onsdag, oktober 22, 2014

Liten tolkskola - på jobbet och för privat bruk

Vad är det vi säger? Men vad menar vi egentligen? Och hur bra går budskapet fram?

DETTA SÄGS

Jag hör vad du säger


DETTA BETYDER ...

Prata inte mer om saken, håller inte med!

MEN DET TOLKAS ...

Min poäng gick hem.

Med all respekt ...  

Du är en idiot!
Hen lyssnar på mig!
Vilket djärvt förslag!
Du är galen!
Hen tycker jag är cool!

Riktigt bra!

En liten besvikelse.

Riktigt bra!
Jag skulle föreslå ...
Gör som jag säger ...

Fundera på saken, men gör som du vill 

Och du förresten ...
Det vi verkligen behöver prata om ...
Det där är inte särskilt viktigt.


Mycket intressant!
Struntprat!
Hen blev imponerad!

Jag ska tänka på det.

Det där har jag redan glömt.

Det där blir nog av!


Du måste komma hem och äta middag!
Glöm det, jag är bara artig!
Då blir jag bjuden snart, kul!


Ett par småsaker bara…
Skriv om, gör rätt!
Jasså några korrfel?!

Kan vi fundera på ett par andra möjligheter

Jag gillar INTE din idé

Det är i alla fall inte avgjort än

Fritt efter brittisk förlaga.

CITAT om äldre människor

"Det infinner sig ett lugn när man kommer upp i åren. Vad som är viktigt i livet kommer man ofta på senare, att det inte är karriären, inte priserna man vinner. Det är nog det vi uppskattar mycket."

-Renée Nyberg, 48, intervjuas i Expressen och berättar varför hon och maken och programledarkollegan David Hellenius, 40, gärna umgås med lite äldre människor.

tisdag, oktober 21, 2014

Tisdagstema MÅNE

Den följer de sedvanliga faserna: börjar som NY, blir så småningom HALV för att till sist gå upp i helformat och kallas FULL.

På vägen kan den där utvecklingen orsaka stor irritation, men som så mycket som händer när åren går är det bara att acceptera. Månsken kan kanske vara mer romantiskt i annan form, men här skymmer i alla fall aldrig några mörka skyar ... det skulle möjligen vara någon sorts huvudbonad då ...

Fler månar i olika stadier hittar du den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 19, 2014

Konsumentmakt

Går med min kundvagn i trängseln på Ica, kryssar av vara efter vara på kom-i-håg-listan.  Då slår det mig plötsligt att något viktigt inte hamnat där, något jag faktiskt längtar efter, gott, nyttigt, inte ens dyrt!
Med långa steg styr jag mot hyllorna för bröd, kex och skorpor. Där ska det finnas, i rött paket. Många tunna skivor med tydlig rågsmak och knasprig, trevlig konsistens.

Kavli Flatbröd, helt enkelt. En produkt i knäckebrödssortimentet som funnits i hela mitt liv. Kan ätas med pålägg eller bara med lite smör. Som Dagobert-variant: tre skivor, två lager messmör. Bryts över filen i stället för müsli eller om flingorna tagit slut.

Det är bara det att jag inte ser det där paketet jag nu trängtar efter. Ber om hjälp att leta, ibland är man ju blind och hittar inte det som står mitt framför näsan. Vänlig butikspersonal söker energiskt, har förstått vad jag vill ha. Inget resultat. Brödansvarige tillkallas: var finns det där brödet?

Då får vi svaret. Ett dråpslag, varken mer eller mindre.
KAVLI FLATBRÖD HAR UTGÅTT UR SORTIMENTET. DET TILLVERKAS INTE MER.

Snopen står jag där i den trånga gången. Tvingas ta in faktum: aldrig mer kommer jag att knapra på en messmörs-Dagobert. Aldrig mer en liten skiva med bara smör till kaffet. Den försmåddas ilska väller upp. Vem ska jag skälla på, kräva omprövning av beslut, hota med evig bojkott? Det måste ju bli Kavli-bossen! Var finns hen?

Rullar besviken mot kassan med Delikatess Sesam i vagnen. Och inser plötsligt att jag kanske har mig själv att skylla.
Jag har köpt Kavli Flatbröd alldeles för sällan, för alldeles för länge sedan. Tillverkaren har tagit emot signalen. Kavli Flatbröd behövs visst inte längre!
Så kan konsumentmakt naturligtvis också se ut.

