måndag, januari 26, 2015

Citat: Shoppinglycka

"Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar visste bara inte vart man ska gå och handla".

-Okänd filosof på 2000-talet, med sinne för shopping. Själv har jag - tror jag - belagt mig med ett litet shoppingförbud ... hur länge det nu kan tänkas hålla ...

söndag, januari 25, 2015

SKYLTSÖNDAG! Visst skjønner vi norska?

Tror inte att jag är särskilt ensam svensk när jag hävdar att det är tämligen enkelt att förstå norska. Det finns stora likheter mellan språken och är man som jag född inte så långt från gränsen underlättar det antagligen också.

Men man ska akta sig för att vara kaxig! Trots att jag alltså läser både tidningsartiklar och norska författare på originalspråk, pratar och umgås med norrmän, gärna ser norska tv-serier  så stannar jag med gapande mun när jag möter skylten ni ser på bilden.

Inte en siffra rätt, eller hur? Jo, bokstäverna T och K finns ju också i "städskåp" men inte skulle det ge särskilt mycket ledning, om inte symbolbilden fanns där.
Fördelen är förstås att jag utvidgar mitt ordförråd på grannarnas språk, även om jag knappast kommer att använda just det ordet särskilt ofta.

Nu finns det ett "nytt" språk som så vitt jag förstår utvecklats i takt med att allt fler svenskar arbetar på andra sidan Kölen. Det kallas "svorska" och tycks fungera alldeles utmärkt i butiker, restauranger, hotellreceptioner och varhelst man nu stöter på gästarbetarna. Som säkert fått lära sig vad städskåp heter, för sådana är det som bekant ibland nödvändigt att hitta till ...

Eftersom det är söndag kallar jag dagen härmed för SKYLTSÖNDAG (till Pumitas ära) så här exakt en månad efter juldagen! Skyltar du också? Ge en länk i kommentarsspalten så fler kan titta!

Copyright Klimakteriehäxan

PS "Bøtte"  är förstås samma ord som "bytta". I Värmland använder vi ett uttal av det ordet snarlikt det norska.

lördag, januari 24, 2015

Vinterpippi - inomhus

För en månad sen var det julafton. Idag har vi snö, julkortsvy utanför fönstret. Och expertisen säger att så kommer det att vara ett bra tag till: vintern är alltså här.

Få saker piggar upp mörka vinterdagar som levande ljus. När sedan den brinnande lågan kan kombineras med smärta björkstammar och små fåglar (om än i glas), då gläds den som har pippi på fåglar! För inomhus trivs vi ju tillsammans året om!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Det har gått ett bra tag sedan jag flitigt ägnade mig åt min "oavsiktliga" fågelsamling här på bloggen. Men om du klickar på etiketten "pippi" träffar du förvånansvärt många. Ingen av dem kan flyga, men flertalet har en liten historia att berätta.

fredag, januari 23, 2015

Veckans fönster är ÖVERGIVET

Väldigt ensamt och övergivet ser det ut, det röda huset vars fasad för åtminstone mina tankar till ett ansikte, ett fejs med förvånat uttryck: Oj, var det så här illa det skulle gå? Så här tråkig framtiden skulle bli?
Inga spår av liv och rörelse, skräpigt runt omkring, även om grönskan döljer mycket.

Det är (äntligen) fredag igen och därmed dags att glänta på Veckans fönster, vars fototema denna gång är ÖVERGIVET.
Fler fönster, låt mig gissa att de flesta precis som mitt sitter i kåkar i olika stadier av förfall, hittar du via den här länken.

Copyright Klimakteriehäxan

Baksidestextens betydelse

Hur ska baksidestexten på en bok vara för att fånga ditt intresse – alternativt få dig att tappa det?
När bokbloggsjerkan tar nya tag handlar det alltså om författares och förlags svåra uppgift att formulera sig för att få presumtiva bokköpare att slå till. En fråga värd att fundera på!

