torsdag, juli 19, 2018

Helgfråga i hettan

Helgfrågan som Mia i bokhörnan brukar ställa varje vecka är på fortsatt sommar/standby-läge. Vilket betyder att frågan är den samma flera torsdagar i rad: Vad läser du just nu?

Ja jag är faktiskt själv lite förvånad över mitt svar, om sanningen ska fram. Men jag gör något jag tänkt på länge: läser Maria Lang. "Kung Liljekonvalje av dungen" kom ut 1957, och det var tydligen också det året min mamma fick och läste den. Tror att även jag plöjde den, fast förmodligen några år senare. Nu fanns den kvar i hyllan i Barndomslandet. Det var dags!

För bara fem år sedan kom en filmad version, med Ola Rapace som den legendariske polisen Christer Wijk och Tuva Novotny i den kvinnliga huvudrollen som Puck. Hade tänkt se den, men det blev visst aldrig av, det var TV4 som sände och reklamavbrotten får mig lätt att tappa intresset. Och historien, om den unga bruden som försvinner dagen innan sitt bröllop medan brudbuketten av liljekonvaljer börjar sloka, den är som ny. Känner inte igen någonting alls idag!

Maria Lang hette Dagmar Lange när hon inte figurerade som författare. Hon var i grunden litteraturhistoriker, lärare och rektor, och hennes detektivromaner blev omåttligt populära. Det blev över fyrtio böcker, den sista kom 1990, vilket var året före hennes död. Då hade hon fått titeln "Sveriges deckardrottning".

Vad jag tycker om boken? Bra språk. Lättläst. Utmärkt sommarunderhållning, och lite färg från 50-talet skadar ju inte heller! Dessutom gillar jag liljekonvaljer. Det gör väl alla?

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 18, 2018

Emoji-dagen!

Den inföll i går: Internationella Emoji-dagen.
Och jag glömde bort att högtidlighålla den. Trots att jag ägnat fenomenet viss uppmärksamhet.
Texten, publicerad på News55, går förstås att läsa i dag också ...

Copyright Klimakteriehäxan

Vätan vi väntar på

Se här något som jag längtar efter just nu: regndroppar. Nyss nedfallna gnistrar de som diamanter på gröna blad för att så småningom torkas bort av solens strålar.

Nu strålar den hela tiden, utan att ha någon väta att torka upp. Så att bilden inte är nytagen säger sig självt. Visst, det är skönt med värme, men när växtligheten hänger som trötta trasor, björkarna redan blivit gula och fäller sina blad i juli, då får man önska sig regn.

Att vattna är mestadels förbjudet, och även om det inte är det skulle det behövas kopiösa mängder för att skänka liv åt torkade träd.
Tror att vi är rätt många som önskar samma sak: vatten, tack!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 17, 2018

Kasse nr 5 är kulturell

Kasskampen kan också utkämpas i kulturell anda. För med en snygg kasse kan man berätta att man, för att ta ett exempel, varit på Carl Larssons Sundborn. Har man handlat i museishoppen får man med sig två typiska verk av konstnären på papperskassen, som har stadiga handtag och kan återanvändas rätt så flitigt innan den tar slut.

Själv har jag besökt Sundborn två gånger på senare år och gått guidad tur vid båda tillfällena. Och tack vare att guiderna varit väldigt olika, med olika specialområden, har det blivit två vitt skilda upplevelser, båda jättebra! Osäkert vad jag köpte i butiken, men påsen har jag som synes kvar och i bruk.

Du deltar väl i Kasskampen, kriget mot påsarna som varken återanvänds eller återvinns?! Det går alltså ut på att alla vi ska använda färre pappers- och plastpåsar, och inte minst gäller det att komma ihåg att ha en kasse redo i väskan när det blir dags för shopping. Välkommen upp på barrikaden!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juli 16, 2018

Sten

STEN är denna veckas nyckelord när Sanna delar ut Gems Weekly Photo Challenge. Så här kommer en sten som jag gillar, inte minst tack vare den lilla kämpande växten! (Ursäkta att bilden går i repris, la ut den i början av juni redan ... men jag gillar den ju som sagt!)

Copyright Klimakteriehäxan 

söndag, juli 15, 2018

Akta dig för kroken!


Det finns skyltar som talar sitt tydliga språk, ibland i text, ibland i bild, ibland med en kombination av båda. Men det finns också skyltar vars budskap man kan tveka om.

Ta den här skylten som sitter nere vid hamnen i Puerto Soller på Mallorca. Den riktar sig mot land, så den som går ut på piren möter den. Men den går ju att tolka på flera sätt! Om fiskar går på torra land kan detta vara en varning: se upp för jättestora krokar. Om det i stället är en fiskare som läser skylten kan han kanske ta det som en uppmaning: använd stor krok om du ska fiska här. Alternativt är det en varning: meningslöst att ens försöka, fisken här är knappt större än din krok. Eller bara en upplysning i största allmänhet: visst nappar det!

