söndag, september 21, 2014

Förbjudet på en SKYLTSÖNDAG

Denna skylt kräver väl inte någon som helst förklaring?
Skyltsöndag igen!

Copyright Klimakteriehäxan 

fredag, september 19, 2014

Veckans fönster är PRICKIGT


Första tanken när temat för Veckans fönster kungjordes var att det där skulle jag gå bet på.
Men så här års händer det ju att det kommer en skur  och fönstren blir prickiga på direkten, ja förvandlas nästan till någon sorts konstverk om man vill se det från den vänliga sidan. Dessutom råkade jag hitta en bild från en skoaffär på Capri där man i fönstret minsann lockade med prickiga skor!

För egen del gillar jag verkligen prickigt, i alla möjliga former. Har prickiga skor (dock inte de där på Capri, mina är snyggare), prickig baddräkt, prickiga tröjor, prickiga byxor, prickiga sjalar ... ja men det är ju så trevligt med både stora och små prickar, kom sedan inte och påstå att modelejonen säger nåt annat, det spelar faktiskt ingen som helst roll.

Dessutom kan jag som så ofta när prickar kommer på tal få tillfälle att dra en av mina (absolut sanna) favorithistorier. Nämligen den om väninnan som, mycket ung, kom till New York för första gången och storögt flanerade längs Tredje Avenyn med rader av roliga butiker.

Plötsligt tvärnitade hon framför ett skyltfönster. Klänningen! Ha-begär! Salivavsöndring, köpiver, måste provas! Hon kliver in i affären och säger att hon vill titta närmare på ett plagg i skylten. Expediten undrar vilket av dem.
-The one with pricks all over, sa den nyanlända svenskan och log förväntansfullt.

Viss förvirring uppstod, men hon fick efter någon väntan prova, köpte, gick ut nöjd. Och lärde sig så småningom att svenska prickar heter "dots" på engelska och att "pricks" inte är något man har utanpå kläderna, ens i New York (där man annars kan se ut hur som helst och ändå smälta in i mängden).

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster öppnas åt en massa olika håll om du klickar här!
Undrar förresten om någon kan berätta varför det inte längre fungerar att schemalägga poster på Blogger?

torsdag, september 18, 2014

Räven sa surt men jag säger sött

Oj så rött det lyser i rönnen.
Kan det vara så att den där årstiden de svaga kallar höst är här nu?
Ja, så är det nog.

Och om man ska tro Bondepraktikan blir det en snörik vinter också. Men det där med att räven sa "surt" om rönnbären, det förstår jag inte riktigt ... det är ju jättesött med de där klasarna mitt ibland de än så länge gröna bladen!

Bäst att njuta av sol och vackra dagar så länge det går  govädret tar visst slut i helgen, om jag förstod meteorologen rätt. Misstänker att sista doppet också är avklarat för säsongen (i söndags). Men det kommer väl nya somrar får man hoppas!

Copyright Klimakteriehäxan

Fotnot: "Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst!" Citat från Erik Axel Karlfeldt. Läs hela dikten "Höstens vår" här.

onsdag, september 17, 2014

Vad är det morgonstund har i mun?

Från sajten.
Sverige är på väg att få en ny statsminister, även om det ser ut att dröja lite. Ändå heter denna person av allt att döma Stefan Löfven.

Vad är det då som gett honom flyt i livet, ända upp i sosse- och nu samhällstoppen? Jo det är det enkla faktum att han kliver ur sängen redan klockan fem på morgonen. Det har han berättat för Dorotea Pettersson som skrivit boken ”5 AM är inte en tidpunkt. Det är en livsstil.”
 
Löfven försöker vara på jobbet strax efter sju och har i intervju sagt att den första viktiga timmen på kontoret, innan alla medarbetare strömmat till, den tillåter honom att förbereda sig, att komma igång.
 
Det visar sig att han inte är ensam om att tänka så. Bland politikerkollegor som gjort likadant finns både Benjamin Franklin och Margaret Thatcher. Apples grundare Steve Jobs är en annan person som skrivit sin framgångssaga i gryningstimmarna.
 
Säkert är att den som blir regeringschef kan få ont om tid för sömn. Men kanske är det i de tidigaste morgonstunderna man hittar sitt guld? Fast jag får leta efter ädla metaller på andra tider, jag älskar att sova på morgnarna. 
 
