-påse? Den har fått ett passande namn, "Frakta" heter den! (Jag hyllade den här för tretton år sedan, priset har gått upp från fem till nio kronor sedan dess, sex spänn för en mindre modell). Tror att möbeljätten var först med en kasse i det stora formatet, nu har "alla" andra följt efter, bland dem till och med modehuset Balenciaga som 2017 gjorde en snarlik väska fast i skinn och med blixtlås.

Sedan har vi de olika kassarna i papper och plast som förr var en självklarhet att bara ta i butiken när man skulle bära hem matvarorna eller den nya koftan. Men 2017 kom en ny lag. Plötsligt kostade de extra och visst blev vi väl lite försiktigare, såg till att återanvända dem både en och fyra gånger? Målet var att – och nu citerar jag en text jag skrev på News 55 samma år – "ingen ska använda mer än 40 plastbärkassar om året när vi är framme vid år 2025." 

Där är vi ju nu. Användandet har faktiskt gått ner, även om jag inte räknat mina. Den där skatten på plastpåsar togs bort för ett år sedan. Idag är jag av den uppfattningen att folk faktiskt väldigt ofta har med sig egen kasse hemifrån när det är dags att gå till butiken. Ofta en sån där liten sak i tunn nylon som när den är tom kan vikas ihop och nästan inte ta nån plats alls i fickan eller handväskan. Eller en snygg i kraftigt tyg, kanske en souvenir från någonstans?

Hos mig finns en annan påse som jag blev förälskad i vid första ögonkastet. Den ser ut som nästan vilken brun papperspåse som helst, är gjord i porslin och kommer från tyska Rosenthal. Jag kunde inte köpa den just när jag upptäckte den, minns inte av vilken anledning. Däremot stod den rakt framför mig i en taxfree-shop på Barbados långt senare. Naturligtvis slog jag till. Och varje gång jag tänker på hur konstigt det är att jag köpte den där jag köpte den fnissar jag lite för mig själv ... det är ungefär fyrtio år sedan! Tapio Wirkkala har designat den och när jag googlar ser jag att min vas verkar ha blivit riktigt värdefull under åren den stått hos mig!

25/10: Pastans dag

Oavsett hur påsen/kassen ser ut är den en av alla dessa vardagsprylar som vi glömmer bort att vara tacksamma för. Nu tycker jag alltså att vi ska införa kassens dag i den alternativa kalendern, den med alla temadagarna inpetade, ibland i flerdubbla lager!

Jag började med att sätta strålkastaren på diskborsten, fortsatte visa min uppskattning av tepåsen  och därpå lyfte jag fram kylskåpsmagneten, följd av klädhängaren och så kom turen till ljusstaken innan vi hamnade på Saintpaulian, den rara lilla krukväxten. Sedan handlade det om min kära solfjäder och senast hamnade jag hos blomvasen.

En stöttande påse för oss som försöker undvika att handla på nätet.

Ramlade över dessa roliga kassar på nätet! De kostar under 200 kr och kommer från https://www.missyusabags.com/. Hade jag inte så gott om väskor redan så ...

Copyright Klimakteriehäxan

Vem shoppar "like a billionaire"?

Inte kan jag väl vara ensam om att undra vilka ni är, ni som handlar som miljardärer på nätet? Dagligen översvämmas jag av reklamen från Temu. Den är ofta skickligt gjord, prylarna som saluförs ser gedigna och snygga ut, rätt som det är verkar kunden kunna beställa hem saker utan att ens betala för dem. Här finns möbler, kläder, husgeråd, verktyg, elektronik, heminredning – ja i princip allt!

Googlar för att få veta mer och det får jag: "Temu är en online-marknadsplats som drivs av det kinesiska e-handelsföretaget PDD Holdings. Plattformen fungerar som en marknadsplats där konsumenter i över 90 länder kan handla direkt från tillverkare och varumärken. Temu grundades 2022, och plattformen blev tillgänglig i Europa, inklusive Sverige, år 2023."

Låt mig erkänna: det är frestande. Skulle så gärna vilja veta om man verkligen får en gratis läsplatta så snart man laddar ner den där appen (fast man måste ladda ner från "rätt" ställe har jag förstått)? Hur får man hem möbler man beställer, kommer de med posten utan extra avgift? Skulle också mina soffor kunna förvandlas som genom ett trollslag när jag kastar över dem ett kinesiskt täcke? Händer det att köparen blir både arg och besviken och känner sig lurad – eller är känslan man får att man bara fyndat, förblindad av tron att ha hur mycket resurser som helst att ta av? Kan saker returneras?

