måndag, mars 30, 2020

Händer och underverk


Fötterna är fina de också ...
Så låg han bara där, mirakelpojken. Mitt första barnbarn. Och tänk att allt fanns på plats! Öron, ögon, tår och fingrar. Lite lite hår. Händerna ett underverk av fina detaljer: perfekta naglar, de söta små rynkorna vid lederna.

Det har gått över trettio år sedan jag höll en sådan liten ljuvlig liten hand i min. Hade nästan hunnit glömma hur förundrad man blir, måste bli, över underverket. Och att sedan bara försöka föreställa sig hur det kan bli ett par stora grova nävar av de där små tassarna! De har redan hunnit växa en bit eftersom grabben uppnått den aktningsvärda åldern av nästan fyra månader.

Sanna håller i Gems Weekly Photo Challenge och denna vecka är temat HÄNDER.  Passar bra att hänga på eftersom det i dessa dagar inte HÄNDER så väldigt mycket. Om man ska undanta ett ovälkommet faktum (bland flera): snöblandat regn är vad jag ser när jag tittar ut genom mitt fönster. Usch, inte det också!!!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om traktamente när man jobbar hemifrån

"Alla EU-parlamentariker får ett dagtraktamente på 3 550 kronor. Pengarna ska, enligt regelboken, gå till 'hotellkostnader, måltider och övriga utgifter' som uppstår när de är på tjänsteresa i Bryssel eller Strasbourg. Men trots att EU-parlamentarikerna jobbar och röstar hemifrån sedan nästan en månad, och ska göra det i några månader till, vill flera av dem ha kvar sina dagtraktamenten. /.../
Inte ens EU-parlamentets administration räknar med att de 3 550 kronorna i dagtraktamente går till hotell- och restaurangkostnader. Detta blir tydligt när man betänker att till och med belgiska politiker som bor tvärs över torget från EU-parlamentet hämtar ut dagtraktamente, för 'tjänsteresan' till Bryssel. Ska de månne ha 57 000 kronor i månaden till promenadskor?"

-Allt vackert tal om solidaritet verkar inte ha gått in hos alla som sitter i EU-parlamentet. Teresa Kuchler skriver krönika om detta i Svenska Dagbladet idag. Och jag blir, som så många gånger förr, jätteilsken över hur mycket pengar våra folkvalda kan få göra av med. Av mina och dina pengar. Dock framgår det inte av texten om även de svenska parlamentarikerna vill ha ut sina traktamenten, ska jag för säkerhets skull och i rättvisans namn lägga till.

söndag, mars 29, 2020

En talande skylt

Graffitimålaren har sammanfattat allas vår syn på det aktuella världsläget på ett alldeles utmärkt sätt.
Söndag är alltid skyltsöndag. Klicka på den här länken och botanisera bland alla skyltande bloggare som BP håller ordning på!

Men hoppsan, någon har tappat bilen! Fast skylten finns ju kvar! Också en ledsam historia ...
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, mars 28, 2020

Grattis på 75-årsdagen!

Hon fyller 75 i år och det blir firande. Hurra för födelsedagsbarnet, må hon leva uti hundrade år!
Tja, det är faktiskt inte alls omöjligt att hon gör det.
För Martha Sandwall-Bergströms flickbokshjältinna Kulla-Gulla är inte vilken 75-åring som helst.

Omslaget är tecknat på 60-talet av Elisabeth
Kugelberg som använde sin egen dotter Åsa
som modell för en söt Kulla-Gulla.
Historien om Gulla, det fattiga barnhemsbarnet, började när författarinnan 1945 med sitt manus vann en tävling som Bonniers förlag utlyst i jakten på nya böcker för unga. För att högtidlighålla jubileet ger man nu i april ut de tre första böckerna i serien igen. I vinter kommer dessutom en teaterversion av Kulla-Gulla på Stockholms Stadsteater.

Jag vet att jag läste om henne, men tror inte att jag sparat böckerna. Fast jag minns att det var rysligt synd om Gulla, som fick jobba hårt och aldrig hade särskilt roligt. Historien ska åtminstone delvis bygga på författarens egna barndomsminnen från Småland.

Förlaget vill sätta två etiketter på bokserien: både "flickboksklassiker" och "proletärroman". Titti Persson på Bonnier Carlsen säger:
 -I en tid då vissa politiska strömningar gärna målar upp ett gammeldags Sverige som ett solstänkt försvunnet ideal känns det extra viktigt med den här sortens historiska skildringar som även levandegör smutsen, slitet, svälten och barnarbetet. Lägg därtill i ett jäkla driv i den spännande handlingen och en huvudperson som är nästan omöjlig att inte tycka om i sin okuvliga rättrådighet så har du en bok som förtjänar att kallas klassiker och läsas i 75 år till.