Copyright Klimakteriehäxan

Uppdatering: Nu har jag i alla fall köpt ett paket Flatbröd. Det har inte alls utgått ur Kavlis sortiment - men uppenbarligen ur Icas. Hos Willys fann det! Dumma, dumma Ica!

lördag, oktober 18, 2014

Veckans fönster – på riktigt och tyvärr


Det här är Veckans fönster  på riktigt, så att säga. Men tyvärr är det trasiga fönster, väldigt trasiga.
I hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan mitt i allra centralaste Stockholm hände det alltså nyligen att inte mindre än fjorton (14! om jag nu räknat rätt) stora fönsterrutor systematiskt krossats.

Förstörelse är vad det handlar om, inte rån- eller inbrottsförsök. Hur jag kan veta det? Jo, de flesta fönstren har ingen direkt öppning till affärerna där innanför. Och sportkläder lockar för övrigt inte rånare. En butik som tydligt drabbats är Gudrun Sjödén, men jag har svårt att se en endaste Sjödén-frälst kulturtant ta till våld nattetid för att komma över senaste blommönstret eller de där gladrandiga strumporna.

Eftersom jag har min busshållplats mitt emot det där gathörnet har jag med sorgsna ögon tittat på eländet i flera dagar, och när det visade sig att bussen var försenad igen (ja den är ofta det) gick jag över gatan och in hos Sjödén och frågade, inte om priset på senaste manchesterplagget utan om just det krossade fönstret.

Då fick jag också veta något om jag uppfattar som snudd på unikt. Förövarna greps!!!
Det handlade tydligen om fyra unga killar som hittat ett nytt sätt att roa sig. Och att de åkte dit berodde nog på att de gav sig på den moderna sortens fönster, tjocka och svårkrossade. Vilket förmodligen krävde både muskelstyrka, tid och vapen av tyngre sort.

Vad busarna rimligen också kommer att bli varse är att det inte är några billiga glasrutor de gett sig på. Någon hade en kvalificerad gissning att en enda ruta av den här typen kan kosta uppåt 50000 kronor. Vilket multiplicerat med 14 blir rätt mycket pengar, även om man delar det på fyra  det kan handla om en skuld som lägger sig som ett tungt lock över ekonomin resten av livet.

Nästa tanke som infinner sig är ju hur mycket bättre de där pengarna hade kunnat användas, ett argument som förmodligen aldrig bitit på någon som bestämt sig för att lämna sina spår i form av krossat glas, nedkluddade väggar, bortrivna skyltar, sabbade bildäck eller sönderplockade cyklar. Inga "allvarliga" brott. Men hur tänker folk? Hur tänker man före dådet, hur tänker man medan det utförs? Och framför allt: hur tänker man efteråt?

Jag skulle verkligen uppskatta att få svaret på dessa frågor. Vilket jag väl aldrig kommer att få. Men sorgligt, det är vad det är. För alla inblandade.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 17, 2014

Energirikt i Veckans fönster

Mullbär. Marsipan. Melon. Mint och päron. Choklad i olika mörkhetsgrad. Jordgubb. Romrussin. Citron. Hjortron. Kaffe. Vanilj, självklart. Uppräkningen av smakerna som erbjuds i en modern glassbar tar nästan aldrig slut. Så visst är det svårt att stå där, med näsan tätt intill glasrutan, och bestämma sig för vad man ska satsa på!

En sak är helt klar: detta är inte mat för bantare. Glass är alldeles för energirik för det. Här bara kryllar det av kalorier och kolhydrater. Men glassätaren på bilden behöver tack och lov inte bry sig om det. Livet som "väljare" är svårt nog ändå!

Så blev det väl ändå lite sommarkänsla över Veckans fönster trots att vi är i mitten av oktober och julsakerna redan krupit fram i skyltningen på varuhus och i butiker.
Å andra sidan är det aldrig fel med en glass, oavsett årstid. Ibland behöver man ju faktiskt ett litet extra energitillskott ...

Vana fönstertittare vet vad som gäller: om man klickar på länken till Susanne hittar man fler fönster, denna gång med någon energirik koppling. Trevlig helg!

Copyright Klimakteriehäxan

Bokbloggsjerka om läsning som överraskar

Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?
Det är Bokbloggsjerka som undrar. Och vi är många som svarar!

Jag har två förslag, båda skrivna av en av mina eviga Nobelpriskandidater (som aldrig får det där priset).
Den ena: "Oryx & Crake".