En boks omslag är över huvud taget viktig för att fånga åtminstone min uppmärksamhet. Det händer absolut att jag köper en bok för att utsidan ”kräver” det – ett exempel jag minns direkt är ”The Curious Incident of the Dog in the Night-Time” av Mark Haddon. Jag blev heller inte besviken, tvärtom, men jag minns faktiskt inte om jag också läste på bokens baksida.

I allmänhet gör jag nog det ändå. Texten får inte vara för lång. En del bestämmer sig för ett direkt tilltal: ”du som ...” men då gäller det verkligen att man känner sig träffad. Ofta citeras recensioner, vilket kan funka på mig om jag har en aning om avsändaren. Står det till exempel att verket jag håller i handen fått Booker-priset, då är affären i princip avgjord! Men framgår det tydligt att ”här flyter blodet, här travas liken på varandra och övernaturliga krafter spelar stor roll” – ja då avstår jag!


Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, januari 22, 2015

En svart historia

En kollega blev med katt för en tid sedan.
Den nya familjemedlemmen är bedårande söt för att inte säga vacker: kolsvart blank päls, gula ögon, rosa tunga. Pigg!

På jättekort tid fann han sig till rätta utan mamma i sitt nya hem, blev en riktig kelgris, som äter som en liten häst och väldigt gärna vill bli klappad och kliad under hakan.  

Så kommer matte hem, in i hallen som är lite mörk, så där som hallar brukar vara. Hon hälsar på kisse där innanför dörren, pratar med honom, väntar på det kurrande spinnandet som brukar ingå i den redan etablerade hälsningsceremonin. 

Hon ser fram mot en mjuk smekning runt fotleden, en svans som går från fråge- till utropstecken, en puff med en liten nos. Men den här gången får hon inget svar, inga ömhetsbetygelser. Böjer sig ner för att klappa, ändå. Och upptäcker att hon just är i färd med att gulla med sina svarta mockastövlar. 

Katten som i början av sitt liv kallades Muskot heter numera Ozzy, efter Ozzy Osbourne i Black Sabbath.
Är man kolsvart så är man.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, januari 21, 2015

En kändis har upptäckt böcker!

Någonsin funderat över att starta en bokklubb? Föra samman läshungriga för utbyte av tips och åsikter om läsvärd litteratur? Lite mer än den där läsecirkeln där hälften av medlemmarna glömmer bort när ni ska ses, bara få har orkat/hunnit läs boken ni skulle prata om eller där bara någon pratar hela tiden?

Det kan låta rysligt omodernt, men det kan gå. Fast kanske inte för precis vem som helst. Har man redan ett rejält nätverk kan det definitivt underlätta. För Oprah Winfrey gick det till exempel hur bra som helst. Den författare som haft lyckan att komma med på hennes lista över rekommenderad läsning fick hundratusentals nya läsare över en natt.

Nu har ännu en sådan bokklubb med "kändisstämpel" sett dagens ljus. Det är Facebooks grundare Mark Zuckerberg som står för tipsen. Vilken lett till att en hittills tämligen okänd skribent, Moisés Naím från Venezuela, blivit en stor författare, 230 000 av Zuckerbergs efterföljare har tänt till på "The End of Power", en ekonomisk/politisk fackbok som knappast tagit sig till toppen utan draghjälp.

Zuckerberg själv ska läsa två böcker i månaden för att sedan diskutera dem i sin bokklubb. 2015 kallar han "The Year of Books" och i sin programförklaring (på Facebook förstås) skriver han:
"Jag har upptäckt bokläsande som mycket intellektuellt tillfredsställande. Böcker tillåter dig att till fullo utforska ett ämne och gräva djupare än de flesta andra medier."

