Pratsjukan sprider sig

Vi promenerar mer än nånsin sedan coronaeländet slog klorna i oss. Vi räknar steg, kilometer, minuter, vi hoppas och tror att det ska hjälpa oss både att stå emot viruset, att behålla något av den kondition vi en gång hade och dessutom skingra tankarna med frisk luft och några fräscha synintryck.

Isolerade är vi ändå. Hela tiden trumpetas det viktiga budskapet ut: håll avstånd! Vi lyder. Går ur vägen om det ser trångt ut, släpper före någon som ser ut att ha bråttom. Väjer en gång till. Men nu, när vi är inne i omstartade restriktioner och ny fruktan inför vad som kan komma, har ett annat fenomen dykt upp: pratsjukan.

I allt detta avståndstagande, i all denna distansering har behovet av att prata med folk öga mot öga växt så att det måste få bejakas. Vilket leder till att vilt främmande människor plötsligt närmar sig (ja inte mer än två meter) och tilltalar en, rakt ut ur ingenting. /forts/

Du läser hela min text på News 55 där jag är en av de återkommande krönikörerna. Under vinjetten "Erfarna tankar" (jojo) finns nu över etthundra bidrag från mig sedan sajten, med sikte på en publik 55+, startade för fem år sedan!

Copyright Klimakteriehäxan