Den andra:"Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid's Tale). Författare är Margaret Atwood, från Kanada. Ingen av romanerna är ny, gavs ut för första gången 2003 respektive 1986. 

Och eftersom ni inte ska veta någonting mer om dem berättar jag bara att läsaren får skåda in i framtiden. Svindlande! Rekommenderas!
Hämta fler tips här!

Måste förresten lägga till en annan bok som överraskar (med ett stort leende) i slutet: "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) av britten Alan Bennett. Ingen tegelsten heller, ännu ett plus.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, oktober 15, 2014

Färgrikt

Ibland lyser solen även på grå himmel.
Vi lever i en färgrik och -stark värld.
Om du på minsta vis betvivlat detta – se här!

Ibisvit. Scubablå. Brilliantsvart och Brilliantröd låter i alla fall dyrt. Orcasvart eller Dakotagrå (till minne av John Lennon?). Glaciärvit, antagligen besläktad med Issilver, får kalla rysningar att löpa längs ryggraden. Månskensblå, Havanna-svart och Maya-brun drar liksom Samoa-orange och Aviatorblå tankarna åt det romantiska hållet. Visst var det väl Leonardo di Caprio som var The Aviator?

Lavagrå och Monsungrå påminner om naturens krafter, omöjliga att styra och ofta riktigt otäckt farliga. Florettsilver ger mig inga vibrationer, men så har jag heller aldrig förstått mig på fäktning. Fantomsvart däremot, matchas lämpligen med något blått och heltäckande …

Inte sedan salig Bengt Grives dagar (ja ni minns väl ”mörkvitt”?) som sportkommentator i tv har man väl stött på en lika fantasifull färgskala. Här har någon verkligen fått leka med ord och associationer, med barnvisan "Jag ska måla hela världen lilla mamma" ringande i öronen.

Vad det handlar om, egentligen?
Jo, Maken läser en bilannons. Möjligen är han inne på att byta vår sedan många år så trogna Ford Mondeo. I så fall tror jag att jag röstar på Scubablå. Eller möjligen något i Brilliantrött. 

Ni har sett den här bilen här på bloggen förut. Men är den Scubablå, Aviatorblå eller Månskensblå? Inte en aning.
Copyright Klimakteriehäxan 

tisdag, oktober 14, 2014

Tisdagstema KÄNSLIG

Känsliga är vi väl alla lite till både mans och kvinns. Ändå väljer jag två "omänskliga" exempel, ett från växtriket och ett från djurriket, för att illustrera veckans tisdagstema.

Få saker är väl känsligare än kattens nos och tillhörande morrhår? Ja det skulle möjligen vara maskrosbollen då, den som upplöses av minsta lilla vindpust och förvandlas till en svärm av små fallskärmar. När jag tittar på den minns jag sommaren, redan så avlägsen ... men det ska ju komma flera, med mer maskrosor och miljarder nya små fallskärmar!

Andra känsliga företeelser så här på en vanlig tisdag hittar du vägen till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, oktober 13, 2014

Höst på riktigt 2




Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 12, 2014

Lite naket på en SKYLTSÖNDAG

Ordet BAR kan på svenska betyda två helt olika saker: det kan avse nakenhet eller en inrättning där man mot betalning kan få viss förtäring. Sådana ord kallar grammatiknörden för homonymer. Och se, här har jag hittat en skylt som illustrerar detta perfekt (om vi knycklar ihop språken lite grand)!

Men jag tror inte man tänkt särskilt mycket på det i Köpenhamn när man vill locka kunder enligt löpsedelsprincipen. Fast vem vet, personalens taktik att flörta med de törstiga gästerna kan mycket väl löna sig. Om de inte törstar efter mycket mer än normal restaurangservice, alltså.

För den som funderar kring homonymer är ju detta ändå ett givet tillfälle att se och njuta ... och inte bli alltför besviken när det visar sig att servitriserna faktiskt har kläder på sig, de lockande rubrikorden till trots.

Som precis alla andra söndagar är det SKYLTSÖNDAG idag. Häng på, berätta i en kommentar om du skyltar! Ibland samlas skyltbloggarna hos Pumita!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 11, 2014

CITAT om motion och skryt

"Att motionera är stort, men att skryta om det för omvärlden är större. För det är först när vi får torgföra prestationen offentligt  och motta hyllningarna  som den blir riktig. Jag lovar att om jag sedan skulle gå ut och fråga dessa till bristningsgränsen stolta motionärer om deras motiv skulle jag få präktiga svar som 'jag motionerar för min egen skull'. /.../ Ingen enda skulle svara att 'näe, jag springer 2,1 mil för att få skryta om det för polarna'." 

