På min bästa-lista

När veckan har nummer 51 börjar det bli dags att summera de femtio som redan passerat. Så tänkte nog Enligt O när hon bestämde sig för veckans kulturfråga: Vilka är de bästa böckerna du läst i år? Jag har ju skrivit upp dem, så det är bara att plocka fram listan och ta en snabb funderare. Här är resultatet:

"Klubben" av Matilda Gustavsson är den i särklass bästa svenska fackboken, och med den inledde jag läsåret 2020. Men norska "En av oss" (om Utøya-mördaren) av Åsne Seierstad kunde jag faktiskt också välja. Omistlig läsning, båda två, byggd på fenomenal research, båda två.

"Jana Kippo-trilogin" av Karin Smirnoff fångade mig effektivt när det handlar om skönlitteratur jag läst på papper. Originell språkhantering som först kändes konstig, sedan blev helt naturlig, märkligt nog! Blir spännande att se vad författaren kommer med härnäst. På samma "språk"?

När jag ska välja bästa ljudboken är konkurrensen knivskarp. Jag har lyssnat på en rad klassiker med stor behållning, men bestämmer mig för en nutida roman: "Lyktsken" (Warlight) av Michael Ondaatje. "Köttets tid" av Lina Wolff kommer in på en stark andraplats.

Av alla titlarna på min lista finns en enda som, jag noterar det med förundran, jag inte har det blekaste minne av. "Vindsjälar" av Mons Kallentoft. Faktiskt inget bra betyg ... men jag kan ju ha en blackout och därmed vara djupt orättvis? Eller var det årets sämsta läsupplevelse?

Sedan kan det nog hända att årets allra bästa blir den som jag just nu läser: "Gileads döttrar" (The Testaments), Margaret Atwoods uppföljare på "Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale). Atwood är svårslagen.

Copyright Klimakteriehäxan