tisdag, maj 24, 2016

Tisdagstema STARK

Trots sommartemperatur var gårdagen inte riktigt njutbar. Blåsten var för stark för det, jag sökte lä utan framgång. Kände mig fångad av en stormvind, helt enkelt, och fick packa ihop min ledighetsutrustning med strandstol, solglasögon, vattenflaska och bok och dra mig inomhus igen.

För naturligtvis fortsatte det blåsa. Ibland har luften helt enkelt onödigt bråttom. Fast när Carola sjöng "Fångad av en stormvind" 1991 krävdes förstås starka fläktar för att få hennes hår och kläder att fladdra snyggt.

Eftersom Sverige och Stockholm nyss var fångad av en annan stark trend, nämligen Mello/ESC-trenden, gjorde Det Stora Varuhuset slag i saken och skyltade med gamla svenska vinnare, för framtida segrar (ja i år blev det förstås ingen). Och se, där fanns ju Carola med fläkt och allt (liksom Herreys gyllene skor, Måns streckgubbe, Abbas platåskor och några till)!

Denna veckas tisdagstema är alltså STARK  kolla olika "svar" här  och turligt nog tog jag en bild av NK-fönstret. Nu gäller skyltningen troligen något annat vår- och sommaraktigt som man hoppas ska bli en stark köptrend ...

Idag verkar vinden ha mojnat. Gör ett nytt försök att leka semesterfirare. Ni vet hur det är: varje dag kan vara sommarens sista!

Måns Zelmerlöw vann i fjol med "Heroes" och hade hjälp av ett gäng streckgubbar. Tillsammans gjorde de en stark insats - nu blev Måns själv förvandlad till en streckgubbe, i NK:s skyltfönster.
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, maj 23, 2016

På löparens och festremsans tid


Det finns ord som gått ur tiden. Utan att man märkt det nästan.
Jag tänker på ord som löpare. Och tablett.
Löpare, säger du, det är väl vanligt? Någon som springer fort, kanske också långt! Och tablett stoppar vi ju i munnen ibland, lite ont i halsen kanske?

Okej då. Men om jag säger festremsa? Håller ni med mig då?
För så är ju språket beskaffat att ord kan betyda vitt skilda saker. För oss som vuxit upp i närheten av en syjunta, med handarbetstraditioner, är löpare en avlång duk, ofta broderad, ibland vävd. Och tablett är en mycket mindre skapelse, ofta ämnad att passa under tallrik, bestick och glas.

Då kommer vi till festremsan. Kanske var det på 60-talet jag stötte på den? Festremsan var smalare än en löpare och definitivt mycket längre. Den skulle ligga mitt på det vackert dukade bordet, som förmodligen täcktes av en vit duk. Broderierna på festremsan skulle skonas från spill och kladd, det låg oändligt många timmar bakom dess tillkomst.

Man kan inte i det här sammanhanget glömma kaffeduken. Där behöver ju ingen tveka om vad ordet betyder. Men tjusigare broderier kan vara svåra att hitta. Kanske var det danska designmästarinnan Clara Waever som hade skapat ett svindlande vackert blommönster i hur många färgnyanser som helst, att sys i små korsstygn på linne. Ett mer typiskt arvegods får man leta efter, en klar släktklenod om den existerar.

Det var bara de mest tålmodiga som kunde färdigställa en kaffeduk. Sak samma med festremsan  jag skulle sy en, men tröttnade naturligtvis redan halvvägs och resultatet blev då en ovanligt smal löpare ... det är sådana smällar man får ta!

Fast släktklenoder? Arvegods? Det är kanske inte bara de där ordens betydelse i textila sammanhang som är på väg ut, för att enstaka gånger dyka upp i ett korsord (som bara 50+are löser). Jag har testat. Med nedslående resultat. Den yngre generationens intresse är minimalt eller helt enkelt obefintligt.

Duk? säger de med frågetecken över hela ansiktet. Duk? Det behöver man väl inte?
Och faktum är att de förvånansvärt ofta saknar bordsytor att eventuellt lägga en duk på. Sedan kan vi som kan glosorna stila med löpare, tabletter och festremsor så mycket vi vill. Våra barn klarar sig bra ändå. Handdukar och lakan, sådant som behövs, har de ju.

Nog är det synd! Tycker vi som levt på löparens och festremsans tid. Och menar att de där utdöda orden vore värda att komma ihåg, att återanvända.