I grunden är jag ju av den åsikten att man ska gynna "riktiga butiker", sådana som behövs och ska finnas i gatubilden för att inte städer ska dö sotdöden. Men när jag översköljs av all denna reklam fattar jag att man trillar dit. Även om jag alltså inte känner någon som är Temu-kund. Eller kan det vara så att folk är det, men inte vill låtsas om det? Tja, inte vet jag. Men en sak vet jag: det är mänskligt att lockas av förförisk reklam. Undrar om jag lyckas stå emot även framöver? Och om inte, hur det i så fall kommer att kännas att shoppa som en miljardär?

Copyright Klimakteriehäxan

Varför? Därför! Nu i garderoben

Testar igen den nya varianten på det gamla temat Selfie, som fått lite annan form! Vi berättar på fem punkter något om oss själva, men det kräver ingen  bild! Det går ut på att jag börjar med en fråga, exempelvis: Varför vill jag inte läsa böcker på över 400 sidor? Och så svarar jag själv: Därför att de är för tunga. Men du anpassar Varför-meningen till dig själv, så du kanske skriver: Varför älskar jag att läsa riktigt tjocka böcker? och svarar: Därför att de räcker länge!

Man lägger alltså in något om sig själv i både fråga och svar, samtidigt som man håller sig till ämnet! Om jag skriver "alla" kanske du byter till "inga", om jag skriver "sällan" blir det möjligen "aldrig" hos dig. Och så vidare. Lätt va? Försöker att variera ämnena efter bästa förmåga. Idag kikar vi in i garderoben.

Varför har jag inga gula kläder? 

Därför att jag verkligen inte passar i gult, gillar bara den färgen på blommor egentligen.

Varför tycker jag bäst om plagg som sitter lite löst? 
Därför att jag tycker det är både bekvämt och klädsamt.

Varför har jag så många skärp? 
Därför att jag har haft en midja. Minns det tydligt.

Varför är djurmönstrat så vanligt i modebilden, och på mina klädhängare? 
Därför att det är snyggt, lättburet och aldrig verkar bli "ute" (vilket man iofs kan strunta i, trivselfaktorn är den som räknas).

Varför väljer jag bort att handla på nätet? 
Därför att jag gillar och vill ha kvar vanliga butiker, även de som säljer second hand. Och därför att jag hatar tanken på att tvingas gå till posten och krångla med returer om något inte skulle passa. I butikens provrum ser jag ju hur/om plagget funkar.

Välkommen att hänga på och ge oss ännu en Selfie som inte kräver att du försöker ta en bild på dig själv ... man kommer långt med ord! Observera att du kan publicera ditt inlägg vilken dag i veckan som helst! Men glöm inte att lägga in en länk till din post i kommentarerna här!

Många hoppar på detta lilla äventyr och det tycker jag förstås är jättekul. Det har till exempel Gerd gjort, hon var först av alla förra veckan. Här fler i Selfie-entusiasternas gäng: Mrs Calloway, Hanna, Lillasyster, Hannele, Paula, Jenny, Margaretha, Ingrid, BP, Susjos, Nilla, Helene, Debutsky, Kraka,  Anki   och jag har hälsat på och kommenterat hos samtliga! Ha nu en fin vecka, med eller utan sportlov, med eller utan Selfie. Men lite Varför? Därför! blir det nog svårt att undvika, för det tillhör ju allas vår vardag eller hur?!

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad och bärbar

Tror att ni håller med mig när jag påstår att den här väskan passar jättebra till höstlöv! Väskan, tillverkad av skinnbitar och stor som en mindre kasse, är uppenbarligen handgjord. En humörhöjare så här års. På en etikett inuti står "INGELA." men jag hittar ingen designer med det namnet. 

Jag gläds hur som helst åt detta fynd som jag hittade i en second hand-butik på Hornsgatan, numera internationellt berömd som en av världens främsta gator, inte minst när det gäller handel med andrahandsvaror. Det var Time Magazine som i somras satte Hornsgatan på listan över World´s Greatest Places! De menar att shopping i second hand-butikerna står för miljövänlig "slow fashion" och applåderna ekade ända från Slussen till Zinkensdamm. 

I viss mån håller jag med. Ett tjugotal butiker ligger tätt, ibland sida vid sida. Det går att hitta kul prylar, ibland riktiga fynd som man inte visste att man villhövde. Som den här skinnväskan i så pass glada färger att den kommer med i LillaSysters bloggutmaning Färgsprakande NOVEMBER! Kanske har du också något som sprakar av färg trots att det är en grå månad?

Copyright Klimakteriehäxan

En favorit tar ner skylten

Butiksdöden, den så sorgliga, skördar ständigt nya offer. Senast en av mina riktiga favoriter, modeaffären Räddningsplankan som i ganska precis 23 år legat vid Köpmantorget i Gamla Stan. I veckan stängdes dörren som vetter ut mot "Sankt Göran och draken" definitivt. Då var lagret rensat, "tack-och-hej"-skylten på plats i fönstret, och ägarinnan inleder ett nytt liv som pensionär. 