Så här tror jag att den Kulla-Gulla jag minns
såg ut. Men boken har tryckts med olika
"omslagsflickor" genom åren.
Maria Nilson, lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet, har skrivit ett efterord till nyutgåvan:
Om någon skulle fråga mig idag varför man ska läsa böckerna om Kulla-Gulla, skulle jag svara att förutom att dessa böcker är en viktig del av svensk litteratur och skildrar hur fattigt folk levde i Sverige, innehåller de något vi behöver. Kulla-Gulla är en karaktär som alltid försöker hitta lösningar på alla problem som dyker upp i hennes väg. 
-Böckerna innehåller både solsken och mörker, här finns både lyckliga slut och elände, men framför allt finns det hopp. Hopp om att samhället ska kunna bli mer rättvist och hopp om att människor ska lära sig att respektera varandra, skriver Maria Nilson.

Tror faktiskt att jag ska söka upp Kulla-Gulla igen. Hon verkar vara en flicka att se upp till: flitig, positiv och rättänkande. Helt enkelt ett födelsedagsbarn värt att fira.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Låt dig inte förledas att söka upp "Kulla-Gulla i övergångsåldern". Cecilia Hagen har skrivit mycket bra, men den boken hör inte dit.

Högläsning

Till dig som tror att du inte står ut med en ljudbok.
Till dig som kan tänka dig att lyssna, men bävar för att starta första cd:n av femton eller ännu fler.
Och till dig som, i likhet med mig, inte brukar ägna dig åt noveller.
Eller som bara tycker att du saknar något att ta dig för just nu.
Jag har ett tips till just dig!

Karin Smirnoff fick ett brakande genombrott 2018 med "Jag for ner till bror", numera försedd med två uppföljare: "Vi for upp med mor" och "Sen for jag hem". Nu har hon skrivit en novell speciellt för Sveriges Radio. "Missing people" heter den, läses av Maja Runeberg med lätt norrländsk accent, och den är riktigt riktigt bra! Tar bara 24 minuter.

Bara att klicka här och vem vet, kanske blir du sugen på att läsa mer med öronen! Högläsning är fint för alla! Och den här lilla pärlan ligger kvar på nätet i ett helt år framöver. Det är till och med gratis.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, mars 27, 2020

Första gången – när var det?

Fredagar bjuder Elisa Matilda på fem fredagsfrågor. Och det finns ju som bekant en "första gång" för allting. Men kommer man ihåg när det hände? Vi testar!
  1. När var första gången du gick på bio? Man visade film i bygdegården i Barndomslandet. Jag såg "Barnen från Frostmofjället" och någon pilsnerfilm. 50-tal!
  2. När var första gången du gick på zoo? Måste ha varit ett besök på Furuviksparken när vi hälsade på hos min morbror och hans familj. Nu talar vi 50-tal igen.
  3. När var första gången du köpte en cd-skiva? Gissningsvis i mitten av 80-talet. 
  4. När var första gången du åkte skidor? Eftersom jag växte upp på riktiga vischan var jag rent av tvungen att åka skidor, bl a till skolan. Alltså började jag före sju års ålder. Alpin skidåkning prövade jag första gången som 25-åring, men det blev aldrig min grej.
  5. När var första gången du använde internet? Gissar på andra hälften av 90-talet. Vi blev datoriserade på jobbet, minns inte exakt.
Minns förstås inte heller när jag såg den ljuvliga krokusbacken vid Skanstull för
första gången, men jag blir lika glad av att titta på den år efter år, senast i går!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, mars 26, 2020

Om jag skulle skriva en roman ...

Den här torsdagen har Mia i bokhörnan självklart en ny helgfråga. En ganska het potatis, tror jag  eller? Frågan lyder:
Om du skulle skriva en roman, i vilken genre skulle det vara? Skulle du skriva i eget namn eller under pseudonym?

Hur ska jag nu svara på detta? För i själva verket skulle jag, precis som så otroligt många andra, gärna skriva en eller annan liten roman (och med liten menar jag att den inte får överstiga 350 sidor i omfång ...). Men jag anar att det aldrig kommer att ske, trots att jag har flera idéer som jag egentligen tror på. 