-Jonas Malmborg skriver krönika i Svenska Dagbladet om sitt eget och många andras dåliga samvete. En sportupptrappning pågår i sociala medier, menar han. Jag har också gjort det: skrytbloggat om något träningspass, med baktanken att om jag berättar att jag börjat kanske jag skärper mig och fortsätter. Men hjälper det? Inte mig, tyvärr. Så har jag heller inte bloggat om sånt på länge. Vilket också kan ha sin förklaring i att de är väldigt sällsynta, de där ansträngningarna ...

GRACIÖST i Veckans fönster

"Graciös" är ett ord vi lånat från franskan. Det betecknar något som "röjer grace, är behagfull, mjuk" enligt SAOL.
Är då inte en av de franskaste symbolerna som finns, Eiffeltornet i Paris, graciöst så det räcker och blir över?

För att vara den enorma stålkonstruktion det är (354 meter högt, färdigt 1889) är det ovanligt mjukt och behagfullt i linjerna. Det accentueras ytterligare när man ställer upp en samling souvenirtorn på en fönsterbräda, i storleksordning, så här som man gjort i Skolgalleriet i Vänge på Gotland.

Förvisso kan man för en högst överkomlig penning få ett alldeles eget Tour d' Eiffel, i valfritt utförande från örhänge och uppåt, tryckt på tyg eller som tavla, men jag (som aldrig köpt något ens på vykort och aldrig varit uppe i det där byggnadsverket) kan gott förstå att man tröttnar och donerar det som nyss var så kul att äga till det där museet.

Därmed har jag öppnat Veckans fönster som denna gång alltså har GRACIÖST som temaord. Klicka dej vidare till Susanne och titta på fler fönster! Lägg gärna in en länk här bland kommentarerna om du hänger på!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 10, 2014

Bokbloggsjerka: En komplex karaktär

Vilken är den mest komplexa fiktiva karaktären (på tv/bio eller i en bok) som du har träffat på?
Det är frågan som Bokbloggsjerkans vänner ska ägna sig åt denna helg. 
En rad figurer poppar upp i hjärnan, Pippi Långstrump lustigt nog först av dem alla. Men jag puttar henne åt sidan. 

I stället väljer jag en manlig romanfigur, född och formad i vårt grannland Norge. "Halvbrodern" av Lars Saabye Christensen handlar om bröderna Barnum och Fred som växer upp med mor och mormor under knappa förhållanden.  Det är pappa Arnold som är den märkligaste figuren av dem alla: ena stunden närvarande, generös, snäll, älskansvärd och rolig, på följande sida försvunnen, mystisk, utsugande, elak och avskyvärd.

Boken har blivit tv-serie som också visats här i Sverige för inte så länge sedan. Och historien om familjens öde följde jag även i dramatiserad form med stor behållning. Det är som bekant inte alltid man riktigt står ut med att personerna man lärt känna i text och satt eget ansikte på plötsligt ser helt annorlunda ut, rör sig och låter ...

Innan jag valde Arnold som svaret på Bokbloggsjerkans fråga snuddade jag i tanken vid en annan norsk romanfigur: Kristin Lavransdotter, med sin passion, sitt elände, som Sigrid Undset skildrat mästerligt.
Men nu stannade jag ändå på andra sidan Kölen och så blev det Arnold i alla fall.

Du möter andra komplexa figurer ur böckernas, filmernas och tv-seriernas värld om du klickar här!

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om akademiens hemlighet

"(Vi gör) alltid på samma vis: Kjell Espmark slår upp en slumpvis vald sida i 'Vem är det' och tar det första förnamn som nämns. Slump alltså!"

-Svenska akademiens ständige sekreterare Peter Englund förklarar för Dagens Nyheter hur man kunnat hålla Patrick Modianos namn hemligt under diskussionerna kring Nobels litteraturpris för i år. Svaret är att den franske författaren fick kodnamnet Eva. Själv kan jag dock inte låta bli att muttra om Englunds ordval: är det en slumpvis uppslagen sida det handlar om eller en vald? Det kan väl De Aderton reda ut vid tillfälle ...