Kerstin Hed, med bakgrund i reklambranschen, är en eldsjäl när det handlar om kläder, och inte vilka plagg som helst! I hennes butik har man hittat saker som ingen annan kunnat erbjuda. Kundkretsen har insett det och den har omfattat såväl kungligheter som "vanliga" kändisar, och inte sällan har stylisterna som jobbar med "Gör om mig" i Go´kväll i SVT lånat kläder här till sina offer som behövt piffas upp.

Den här klänningen från Mashiah var fantastisk
och passade mig precis ... Foto Kerstin Hed

Hur jag upptäckte just den här affären minns jag inte, förmodligen en ren slump, men det måste ha varit när den var tämligen nyöppnad. Den gången gick jag hem med en vit klänning, ursnygg – jag har den kvar! Sedan dess har det blivit rätt många besök, rätt många plagg (och rätt många kronor, det ska medges). Fast häftigaste designern av dem alla, Mashiah, har jag aldrig tyckt att jag haft råd att satsa på. Det märket har ingen annan än Kerstin sålt i hela Sverige. Galet snyggt!

Många är också de turister som gjort fynd när de strövat genom gränderna i Gamla Stan och plötsligt stått utanför skyltfönstret där både skor, smycken och väskor men framför allt originella klädesplagg dragit blickarna till sig. Kerstin har gjort sina inköpsresor, till Paris, London, Köpenhamn exempelvis, och plockat ut guldkorn som ingen fegis skulle våga satsa på. Det har gjort hennes kunder glada!

Ett par skor har jag också köpt. Det är franska boots, och jag föll pladask när jag fick syn på dem. Och eftersom jag upptäckte att de också var bekväma var saken klar: det blev affär. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men jag glömde bort dem. Ställde in kartongen i en garderob. Fast nyligen upptäckte jag denna gömda skatt!

På med bootsen och ut (jo, man kan gå i dem också!). Och vad händer? Jo jag får kommentarer! Av vilt främmande människor. Först en kvinna som tvärnitar på Hornsgatan, stirrar på min fötter och undrar: "VAR?" Kunde förstås bara meddela att hon var för sent ute. En ung tjej gick förbi mig när jag satt och väntade på bussen och komplimenterade mig för min fotbeklädnad. Men häftigast var ändå att en busschaufför, en man kanske 50+, hälsade mig välkommen ombord med orden: "Coola boots!". Allt detta inom loppet av en dryg timme!

Just den sortens jättehärliga anmärkningar har jag nog nästan bara fått för saker jag köpt på Räddningsplankan. Mitt allra sista köp är ett mellanting mellan kofta och kavaj, svart, i skön kvalitet och med ett häftigt broderi på ryggen. Då var det rea. Den gången var ordet SLUTREA ett oomkullrunkeligt  faktum. 

Visst är det sorgligt när originella butiker dör, tar ner skylten helt enkelt. Men det är klart att det måste löna sig att hålla öppet. Jag får väl trösta mig med att jag "sparar" lite pengar framöver ... och jag har ju många plagg kvar, självklart. Måtte de inte krympa i garderoben!

Kerstin, som jag kommit att betrakta som en väninna, önskar jag förstås en ljus framtid med många roliga händelser, spännande resor och kul fester. Häftiga kläder som passar för alla tillfällen har hon redan.

Ack ja, en efter en får de ta ner skyltarna, butikerna som ju egentligen behövs för att
städer ska leva. Båda dessa butiker finns några dagar till på Götgatan.

Det är förstås Skyltsöndag i dag också. BP är projektets "plastmamma" och beskyddare. Andra bloggare som brukar leverera skyltar är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos ,Stefan,Tony, Åke.

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE om shopping

Det har blivit dags för den tionde SELFIEn av årgång 2024! Veckorna går fort, måndagarna trillar in och tills vidare gör den här bloggutmaningen det också. 

Nu ska det handla om något vi alla ägnar oss åt vare sig vi vill eller inte: shopping. För även om många alls inte tycker att det är lustfyllt att gå in i butiker behöver man ändå skaffa både mat och kläder och diverse annat som får vardagen att fungera. Håll till godo med sex nya "nycklar" på temat!

1. Handla med eller utan inköpslista? Brukar ha en inköpslista på papper men inte sällan glömmer jag den kvar på köksbordet ... fast har man en gång skrivit den hjälper det minnet! Sedan tillkommer spontaninköpen när lusten väcks.

2. Den sortens vara handlar jag på nätet: Det blir nästan bara böcker, och inte särskilt ofta det heller, men till jul när man ska ha ett litet gäng. Enstaka plagg har jag lockats att klicka hem, med varierande framgång. 