Dock har jag fått en insikt som inte låter sig överskuggas av nybörjarens entusiasm: det är väldigt svårt att skriva en roman, åtminstone om den ska vara bra. Alltför många dåliga böcker kommer ut, trots att det är så himla svårt att få manus accepterade och få fart på försäljningen. Pseudonym tror jag förresten inte på.

Genre då, om man ändå tillåter sig att drömma? Tja, jag tror att jag skulle hamna i något närbesläktat med biopic inom filmen, alltså en historia baserad i verkligheten men behandlad med fiktionens totala frihet om än inte respektlöst. Men aldrig att jag skulle testa en deckare! Och oavsett vilket: don´t hold your breath, som man säger på engelska. För då riskerar du att avlida av syrebrist, eftersom det nog aldrig blir nån mer bok. 

Bonusfrågan denna gång är osedvanligt enkel att besvara: På söndag byter vi till sommartid. Längtar du till sommaren?
Vem vore jag om jag inte svarade ja? JA JA JA! Fast först gärna en fin vår.

Att längta efter: ett sommardopp. Linda Rönnlund gjorde statyetten som fanns med
på Liljevalchs vårsalong.
Copyright Klimakteriehäxan

Något att glädjas åt

I en tid när domedagsprofetiorna duggar tätt, börserna störtdyker och minsta harkling kan sätta skräck i vilken folksamling som helst är det kanske lätt att se allt i svart. Ska vi hamna i karantän allihop, aldrig mer få ta en tur till soliga Södern, inte våga gå ut över huvud taget på grund av ett elakt virus? Visst inser jag att jag tillhör den så kallade riskgruppen, men ...

Det är väl ändå alldeles nödvändigt att försöka hålla humöret uppe! Se ljusglimtarna, hitta de positiva signalerna som ändå finns där! Leta upp saker att glädjas åt! Naturligtvis inte så enkelt om man just är en som fått sparken eller fastnat i Italien eller Spanien när en spännande resa tog slut innan den hann börja, alternativt förlängdes utan chans att tacka nej. Dyrt kan det bli också, när försäkringsbolag och researrangörer åberopar "force majeure".

De ekonomiska konsekvenserna av den här epidemin verkar närmast oöverskådliga. Alla negativa, självklart. Konkurser hotar runt hörnet, jobb försvinner, pensioner krymper, folk som litat på en stark aktiekurs gråter när sparkapitalet går upp i rök.
Att pengar kan vara en bristvara, det vet de allra flesta. Har förmodligen upplevt det högst personligen dessutom, under kort tid eller i alldeles för långa perioder.

"Gratis är gott" brukar det i alla fall heta så snart något bjuds utan krav på betalning, och redan 1927 skrevs låten "The Best Things in Life Are Free". Att den titeln har något att säga framgår väl om inte annat av att sången spelats in av en lång rad olika artister, Frank Sinatra kanske den mest berömde av dem alla.

Och om man tänker efter så är det väl alldeles sant! Det finns guldkorn om man letar! Tänk bara hur härligt det är med en promenad i friska luften! Kanske läge för en stund på en parkbänk varifrån man kan studera andra människor som också är ute på vift. Kostar faktiskt inte ett öre, men kan vara riktigt underhållande. Enligt experterna dessutom riskfritt.

Vårens späda nässlor är fritt fram att plocka för den som vill ha en soppa på gröna primörer. På höstkanten hämtar vi bär och svamp i skogen utan att betala en krona. För att inte tala om alla ljuvliga vilda blommor som kan hamna i vas.

Sommartid är vi många som gillar sol och bad. På hemmaplan är det bara att ta för sig. Från hemmafronten kan man också konstatera att en fungerande peristaltik är ett äkta glädjeämne  ja på vardagssvenska betyder det helt enkelt att man inte har några problem med att bajsa. Uppskattat men skattebefriat!

Kanske kan timmar man tidigare haft inrutade nu kännas tomma? Ja men skicka lite e-post till folk du inte haft kontakt med på länge! Ring dem du annars på sin höjd kostar på ett sms! Det är i alla fall nästan gratis. Och sociala kontakter är värdefulla, nu mer än någonsin.

Hörde i radio att japaner kollektivt lider av enorm sömnbrist, eftersom de är så hårt hållna i jobbet och dessutom ofta bor långt från sin arbetsplats. Så oerhört tråkigt, för visst är Japan ett dyrt land att vistas i, men själva sovandet är lika gratis där som på andra ställen i världen.

Där har vi en imponerande lista på bra saker som inte bara är gratis, de är nyttiga också, allihop. Bara att passa på att njuta, och hoppas att det eländiga viruset inte går till attack.