OK, jag hade nog inte blivit statsminister även om jag varit den morgonpigga typen. Och det ska ni inte sörja, det gör inte jag!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, september 16, 2014

Tisdagstema TURKOST


Musikalen "Hair" har jag sett i en rad olika varianter. Men den första, den stannade i minnet. Den spelades på Scalateatern i Stockholm, med Anne Nord, Bruno Wintzell och Ulf Brunnberg, för att nämna några i ensemblen.

Och i dialogen fanns en replik som jag kan höra för mitt inre öra när som helst, trots att den uttalades 1968. Tjejen har köpt en blågrön skjorta till killen hon är kär i, men läget är inte det bästa, ens för presenter. Han tittar surt på plagget och säger:
-Förresten tycker jag inte om tukrost.

Detta kom jag osökt att tänka på när tisdagstemat är TURKOST (inte tukrost, alltså, men ni fattar). Själv är jag jätteförtjust i den färgen, på kläder, på prylar, på ögonlocken, ja till och med på naglarna nån gång ibland, just nu på tårna faktiskt ...

Mer turkost, förutom min glittriga ring och min glamorösa solfjäder, finns att beskåda om man tar vägen via den här länken.
För oss som gillar både tukrost och turkost, alltså. Även om man bara sett "Hair" i Milos Formans tappning.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 15, 2014

CITAT om självbilder och generositet

"Vi lever i människans mest egocentriska era. Oombedda pepprar vi vår omvärld med selfies, löptider och stilleben av våra söndagsfrukostar – och drömmer ständigt om nästa självförverkligande karriärsteg. Det är ett till synes outtröttligt bekräftande av jaget."

-Chefredaktören Hugo Rehnberg skriver krönika i helgens SvD Perfect Guide. Ja nog kan man förvånas över mängden moderna självporträtt som regnar på framför allt Facebook. Fast jag tar inte åt mig av kritiken: har inte publicerat någon selfie, har inga löptider att redovisa (tyvärr) och söndagsfrukost gillar jag verkligen, men särskilt bildmässig brukar den inte vara ...

"I Winnipeg härom året bestämde sig en person långt fram i kön till ett café för att bjuda medmänniskan bakom på dennes beställning. Det generösa initiativet upprepades av nästa person  och nästa, och nästa. Först efter 226 givmilda individer dök det upp en snålvarg som bröt kedjan."

-Längre ner i samma krönika dyker en annan sida av mänskligheten upp. Visst vore det spännande att testa Winnipeg-metoden!

söndag, september 14, 2014

LYX på en Skyltsöndag

Den stod parkerad mitt emot entrén till stället där vi röstar i dag. Förvisso en fin bil, men den där registreringsskylten får mig att tänka längre än så, eftersom det är just valdagen, demokratins egen högtidsdag.

Minns hur mamma och pappa tog på finkläderna för att gå till vallokalen och sedan intresserat avvakta resultaten  man stod kvar och väntade, fler var inte rösterna där i Barndomslandet än att de räknades på en kort stund. Och det där med valhemligheten, det var väl sisådär ...
"Jaså har kommunisterna gått ner med en röst? Ja just det, han dog väl i fjol han!"
"Folkpartiet ökade med fyra! Aha, det är den där familjen som flyttade in härom året!"

Vi tar det för självklart att ha rösträtt (svenska kvinnor har haft det sedan 1919, allmän rösträtt på riktigt fick vi först 1945) och en och annan medborgare rycker lite på axlarna, stannar på sofflocket, masar sig inte iväg, tar inte chansen.

Lite lyxigt är det trots allt att ha denna självklara tillgång till åsiktsyttring. Vi har nog inte vett att uppskatta detta tillräckligt, detta som människor på andra ställen krigar och dör för att uppnå.
Sedan kan det naturligtvis vara lyx att ha bil också, men det är liksom en annan historia ...

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag är från början Pumitas initiativ och hos henne dyker förhoppningsvis fler bidrag upp under dagen. Och så uppskattar jag Googles aktuella vinjett, perfekt för den kombinerade val- och skyltsöndagen:

lördag, september 13, 2014

VALFRITT i Veckans fönster

Just den helgen när vi alla bör göra ett aktivt val (om vi inte redan röstat förstås) är temat för Veckans fönster valfritt.
Men tänk så svårt det är att välja  inte bara parti att stödja, utan också när det gäller bilder på fönster!