Jag blir påmind om en gammal historia från biståndsvärlden: det europeiska hälsoteamet föreläste i en afrikansk by om malariamyggans eländiga smitta. Man pekade på en affisch med en mygga för att förklara hur den stack och hur farlig den var. Men byborna fnissade och gick oberörda från mötet. Anledning? Jo så där stora myggor hade de ju inte alls i byn!

Nu är det väl förstås så att den spanska skylten vill berätta att ingen får fiska just här, varken med stor eller liten krok. Men lite kan man väl få leka, det är ju ändå Skyltsöndag?
Fler skyltar via BP:s blogg.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 14, 2018

Vive la France!

Frankrikes nationaldag. En gång har jag firat den i Paris. Det var lite speciellt. Jag hade just avslutat en tvåveckors intensivkurs i franska och rundade av den med en turisttripp tillsammans med en väninna som damp ner på Gare du Nord när min skolgång var avklarad.

Hur det nu gick till minns jag inte, men vi hamnade på en stor privat fest mitt i Paris, i Eiffeltornets skugga, den där kvällen. Alla talade franska. Även jag. Hamnade i samspråk med en trevlig man och vad vi nu kan ha haft att avhandla har jag inte en aning om. Men jag minns tydligt hur jag, efter att just ha avslutat en riktigt lång harang, så att säga klappade mig själv på axeln: där fick jag verkligen till det! Jösses så bra min franska blivit! Pratar nästan som en infödd, eller åtminstone som någon från Algeriet (min lärarinna var därifrån)!

Helt upptagen av att själv berömma min egen förträfflighet tog det en liten stund innan jag insåg att mannen jag konverserade uppenbarligen hade väldigt roligt. Så kul, faktiskt, att han slog sig på knäna och f-n vet om han inte torkade bort en tår också. Han måste ha sett att jag inte hängde med.

-Jätteskoj! sa han, glatt fnissande, och fortsatte med en förklaring:
-Har aldrig hört någon prata så rolig franska som du gör, men fortsätt, fortsätt! Jag förstår allt du säger!

Behöver jag säga att jag tappade lusten att prata? Jag och min kompis fortsatte rätt snart till vårt billiga hotellrum där en dubbelsäng väntade, med en grym grop i mitten.

Morgonen därpå hade vi båda träningsvärk i armarna efter att ha klamrat oss fast vid var sin sida av sängen för att undvika att ligga klistrade mot varandra i den där gropen. Men den franska nationaldagen hade vi firat i alla fall. Mestadels på (lustig men hjälpligt begriplig) franska.
Vive la France!

Copyright Klimakteriehäxan

Man ska inte alltid tro på Ingmar Bergman ...

Detta är dagen då Frankrike ska firas. Men Ingmar Bergman hänger på, även om han är betydligt yngre. Skulle som bekant, ja det kan inte ha undgått någon vid det här laget, ha fyllt 100 just i dag.

Upprepar gärna, som "present" till "födelsedagsbarnet" mitt boktips om hans självbiografi "Laterna Magica" som jag nyss lyssnat på i Radioföljetongens version, suveränt inläst av Sten Ljunggren (den finns också med Reine Brynolfssons röst som hörbok).

Dock visar det sig att man ska inte tro på riktigt allt som Bergman väljer att "avslöja" om sitt liv. Tvärtom tycks han ha skarvat och slätat över i historien för ett slutresultat mer i hans egen smak. Det hindrar inte att det handlar om lysande text, så väl värd att läsa/lyssna på. Inte många skriver så bra!

Ikväll sänder dessutom Sveriges Television hans "Sommarnattens leende" från 1955 med bl a Harriet Andersson och Gunnar Björnstrand. Påstås vara en av hans bästa, inte heller en nattsvart historia. Tror att jag ska ge den en chans, start kl 21 i SVT 2.
Trevlig lördag på er, även om ni inte råkar fylla år!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 13, 2018

Häng med mig till Soller!

Den här sortens "fruktdisk" gör mig alltid lika glad, var den än finns.
Lördagar är marknadsdagar i Soller på Mallorca. I den lilla staden bor ungefär 15 000 människor, men när det är turistsäsong kryllar det av folk på gatorna, inte minst när alla försäljningsstånden kommit på plats.