För säkerhets skull ett litet tillägg: inte tycker väl någon att det finns ett behov av att lista allt det där andra som måste betalas, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad, år för år? Nej, inte efter alla de varningsord och larm som vi matas med oavbrutet nu!

Vårblommor att glädjas åt, även om just de här inte var gratis.
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, mars 25, 2020

Livskraft

Medan världen kan verka osedvanligt grå så här i tider av oro och farsot finns det ändå gröna inslag omkring oss, tecken på framåtanda och livskraft och ljusnande tider.
Så väljer jag i alla fall att tolka de späda bladen där ute.

I tv ser jag att efterfrågan på böcker tycks ha ökat rejält med tilltagande krav på ensamhet och isolering. Verkar helt logiskt. Mindre lättbegripligt är att man noterat ett sug efter exempelvis Albert Camus "Pesten" och andra titlar som handlar om olika svåra sjukdomsepidemier och därtill hörande kriser.

För egen del tycker jag att om det är någon gång man ska kasta sig över en feelgood-bok är det nu! Och kanske ta en våffla också? Det är trots allt våffeldagen!
Ta hand om er!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, mars 24, 2020

Böcker jag valt bort

Visst går det trender i böckernas värld! Plötsligt ska ALLA läsa en speciell bok. Kanske avslöjas oanade sanningar, kanske är skildringen av kärlek fantastisk, kanske är deckarintrigen så spännande att nerverna krullar sig under skinnet. 

Men det hjälper inte: somliga titlar faller bort, av olika skäl. Fast nog finns de där, böckerna det känns som om alla har läst utom jag  så tre sådana ska finnas i veckans tisdagstrio, enligt påbud från Ugglan & Boken

Stieg Larssons Millennium-trilogi läste jag lystet. Sorgligt att en hjärtattack gjorde att han aldrig fick uppleva den internationella dundersuccén. Men när sedan en helt ny författare skulle fortsätta på historien om Lisbeth Salander fanns inte suget kvar. Fast alla andra har ju slukat uppföljarna som David Lagercrantz skrivit. Dock inte jag.

Det finns förstås tyngre böcker med "viktigare" historier att berätta, men det kan hamna grus i maskineriet ändå. Som i fallet med mig och "Boktjuven" (The Book Thief) av Markus Zusak. Så mycket beröm den romanen fått! Och så många gånger jag tänkt att nu, nu är det dags ... Ändå händer det inte. Men du har förstås läst den!

När Dan Browns "Da Vinci-koden" nyss kommit ut var jag på Mallorca en vecka. Varenda människa på planet dit och sedan vid poolen och på stranden, i både sol och skugga, läste just den boken, på svenska, danska, norska, tyska, engelska, franska, spanska och förmodligen ytterligare något språk. Där och då bestämde jag mig: eftersom precis alla andra nu läst den behöver inte jag också göra det. Har inte ändrat uppfattning.

Kan man resonera så? Tja, om man vill. Fast när "Femtio nyanser av honom" (Fifty Shades of Grey) av E.L. James kom tänkte jag tvärtom, därtill inspirerad av Linn Ullman, som i tv satt och sa att hon faktiskt ville veta vad så otroligt många andra människor ansåg ytterst läsvärt. Hon hade en poäng, tyckte jag  den gången ... 

Kruxet är ju ändå att man måste välja bort så mycket när utbudet är så enormt som det är. Och då missar man naturligtvis rätt många guldkorn också, tyvärr.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, mars 23, 2020

Sitt fint!

Det här är inte första gången jag sätter rubriken "Sitt fint"! på ett av mina blogginlägg.
Jag är road av i princip all slags design, och då är möbler naturligtvis inget undantag.

Den här skapelsen som står i ett skyltfönster på Hornsgatan, den skulle jag vilja kalla för Den Perfekta Trädgårdsstolen. De i butiken vet inte vem som gjort den, men den smiddes för några år sedan av en man som gjorde modellen i fyra exemplar.
Visst är den härlig! Men ack nej, den är inte till salu.

Kanske skulle du ha lust att "provsitta" några andra stolar som jag har fallit pladask för?
Här är den senaste, ett kombinerat inrednings- och återvinningstips.
Och här en stol som lämpar sig enbart för personer av honkön. En personlig favorit!
Här däremot sitter gärna en machokille (tror jag i alla fall ...)

