fredag, oktober 31, 2014

KORSLAGT i Veckans fönster

Många korslagda järnbitar bildar ett snirkligt mönster där Östermalmshallens sortiment avspeglas, också det i gjutjärn. Den som gjort fönstret över saluhallens portar har haft ett pyssel eller kanske ett pussel när det gällde att få till det. Och många är kunderna som strömmar in för att botanisera bland delikatesserna, inte alls bara stockholmare. Hallen är faktiskt också en turistattraktion, väl värd ett besök!

Korslagt ska det vara i Veckans fönster denna gång. Men inget säger väl att det måste vara raka hörn och räta vinklar?
Om du är en i fönstertittarnas skara klickar du här för mer.

Copyright Klimakteriehäxan

Äntligen fredag igen

Fredag morgon. Klockan är kvart över sju, jag springer till bussen som ska gå sexton minuter över. Det duggregnar, är mörkt, snålblåsten rycker i halsduken, vänder helt på det som nyss i alla fall var antydan till frisyr. Hinner fram.

Passagerarna blir fler. Mitt emot mig en man som desperat kniper ihop ögonen, men han kan omöjligt sova på riktigt – hakan åker inte ner mot bröstet, huvudet dunkar inte i glasrutan heller. Längre bak en kvinna som utan minsta tvivel sover. Undrar om hon vaknar när hon bör gå av? De som inte försöker förlänga dygnsvilan pysslar med sina mobiler. Ett par böcker syns också. Ett barn på väg till dagis gnäller kort men tystnar fort och försvinner ner i sin vagn.

En dam har stor dunjacka, mössa, vantar och tjock sjal. Bredvid henne en ung tjej i tajt och tunn skinnjacka, matchat med enorma tumvantar. En kvinna har päls och jag hinner undra vad hon ska ta på sig när det blir kallt på riktigt. Någon läser tidning. Andra gäspar högt. Det är faktiskt det enda som hörs bortsett från motorljudet och den monotona rösten som ropar ut hållplatserna.

Den där tystnaden är speciell. Skön, i alla fall för den som i likhet med så många andra gärna hade stannat kvar i sängen en stund till. Men arbetsdagen kräver sitt, inte bara närvaro i vaket tillstånd utan också att ett och annat blir uträttat, synligt, producerat, noterbart.

Alltså är gänget som tar bussen hem på sena eftermiddagen rimligen också en samling trötta människor. Det är bara det att det märks inte. Nu surrar det i luften av förväntan, nu är det ”after work” och fredagsmys och fest och kul och krogen och parmiddag och bio med popcorn och sen en öl. Folk skrattar, pratar med varandra, verkar använda mobilen mest att gestikulera med. Tidning läser ingen.

Samma buss, samma personer. Som från skilda världar. Kom sedan inte och påstå att ”Äntligen fredag!” är ett föråldrat utrop!

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker att surfa till - Bokbloggsjerka

Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om vad som helst, t ex böcker, prydnader, porslin etc?
Det är veckans fråga i Bokbloggsjerkan.

Faktum är att något riktigt bra svar på det har jag inte, i alla fall ingenting originellt. Det finns ju massor av bokbloggar, en del nischade (många om barnböcker!), andra bokintresserade i största allmänhet. Men nättidningen för 60+are Nyfiken Grå skriver en hel del om böcker, bl a en nyligen publicerad text av Stefan Einhorn som funderar kring sitt eget senast utkomna opus. Kanske har ni inte upptäckt den? Någon renodlad boksajt är det dock inte, man får surfa till böckerna. Kolla själv!

Sedan tycker jag det är bra att man kan se SVT:s Babel på nätet när helst det passar med lite bok-tv. Om någon av de medverkande författarna inte verkar så kul är det bara att snabbspola ...

Julklappsböckerna köper jag dock oftast på nätet. Fast inte alla. Det är så härligt att strosa runt i en riktig bokhandel!

Dessutom har jag lärt mig av den yngre generationen att man kan hitta originella presenter till överkomliga priser på Coolstuff. Kan bli aktuellt till jul, det också! Är ändå glad att jag inte fastnat i Tradera-träsket, uppenbarligen lika vanebildande som Hemnet.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 30, 2014

Fådda blommor - av mig själv ...

Visst är man väl värd en blomma ibland, utan särskild anledning? Fådda blommor (tack Kurt Olsson!) är underbart, men alla kan ju köpa ...
Se denna ljuvliga bukett som jag gav mig själv härom dagen.