Copyright Klimakteriehäxan

Festremsan på bilden kommer från garnaffären.se.

söndag, maj 22, 2016

Ännu en skyltsöndag ...

Ett ögonblick fick jag för mig att det är Mors dag i dag, men det är det ju inte alls.

Men SKYLTSÖNDAG är det alla veckor! Och bensinpriset högt, var man än väljer att tanka. Jag har dock inte för avsikt att göra det utan kläder.

Kan inte låta bli att undra vem som skapat denna märkliga reklamkampanj. För underlig är den, tycker jag! Syns också som tv-snuttar, har jag förstått. Tillåter mig betvivla att det drivit upp försäljningen ... eller fått fler att klä av sig.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 20, 2016

Ett trist och nästan omöjligt val

Det finns väldigt olika sorters frågor. En del tvingas man ställa, till både sig själv och andra, trots att de är obekväma och svaren förmodligen nedslående. Andra ställs mer slentrianmässigt, och det är inte ovanligt att den som frågat glömmer att lyssna på svaret. En tredje kategori är de frågor man verkligen vill veta svaret på.

Jag har lite svårt att placera in denna veckas bokbloggsjerka-fråga i någon av de där kategorierna. Frågan gäller att välja mellan pest och kolera:
Väljer jag att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så många jag vill men aldrig avsluta böckerna? (Och jag antar att det är "fusk" att välja en serie ...)

Efter lite funderande väljer jag det första alternativet. Det måste bli en riktig tjockis på åtskilliga hundra sidor, en textmassa som det först tar lång tid att ta sig igenom, sedan funkar att läsa om bit för bit, smälta historien, fundera kring innehållet, kanske hitta på en egen fortsättning ... exakt en sådan bok som jag i dag är lite rädd för att öppna! Fast det är klart, väljer man alternativ två kan man hitta på sitt eget slut till varje bok!

Som tur är lär man väl aldrig bli tvungen att välja ett av de här alternativen. Hur andra bokvänner tänker ser du om du tar den här vägen.
Men vad man än svarar på frågan  håll med om att det gäller ett så gott som omöjligt och väldigt trist val!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, maj 19, 2016

Stig Lindberg, Birka och jag

Denna torsdag inledde jag med att lägga ett bud på Tradera. Det hör till ovanligheterna. Och naturligtvis vet jag inte om det blir någon affär. Men OM jag har högsta budet när auktionen tar slut om två dagar har jag köpt nio kaffekoppar med fat.

Jaså, behöver jag nya/fler kaffekoppar? Nej naturligtvis inte. Fast just den här modellen är väldigt speciell. Det är Stig Lindbergs förtjänst. Ni vet, den svenske superdesignern. Han skulle ha fyllt 100 i augusti om han varit i livet.

Vem var han då? Så här beskrivs han på ett ställe:
"Fantasimänniska, konstnärspersonlighet, lekfull, påhittig, tusenkonstär, modernist, förmåga att kombinera det spirituella och eleganta med det praktiska." En annan källa döpte honom till "en Picasso för vanligt folk".
Slå det den som kan!

Oavsett vilket epitet man ger honom har han gjort saker som för evigt kommer att finnas i (design)historien. Han gjorde också barnboksillustrationer som är oförglömliga, åt Lennart Hellsing. Hans enorma energi och arbetslust är flitigt omvittnad.

Hur det gick till när jag för otroligt många år sedan fastnade för servisen Birka vet jag inte, men ett vet jag: kärleken består.
Jag satte upp tallrikar, assietter och skålar på önskelistan år efter år (jag var strax över 20 själv) och fick så småningom en ganska komplett uppsättning. Först senare insåg jag att det var den store Stig L som var mannen bakom verket. Servisen gjordes på Gustavsberg i tjugo år, från tidigt 70-tal.

Det tog också lång tid innan jag insåg att jag hade missat kaffekopparna. De har en egen form, runda i botten och landar liksom i en mjuk grop i fatet. Ligger fint i handen, det vet jag för jag har testat. Nu återstår att se om min insats på Tradera ger resultat. Naturligtvis blev jag ivrig i överkant, det smarta är naturligtvis att vänta tills bara minuter återstår av auktionen ...