Jag fick bege mig till NK igen. Och där har jag tur. Igen. För i entréhallen finns de, de superstora långbyxorna med fönster på benen! Lite svårt att se på mitt foto, men gå dit och kolla får ni se med egna ögon: rutorna är genomskinliga. Fast ni har bara en dag på er, för i morgon, valsöndagen, är sista dagen.

Det är ännu ett design/mode/konstprojekt som är alldeles gratis att beskåda i Det Stora Varuhuset.
Kvinnan bakom det här verket heter Astrid Olsson och hon är mest känd som ett namn i Fifth Avenue Shoe Repair, den svenska modefirma som lyckats hitta på det originellaste namnet av dem alla (jag kommer aldrig att fatta varför man döpt snygga jeans till Acne, många tonåringars värsta plåga!)

Storleken på de fönsterförsedda byxorna tillhör inte de vanliga, det är ju lätt att konstatera. Det är också enkelt att slå fast att du hittar fler Veckans fönster om du klickar på Susanne!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack men nej tack!

Tyvärr kära besökare  nu måste jag klämma in en broms för alla spam-kommentarer. På de senaste timmarna har jag fått inte mindre än trettio (30!) stycken. Blogger ser förvisso till att de aldrig kommer ut här, men jag är trött på att rensa min e-post från skräpet.

Visserligen är tillropen vansinnigt positiva och uppmuntrande, åtminstone på (ofta synnerligen bristfällig) engelska, de där på ryska och kinesiska vet jag inget om. En och annan erbjuder sig att skriva som mina "gäster" på Klimakteriehäxan. Andra undrar hur jag burit mig åt för att få till en så lysande snygg layout  som är en standard från Blogspot för tio år sedan! Ja, det är ingen ände på kreativiteten i de där tillropen, som väl NÅGON måste initiera någonstans av någon obskyr anledning, mest reklam förstås.

Men jag hoppas att du kommenterar ibland ändå. Du måste inte skriva att min blogg är "awesome" eller att jag har gett dig "exactly the information I have been looking for on the net for weeks". Inte heller kräver jag att du lägger till mig på någon favoritlista, jag ligger redan på så många vars "ägare" inte förstår ett enda ord svenska ... Tack men nej tack!

Alltnog: jag tycker illa om detta, men när till och med andra bloggare har drabbats av mina spam-mail, hur det nu kan ha gått till, ser jag ingen annan råd.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, september 10, 2014

CITAT om det känns lite ensamt ...

"Köp en muff och använd den i stället för vantar. Inuti den kan man hålla sig själv i handen och det känns jättebra!"

-En av deltagarna i Kristina Lugns bokcirkel i Hökarängen (sänds onsdagkvällar kl 20:00 i SVT2) bjuder på ett tips för den som lider brist på sällskap. Boken som det åtminstone stundtals handlade om var denna gång "Ensam" av August Strindberg.

tisdag, september 09, 2014

Tisdagstema TEMPERATUR

Vi är inte där, inte riktigt än. Men snart kommer de där dagarna då ingenting kan vara mysigare än en sprakande brasa, där vedträna sakta förvandlas till kol och aska medan värmen sprider sig och ljuslågorna flammar mot frusna människor som kurar i mörkret.

Visst vore det härligt att ha en sån där kamin! Fast hemma hos oss finns det ingen, så långt har heminredningsivern inte kommit. Den här värmekällan fanns (finns?) i en restaurang i Melbourne och var lätt att uppskatta när det ösregnade och blåste snålt utanför fönstren.

Så medan hösten kryper inpå oss och termometern visar att dagarna blir svalare passar det att dra sig till minnes den där kaminen. Jag tror vi åt kängurubiff  i dess varma sken ... och vill påstå att det inte smakade särskilt ovanligt. Men när tisdagstemat är TEMPERATUR blev det en titt bakåt i bildarkivet!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 08, 2014

Sånt vi absolut inte behöver

Nykomling i mina skåp. Var det en gång en gräddsnipa?

Får man inleda veckan med en liten gåta?
Vad är det du absolut inte behöver men ändå vill ha?
Vad är det som är gratis men ändå dyrbart?
Vad är det som är gammalt men ändå blir nytt?
Vad är det du helt enkelt inte kan avstå ifrån fast du inte har en aning om hur du ska använda det?