Återstår att se vad detta kan få för effekt på bokbranschen i stort, eller för den här sortens fackböcker åtminstone.
Den nye bokklubbsgrundaren får ta emot en och annan syrlig kommentar om att han banne mig borde ha upptäckt böckernas värld för länge sedan ... och det kan man väl i och för sig hålla med om!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, januari 20, 2015

Tisdagstema FLERA

Vi är många som har gott om böcker. Flera än vi borde, faktiskt, eftersom det inte finns tillräckligt med hyllutrymme. Travarna blir högre och högre, volymerna hamnar lite kors och tvärs, några blir iskallt puttade bakom andra som fortfarande tillåts visa ryggen.

Roligare än boktapet!
Många av de där romanerna, deckarna, memoarerna blir med största säkerhet aldrig omlästa. Men vad ska man ta sig till med dem? Att sälja på loppis är jobbigt och sällan en succé, att slänga är sorgligt, och ofta vill Myrorna och Stadsmissionen inte ta emot fler böcker.

Fast det finns de som gjort slag i saken och förvandlat sitt överskott av läsmaterial till heminredning, ja oftast är det kanske affärsinredning, men inget skulle väl hindra att flera importerar idén, till hemmiljö till exempel.
Har man fler böcker än de som ryms kan de helt uppenbart förvandlas till pelare, bord, pallar eller rent av en hel vägg, säkert bra ljudisolering! Bara fantasin sätter gränsen.

Jobbigt blir det förstås om man råkar ångra sig och gärna vill bläddra i ett av de där travade mästerverken. För då lär ju hela härligheten rasa. Men fäster man ihop dem blir det ingen ångervecka alls ...

För folk som samlar på sig saker blir det lätt trångt i skåp, lådor och hyllor. Vi har helt enkelt flera ägodelar än vi borde. Men när tisdagstemat är FLERA som det råkar vara i dag kan vi alla fall leka med tanken att leka med överflödet på ett nytt vis! Flera illustrationer ser du om du klickar på länken!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, januari 19, 2015

När skosnörena matchar

Tar en välbehövlig promenad. Barmark igen, de isfläckar som finns kvar går att undvika. Gympaskor passar.

Möter en bekant som (förstås) på långt håll sett mina fötter, så lysande vita i allt det gråmulna och halvsvarta.
-Aha, säger han glatt, julklappsskor som ska gås in?!

Visst är det sant att nya skor på gamla fötter kan behöva en viss tillvänjningsperiod. Och visst ser mina väldigt nya ut. Men julklapp? Nej. Inköpta för rätt länge sedan, kanske två år rent av.

Det finns ett annat ord som beskriver gympadojor som ser så här nya ut. De är underutnyttjade.
Eller rent av så gott som oanvända.
Skammens rodnad på mina kinder matchar skosnörena.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, januari 18, 2015

Veckans fönster är SPLITTRAT

Lika ledsen blir man varje gång. Någon har krossat ett fönster, det må vara stort eller litet, det betyder ändå onödigt besvär, onödiga utgifter, onödigt adrenalinpåslag.

Just det här skyltfönstret, mitt i Stockholms absolut centralaste kvarter, var ett av många som splittrades när ett gäng grabbar fått för sig att leka tuffingar en dag i oktober förra året. Märkligt nog höll de på så länge att de kunde gripas och förhoppningsvis få sina straff.

Men det är ju inte brott och straff som är det riktigt intressanta, utan varför det kan bli så att förstörelse ger pluspoäng. Den här sortens fönster är dessutom synnerligen kostsamma att ersätta, vilket förmodligen grabbarna kommer att bli varse: rimligen blir de ersättningsskyldiga.

Summan av kardemumman är en sorgkantad siffra i facit. Alla är förlorare. Många är ledsna. Massor av extra arbete blev det. Dyrt också. Och ändå är det lika säkert som amen i kyrkan; det kommer att hända igen. Fler ungar krossar inte bara fönster, de krossar sin egen framtid.

Copyright Klimakteriehäxan

SPLITTRAT är temat när Veckans fönster hos Susanne Hultman gör sin nypremiär för året. Klicka på länken och kika i fler fönster!

lördag, januari 17, 2015

Äntligen på kultursidan ...