3. Den sortens vara handlar jag i fysisk butik: Det mesta, helt enkelt (eftersom jag inte vill att stadens gator bara ska kantas av nagelsalonger och lyxfik). Inte minst mat. Det är när jag går runt i matbutiken som jag får inspiration till matlagningen hemma i köket. Dessutom kan jag kolla hur grönsaker ser ut, titta på bäst-före-datum och ibland hitta bra extrapriser på "ät-snart-varor". Skor? Måste provgås. Fattar inte hur man kan köpa det på nätet.

4. Så betalar jag för mina köp: Oftast kort. Ibland Swish. Kan sakna kontanterna och tänka att vi faktiskt borde värna om dem. Tänk att inga barn vet vad en spargris är längre!?! Och när sökte jag upp en bankomat senast, kan inte minnas det!

5. Den nedlagda butiken saknar jag ofta: Vår närbutik, trots att jag är pinsamt medveten om att jag inte aktivt stödde den tillräckligt, eftersom den hade skyhöga priser. Kan också sakna Picard, franskt djupfryst av hög kvalitet.

6. Den onödiga varan slinker ofta med hem: Diverse godis. Och visst, jag har för många klädesplagg. För jag tycker ju att godis är gott och att kläder är kul.

Hoppas att många klickar runt så att vi fortsätter att bekanta oss med varandra. Har du lagt in en länk till ditt inlägg här i min kommentarsspalt kan du hur som helst räkna med att åtminstone jag kommer på besök! Förra veckan fick vi SELFIE-glimtar på temat namn från  Hannele, MrsCalloway, Ingrid, Mia, Susjos, BP, Femfemman, Hanna, Paula, Nilla, Nettan, RobertW, Anki, Kina, ProfessorDeutsch, Kraka, Smile.

Copyright Klimakteriehäxan

En fredag i oktober

Den vildsinta blåsten verkar ha hejdat sig lite där ute. En maskin suger upp gulbruna löv och får gräsmattan att se grön ut igen. Bilen ska på ett snabbt verkstadsbesök och själv oroar jag mig för att det känns som om jag är på väg att få hälsporre igen. Har haft det en gång förr och kunde inte drömma om hur smärtsamt det kunde vara, så nu har jag plockat fram silikonkuddar och är skraj varje steg jag tar ... 

Så kan en fredag i oktober te sig. Bara att kolla Elisa Matildas fredagsfrågor för att se om man har något svar att komma med! Här är frågorna:

1. Vad anser du är ditt senaste stora köp? När vi betalade reparationen av den ordentliga repan jag gjorde på bilen i vintras. Dyrt trots självrisken. Men det small som skott när en vägskylt hoppade upp ur en snödriva (den den låg nedkörd och dold) och klippte till mig. 
2. Vad hoppas du spendera pengar på inom närmaste tiden? Vill hitta riktigt roliga presenter till äldsta barnbarnet som fyller fyra.
3. När avstod du senast från att köpa något? Faktum är att jag jobbar på att krympa min shoppingbudget. Har länge tyckt att jag aldrig gått ut ur en affär utan att ha köpt något, men numera händer det riktigt ofta att jag kliver tillbaka ut på gatan alldeles tomhänt – och är väldigt nöjd med det.
4. När ångrade du senast ett köp? Slog till när det var reapris på en klänning, det var ett par månader sedan. Jag har nästan hela livet köpt kläder för ett liv jag egentligen inte levt, det här är ytterligare ett sånt plagg som jag inte vet när jag ska kunna använda. Men jag älskar vackra kläder som får mig att känna mig snygg, och är det då dessutom ordentlig rea så ...
5. Vad sparar du till? Ingenting. 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om den eländiga butiksdöden

Det har länge talats om ”butiksdöden”. Bara under 2021 minskade antalet kedjebutiker med 520 stycken – hela 3 procent av beståndet på bara ett år.
Samtidigt som lokaler gapar tomma i stadskärnorna breder ett annat ont ut sig: stora köplador utanför staden som bäst nås med bil. Det är lätt att säga ”om folk velat handla i butikerna i stan i stället hade de gjort det”. Men jag vägrar tro att det vi vill ha är dessa enorma komplex utan fönster.
Det är inte en osynlig hand som lett utvecklingen. Medan politiker under 1900-talet lade möda på att spränga sönder de gamla stadskärnorna såg stora lågprisföretag en framtid där de kunde locka ut konsumenter att handla på mark som var billigare att hyra. När väl ett Ikea-varuhus eller en stor livsmedelsaffär var på plats utanför staden följde andra butiker efter.

-Max Hjelm skriver om den sorgliga butiksdöden i Dagens Nyheter i dag. Vi ser den här utvecklingen överallt, oavsett i vilken stad vi bor; stor eller liten. Går det att vända eller åtminstone hejda?