Svaret är faktiskt väldigt enkelt och jag tror att många med mig ställs inför detta dilemma mellan att ha och inte ha, långt ifrån Ernest Hemingways thrillerartade historia från 30-talet. Men från den tiden kan gåtans svar absolut komma.

Det jag tänker på är arvegods. En dag står man där i en övergiven bostad, övergiven därför att den som kallat den sitt hem har dött. Spåren efter livet är oändligt många. Prylarna i badrummet, så personliga. Kläderna som kanske kan gå till återvinning. Böckerna, alldeles för många, och dessutom åtskilliga som man borde läsa.

Men det som är allra svårast att hantera, det är ändå prylarna. Långt ifrån alla, naturligtvis, det som är avskavt i kanterna, sprucket och lagat, fullständigt otänkbart att ta i bruk igen, det går ju bort. Men småsakerna, de där som vi minns, som betytt något för historien! Något som ett barnbarn köpte som present för egna pengar. Duken som broderats i tusen timmar. Skålen som kom hem från slöjden. En klenod som alltid betraktats som värdefull, fast vi nu vet att så var det inte. Likväl är affektionsvärdet högt.

Farfars cigarrsnoppare stod på hans rökbord.
Självklart måste mycket slängas eller gå till second hand-butiker, både Frälsningsarmén och Stadsmissionen har vi inom räckhåll. Ändå står vi där med bilen full. Farfars cigarrsnoppare, vad ska jag göra med den? Var kan vi lägga ryamattan som svärmor knutit, passar den över huvud taget nånstans? Pokalen som pappa vann i en skyttetävling och var stolt över, den är det väl ändå bara att hiva?

Så där håller det på. Och på något mystiskt vis fylls lagren på här hemma. Bara för att nästa generation ska stå inför samma problem.
Det är naturligtvis alldeles galet. Men i nuläget har jag inte gåtans lösning, bara svaret: arvegods.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, september 07, 2014

Snällt på en SKYLTSÖNDAG

Det finns erbjudanden som inte kan motstås, kom inte och påstå något annat!
Eller vad sägs om gratis sugrör till drinken, ja till varje drink? (ingen återanvändning här inte ...)

Originellt marknadsföringsknep av en bar i centrala Köpenhamn. Som passar bra så här på en skyltsöndag, inte sant?
Fast nej, jag gick inte in. Gratis sugrör är väl snällt, men det räckte inte som lockbete den här gången.
Kolla hos Pumita för fler skyltar.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 06, 2014

Hallå där, Music Lovers!

Detta kan vara Rigmor Gustafssons mest lättillgängliga album. Jag har just premiärlyssnat och det var ett sant nöje! Plattan som är sprillans ny heter som ni ser "When You Make Me Smile" och ja, den här musiken får mig att le också, även om texterna ibland är ganska melankoliska.

"Call Me Lonely" heter första spåret och då fastnar man direkt. Sedan känns det nytt med Dalasinfoniettan som del av inramningen. Magnus Lindgren, en annan av mina personliga favoriter, medverkar på flera låtar och har dessutom varit med och arrangerat, medan Rigmor själv har producerat och skrivit musiken till nio av de tretton numren.

Minns ni hur det klassiska radioprogrammet "Smoke Rings"  började? "Hello there, music lovers!" sa Leif Andersson med sin karakteristiska hesa stämma. Jag kan höra honom säga det igen, precis innan vi trycker på "start" för den här cd:n. Tror att han också skulle ha gillat den.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 05, 2014

VILT i eller åtminstone runt Veckans fönster

Pantrar är snabba djur.
Kanske är det för att det ska gå undan på vägarna som limousinen lackerats i djurfläckigt? Eller går det bara vilt till i den där bilen i största allmänhet?

Djungellimon körde ett brudpar i Båstad för några veckor sedan, i ett bröllopsväder som omväxlande bestod av hällregn och strålande sol. Kvittar lika för den som kan krypa in i en sådan tjusig plåtkoja! För säkerhets skull har man kostat på en speciell nummerplåt: ELITE.

Det ska hur som helst vara VILT i Veckans fönster. Mitt bidrag har i alla fall lite vilt runt fönstren. Klicka över till Susanne och titta på andra vilda fönstermotiv!

Copyright Klimakteriehäxan