Sist gör jag plats för två riktiga alfahannar. Om man sitter fint på de här? Tja, det kan man nog ha olika åsikter om.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, mars 22, 2020

Allestädes närvarande

Om man är som jag, det vill säga kry, får man vara glad och tacksam i dessa coronans tider. Folk som driver krogar är mindre glada. Nu försöker man erbjuda hämtmat till rabatterade priser för att slippa sparka sina kockar och annan personal. "Vi desinficerar alla ytor" står det på skyltarna.

När vi kliver på bussen är det numera nolltaxa som gäller. Passagerarna använder sig av bakdörrarna både för att stiga på och av, väldigt smidigt. Chauffören har säkerhetsavstånd till dem som åker, alla lyder uppmaningen att sitta glest och det är inget problem, eftersom det är gott om plats.
Skyltar i taket på de långa bussarna trumpetar ut den viktigaste regeln på en rad språk: tvätta händerna!

Alla förhållningsorder som går ut på att vi helst bör stanna hemma är naturligtvis kloka, men när vädret visar sig från sin bästa sida måste det ju ändå vara OK att ta en promenad utomhus eller hur? Så resonerar uppenbarligen inte bara jag, för på strandpromenaden längs Årstaviken är det lika många människor på torsdag eftermiddag som det brukar vara en fin söndag i april. Antar att det är de som jobbar hemma som tar lite rast.

Denna skyltsöndag blev det enkelt att illustrera ett tema. Vård, medicin, försiktighet, specialrabatter. Allt corona-relaterat. Fler söndagsskyltare hittar du till via BP. Och du missar väl inte att scrolla ner till det lilla leendet?




Svart humor är som bekant något som har räddat många människor i svår knipa från att bli helt tokiga. Alltså förekommer även skämt om corona-viruset och det som rör sjukan som heter covid-19. Att folk hamstrat toalettpapper för att klara pandemin är, tycker jag, tämligen obegripligt, men uppenbarligen vanligt. Och se här! Här finns örhängena som passar just nu! I flera modeller! Fast tyvärr: om du känner att du villhöver ett par blir det svårt. De är nämligen slutsålda. Till hamstrare som vill skylta med att de tänkt till och fyllt lagret???

Copyright Klimakteriehäxan
Bilderna på örhängena från Wish

lördag, mars 21, 2020

En konstig vinter tog slut i går

Nu kan det äntligen sägas: den är här nu. Våren.
Den kom punktligt, på Vårdagjämningen, som inföll i går. I dag vaknade vi till en ny årstid, en ljusare, varmare, på väldigt många sätt trevligare än den vi just lämnade.

Förvisso har det varit en märklig vinter. I går gick jag tillbaka till källaren med mina tjocka stövlar och rejält fodrade kängor, gjorda för snö och is. Jag har inte öppnat påsen sedan jag hämtade upp den. Mina underbara tumhandskar ligger oanvända sedan förra vårvintern. Den ljuvliga pälsen har inte fått komma ut i luften en endaste liten gång, för minusgraderna har inte räckt till.

Inte mycket att orda om, förstås. Jag har inte saknat snön, även om man som alltid gärna haft en vit jul. Sjön har inte ett endaste dygn haft istäcke som hållit ens för en and att gå på, många har också låtit båtarna ligga kvar i vattnet. Bilens vinterdäck är det förstås lag på att ha, men de har knappast behövts, de heller.

Så ser den alltså ut, den moderna varianten på vinter. Det lär ha varit den varmaste på över 250 år, förmodligen därmed den varmaste någonsin. Vilket betyder att vårblommorna kommit igång lite tidigare än vanligt. Krokusen är snart utblommad, påskliljornas knoppar är stora, tulpanerna jobbar för fullt på att komma upp i solen. Och stadens trädgårdsmästare fyller stora krukor med lökväxter som prunkar för fullt, medan körsbärsträden redan lyser rosa.

Hej vår, du är välkommen! Jag putsade ett par fönster i går för att låta ljuset få lite lättare att komma in. Det var nog till din ära, faktiskt.

Välkomna till de japanska körsbärsträden i Kungsträdgården! Men ovanligt få
blomfotografer på plats. Stan är glest befolkad.
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, mars 20, 2020

Något att vänta på?