Tills vidare får jag nöja mig med annat jag har med Stig Lindbergs signatur. Exempelvis den lilla vita gnurglan som står i köksfönstret, fylld av grovsalt, designad på 50-talet.
Hur som helst är han väl värd att hedras, denne mästerdesigner som arbetade med snart sagt alla material.

Skaparglädje tror jag är det som lyser igenom såväl keramik som textilier, bruksföremål som konstverk. Har han någon värdig efterföljare? Kommer inte på någon.
Tills vidare avvaktar jag resultatet på nätauktionen. Håll tummarna!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, maj 18, 2016

En blommig onsdag

Det blommar så härligt just nu!
Ett gammalt äppelträd som åtminstone på senare år knappt lyckats producera en endaste frukt lyser full i blomster, skulle lysa ännu klarare om solen inte gömt sig. Körsbärsträdet, en liten avknoppning från ett äldre och större, försöker konkurrera i all enkelhet. Syrenerna slår ut om bara lite värme kommer tillbaka.

Så här års flyttar en del av försommarprakten sig: från sipporna på marknivå, till forsythia på buske  och så nu, vips, syns skönheten uppe i trädkronorna! Häggen är redan i full blomning fast inte just här. Lönnen har i princip blommat färdigt, kvar är de avtrillade små limegröna blommorna som ligger överallt.

Längs Ringvägen på Södermalm rinner som vanligt tulpanfloden fram. Vi som har vägarna förbi kan inte låta bli att sucka och stöna av pur förtjusning.
Njutbart, alltihop.

Sedan får man stå ut med att vi får hämta våra äpplen någon annanstans, där det faktiskt blir frukt att skörda. Körsbären tag fåglarna hand om medan jag väntar på att de ska mogna. Bara att förlåta.

Tror att jag ska ägna mig åt pelargonerna jag köpte i går så blir dagen ännu lite blommigare! Grön är den ju redan, i en oändlig mängd olika färgtoner.

Här växer fågelmaten ...

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, maj 17, 2016

Tisdagstema: En (favorit)låt som handlar om många ...

"The Snake Oil Willie Band" har spelat in en låt med tillhörande video som tål att ses och höras. Samt begrundas ...
Detta skulle rent av kunna bli en riktig favoritlåt för många, musik med självbiografiska inslag. Och det är tisdag med tisdagstema FAVORIT så håll till godo!
Fler favoriter här.


Måste förstås lägga till ett litet PS:
Gratulerer med dagen, Norge!

söndag, maj 15, 2016

En tv-vecka i maj

Söndag igen. Har haft det lite körigt på söndagarna ett tag, fast nu kommer det nog att lossna lite.

Nog vet jag att det är omodernt att titta på tv-program när det står i tidningen att de sänds.
Nog vet jag hur de olika play-tjänsterna fungerar. Och nog vet jag att man kanske borde titta på lite färre tv-program över huvud taget. Men nu har det ändå blivit så att på söndagarna har jag bänkat mig framför teven. Och suttit kvar långt in i sena kvällen. Riktigt illa var det när BBC:s fenomenala "Akuten" vecka efter vecka sändes med start efter 22 och måndagen var en arbetsdag som kanske startade 8:00 ...

Söndagskvällen kan börja redan klockan 19 med Sportspegeln. Efter nyheterna 19.30 bjuds underhållning, som mera sport i form av "Mästarnas mästare". Sedan "Springfloden" som är riktigt spännande. Kjell Bergqvist är f d polis, numera uteliggare. Därpå "Fallet O J Simpson", hur nu det kan bli så fängslande när man från början vet hur alltihop slutar.

Ikväll är det i alla fall dags för final i såväl den svenska deckarhistorien som dramadokumentären om ett av världens mest uppmärksammade och omskrivna dubbelmord. Och mästarkampen tog slut för en vecka sen, tack och lov. Fast O J-serien rundas av med en dokumentär, så kommer sena nyheter som pricken över i: räkna alltså med att jag är vaken till 23:45 ikväll, minst.

Turligt nog kan man ta igen sig på måndag, bortsett från norska "Ockupationen" som är riktigt bra. På tisdag tar jag tv-ledigt, men ser förstås Rapport. Och resten av veckan som tv-tittare ser rätt lugn ut, fast det är lätt att fastna med Richard Attenborogh och Henrik Ekman i Kunskapskanalen.