Ett oemotståndligt återfall

Det där med bokmärken, det är en liten nisch som i mitt fall blev knökfull för länge sedan. Att jag har inte mindre än 86 inlägg här på bloggen med den etiketten är väl bevis nog. Men nu finner jag mig stå inför ett oemotståndligt återfall.

Gled in på en liten reakoll i en av mina favoritbutiker. Skulle, som vanligt, ingenting ha. Och köpte, som vanligt, ändå något. Bonusen med detta reafynd upptäckte jag först hemma: "This is my culture" står det i guld på den grå etiketten, och så firmanamnet i versaler: Culture. Därtill en liten lös metallstjärna i guld. Snacka om lämpligt bokmärke! 

Lägger in det i "Simmarna" (The Swimmers) av Julie Otsuka, som jag hämtat på biblioteket och strax ska börja läsa. Ser fram emot den med stora förväntningar, efter att ha läst "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic). Rekommenderas varmt (om du inte redan läst den, förstås).

Nej, jag behövde inte ett bokmärke till men nu blev det så här i alla fall. "Bokmärkesentusiaster" som överlevt tror jag numera bara är två, Hannele och BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Aldrig mer en butik nära mej?

"Nära dej" hette butiken vi senast hade i grannskapet. Den är stängd nu, urblåst. Fast skylten sitter kvar. Kanske kommer någon annan verksamhet in där, kanske inte – adressen är inte direkt central, gatan saknar genomfartstrafik och lokalbefolkningen har vant sig vid att handla i andra affärer. Inget idealiskt kommersiellt läge med andra ord.

Men för drygt trettio år sedan fanns ändå i samma lokal en riktig Ica-butik med charkdisk, brett sortiment, trevlig personal och hyggligt generösa öppettider. Jag köpte nästan allt familjen behövde av dagligvaror där. Så sålde handlaren. Efterträdaren lovade guld och gröna skogar. Hans skog grönskade aldrig, snarare gick allt åt skogen, omsättningen sjönk förstås och butiken bytte snart ägare en gång till.

Nu blev det bättre ordning och reda. Ett trevligt invandrarpar från sydöstra Europa fick rörelsen på fötter igen, nu kunde man exempelvis köpa precis allt till julbordet runt hörnet, parallellt med det andra, "det vanliga". Vi var många trogna kunder. Nöjda!

Men en vacker dag blev det ägarbyte igen. Tror att en hyreshöjning blev det som knäckte det serviceinriktade paret, som verkade jobba alla veckans dagar och t o m levererade varor hem till folk som hade svårt att själva komma och handla.

Sedan dess har det varit en sorglig räcka av optimistiska butiksinnehavare, alla "nysvenskar", som försökt etablera sig. Fast det fattar ju vem som helst att det inte är lätt att konkurrera med ett välskött Lidl, ett Ica Maxi, ett stort Coop, ett lika stort Hemköp – alla på gångavstånd – och flera andra lättåtkomliga Ica-affärer. Att lämna ut försändelser från Post Nord borde ha dragit lite kunder, men jag tror att de flesta tog sina paket och gick utan att ta sig förbi kassan och in mellan kyldisk och hyllor.

Under pandemin krympte både lokalen och sortimentet. Delar av hyllorna stod tomma, mjölken hade passerat sitt bäst-före-datum, brödet hade torkat och frukten var saggig. Pastan kostat dubbelt så mycket som på andra ställen. Enstaka reklamutskick och rop på hjälp på Facebook fick bara liten effekt. Jag är naturligtvis medskyldig till misslyckandet, handlade väldigt lite väldigt sällan. Grannar tror sig veta att flera av dem som försökte driva affären gått i konkurs. Så eländigt, de har ju i alla fall försökt!

Nu är det i princip bara skylten kvar. Det är fortfarande nära mej, men "Nära dej" kommer förmodligen aldrig att återuppstå. Vilket naturligtvis är sorgligt, eftersom en närbutik kan vara guld värd. Att just den här är borta är bara ett exempel av ruskigt många. Butiksdöden grasserar i hela landet, folk tar bilen till storköp i städernas ytterkanter eller handlar både mat och förnödenheter på nätet, och stadsbilden bjuder på trista och övergivna lokaler där fönstren täckts med gråpapp som inget verkar rubba. 

En enda skylt blev det denna Skyltsöndag. Ni hittar en mer varierande skyltsortering om ni går via BP:s blogg, leta efter skyltande deltagare i hennes vänsterspalt.

Copyright Klimakteriehäxan

Nöjd på en skala?

Jag köper en pryl i en butik. Eller betalar för en tjänst av något slag. Bara timmar efter att affären är avslutad kommer ett mej eller ett sms: Vad tyckte du om ditt besök hos oss? Hur var upplevelsen? Är du nöjd med din nya datormus? (jo det undrade Clas Ohlsson faktiskt). Ringer du ett företag är det nästan säkert att den automatiska svararen säger att samtalet spelas in i utbildningssyfte och att man dessutom gärna vill återkomma för en utvärdering av hur mitt ärende hanterats. Hur nöjd är du på en skala från noll till tio?

