Trådlöst

Ingen antydan till en röd tråd denna Skyltsöndag hos mig. Men det går förhoppningsvis bra ändå? Vill du se flera skyltar med de mest skiftande budskap kan du hitta dem via BP:s högerspalt, där brukar rätt många dyka upp men i den här raden med återkommande skyltare är kanske inte alla med: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony, Åke.

Man får lätt intrycket att majoriteten av dem som jobbar på SEB också är cyklister. 

Skylt utanför stora synagogan i Stockholm. Påminner om den eländiga, eviga konflikten
som aldrig verkar få någon lösning, det är sorgligt bortom all beskrivning.

Ett nutida inslag för väntande flygpassagerare: innan det är dags att borda planet kan
man ladda sin mobil vid en sån här station. Det var kö! 

Och här en väldigt liten skylt med en stor tanke. Något för filosofer att bita i ...
Ur en lyckokaka på Chopchop, en kaka som jag alltså bet i och så fick jag en
tankeställare på köpet.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kärlek

Kan inte låta bli att bjuda på lite mer höstfärger ...

Har jag nyss läst en mening som fått mig att stanna till i läsningen om än aldrig så lite? Det är kriteriet för att utse Veckans mening, som Skriv-Robert ligger bakom. Den här veckan har jag överraskat mig själv med att från bostadsrättsföreningens miljörum plocka hem en bok som någon velat bli av med: "Mitt liv och leverne", Albert Engströms memoarer från 1928 (när han var 59 år gammal). Vet inte riktigt vad som fick mig att ta den, men Engström är ju en bit svensk kulturhistoria helt på egen hand. Boken är också illustrerad med hans egna teckningar. Klart är att han redan som liten pojke intresserade sig för det motsatta könet och lätt blev förälskad. Han skriver: "Jag gav mig fan på att ingen människa någonsin varit så kär i någon flicka som jag i min." Fast han ser också problem ... 

Men kvinnorna äro sig lika: de begära en social ställning och att mannen ska ha inkomster nog att köpa hattar av alla möjliga fasoner åt dem – jag var dock inte mer än tolv år och lagen förbjöd mig att ingå äktenskap.

Copyright Klimakteriehäxan

Om hösten

Ingen kan komma och påstå annat än att hösten nu är här på riktigt, även om vi inte dragit tillbaka klockorna än. På sätt och vis kan det kännas dystert, men det går inte att komma ifrån: varje årstid har sin absoluta charm! Vi fokuserar på hösten i dag, för att svara på fem fredagsfrågor från Elisa Matilda.

1. Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten? Kura i soffan med bok, korsord, sudoku eller mobil. Medan regnet skvalar därute ...
2. Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den? När jag var barn och vi hämtade årets äppelmust från musteriet var det nästan högtidligt att dricka det första glaset. Så gott!
3. Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll? Sol, vindstilla, promenad bland alla de vackra höstfärgade träden. Lunch utomhus i en varm vrå. Dusch. Runda av med en bok, något gott till middag, gärna i trevligt sällskap, och (kanske) en stund i tv-soffan. Godnatt!
4. Vilket höstplagg är du mest förtjust i? Någon av alla mina gosiga koftor tror jag. Har att välja på. Men (för utomhusbruk innan det blir smällkallt) min kappa, design Gunilla Pontén, är fortfarande jättesnygg trots att den börjar bli riktigt gammal.
5. Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år? Tänder fler levande ljus ju mörkare kvällarna blir.

Önskar er alla en fin hösthelg oavsett väder och humör! Känns det lite grinigt kan det ju bara bli bättre!

Copyright Klimakteriehäxan

Han är en hon

Han Kangs senaste bok på
svenska: Jag tar inte farväl

Ibland är Han en hon. Det gäller exempelvis årets Nobelpristagare i litteratur, den i sammanhanget jämförelsevis unga (53 år) Han Kang från Sydkorea, den första författaren från det landet som belönats och den förste litteraturpristagare som är född på 70-talet! 

Jag hörde namnet för första gången för bara några dagar sedan i spekulationer kring tänkbara pristagare. Fyra av hennes böcker finns på svenska. Har (naturligtvis) inte läst någon av dem. Hon belönas för sin "intensiva poetiska prosa" enligt akademiens motivering. Bygger den på bara fyra böcker? Är inte det lite knapert? Förlåt, jag bara undrar. Expertisen påpekar att de engelska översättningarna skiljer sig starkt från originaltexterna.

Ska jag läsa henne? Lovar ingenting bestämt. Omslaget till hennes senaste bok är inte ett dugg lockande, om du frågar mig – snarare avskräckande. Men grattis till de tio (eller är det elva, olika uppgifter här!) miljonerna, det kan jag absolut kosta på mig, även om jag inte jublar över akademiens val!