Om du vill läsa texten (ur Arvika Nyheter)  klicka på bilden så ser du den i större och mer lättläst format!

fredag, januari 16, 2015

Debut i böckernas värld


När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?
Så lyder frågan som Bokbloggsjerkan vill ha svar på denna gång. Och jag svarar, förstås! Det har ju blivit en vana!

Jag hade inte fyllt tre när jag fick min första "riktiga" bok. Den hette ”Kattilina och hennes bröder”, med söta katter på omslaget – jag har den kvar än. Den är ganska sliten, solkig på bladen och fransig i kanterna, storyn är inte epokgörande, men ändå! Slutet är i alla fall lyckligt ...

Lärde mej läsa tidigt. Den första bok jag läste själv var Nalle Puh, AA Milnes klassiker, som kom ner ur hyllan när jag var sjuk och troligen sex år gammal. 
När Nalle jagade en Heffaklump låg jag storskrattande i sängen, mamma kom inrusande från köket och trodde att jag inte bara var lite sjuk i största allmänhet utan fått en allvarlig knäpp. Hon blev lugn igen när hon förstod vad som orsakade min munterhet ... och så insåg hon att jag tillägnat mig konsten att läsa!

Sedan gick det av bara farten. Fem-böcker, Kitty, Cherry Ames blandat med klassiker. Första Pippi Långstrump fick jag i present på sjuårsdagen. Bokslukare var en etikett som passade på mig. Barnböcker har jag fortsatt läsa i vuxen ålder, också innan jag själv blivit mamma (och innan jag själv till och med skrev en!)

Faktum är att jag tror att mina svensklärare också bidrog till att vidmakthålla och öka mitt intresse för litteratur.
Biblioteket gick jag ständigt till, lånade flera volymer varje vecka, läste tills ögonlocken trillade ner av trötthet. Alexandre Dumas d y stal många sovtimmar, för att ta ett exempel.
En norsk gästlärare fick mig att sluka Knut Hamsuns ”Markens gröda”.

Enda gången jag minns att mamma såg missbelåten ut när hon fann mig uppkrupen med en bok i sängen (alla andra ungar lekte utomhus) var nog när hon upptäckte att jag läste "Söderhavskärlek" av Bengt Danielsson, upptäcktsresande som skrivit en reseskildring som till övervägande den bestod av tämligen detaljerade samlagsskildringar i exotisk miljö. Vi hade många reseskildringar hemma, men den där var kanske lite speciell!

Läsintresset höll i sig genom åren. Ibland slukade jag flera titlar i veckan, färre när antalet sidor per volym verkade växa per automatik.
Tyvärr har jag just nu tappat farten. Läser en del för att jag måste, i jobbet. Men högen med önskade, fast ändå olästa, titlar växer. Ett ilandsproblem, visst, men ett problem för en bokslukare ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, januari 15, 2015

Kunglig toalett

Naturbehov kallas det om man inte vill vara mer konkret (och har passerat den ålder då kiss och bajs är jättespännande ord att ta i munnen). Stor eller liten spelar ingen roll. Alla måste hantera de där nödsignalerna från kroppen, förr eller senare.

Men aldrig förr har jag gått på toa i kungligt sällskap. Nu har det ändå hänt. Under en konferens på Huvudsta gård i Solna slank jag in bakom dörren med hen-skylten under en bensträckare. Häpen såg jag att där inne fanns redan en person, en man dessutom  och en kung till råga på allt!

Gustav III såg nådigt på medan jag drog ned blixtlåset i jeansen, pillrade trosorna mot knäna och slog mig ner på den inte särskilt kungliga tronen. Han kommenterade dock inte händelseutvecklingen, och tur var väl det eftersom han dog redan 1792, mördad som ni säkert minns, i samband med operamaskeraden där Jacob Johan Anckarström tog regentens liv.

Mordet på kungen ska enligt sägnen ha planerats just på Huvudsta av Anckarström och hans kumpaner. Dessa herrar hade dock inte beretts tillträde till toaletten. Och när jag gick ut stannade Gustav kvar, beredd att hålla ett öga på nästa nödiga människa.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, januari 14, 2015

Bra köp!