Det gick till så här: på väg hem från jobbet med en kollega ville hon kika in i en blomsterbutik som hon gärna gynnar.
Jag skulle ingenting ha, men hade inget emot en liten omväg. För tittar på växter av alla de slag, det gör jag gärna nästan när som helst.

Och medan väninnan köade med en kvast rosor ser jag hur floristen binder en originell bukett till kunden som står i kassan med kreditkortet i högsta hugg.
En ovanlig kombination är det: två stora kryss, en fantastisk jätteros och tio blekrosa rosor, allt omringat av "greenbells", en ny bekant för mig åtminstone vad namnet beträffar.

Bastsnöret slås i flera varv runt skaften, kunden nickar belåtet, får med snittblomsgödning, allt i stort paket och kasse. Bara betalningen återstår. Jag håller andan: milde himmel vilken tjusig kreation, den kommer att kosta HUR mycket som helst ... hinner jag tänka innan kassaapparaten visar 169 kronor.
Va?! Vilket kap!

Jag rättar in mig i kön och när det blir min tur viftar jag med tummen åt det håll buketten nyss burits iväg.
-En likadan! säger jag.
Det får jag.

Det var en vecka sedan. Blommorna är fortfarande lika fina, bara lite mer utslagna.
Fådda blommor kan man helt enkelt få av sig själv. "Because you´re worth it", typ.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Har försökt ta bort mitt spam block men det lyckas inte. Det var ju så enkelt att lägga dit det. Borde vara lika lätt att ta bort, tycker jag. Någon som har ett tips?

tisdag, oktober 28, 2014

Tisdagstema OFÄRDIG

Så här brukar det se ut.
Den stora bokmässan är ett drygt månadsgammalt minne nu. Rygg och fötter har förstås hunnit hämta sig efter några tuffa dagars travande i trånga gångar, med tunga kassar, sorl i öronen och svettigt längs ryggraden. Ja, vi är många som vet hur det brukar kännas och se ut, inte sant?

Därför tyckte jag det var riktigt kul att kika in på Svenska Mässan när ingenting pågår, inte ens halvvägs. Vilka ytor! En öken, om än inte sandtäckt! På speciella kartor ritas planen för nya utställningar in, kartor som hantverkarna sedan går efter när scener, stånd och "butiker" ska byggas.

Tystnad råder. Knappt en människa synlig. Att här ska bli fullspikat igen, med kommers på varje kvadratmeter, om bara få dagar är svårt att fatta. Några lastpallar, enstaka maskiner, containrar och så några fläckar av röd och blå golvbeklädnad, det är det som vittnar om att något är på gång, resten får man försöka tänka sig, fast det är svårt! Och nog verkar det vara långt kvar!

Härmed anser jag mig ha löst veckans tisdagstema OFÄRDIG.




Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 26, 2014

Skyltsöndag på tå

Skyltsöndag, vintertid, mörkt, regnhot, blåsigt. Men man ska försöka se glad ut oavsett omständigheterna. Eventuellt kan det bli en hjälp på vägen, ett steg åt rätt håll så att säga, om glädjen börjar ända vid tårna? På skorna, helt enkelt?!

Hur skodesignern tänkte vet jag inte, men jag vet i alla fall att jag log brett när jag mötte de här glittrande pumpsen på varuhuset Magasin i Köpenhamn. Visst, mungiporna på tårna kunde ha pekat lite mer uppåt, men jag blev uppiggad ändå.

Och därmed hade jag också hittat en liten skylt i dubbel upplaga för en skyltsöndag i oktober! Men nej, köpte inga skor ...
Kolla hos Pumita om fler skyltar i dag!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 25, 2014

Veckans fönster är VALFRITT

Hur ser det ut, det där fönstret genom vilket du betraktar världen?
I nästan hela mitt liv har jag tittat genom ett par glasögon. Bara sju var jag när man i skolan kunde konstatera att jag inte såg vad Fröken skrev på svarta tavlan där framme. Och på den vägen är det.

Att få sina första glasögon är ofta en helt omvälvande upplevelse. Minns hur Dottern, nyss ute på trottaren utanför optikern där vi hämtat hennes allra första brillor, pekade på en skylt och överlycklig utropade:
-Mamma! Det står S-K-O-R där borta!

Ibland går de sönder, de där handikapphjälpmedlen. Har man då ingen reserv blir livet komplicerat. Skulle bågen gå av mitt på näsryggen (nej, turligt nog är de på bilden inte mina) finns knappast heller någon möjlighet att göra en provisorisk lagning i väntan på att nya glasögon ska bli klara.