Måste tillstå att rent generellt kallar jag inte ett inhopp i en affär oavsett av vilket slag den vara må för en "upplevelse". Inte heller tycker jag att datormusen jag köpte kräver en uppföljning, eftersom det är just en liten datormus och fungerar som en sådan. När jag går ut från Coop ombeds jag trycka på en knapp för att betygsätta butiken: grön, gul eller röd gubbe. Och vårdcentralen gör likadant. (bilden överst).

De där mejlen klickar jag snabbt bort obesvarade. Knapptryckarmaskinerna går jag uppnäst förbi. Blir jag arg eller irriterad över något kan man räkna med att jag säger till, direkt. Men allra helst vill jag bara interagera med personalen på ett vänligt sätt, uträtta mitt ärende och sedan säga tack och hej och gå. Den som känner att besöket på HM eller Kicks bjöd på en upplevelse får väl glädjas åt det. Har kanske inte så mycket annat i upplevelseväg att glädjas åt?

Det är Skyltsöndag igen. Vill du se fler skyltar av varierande art och med vitt skilt innehåll klickar du lämpligen in dig hos BP och tittar i hennes högerspalt.

Mer blommor år alla! Ja, det budskapet är till 100 procent rätt!
(Avsändare: Blomsterfrämjandet)

Nu när Marabou stämplats som Putin-vänligt kan man satsa på något från Cloetta när godissuget sätter in (tills även den chokladfabrikanten tilldelas någon skamstämpel).
Varje kexchoklad är dels kaloristinn, dels bärare av ett peppande tillrop, en sorts 
skyltbudskap alla kan behöva emellanåt!

Foto från ifjol.

För ganska så exakt ett år sedan tog jag gång på gång bild på en skylt som förkunnade att man höll på att anlägga en blomsteräng på en dittills väldigt ful och skamfilad markbit väldigt nära mig. Jag tillät mig också fnysa över resultatet, eftersom jag aldrig såg minsta "riktiga" ängsblomma – inte ens maskrosorna verkade trivas!

Nu har det blivit dags att göra en liten pudel. Titta så fint det har blivit, med både prästkragar och annat! Där ser man ännu en gång beviset: man ska aldrig ge upp hoppet. Åtminstone inte om blomsterängar mitt i stan ...

Foto från i går. Riktigt fint ju!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 128

 FATTIGMÅNADSKALENDER

-Det är varuhuskedjan Ö&B som hittat en ny kampanjmodell. Januari brukar förvisso kunna visa upp sviterna av julfirandet i hemmabudgeten. Nu satsar man på adventskalenderns motsvarighet i en nyårsvariant: en extraprisvara per dag, med start på Knut-dagen (igår), då julen ju formellt är slut. Se där: en fattigmanskalender! Vet inte om jag tror på någon pyramidal succé ...

När klappen lämnas tillbaka

Tillhör du den delen av befolkningen som ägnar mellandagarna åt att returnera julklappar som inte blev riktigt rätt? En del kan du gå tillbaka till butiken med – och, om du är lite ekonomisk, förmodligen köpa om till halva priset ... pengar över blir det hur som helst! Annat kan helt enkelt kallas "felköp" och bör glömmas bort snarast.

Men nutidens shopping sker förstås väldigt ofta på nätet. "Gratis retur" kan det heta när företagen marknadsför sig. Fast det blir inte riktigt gratis, inte om man ser till företeelsen i stort. För det visar sig att det folk skickar tillbaka tar för mycket arbetskraft och tid om försändelserna ska kollas, paketeras och märkas om och säljas igen. Alltså eldas prylarna upp.

Låt mig citera ur en artikel i nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet: "I EU förväntas värdet av returnerade textil- och elektronikprodukter som förstörs uppgå till 21,74 miljarder euro år 2022, enligt vissa beräkningar. Andra tror att beloppet är ännu högre." En svindlande summa! Och anledningen är alltså att det ur företagens synvinkel är enklast så. Konsekvenser för miljön struntar man i. Utan påföljd.

Detta samtidigt som returerna i e-handeln tenderar att öka. Det händer faktiskt numera att folk som regelmässigt beställer en vara i en massa olika färger och storlekar stoppas från att skicka tillbaka något alls – här har ett missbruksliknande agerande uppstått. Svenska modefirman Gina Tricot har till och med valt att stoppa folk från att handla över huvud taget i ett helt år, på grund av orimligt antal returer!

Företeelsen har blivit så vanlig att ordet "returmissbrukare" faktiskt finns med på 2022 års lista över svenska nyord från Språkrådet som publicerats i dag.

