Det fanns en tid när den som gick bort var högst levande, gärna piffade upp sig efter bästa förmåga och klädde sig i gåborts-kläder. Samtidigt kallades goda vänner man bjöd hem för "främmande" när de väl stod i dörren.
Detta var innan vi hade med oss en ask choklad, en flaska vin eller en blomma, att överräcka till värdfolket som bevis för att vi uppskattade inbjudan. Men tomhänt kom man inte. Nej, man hade med sig något annat som andades lyx: ett paket kaffe.
Kaffe var förstås något som upplevdes som livsnödvändigt, men inget man hämtade hem från den egna åkern. Bönorna har alltid varit en importvara som fraktats långväga, från en personalintensiv odling, så naturligtvis kostade det då, liksom nu. Leveranserna kom från exotiska platser: Brasilien, Colombia, Guatemala.
Sedan lång tid tillbaka är svenskarna ett av världens mest kaffeälskande folk. Vi dricker många koppar per person. Minns hur mor-och farföräldrar sörplade kaffe på bit från fatet. Numera är drycken som går under oändligt många namn ofta tillredd av en person som kallar sig "barista" (visste ni att Annie Lööf började sin yrkesbana just som barista, medan hon fortfarande hette Johansson?) och på finfiket vet man att ta bra betalt.
![]() |
Klassisk reklam för Gevalia. |
Vi kommer alla ihåg Gevalia-reklamen: "När du får oväntat besök" – då skulle det bjudas på kaffe, självklart. Kanske är vi rent av på väg tillbaka till att presenta värdinnan ett paket franskrostade bönor i stället för en blomma. Detta med tanke på rådande inflation och rusande matprishöjningar.
Fast då får kafferosteriet väl justera reklamfrasen. För nu gäller det alltså inte bara oväntade besök, utan också de väntade, de när "främmande" kommer hem till oss klädda i gåborts-kläder.
Copyright Klimakteriehäxan