När jag tittar på de halverade brillorna slås jag av att man kanske kan göra en jämförelse. Ni vet, symptomen på pessimister och optimister som beskrivs som vad man ser – den halvfulla eller den halvtomma flaskan? Vad ser man genom just det här fönstret mot världen? Ett liv som är halvvägs mot slutet (pessimisten) eller bara halvvägs från början (optimisten)? Kamrater som sedda med höger öga uppfattas som skarpa och tydliga men plötsligt blir luddiga och virriga, betraktade med vänstern? 

Låter inte riktigt lockande. Fast det var ju bara i teorin. Jag ska i allafall vara försiktig med mina glasögon så att jag kan ha dem kvar på näsan i oskadat skick och fortsätta ha dem som fönster mot världen.

Men jag gör ändå ett litet experiment. Vänder den avhuggna bågen upp och ner. Så kan man låtsas att den värld man beskådar också är upp-och-ner-vänd. Det kan pigga upp en gråmulen dag som denna när glasrutorna i de stora fönstren mot omvärlden dallrar och skakar av höstvindarna!

Fler fönster att titta igenom, från ut- såväl som insidan, hittar du länkar till via Susanne som kallar veckans tema VALFRITT. Vilket i och för sig inte riktigt stämmer när det handlar om glasögon ... men däremot tvekar jag inte att kalla dem livsviktiga! 

Copyright Klimakteriehäxan

PS Efter att ha haft spamblock på en tid gör jag nu ett nytt försök och tar bort det. Har aldrig gillat det själv och jag vet att besökare irriteras - själv tappar jag för övrigt hakan när jag hamnar hos bloggar som har både spamblock och kommentarsgranskning ... det måste väl ändå vara onödigt?

fredag, oktober 24, 2014

Bokbloggsjerka om boken-just-för-dagen

Vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?
Dags för Bokbloggsjerka igen och så lyder alltså veckans uppgift - en enkel fråga står det också ...

Nog för att jag fattar att det kan verka oerhört egotrippat och navelskådande. Men sanningen är att den bok jag just nu läser, den heter "Att vara yngst är ett handikapp som går över" och det är minsann jag själv som har skrivit den. Och det har inte funnits tid att läsa den sedan den blev tryckt och fick hårda pärmar. Fast nu är det på gång.

Med darrande fingrar vänder jag bladen: blev det som jag tänkt? Kommer jag att hitta något korrekturfel som gömt sig för mina spejande ögon? Jag hatar korrekturfel! Tryckfels-Nisse får aldrig bli min sambo! Hittills har jag inte hittat något, kan bara hoppas att trenden håller i sig. Men jag måste erkänna att i mina tidigare två publicerade böcker har ett par saker smugit sig undan, vilket irriterar mig utan slut ...

Naturligtvis tänker jag inte recensera min egen bok. Det får förhoppningsvis andra göra. Den är fortfarande så ny att inte ens Bibliotekstjänst (som recenserar alla böcker) redovisat sin eventuella förtjusning eller ogillande. Jag kan bara hoppas på många nöjda läsare.

Vill du veta mer om boken kan du klicka här. Och hos Bokbloggsjerka får du garanterat många lästips, det är ju årstid för att krypa upp i läsfåtöljen nu, kanske i sällskap av en mugg te, en frasig cyklamen och ett levande ljus ...
Trevlig bokhelg!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, oktober 22, 2014

Liten tolkskola - på jobbet och för privat bruk

Vad är det vi säger? Men vad menar vi egentligen? Och hur bra går budskapet fram?

DETTA SÄGS

Jag hör vad du säger


DETTA BETYDER ...

Prata inte mer om saken, håller inte med!

MEN DET TOLKAS ...

Min poäng gick hem.

Med all respekt ...  

Du är en idiot!
Hen lyssnar på mig!
Vilket djärvt förslag!
Du är galen!
Hen tycker jag är cool!

Riktigt bra!

En liten besvikelse.

Riktigt bra!
Jag skulle föreslå ...
Gör som jag säger ...

Fundera på saken, men gör som du vill 

Och du förresten ...
Det vi verkligen behöver prata om ...
Det där är inte särskilt viktigt.


Mycket intressant!
Struntprat!
Hen blev imponerad!

Jag ska tänka på det.

Det där har jag redan glömt.

Det där blir nog av!


Du måste komma hem och äta middag!
Glöm det, jag är bara artig!
Då blir jag bjuden snart, kul!