Nog för att jag satt en ära i att ha reklamfritt här på bloggen. Men ibland gör jag undantag  undantag som utan undantag är gratis, om ni hajar ...

I dag är en sådan undantagets dag. För när affischerna för tulpantiden slår ut i full blom på busskurer och andra reklamplatser, så är jag helt med på noterna.
Klart vi ska köpa tulpaner! Hur skulle vi annars klara oss den här årstiden? Vi talar om bra, för att inte säga livsnödvändiga, köp!

Det är svårt att inte nynna på Olrogs visa (från 1960) som Lars Ekborg gjorde odödlig: "Köp en tulpan annars får du en snyting! Lär dej din dönick att nu är det vår!"
OK, det är lite tidigt att tala om vår.
Men absolut inte för tidigt för lite tulpaner.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, januari 13, 2015

En sko och en historia (och tisdagstema)

Skor har man oftast två av. Det blir enklast så, eftersom vi är en övervägande majoritet som går på två fötter – ja vad ska man annars ha skor till, om inte som fotbeklädnad?

Jo man kan ha en sko, av klassisk Converse-modell, att ställa pennor och andra kontorssmåsaker i. För det har jag. Och det är inte vilken gympadoja som helst, det ska ni ha klart för er!

Historien om skon är vid det här laget rätt gammal – sjutton år just i dagarna, får jag det till. Jag var i New York och gjorde studiebesök på ABC News, en av de stora kanalernas nyhetsorganisationer som sände ”nationwide” med tyngd och stort avtryck.

Vad kunde man på Manhattan som gick att ta med hem över oceanen till Gärdet? Fanns det något att plocka upp, att lära? Självklart gjorde det det, även om stora kulturella skillnader existerar mellan USA och Sverige så är väl likheterna ändå fler, även i journalisternas värld.

Det stora tunga superviktiga nyhetsankaret på ABC hette på den tiden Peter Jennings, en trygghetsfaktor i Cronkite-klass när det brände till i världen. Just denne man hade lovat ta emot de nyfikna svenskarna, han påstods gilla Sverige och reste hit ibland, kanske hade det spelat roll.

Vi vallades runt i den stora studion, hälsade på medarbetare, frågade om ditt och datt, fick svar, bjöds på fika, ställde fler frågor innan Jennings övergav oss för att slutligt förbereda kvällens huvudsändning. Men vi kunde stanna kvar, följde sändningen från kulisserna. När den var slut blev det ännu en stund med huvudrollsinnehavaren.

Plötsligt när vi står där faller min blick på en i mina ögon märkligt malplacerad detalj i redaktionsmiljön. Mitt på ett bord står en gympasko i tyg, röd, tom, alldeles ensam. Jag kunde inte låta bli att fråga Jennings om det fanns en förklaring till denna sak, uppenbarligen väldigt oväsentlig – men ändå.

Peter Jennings snurrade runt, upptäckte skon (som han antagligen inte sett förut), högg tag i den, sträckte över den till mig och sa:
-Var så god! Du är härmed den första människa som tar emot The Official ABC News Shoe Award!
Stort skratt utbröt.

Inte vet jag om någon trodde att jag skulle ta hem denna trofé, men det gjorde jag. Och alltsedan dess har den stått på mitt skrivbord, en ständig påminnelse om den lysande journalisten Peter Jennings, som jag tittade på väldigt ofta när jag bodde i Florida. Jennings avled i lungcancer 2005.
Också nyheten om att han drabbats av sjukdomen rapporterade han själv, i en inspelning som sändes i hans eget program.

Delades utmärkelsen "ABC:s officiella  nyhetssko" ut någon mer gång?
Tror inte det. Det fanns ju bara en.

Copyright Klimakteriehäxan

EN är alltså temaordet för denna veckas tisdagstema  fler en-heter kommer du till den här vägen!