Saker och ting tenderar att bli inställda i dessa dagar, det har förstås inte undgått Elisa Matilda heller. För egen del går hon dessutom i det som brukat kallas för "väntans tider", alltså är hon på väg till BB endera dagen. Därför blev denna gång de fem fredagsfrågorna dessa:
  1. Vad väntade du senast på? Middagsgäster som kom för sent medan maten redan var klar.
  2. Är du den som får vänta eller blir väntad på? Jag kommer i princip alltid i tid. Om inte konstiga hinder uppenbarar sig i min väg, som inställda bussar eller trafikolyckor.
  3. Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött? Då går jag över. Fast inte om något barn står bredvid mig och väntar.
  4. Låter du folk gå före dig i en kö? Ja det händer, när jag handlat mycket och den bakom mig har någon enstaka vara. Eller om någon stressad ber om lov.
  5. Hur är ditt tålamod gällande telefonköer? Inte jättebra, men tålamod har aldrig varit min bästa gren.
Här väntar man på inflyttning, tror jag.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, mars 19, 2020

Läslust, vart tog du vägen?

Hur gör du för att hitta motivation och inspiration till att läsa?
Oöppnad julklapp ...
För närvarande har jag lite lässvårigheter, utan att kunna sätta fingret på vad problemet är. Tittar på rader av olästa böcker och några påbörjade. Så sträcker jag mig efter mobilen eller gör något annat ... Läslusten är tyvärr väldigt frånvarande, trots att jag har rader av böcker jag egentligen vill läsa. Hoppas det går över!

Bonusfråga: Har du någon favoritmusik du lyssnar på samtidigt som du läser? 
Nej, aldrig musik parallellt med läsning. I alla fall om jag får bestämma själv. Sedan kan det ju hända att någon sorts "skvalmusik" sipprar in ändå. Är det en text som sjungs lyssnar jag ofelbart på den, och det funkar ju som alla förstår inte alls!

Det där var helgfrågorna från Mia i bokhörnan denna gång. Önskar verkligen att jag hade kunnat ge tips om hur man får fart på läslusten, men i själva verket är det jag som behöver de där knepen! Visserligen är det så att kameran också snor en del lästid, men det är bara en liten portion.

Fotomotiv i dag: blommande träd, men inte i Kungsan utan på
 Bysistorget på Södermalm.
Copyright Klimakteriehäxan

Exotisk skönhet

Har du någonsin sett en så perfekt mango? Har jag?
Tror knappast det. Men jag älskar den där frukten, så underbart god!

Det finns väldigt många varianter av mango, men de jag är mest "bekant" med har växt på träd i Latinamerika. Minns den där dagen i Costa Rica när jag och min kompis lånade en bil, for till marknaden och köpte mango i massor. Högsäsong! När våra andra vänner åt lunchmat åt vi mango. Fruktsaften rann utför hakan, längs med armarna, bildade en minimal pöl vid armbågarna som vilade på bordet. Himmelskt var det, finns inget bättre ord för upplevelsen!

När mangon är mogen är den alltså väldigt saftig. Fast i Mexico äter man den också grön, väldigt omogen och ganska hård: Mango verde. Frukten skärs i klyftor som doppas i en halvstark kryddblandning, man köper de där bitarna uppsatta på en pinne som vore det en glass och det är förstås en helt annan sak. Men gott! I Brasilien var mangon oftast av mindre storlek, men vad gör det när smaklökarna dansar samba!

Underbart var det också när jag många år senare kunde plocka mango direkt ur träden i Venezuela. Grenarna dignade av frukter, man åt dem även med skalet på.
Här på hemmaplan finns ju numera snart sagt alla exotiska frukter, men det är en konst att veta när man ska slå till och när man bör avstå. Ibland liksom vägrar frukten att bli mogen, övermogen är inte alls gott.

Fast får jag syn på fler som ser ut som den på bilden ovan, då slår jag till, garanterat. Nästan oavsett priset. Exotisk njutning och skönhet måste få kosta!

Mangoträd i Venezuela. 
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, mars 18, 2020

Nu blommar lingonen!

Lingonblom.
Smaka på ordet! Visst är det vackert!
Och jag tror aldrig att jag sett det förut: små vita blommor på mörkgrönt lingonris.

Jag plockade de små kvistarna för flera veckor sedan i Barndomslandet, och sedan har de stått i vatten tillsammans med blåbärsriset jag också fick med mig ur skogen. Blåbärsris blommar i vas, det har jag varit med om, men aldrig vad jag kan minnas lingon!

När det är dags för de bär man brukar kalla skogens röda guld är jag dock inte jätteroad, tycker mest att man som bärplockare blir insektsbiten, svettig och får ont i ryggen. Så jag brukar i ärlighetens namn plocka mina lingon på torget eller i saluhallen, där kilopriset förvisso är något högre.