Så vad händer nu med klapparna som lämnas tillbaka? Tja, risken att resursslöseriet späs på är jättestor. Medan samveten sover och "syndaren" tittar åt ett annat håll – där kanske nya shoppingfynd lockar ... och ännu fler "gratis returer".

Copyright Klimakteriehäxan

Med blick på butikerna

I dag är det alltså den importerade Stora Shoppingdagen, på "svenska" kallad Black Friday ... eftersom detta är ännu en företeelse som vi plockat hem direkt från USA. Jag har nog motsvarigheten till judons svarta bälte när det handlar om att shoppa, men tror/hoppas att det inte blir några större inköp idag. Inte så många små heller, för den delen.

Här exempel på en sorts shopping jag sällan kan motstå, oavsett om dagens färg är
svart eller röd eller bara novembergrå

Men när Elisa Matilda skickar ut sina fem fredagsfrågor i cyberrymden är det med butik i blick. Och vem vet, kanske finns det en trevlig julklapp som väntar där ute? Om en månad är det juldagen, då har alla paketen öppnats och inga hemligheter finns kvar ...

1. Vad köpte du senast som du behövde? Underlakan. Våra gamla har börjat gå sönder.
2. Vad köpte du senast som du inte behövde? En vacker sjal. Men den blir julklapp, jag ska inte ha den själv har jag kommit fram till. (Har ju redan en, haha)
3. Finns det något Black Friday-erbjudande som lockar? Jag skulle faktiskt behöva en ny laptop, en där jag inte behöver behandla tangenterna som om de sutte på en Halda från 40-talet. Vet inte om jag ska försöka hitta något. 
4. Vad köper du på rea men aldrig annars? Jag gör skäl för smeknamnet Rea-Lisa, gillar att fynda och då kan det handla om de mest skilda ting. Men dyra saker på skönhetsavdelningen väntar jag med att köpa tills det kommer ett rabatterbjudande – det gör det alltid, förr eller senare!
5. Hur länge skulle du kunna vänta i kö för att köpa något? Avskyr alla sorters kö: telefonkö, bilkö, kassakö. Så det blir inte länge, man kan (nästan) alltid komma tillbaka en annan dag!

Copyright Klimakteriehäxan

Vi handlar vidare

Exempel på en sorts shopping jag har svårt att motstå.

Fem fredagsfrågor från ElisaMatilda som vanligt, denna gång mot bakgrund av inflationen, som rimligen har en viss inverkan på våra shoppingvanor. Ändå förvånas jag varje gång jag är på stan hur fullt det är på alla restauranger, hur stora kassar med "tjusiga märken" folk bär på, hur höga summor jag ser dunkas in i kassaapparaterna (ibland ser man ju det!) ... Vi handlar vidare!

1. Vad har det blivit för mycket av hemma? Prylar och kläder. Lätt hänt.
2. Vad skulle du gott kunna göra av med? Prylar och kläder. Svårt att rensa.
3. Vad har tillkommit i ditt hem som inte passar in? Här släpps ingen hmhm över bron!
4. Vad har du lagt mest pengar på i år? Mat, i olika former, alltså även krogbesök. Det är gott att äta gott!
5. Vad har mest ökat i pris som du vanligtvis köper? Falu rågrut, diesel och messmör!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en sorts självsvält

"Jag behöver lära mig att svälta. Jag vet det, och ni vet det och ni behöver också lära er. Men hunger är inte bara dåligt och girigt och kortsiktigt. Tror jag. Vi behöver kanske bara lära oss att drömma om andra saker, än saker."

-Hanna Hellquist, mediemänniska som dyker upp snart sagt överallt, skriver krönika i Dagens Nyheter om sin egen prylfixering, en som hon förvisso delar med fler. Hon bekänner hur hon ständigt shoppar saker hon verkligen inte behöver. I texten finns också en tanke om modebranschen: "Den existerar tack vare den känsla av evighet och förnyelse som köpet av en ny vinterkappa skänker konsumenten". Ack ja, vi är många som villhöver både det ena och det andra, det måste ju inte vara lampor, som det handlar om i Hannas fall den här gången.

Om man tänker på pengar ...

Passar på att visa ännu en av mina akvareller gjord av Iréne Larsson i Varberg. 
Bokmässefynd för länge sedan. Höstfärger tycker jag!

Det är svårt att fatta, men september månad har redan gått. Och inte har väl världen blivit mycket bättre för det ... om man nu ens vågade hoppas på något åt det hållet ... Så det är bara att bita ihop och försöka välkomna oktober. Där ute är himlen grå och plusgraderna få. Men Elisa Matilda ger oss ett knippe fredagsfrågor precis som hon brukar, denna gång med fokus på inköp/shopping. Dags att tänka lite extra på pengar, när räntorna stiger och inflationen rusar!