Ferrocarril Soller
Soller ligger på öns norra del och dit kan man komma från huvudorten Palma på flera sätt: man kan hyra bil, man kan ta bussen eller man gör som de flesta tillfälliga besökare, åker museitåget. Den som väljer att köra bil kan slingra sig fram i dramatisk natur, tåget går i stillsammare tunnlar genom berget (det gör i och för sig stora motorvägen också).

Väl framme gör sig Joan Miró synnerligen påmind. Han bodde i Soller och direkt vid tågstationen finns ett litet Miró-museum med tillhörande souvenirbutik. Gratis inträde, så trevligt!
Härom veckan tog jag det där lilla tåget, gick på marknaden, köpte en klänning, tittade på folklivet, kollade museet, tog spårvagnen ner till hamnen där det blev både restaurangbesök och dopp i havet.

Stadshusets dörrhandtag
Lustigt nog besökte jag Soller redan första gången jag var på Mallorca, tillika min första "riktiga" utlandsresa. Kände förstås inte igen ett enda dugg ... fast ett stort träd på torget minns jag som något i vars skugga gamla farbröder satt och muttrade med varandra ... Nu, snart femtio år senare, har de nog fått söka annan placering för sin ljugarbänk.

Hur som helst tänkte jag att ni kanske vill hänga med mig på den där lilla utflykten. Håll till godo!

Och här var det grönsaker!
Stadshuset låses med rejäl nyckel.
Här en tidig Miró, en vy från Soller som han tecknade som liten. Finns att beskåda inne i tåget.
Olivutbudet på marknaden var milt uttryckt imponerande, minst tjugo sorter. Och jo, försäljaren försäkrade att de var olika allihop. Och att han visste skillnaden ...
Järnvägsstationerna är inte i topptrim. Den här hade t o m tappat klockan ...
Mallorca är en vacker ö, inte bara när man ser havet!
När man kliver av tåget hälsas man direkt av ett Miró-verk.
Joan Mirós eget lilla museum. Alla tavlor var lika stora och påminde om varann!
Ett av Mirós verk. Om du tycker att du ser en fotograf också så stämmer nog det, tyvärr.
Miró hade lånat ut ett rum till Picasso och hans keramik.
När det är riktigt varmt dras blickarna lätt till sådant som har med dryck att göra. Picasso skapade denna anslående tillbringare.
Hamnen i Port Soller.
Underbart skyltfönster för den som liksom jag älskar solfjädrar.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 12, 2018

Lättsmält läsning

Helgfrågan som Mia i bokhörnan brukar ställa varje vecka är nu inne i sommar/standby-läge. Vilket betyder att frågan är den samma flera veckor i rad: Vad läser du just nu?

Mot bättre vetande har jag tagit tag i en bok som jag fått  och egentligen inte
tror på: "Flytten till Cornwall" (The Cornish House) av Liz Fenwick. Nyblivna, unga änkan Maddie har fått en tonårig styvdotter på halsen, blivit av med alla sina pengar men lyckosamt nog ärvt ett stort och gammalt hus på den brittiska vischa som är så omhuldad som ett romantiskt paradis.

Lättsmält och förutsägbart, har läst hundra sidor. Borde nog ha ägnat tiden åt något en aning mer ambitiöst, men i solstolen är det bra med nåt enkelt! Omslaget är gulligt.

Copyright Klimakteriehäxan

Blomsterväg


Blir lika glad varje sommar när dessa prunkande blomlådor kantar min promenadväg längs Årstaviken. Tack Stockholms stad (tror jag i alla fall)!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 11, 2018

Kasskampen är inte slut! (Kasse nr 4)

Inte trodde du väl ett endaste kort litet ögonblick att Kasskampen var över, fast jag legat lågt nån vecka?
Ack nej, det kriget blir långt, även om det som tur är knappast blir särskilt blodigt.

Det handlar alltså om att vi måste bli duktigare på att ta med en egen väska eller kasse hemifrån när vi ska handla. Och köpa mycket färre plastpåsar. De vi ändå köper ska dessutom alltid användas igen för att slutligen återvinnas, allt detta för miljöns skull! Tja, nån liten krona kan man kanske också tjäna. Fast räkna inte med nån storvinst.

"Återanvänd mig" (Reutilízame på spanska) står det på den kasse som fick följa med mig till Ica idag. Minns inte var jag plockat upp den, men som ni förstår lyder jag ordern! Och skryter som synes med min duktighet ...

Gör det du också. Lägg ner en liten extra påse (tillsammans med solfjädern!) i handväskan varje gång du går ut, man kan ju aldrig så noga veta när shoppingandan slår till! Sedan är det bara att skryta, för varje gång du använder en gammal påse är en delseger i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 10, 2018

Det här är mitt revir!