Just denna vecka pågår dessutom hockey-VM. En sann tv-nödvändighet för ett antal år sedan, nu något man förstrött zappar förbi. Vad hände med ishockeyn, egentligen? Ska det över huvud taget spelas i maj? Fast det är klart, medan vi väntar på vårens återkomst kan det väl bli några drabbningar i rinken även i min tv.

Och kom inte och säg att man kan titta på hockeyn i efterhand ifall det råkar bjudas på en bra och spännande match. Play är jättebra för saker man missar, men program som sänds direkt ska ses då. Har en kompis som tittade på hela ESC-finalen, 3,5 timme, i efterhand i dag. Nej nej nej!
Tablå-tv har, trots sin stämpel som totalt ute och omodern, sina absoluta fördelar. Så jag sitter kvar i soffan framför teven. I alla fall ikväll.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, maj 14, 2016

Om jag vore en bok ...

... så skulle jag vilja vara en väldigt bra bok. Förstås. En sådan man ville läsa om och om igen, tills pärmarna trillade av och sidorna gulnat, hundöron (hu så hemskt) på många blad.
Det är Bokbloggsjerkan som fått mig att fundera sedan veckans fråga ställts. Den lyder:
Av böckerna i din bokhylla, vilken beskriver dig bäst?

Har jag den boken? Ryms jag i en enda volym (den får inte vara särskilt tunn i så fall ...) Kan det vara en blandning från förr, av Pippi Långstrump, Fröken Sprakfåle och Anne på Grönkulla, med ett stänk av Fem-böckernas pojkflicka George (som egentligen hette Georgina) i?

Det är enklare att hitta förebilder i bokhyllan. Kvinnor som lyckats vara både kloka, roliga och välformulerade på en och samma gång. Men att påstå att Barbro "Bang" Alving och Erma Bombeck liknar mig är att ta i, hur gärna jag än skulle vilja påstå det.

Så hur jag än vrider och vänder på saken är det förstås mina egna böcker som speglar mig och mitt liv. Och tills jag blir överbevisad om motsatsen fortsätter jag att tro att så gott som alla böcker har en stor bit av sin författare i sig.

"Klimakteriehäxan" handlar mycket om föräldrarollen, att se barnen växa upp.  I "Dela lika" har den inte helt välorganiserade mamman fått ett antal drag av mig. "Att vara yngst är ett handikapp som går över" handlar mycket om att bli äldre och om mina femtio år som journalist, både i Sverige och i Latinamerika. Du kanske rent av skulle vilja läsa???

UPPDATERING: det visar sig att jag varit slarvig och missat ett ord i jerkans fråga. ett viktigt ord.
Av böckerna i din bokhylla, vilken TITEL beskriver dig bäst? skulle det vara. Och följaktligen borde jag ha svarat lite annorlunda. Men nu blev det som det blev  och epitetet "klimakteriehäxa" får jag hur som helst stå för. Yngst är jag inte heller längre, som ni redan gissat.
Fast med tanke på hur mina skåp och hyllor ser ut skulle jag kanske kunna nämna "Samlaren" av John Fowles.

Fler bloggare som hittat sig själva i bokhyllan har du vägen till här.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 13, 2016

Ligger "hemma" till höger eller vänster?

"Signe var, som man säger, 'pigg och kry' i det längsta. Kroppen orkade förvånansvärt mycket om man betänker att den hängt med i åttio år. Knoppen hade också hållit sig tämligen fräsch. Men så började saker hända, saker som kändes nya och hotande.

Plötsligt tvekade hon: skulle hon köra till höger eller vänster i korsningen när hon var på väg hem från Ica? Bodde hennes son verkligen i det där röda huset? Hade någon möblerat om vardagsrummet? Frågorna dök ideligen upp. Korsordet, som varit en trogen vän i åratal, blev motsträvigt. Vad hette asagudarnas gris nu igen, åtta bokstäver? Jo, den hette Särimner, också fjärde gången hon bad om hjälp med lösningen.

Läkarbesöket var oundvikligt. Bilförartestet också. Signe fnös åt frågorna. Hon som kört bil prickfritt i över sextio år, skulle hon behöva svara på sådant trams! Men ...."