Men lingonsylt vill jag ha, och jag ska ha gjort den själv. Då vet man vad som finns i burken.
Nu vet jag dessutom hur söta blommorna är, minst lika söta som sylten!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, mars 17, 2020

Alla behöver skratta!

I en tid när "corona" är ordet man hör oupphörligen behöver man också få tänka på annat än sjukdomar. Roliga böcker ska ta plats på "prispallen" i denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan & Boken bestämt. Bland annat för att den Internationella glädjedagen är nära, högtidlighålls den 20 mars.

Vad kan då jag tänkas ha skrattat åt som du också skulle roas av?
Idealiskt i nuläget vore väl något med sjuk humor, men någon sådan bok kommer jag faktiskt inte på ...

"Sol över torpet" av Barbro "Bang" Alving satt jag i en tågkupé och skrattade högt åt när jag läste den för första gången. Det är förvisso länge sen, men Bang hade ett gudabenådat språk och underbar humor som håller.

Erma Bombeck har något som väldigt mycket liknar idolstatus i min bokhylla. Hon skrev krönikor som publicerades i mängder av tidningar över hela USA innan hon drabbades av cancer och dog. Då hade hon fått mig och miljoner andra att ha hjärtligt roligt åt böcker med titlar som "If Life Is a Bowl of Cherries, Why Am I Sitting Here With All the Pits", "When You Start to Look Like Your Passport Photo It Is Time to Go Home" eller "Grass Is Always Greener Over the Septic Tank". Översatt till svenska finns åtminstone "Varför hamnar alltid mamsen i fel kö?"

Även min trea på denna prispall är en kvinna: Barbro Lindgren. För när det kommer till "Loranga, Masarin och Dartanjang" skrattar vi tillsammans, i flera generationer. Tokigt, halsbrytande, hejdlöst roligt är det!

Låt mig runda av med ett tänkvärt citat från Erma Bombeck: "Ta vara på varje ögonblick. Tänk bara på alla de kvinnliga passagerare på Titanic som stoiskt sa nej tack när man gav dem dessertmenyn."

Man brister väl inte ut i gapflabb direkt, men nog är det roligt att
upptäcka de små modiga vårblommorna där ute!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, mars 16, 2020

Fjolårets största boksuccéer

Nu finns den korrekta listan över fjolårets succéböcker. Vid första publiceringstillfället hade man inte tagit med den digitala försäljningen i statistiken. Några författare som är stora i den nischen blev rejält ilskna, men nu är det korrigerat.

Boktugg har publicerat de nya och förmodat riktiga siffrorna. Och det handlar nu både om antalet sålda exemplar och inkomst av böckerna. Båda listorna toppas av Camilla Läckberg och David Lagercrantz som etta och tvåa.

Själv har jag läst (bara) sex av de femtio titlarna och ingen av de två i toppen. Vet dock inte riktigt vad det säger om mig?

Copyright Klimakteriehäxan

En vardagshistoria – tyvärr

Flickan ligger där hopkrupen i lådan. Förmodligen rädd för att bli upptäckt i sitt obekväma gömställe. Det är Mervi Junkkonen i Uppsala som gjort installationen, ett av de faktiskt ganska få verk som stod ut på årets Vårsalong på Liljevalchs och som utan tvivel hade ett ärende. 

"In Plain Sight" (ungefär "Klart synlig") är inspirerad av pågående flyktingkatastrofer, människohandel och -smuggling. Det är en några minuter lång video som projiceras på den där kistliknande möbeln, bilder på barnet som försiktigt rör sig i det trånga utrymmet. Konstnärinnan berättar:

-För flera år sedan gjorde jag en dokumentärfilm om flyktingar som hade blivit torterade i sina hemländer. Att få höra om människors tunga erfarenheter och följa deras liv på så nära håll har påverkat mig mycket. Installationen kan också ses som sinnestillståndet hos en människa som genomlidit traumatiska händelser. Många fortsätter att leva i rädsla och ensamhet.

-Man vet inte om flickan har gömt sig i kistan eller har tvingats in i den. Tanken är att åskådaren är en del av installationen. Flickan “hör oss” och är rädd, säger Mervi Junkkonen.
Att vardagen kan te sig sådan för otroligt många är nästan obegripligt, eller hur?

Vårsalongen på Liljevalchs är över för denna gång kommande söndag, men tills dess ligger den skrämda flickan där och får förhoppningsvis många besökare att åtminstone skicka en tanke till de ungefär 70 miljoner människor (enligt FN:s flyktingorgan UNHCR) som befinner sig på flykt, undan våld, krig och allehanda konflikter. Närmare hälften av dem är barn. 