Copyright Klimakteriehäxan

Hellre fiktion än fakta!

En fråga och en uppmaning från Mia i bokhörnan i dag: Brukar du köpa faktaböcker? I så fall ge ett exempel!

Det blir väldigt sällan, faktiskt. Tycker jag har pliktläst ganska mycket genom åren, lärt mig en del, förvisso, men har förmodligen vid det här laget glömt det mesta. Fast när jag kom hem med Bodil Malmstens "Så gör jag" var det väl att betrakta som en faktabok om det ädla skrivandets konst? Har inte läst den, bara bläddrat lite, tänker att visst ska jag ...

När jag nu köpt Åsne Seierstads senaste, "Afghanerna", tvingas jag inse att den är väldigt mycket en faktabok om det där landet där befolkningen numera terroriseras av talibanerna. Har faktiskt tagit en paus ... trots att det är både välskrivet och intressant, tryfferat med några spännande och berörande  människoöden.

Likadant gick det med den mycket hyllade biografin som Anna-Karin Palm kom ut med om Selma Lagerlöf. Jag var jättesugen och satte igång, bara för att känna att jag hamnat inte i en spännande berättelse om en stor författarinnas och märkvärdig kvinnas liv, utan mer i en litterär analys som jag var betydligt mindre road av. Har läst första delen, tog paus och den pausen består än. 

Det är faktiskt ställt utom allt tvivel: jag läser helst fiktion, även om den gärna får ha en "äkta" historia i botten. Har en god vän som är precis tvärtemot: hon tycker inte att skönlitteratur är värd att lägga tid på, men utredningar, debattartiklar och analyser slukar hon ... tänk så olika det är! Och vilken tur att man får välja själv!

Copyright Klimakteriehäxan

Få favoriter bland Nobelpristagarna

Nej, jag ska inte. Har ju bestämt mig för att inte tippa, gissa eller önska vem det blir som får höra sitt namn ropas upp i morgon. Fast det är det Enligt O vill när hon ställer veckans (tämligen självklara) kulturfråga: Vem önskar och/eller tror du blir årets nobelpristagare i litteratur?

Däremot ger det mig anledning att ta en liten funderare: Vilka av pristagarna genom åren har jag tyckt om? Har naturligtvis inte läst något av dem alla, men ändå av hyggligt många. Fast har de blivit favoriter? Det borde ju vara så att ett Nobelpris skulle funka som garanti för god läsning, men så har det inte blivit för mig.

Två av dem var favoriter redan innan de fick priset: Gabriel Garcia Marquez från Colombia (1982) och Mario Vargas Llosa från Peru (2010). Att jag träffat dem båda personligen gjorde det ännu mer självklart att fortsätta läsa deras böcker. 

Amerikanen John Steinbeck fick priset 1972 och honom läser jag fortfarande gärna. Det har hänt att jag återvänt till Pearl Buck (1938) men nu var det nog länge sedan. Ernest Hemingway (1954) jo då, för all del. När priset gick till Frankrikes Annie Ernaux (2022) blev jag glad, tror att jag läst det mesta hon skrivit redan innan hennes "upphöjelse" till pristagare. Portugisen José Saramago har jag en del oläst av i hyllan, men det verkar som om jag inte kommer till skott trots att jag gillat det jag tidigare läst.

Men egentligen är det bara en som är evigt grön och som varit det ända sedan 1909: Selma Lagerlöf, den första kvinnan i församlingen. Det har gått lång tid sedan debuten med "Gösta Berlings saga" (1891) och hon har vid det här laget varit död i 84 år, men hennes verk lever!

Dessutom inser jag när jag scrollar hela listan med pristagarnamnen att några av dem har gjort mig grymt besviken medan andra inte ens väckt min nyfikenhet. Därmed har jag kanske missat något guldkorn, men det är en smäll jag kan ta. Samtidigt som jag hoppas att morgondagens namn blir spännande och lockar till bokanskaffning!

Regn från grå himmel i dag, men vackra färger på lägre höjd. Bokväder?

Copyright Klimakteriehäxan

3G

Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G ska det finnas i denna veckas Tisdagstrio, för så har Skriv-Robert bestämt. Och då bestämmer jag mig för att köra helsvenskt, tre efternamn på G! Alltså 3G.

Varg Gyllander vet mycket om polisarbete eftersom han själv jobbat för polismyndigheten och också bl a varit kriminalreporter. "Somliga linor brister" utspelar sig i Stockholm och efter att ha läst den kan jag definitivt läsa fler.