Jag hoppas att du vill läsa hela texten. Kommentera, dela gärna! 
Du hittar den på News55, där du också får nyheter, mat- och resetips och hittar en och annan liten quiz att motionera hjärnan med. Det är ju som bekant en kroppsdel som det är viktigt att hålla igång!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, maj 12, 2016

På filmhistorisk mark

Stora kreatörers och stjärnors andar vilar över Filmstaden i Solna. Man möter dem så snart man passerat in under portalen, från 1919. På denna mark har ungefär 450 långfilmer spelats in, dessutom oräkneliga kort- och reklamfilmer. SF-journalen, sin tids nyhetsförmedlare med rörlig bild, sattes ihop här.

Det var med filmer härifrån som Sverige blev en cineastisk stormakt på tidigt 1900-tal. Här verkade Victor Sjöström och Mauritz Stiller, här upptäcktes Ingrid Bergman. Mary Pickford och Douglas Fairbanks kom på besök. Greta Garbo gjorde bara en film här, men tog ändå Filmstaden till sitt hjärta. Ursprungligen fanns allt som behövdes på området: filmframkallning, studioutrymmen, snickare, klädskapare.

Så småningom blev det Ingmar Bergmans tur att domptera sina skådespelare mellan de vackra husen, som ibland förstås doldes av uppbyggda scenerier. I fjol kom en Bergman-hyllning på plats: skulpturen "Teatervagnen" som skapats av Peter Linde. En variant i brons av klassikern "Sjunde inseglet".

TV kom också in här, alla inomhusscener i Skärgårdsdoktorn gjordes i Filmstaden. Men då hade mycket av den gamla verksamheten flyttat eller lagts ner helt. Det var på vippen att hela anläggningen rivits, men entusiaster lyckades se till att stora delar ändå bevarades.
I dag kan man gå på guidad tur mellan de K-stämplade husen och få sig en rejäl dos svensk filmhistoria till livs, medan nutidens stjärnor frotterar sig med varandra i Cannes.

För min del bjöds det också på en exklusiv anekdot från förr. En man i vår besöksgrupp kunde berätta att hans mamma Greta varit hembiträde hos Ingrid Bergmans pappa och på sätt och vis var det  kanske hon som gjorde Ingrid intresserad av film.

För en dag när Ingrid var ungefär femton år tog Greta med sig sin skyddsling när hon skulle uträtta ett ärende i Filmstaden. Där tappade hon raskt bort flickan som begett sig på upptäcktsfärd på egen hand och uppenbarligen älskade vad hon såg.

Greta blev en betydelsefull person för den unga Ingrid och de skrev länge brev till varandra. Här nedan ser du faksimil av ett som Ingrid skrev 1926, elva år gammal.
Så småningom spelade Ingrid in "Intermezzo" mot Gösta Ekman i Solna, Den filmen blev hennes inträdesbiljett till Hollywood, där hon gjorde samma roll i en ny version, då mot Leslie Howard, och succén var ett faktum.

Se där vad man kan få lära sig en alldeles vanlig torsdag i maj i Solna, när häggen blommar, kastanjen just slår ut, fåglarna vrålsjunger och solen strålar från en klarblå himmel!

Ingrid Bergman tittar ut på besökarna i Filmstaden ,,,


"Han är sig lik" konstaterade Harriet Andersson när "Teatervagnen" avtäcktes.
 Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, maj 11, 2016

Povel får komma "hem" igen

Tio år efter sin död kommer Povel Ramel tillbaka till Stockholm, närmare bestämt till Brunkebergs torg där hans (och Felix Alvos) Ideon-teater låg. Där spelade man Knäppupp-revyer innan de drog ut på landsomfattande turnéer i det stora tältet som gick under namnet Blåstället.

Eftersom jag hade lyckan att födas av tidigt Povel-frälsta föräldrar har jag sett de där revyerna från parkettplats, om inte alla ända från starten så i alla fall de flesta. Hade man inte någon barnvakt tog man ungen med sig  tack och lov!

Även till Ideon kom vi. Minns när Povel och Beppe Wolgers på scenen gestaltade sin skrivartid på Rivieran med minimala kunskaper i franska. De gjorde pantomim, bland annat föreställande löskokt ägg (som de ville beställa till frukost). Två herrar lät underhudsfettet dallra och kinderna skakade. Jag skrattade så tårarna rann! Det var jag förstås inte ensam om. Och ju mer publiken skrattade, ju mer dallrade aktörerna!