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, mars 15, 2020

Varning för hunden

Precis i skarven mellan husvägg och trottarens gatsten sitter den, skylten med hunden
som tänker bajsa. Men om vovven är lydig OCH läskunnig uppfattar hen varningen
och flyttar till något annat ställe för att uträtta sina naturbehov ...
Skyltat på stan ännu en skyltsöndag! Kolla andra bloggare som jagat runt i veckan efter skyltar som är snygga, otrevliga, roliga, kreativa, informativa eller bara  tja, skyltar ... Tolkningen av begreppet kan vara ytterst generös! BP har listat alla som brukar delta.

Bara en stillsam undran när man tittar på pubens skyltning: stämmer det att det inte
spelar nån roll vad som sägs om en produkt bara den nämns? Är Corona alltså
en säljsuccé och Månadens Öl? Fast den inte har ett smack med viruset att göra ...
Den här "skylten" är bara 30 mm bred (jag har mätt!) men en viktig liten sak. Vi
brukar ju köpa det Rosa Bandet för att stödja kampen mot bröstcancer, eller hur?
Det här är Mustaschkampens märke och när man köper det väljer man att ställa
upp för kriget mot och forskning kring prostatacancer, som är Sveriges allra
vanligaste cancersjukdom. Varje dag året om får 27 män diagnosen.
Märket kostar 30 kronor och säljs av bl a Guldfynd.
Man skulle kunna tro (hoppas?) att detta är en lärobok i hur man 
skiljer på "jag","mig", "ensam"och "själv" men det är att hoppas 
för mycket. Däremot kan den hugade fylla i boken med egna 
uppgifter och funderingar, ungefär som i forntidens kompisböcker,
 om ni minns dem?  Lagerhaus saluför den här. 
Och jag väljer att tolka bokomslaget som en skylt.
Är med i en Facebook-grupp för folk som gillar korsstygn med lite studs i.
Där ser jag i dag detta vackra handarbete, en superaktuell skylt!
Bara att plocka fram en bit aidaväv, nål och moulinégarn och sätta fart.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, mars 14, 2020

En bok är ett bra val

"Bra val" stod det på etiketten som hängde på den söta barntröjan i bomull.
Ja men då förstår ju var och en att jag blev tvungen att först köpa plagget och sen göra lappen till ett bokmärke! Ett litet återfall, helt enkelt. För en bok är ju just det: ett bra val. I alla väder!

Dessutom är det så himla kul att få shoppa lite småbarnskläder igen, det finns ju så fantastiskt fina, både för flickor och pojkar! Och när jag nu blivit farmor så ... inte ska mitt barnbarn sakna kläder ... Extra plus för miljötänk i produktionen, förstås.

Det här med att visa upp vad man har mellan sidorna när man tar läspaus, det har vi hållit på med rätt länge i ett ansenligt gäng bloggare även om jag menar att jag faktiskt lagt ner just den grenen. Egentligen, alltså.
Fler bokmärken kan du dock fortfarande tänkas hitta hos BP, Älskar att läsaGerd, Hannele och kanske någon mer. Berätta det i en kommentar här i så fall!

Och när vi ändå, som så ofta, redan är i böckernas värld så visar jag er gärna ett trevligt verk som fanns med på Vårsalongen på Liljevalchs: en jättesöt minibokhylla gjord av Yeonhee Lee.
Hela hyllans bredd är under en meter, så då förstår ni hur små de olika böckerna är! Att den inte är särskilt välordnad gör ju att den känns tämligen verklighetstrogen, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Dags för fågelskådning


Rödhakehona av Chang Im
Ohlsson.
Det är gott om folk som gillar fåglar. Jag är (som ni nog vet vid det här laget) en av dem, och jag råkar ju då ha en speciell faiblesse för sådana bevingade varelser som inte kan flyga.

Alltså gladde jag mig åt den ena pippin efter den andra när jag gick runt på Liljevalchs Vårsalong.

Den 22 mars är utställningen slut och då får man anta att de här fåglarna ändå flyger sin väg, till nya hem eller kanske burar? Till dess har fler fågelskådare chansen.

Pampig gam av Thomas Karlsson.

En annan pippi i tovad ull på skumgummi av Chang Im Ohlsson.
Fågelstuga skulle jag vilja döpa Ylva Svensson-Borgs verk till.
Men den heter Stav-Fjäran.
 Copyright Klimakteriehäxan