Nu har vi en bofast hackspett i vårt hus.
Efter att ha konsulterat expertis, hos Anticimex och bland fågelvänner, handlar det om revirtänkande. Och jag vill gärna hävda mitt.

Hålet. Det var inte ens litet!
När hanen ska ha tag i en hona gäller det att hacka så det hörs, och då fann vår inkräktare tydligen att det ekade bra om han hackade just under taket. Därinnanför är det tomt, så spettskrället hade helt enkelt hittat den perfekta resonanslådan för sin serenad. Där finns också förklaringen till att en del hackspettar ger sig på plåt, som parabolantenner och liknande: det ekar vida omkring om man hackar där!

Rekommendationen jag fått är att markera att reviret redan är upptaget. Vilken man kan göra genom att sätta upp en konstgjord hackspett. Vi råkade ha en i lager! En dörrknackare, handgjord på Åland och inköpt på skärgårdsmarknad på Fjäderholmarna för rätt många år sedan. Dottern hade den vid dörren till sitt rum.

Men jag har också beställt en, i plåt. Och får dessutom veta att hackspettar ogillar skator. De är också rädda för stora ugglor, så sådana ska också kunna fungera som fågelskrämmor. Båda varianterna finns att köpa i plast, har jag sett, men hur man fäster dem på ett trähus har jag inte riktigt förstått.

Samtidigt inser jag att trähackspetten som jag nyss spikade upp kan få komma in under tak ett tag igen, för det där desperata hackandet efter fruntimmer kommer inte att dra igång på nytt förrän nästa vår. Dock får man räkna med att fågeln vill återvända, säjer experterna, eftersom det antagligen lät väldigt bra om vårt hus. Fast nu ska den inse att det här är mitt revir, inte hans!

Klängrosen som sitter på samma vägg som hackspetten - också mitt revir!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juli 09, 2018

När blommorna får halsa


Jag förstod inte hur det skulle kunna fungera.
Men tänkte att det kunde ju inte skada att försöka. För har man lite glest mellan villiga blomvattnare när man själv inte är på plats och kan sköta den hanteringen är genvägar guld värda.

Alltså tog jag vara på några urdruckna pet-flaskor. Fyllde dem med vatten, höll för öppningen med tummen, vände flaskan upp och ner och tryckte med en bestämd och någorlunda kraftfull rörelse ner flaskhalsen i jorden bredvid den växt vars törst jag ville släcka.

Kanske är detta gamla nyheter, kanske har du gjort så här i åratal, vad vet jag. Men för mig var det en nyhet och nu kan jag bara vittna: DET FUNGERAR. Och det fungerar både inomhus och ute.
När blomman druckit upp har flaskan blivit hopskrumpen, men hellre skrumpen plast än skrumpen växt! Bara att dra upp och göra om proceduren!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 08, 2018

På onsdag är det dags!

Inte för att jag ska ägna mig åt (gratis)reklam för alkohol. Nej, det är verkligen inte min grej. Men det kan inte hjälpas: mojito är gott. Det tyckte Ernest Hemingway också.

Den här drinken består i sin ursprungliga form av ljus rom, soda och sockerlag. Lägg till lime, is och lite mynta och saken är klar. Numera serveras den också med andra smaker, som hallon exempelvis, men det har jag inte ens vågat testa. Håller mig till den gamla varianten, i kubansk stil, precis som Hemingway.

Om man nu är lite lat och inte någon äkta bartender finns en genväg: denna dryck går att köpa färdigblandad och drickklar på Systembolaget, både i box och flaska. Och eftersom detta är en sådan utmärkt sommarfrestelse har jag gjort just det! Viktigt dock att den serveras riktigt kall.

Att mojiton dessutom tilldelats sin alldeles egen dag i almanackan kan ju inte förvåna någon längre, med alla dessa bemärkelsedagar som slåss om datumen. Internationella mojito-dagen infaller på onsdag i veckan som kommer, den 11 juli. Så nu har du blivit förvarnad och hinner handla om du vill högtidlighålla den.

På Mallorca hade man tjuvstartat och skyltade med El Dia del Mojito en hel vecka i förväg. Men tro nu inte att jag menar att du ska sörpla denna vackert blekgröna romdrink i veckor! Fast på onsdag blir det en för min del, det är nog tämligen bergsäkert.

Söndagar är Skyltsöndag i bloggvärlden. Du hittar söndagsskyltare om du tar vägen om BP.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Positiva budskap om alkohol ska åtföljas av varningstext, i alla fall i annonssammanhang, och de får inte rikta sig till ungdom. Tror inte Klimakteriehäxans läsekrets är tonårig men tar med ett par varningsord för säkerhets skull: alkohol är beroendeframkallande (det kan mycket väl gälla mojito ...) och kan skada din hälsa ...