Malin Persson Giolito, advokat i botten, skriver bättre än sin far (Leif GW Persson) om ni frågar mig. Produktiv är hon också, det är kanske ett släktdrag? "Dubbla slag" var hennes debut, "Störst av allt" blev Netflix-serie. "Bara ett barn" gillade jag verkligen. Minns inte om jag läst fler titlar av henne?

Klas Gustafson har skrivit om en lång rad stjärnor som prytt den svenska scenen: Robban Broberg, Lena Nyman, Cornelis Vreeswijk, Pär Oscarsson, Gunilla "Alfons mamma" Bergström och Marie-Louise Ekman. I min bokhylla står hans biografi om Monica Zetterlund: "Enkel vacker öm" och i den har Gustafson lyckats fånga mycket av Zätas speciella egenskaper.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att i år ska jag banne mig inte ägna en endaste sekund åt att gissa vem som ska få Nobelpriset i litteratur. Jag gissar ju ändå alltid fel, och de jag vill ska belönas kommer förstås aldrig att få det (Joyce Carol Oates och Margaret Atwood, exempelvis). Men på torsdag vet vi vem det blir.

När Grekland blommar

Rakt ut ur stenmuren kommer den tappra blomman!

Ni som brukar titta in här, ni vet ju sedan länge att jag tycker om att titta på och fotografera allehanda växter och blommor. Naturligtvis var inte en vecka på grekiska fastlandet ett undantag.

Nu var det inte riktig blomstertid, och jag hoppade över bougainvillean, men några små skönheter lyckades jag ändå "plocka" med min kamera. 

Faktum är att jag blev glatt överraskad av hur grön och lummig den här delen av Grekland är. Mängder av olivträd förstås, men även annan växtlighet som ögat kan fröjdas åt.

Med de här bilderna har det nog blivit dags att stänga mitt "fotoalbum" från grekiska Parga! Hoppas ni fått åtminstone en pytteliten aning om stället, där det även i de smalaste gränderna finns plats för blomkrukor (se bilden t h)! 

Skojiga krukor ska väl dra kunder till blomsterbutiken i Parga får man anta?!

 

Den ser ut att vara släkt med hibiskus men inte vet jag?

Om man ingen trädgård har kan man alltid plantera i krukor, det är sen gammalt!

Ännu en oidentifierad skönhet i vacker blå kulör.

Mer blommig stenmur. 

Copyright Klimakteriehäxan

Nu är det jul igen!

Det hade inte ens hunnit bli oktober när jag omgavs av julens alla pryttlar och tillbehör på Ikea för några dagar sen. Tomtar, kulor, glitter, presentpapper, ljusslingor, servetter, röda ljus, elektriska stjärnor, glögg och pepparkakor – nämn något som inte fanns! Jo, det enda som fattades var väl nyplockade tulpaner, jag brukar vilja ha en bukett röda i en vas till julafton ... men det känns som att det finns tid kvar att fixa den detaljen. Vi har ju bara kommit fram till Skyltsöndagen!

Gillar burken men hade velat smaka kakorna för att köpa.

Man kan ha blommor i granen till jul, inte bara vanliga kulor!

Nästan bara gästerna som fattas. De kommer väl om knappt tre månader.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – ur en odödlig låt

Hur lyder Veckans mening, den där meningen som Skriv-Robert efterlyser för att den hejdat mig och gett mig något att fundera på ett kort ögonblick? Jag väljer en tänkvärd rad ur "Me and Bobby McGee", en av Kris Kristoffersons fantastiska låtar som många, inklusive han själv, sjungit in (men som slog allra bäst i Janis Joplins version). Rent generellt skrev KK texter som var på djupet, ofta om självupplevda och jobbiga händelser. Och eftersom de blev så "äkta" gick de också rakt in i publikens hjärtan. Kan ta mig själv som exempel: få om ens någon annan har skrivit sångtexter som fått mig att gråta. KK gjorde det. Nu är han död, sörjd och redan saknad. (I svensk översättning, av Lalla Hansson, blev det "Frihet är ett lustigt ord som täcker ingenting" men det är enligt mitt sätt att se inte alls lika starkt som originalet som jag tycker är genialt formulerat.) Här alltså Veckans mening:

Freedom's just another word for nothin'  left to lose.

Copyright Klimakteriehäxan

På höst- och vägkanten

Sjön ligger spegelblank, luften känns hög och klar, solen värmer även om inte plusgraderna är jättemånga. Men på en promenad i Barndomslandet finns mycket att glädjas åt bara man inte är för tunt klädd! Och det var ju inte jag ...

Bukett från dikeskanten: ett par eftersläntrande lupiner, fibblor och blåklockor och
de där små vita vars namn jag aldrig kommer ihåg,

Solröda rönnbär, förmodligen sura men jag ska ju ändå bara titta på dem!

Kärleksörten blommar troget.