1. Vad var det senaste köpet du ångrade? En klänning. Kunde inte lämna tillbaka den till butiken eftersom den såldes till extra lågt reapris, så jag får skylla mig själv. Värre saker har hänt!
2. Vad kostar mest i din hushållskassa? Maten, absolut. (För boende ligger väl utanför hushållskassan?) Men jag tror att jag köper blommor och växter för mer pengar än de flesta andra! Blommor är nästan lika viktigt som god mat ...
3. Vad sparar du till? Ingenting särskilt. 
4. Vad köper du mer sällan än du borde? Köper nog snarare ett och annat oftare än jag borde ...
5. Håller du dig till en budget? Jag har ingen riktig budget, men har alltid varit väldigt duktig på att inte shoppa för mer pengar än jag kan spendera. Så svaret är väl ja ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

En guldgruva slår igen

Där står den, skylten som definitivt bekräftar den dåliga nyheten. Om bara ett par veckor är det definitivt slut. Då finns inte Erixons Fashion längre. I många år har ägarinnan, Marita Erixon, framgångsrikt drivit sin modebutik. Den ligger i centrala Grums, om man nu kan säga att Grums (med cirka 5000 invånare) har ett centrum, och där har man alltid kunnat hitta ett plagg man inte visste att man behövde.

Visst är det lite udda att på en ort som denna hitta en liten guldgruva i modebranschen! Mellan Ica och färgaffären, ett stenkast från apotek, begravningsbyrå, frisersalong och systembolag, har skyltfönstret lockat med väskor, sjalar och framför allt kläder (även för herrar). De lyxigaste märkena har förvisso lyst med sin frånvaro, men de har heller inte varit saknade av någon. Ändå har vi klädroade gjort många klipp.

Ta bara som exempel när jag hade min "tjejliga" på några dagars sommarbesök i Barndomslandet, en liten tradition vi försöker hålla liv i. 
-Vi måste gå på Erixons, sa jag.
Och det gjorde vi, med besked! Resultatet: alla sex handlade, blev nöjda och glada – och kassaapparaten fick glädjehicka.

Nu har ägarinnan bestämt sig för att det är dags för pension, med fler och längre besök hos barnbarnen som finns i Stockholmsområdet. Hon aviserade sin avgång och efterlyste en villig efterträdare. Sådana fanns, inte så konstigt eftersom butiken är väl inarbetad och haft en trogen kundkrets. 

Tyvärr blir det ingen fortsättning på Erixons Fashion. Fastighetsägaren ville höja hyran till ett belopp som skrämde bort den som tänkt ta över. Grums blir fattigare, för det har varit både bra och kul att ha en svängig modebutik "mitt i byn".

I några dagar till är det ändå öppet. Skylten på trottoaren berättar som ni ser att det är 70 procents rabatt på allt, men den 18 mars låses dörren för gott. Sorgligt är vad det är. Inte för att jag inte shoppar så det räcker ändå, men för en liten ort som denna borde det naturligtvis vara kanonbra att kunna skryta med en modebutik som inte ligger de stora kedjorna efter när det gäller att vara med sin tid.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Skyltsöndag idag förstås, för ett antal bloggare som BP har listat här. Kan naturligtvis inte garantera att alla skyltar just i dag. Men en skylt fick ni i alla fall se här hos mig!

Dagens ord 111

BULIMISHOPPING

-Det visar sig att så många som handlar på nätet utnyttjar returrätten att det blivit ett problem. För mycket administration, för hård belastning på transporterna och därmed negativt för miljön, för att peka på två problem som uppstår. Nu har flera  svenska modeföretag på nätet börjat jaga returmissbrukarna och ett av dem, Boozt, har hittills hittat inte mindre än 19000 stycken som nu blivit portade! Folk beställer en vara i en rad olika storlekar, vill kanske "bara titta" eller passar på att plåta "dagens outfit" för sociala medier. Man kan t o m tänka sig att något plagg smyganvänds med prislapparna kvar för att sen gå tillbaka till säljaren! Det kan också handla om ett beroende, att man shoppar för att man inte kan låta bli. Sedan kommer skammen över att vara en shopoholic och kanske är dessutom kassan redan tom! Ändå är totalt sett returmissbrukarna få. Det är svt.se som uppmärksammat bulimishoppingen.

Tänder mer tomtebloss för det nya året! (Har förstås inte ett skvatt att
göra med dagens ord.) Vi kunde njuta av betydligt pampigare fyrverkeri
som lyste upp himlen. Jag är dock inte helt glad över att vi rikingar 
låter såna enorma summor bara gå upp i rök, på några minuter.
När pengarna skulle kunna göra så mycket nytta nån annanstans. 

Copyright Klimakteriehäxan