När Ideon försvunnit 1968 bytte det där torget skepnad. På senare tid har det varit rätt anonymt, med hotellentré, Riksbanken och en bakväg in i stora Gallerian, enligt ryktet flitigt använd som flyktväg av snabba snattare ...

Men nu ska det alltså bli ändring på det. Och någon gång nästa år intar Povel sin plats på torget, som påstås bli ett ställe för uteserveringar, kultur och levande evenemang. Lite piano, kanske? Nästan som hemma?
Det låter väl som om han skulle kunna trivas i den inramningen. Lagom uppknäppt.
Välkommen, Povel!

Copyright Klimakteriehäxan

Diskbänksblommor: Finaste trasan!

Blommor passar överallt. Alltså passar de självklart också i köket. I mitt kök finns de inte bara i krukor på fönsterbrädan och i någon sorts vas på matbordet. De finns också på brickor som jag använder som "kökstavlor", ställer dem helt enkelt lutade mot väggen vid spis och vattenkran. Piggar upp det tämligen neutrala kaklet, tycker jag, och tillåter dessutom att man byter ögonfägnad efter säsong och humör.

Men man kan utöka blomstermängden i köket på ett utomordentligt praktiskt sätt: genom att skaffa en disktrasa försedd med vackrast tänkbara mönster. Dock gör det lite ont i hjärtat att använda wettexduken med den fina magnolian för att torka spill och smulor. Fast det är ju trots allt en trasa ...

Konstverket kommer från designern Gudrun Walla som har en riktigt stor kollektion egendesignade disktrasor med alla möjliga olika blomster. Några tror jag har fotografier som använts som förlagor, men min magnolia tycker jag ser mer ut som den är tecknad.

Lustigt nog har jag köpt Gudrun Wallas magnolior förr. På tidigt 80-tal, när hon gjorde tyger och sydde kläder som såldes i en butik på Västerlånggatan i Gamla Stan i Stockholm, föll jag pladask för en lång bomullsklänning med sprund, spaghettihängslen och tillhörande matelasserad väst. På vit botten hade magnoliorna slagit ut och jag älskade den där klänningen!

Kanske finns den kvar i något skrymsle, men jag vågar med säkerhet påstå att den har krympt medan åren gått sedan den (faktiskt) fick gå på finkalas.
Må vara hur som helst med den saken, men för oss som inte har en prunkande magnoliabuske runt knuten är det inte alls illa att ha en på diskbänken, tillsammans med en tulpankrans från Dalarna!

Mera köksblommor. Från Jobs handtryck, design Eva Nordblom.
Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, maj 10, 2016

Tisdagstema TRÄD

Det är ungefär etthundra år mellan bilderna. Troligen lite mer än lite mindre. Trädet vid husknuten är en lönn. Just nu står den full av ljusgröna små blomknippen och insektssurret i kronan låter som om trädet har en inmonterad motor.

Då, på 1900-talets början, blev det inte särskilt många blommor, inte massvis med löv att kratta när den tiden kom. Trädet var ju litet, som en buske snarare. Nu dränks vi nästan i de vackra höstlöven. I bästa fall och torrt väder blåser en del bort. Men lite krattning blir det hur som helst.

För en tid sedan föreslog någon att vi skulle såga ner vår lönn, dels på grund av mängden löv, dels på grund av risken att den av ålder skulle ramla ihop och då krossa taket och åtminstone en del av huset. Jag sa tvärnej.

Så mycket av atmosfären där i Barndomslandet beror på vår lönn. Stolt, vacker, kraftfull. Skänker skön skugga om sommaren är varm. Och såvitt vi vet är trädet än så länge helt friskt. Vi håller tummarna för dess hälsa långt in i den ålderdom som kan räcka i kanske hundra år till.

TRÄD är helt enkelt veckans tisdagstema och du hittar många fler träd den här vägen.


För att njuta av blomsterprakten måste man komma nära!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, maj 09, 2016

Köttfritt?

"Vi har en köttfri dag i veckan, det brukar vara på tisdagar. Då äter vi korv."

-Vänsterns förre partiledare Lars Ohly bjuder på ett debattinlägg från den nyss avslutade partikongressen. Låt bli att le om du kan! Sedan är bara frågan om det handlar om subtil kritik av charkuteribranschen. Eller om det handlar om begreppsförvirring i leden ... Svenska Dagbladet hade påpassligt plockat upp tweeten ur det allmänna flödet.