Där ute på den där stenen samlas de, fåglarna vi inte är så förtjusta i: skarvar.

Vissa växter behåller sin skönhet även efter döden.

Men kära lilla styvmorsviol, nu är du väl ändå vilse i pannkakan! Du är en vårblomma och
ska inte alls dyka upp så här i oktober. Fast okej då, du är himla söt när du än kommer,
även om du är lite blek om nosen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Det här är ju halva nöjet!

Mer än hälften är kvar ...

"Hälften vunnet" är rubriken Elisa Matilda satt på denna fredags fem fredagsfrågor. Ja, hennes frågor har nästan blivit halva nöjet med att vakna en fredag eller hur? Tycker hennes påhittighet är beundransvärd! Därmed hoppas jag att hennes glas aldrig är halvtomt utan alltid halvfullt, det är absolut det trevligaste för oss alla eller hur?

1. Vilken bok ligger halvt utläst? Åsne Seierstads "Afghanerna". Intressant och bra, men nu har jag problem med läsron igen.
2. Vad har du endast gjort halvdant i veckan? Försökt rensa bland gamla lakan och lämna till återvinning. Har för många, några är slitna men fortfarande fina och sköna ...
3. Tar du den stora eller lilla halvan när du delat något ätligt med någon? Ta först du, säger jag. Och tänker på Karlsson på taket, som alltid tog den största biten och när Lillebror ifrågasatte det kontrade med att fråga vilken bit han skulle ha tagit om han valt först. Nu fick Lillebror ju den mindre biten som han ändå hade tänkt ta! Genialt resonemang signerat Astrid Lindgren. 
4. Vad är du halvfärdig med? Att ta reda på fina äpplen jag fått, detta fantastiska äppelår. Om jag ser längre tillbaka finns det en rad UFO:s (UnFinished Objects) i handarbetssvängen.
5. Om du kunde spara hälften av din inkomst, vad skulle du göra med pengarna? Kanske låta dem växa till en bra nödreserv. Och så småningom köpa en resa, en lite lyxig en.

Det är ju Kanelbullens dag i dag. Läste i morgontidningen att man testat tio olika bullar från tio olika bagerier i Stockholm. Priset på bakverken fick mig att häpna: en bulle för 46 kronor? (Den billigaste i testet kostade 37.)  Nä men hallå! Jag köpte våra på Ica Klingan i Grums. Man fick fem för 30 kronor. Väldigt nybakade och JÄTTEGODA!

Copyright Klimakteriehäxan

Att vara Pippi

Vilken bokkaraktär skulle du vilja vara för en dag, och varför? Det är Mia i bokhörnan som undrar, i ännu en Helgfråga. Jag vet svaret direkt! 

Mitt val faller på en idol som jag tillsammans med mängder av barn över hela världen älskar: Pippi Långstrump. Hon kan rida, klättra i träd, fånga bovar, baka, säga sanningar, åka skridskor (om än på skurborstar), vara både snäll och rolig. Och hon är stark, jättestark, inte att förglömma, på ett sätt som ingen PT kan leverera.

Dessutom är hon vänfast och till och med rik, och hon har sin egen klädstil oavsett vad andra tycker om den. Dock är det inte helt säkert att jag skulle vilja ha en egen Herr Nilsson, men honom kan man kanske lämna in på Skansen för en dag?

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT – om elefanter och politiker

De hjälper varandra och ger toppjobb med höga löner till sina kompisar. Framför allt tror de att lagar och regler inte gäller dem. /.../ Elefantkyrkogårdens försvarare hävdar att ingen skulle våga söka jobb där man kan bli petad av politiska skäl, om de inte hade något slags garantier. Hur tror de att resten av befolkningen lever egentligen? Blir toppchefer av med jobbet får de väl göra som alla andra och leva på a-kassa medan de letar efter något nytt. I den riktiga världen kan man bli arbetslös för att man har tagit en ask med gem från kontoret. Men den som är tillräckligt framgångsrik politiker kan göra precis vad den vill utan konsekvenser. Till och med bryta mot grundlagen.

-Så har det hänt igen. En synnerligen välavlönad person på ett viktigt jobb har gjort bort sig och förlorar därmed sitt arbete. Anna Kinberg Batra, nyss landshövding i Stockholm, måste flytta. Men ingen behöver tycka synd om henne – tvärtom. För de regler som gäller den här politiska personalkategorin gäller inte i allmänhet. Och, för tydlighets skull, detta system fungerar (och utnyttjas) oavsett vilken "färg" regeringen har. Citatet ovan är hämtat ur en ledare av Susanna Kierkegaard i Aftonbladet i dag. Hörde jag någon som tillsammans med mig suckade och åtminstone tänkte på ordet "politikerförakt"?