Ett par småsaker bara…
Skriv om, gör rätt!
Jasså några korrfel?!

Kan vi fundera på ett par andra möjligheter

Jag gillar INTE din idé

Det är i alla fall inte avgjort än

Fritt efter brittisk förlaga.

CITAT om äldre människor

"Det infinner sig ett lugn när man kommer upp i åren. Vad som är viktigt i livet kommer man ofta på senare, att det inte är karriären, inte priserna man vinner. Det är nog det vi uppskattar mycket."

-Renée Nyberg, 48, intervjuas i Expressen och berättar varför hon och maken och programledarkollegan David Hellenius, 40, gärna umgås med lite äldre människor.

tisdag, oktober 21, 2014

Tisdagstema MÅNE

Den följer de sedvanliga faserna: börjar som NY, blir så småningom HALV för att till sist gå upp i helformat och kallas FULL.

På vägen kan den där utvecklingen orsaka stor irritation, men som så mycket som händer när åren går är det bara att acceptera. Månsken kan kanske vara mer romantiskt i annan form, men här skymmer i alla fall aldrig några mörka skyar ... det skulle möjligen vara någon sorts huvudbonad då ...

Fler månar i olika stadier hittar du den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 19, 2014

Konsumentmakt

Går med min kundvagn i trängseln på Ica, kryssar av vara efter vara på kom-i-håg-listan.  Då slår det mig plötsligt att något viktigt inte hamnat där, något jag faktiskt längtar efter, gott, nyttigt, inte ens dyrt!
Med långa steg styr jag mot hyllorna för bröd, kex och skorpor. Där ska det finnas, i rött paket. Många tunna skivor med tydlig rågsmak och knasprig, trevlig konsistens.

Kavli Flatbröd, helt enkelt. En produkt i knäckebrödssortimentet som funnits i hela mitt liv. Kan ätas med pålägg eller bara med lite smör. Som Dagobert-variant: tre skivor, två lager messmör. Bryts över filen i stället för müsli eller om flingorna tagit slut.

Det är bara det att jag inte ser det där paketet jag nu trängtar efter. Ber om hjälp att leta, ibland är man ju blind och hittar inte det som står mitt framför näsan. Vänlig butikspersonal söker energiskt, har förstått vad jag vill ha. Inget resultat. Brödansvarige tillkallas: var finns det där brödet?

Då får vi svaret. Ett dråpslag, varken mer eller mindre.
KAVLI FLATBRÖD HAR UTGÅTT UR SORTIMENTET. DET TILLVERKAS INTE MER.

Snopen står jag där i den trånga gången. Tvingas ta in faktum: aldrig mer kommer jag att knapra på en messmörs-Dagobert. Aldrig mer en liten skiva med bara smör till kaffet. Den försmåddas ilska väller upp. Vem ska jag skälla på, kräva omprövning av beslut, hota med evig bojkott? Det måste ju bli Kavli-bossen! Var finns hen?

Rullar besviken mot kassan med Delikatess Sesam i vagnen. Och inser plötsligt att jag kanske har mig själv att skylla.
Jag har köpt Kavli Flatbröd alldeles för sällan, för alldeles för länge sedan. Tillverkaren har tagit emot signalen. Kavli Flatbröd behövs visst inte längre!
Så kan konsumentmakt naturligtvis också se ut.

Copyright Klimakteriehäxan

Uppdatering: Nu har jag i alla fall köpt ett paket Flatbröd. Det har inte alls utgått ur Kavlis sortiment - men uppenbarligen ur Icas. Hos Willys fann det! Dumma, dumma Ica!

lördag, oktober 18, 2014

Veckans fönster – på riktigt och tyvärr


Det här är Veckans fönster  på riktigt, så att säga. Men tyvärr är det trasiga fönster, väldigt trasiga.
I hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan mitt i allra centralaste Stockholm hände det alltså nyligen att inte mindre än fjorton (14! om jag nu räknat rätt) stora fönsterrutor systematiskt krossats.

Förstörelse är vad det handlar om, inte rån- eller inbrottsförsök. Hur jag kan veta det? Jo, de flesta fönstren har ingen direkt öppning till affärerna där innanför. Och sportkläder lockar för övrigt inte rånare. En butik som tydligt drabbats är Gudrun Sjödén, men jag har svårt att se en endaste Sjödén-frälst kulturtant ta till våld nattetid för att komma över senaste blommönstret eller de där gladrandiga strumporna.

Eftersom jag har min busshållplats mitt emot det där gathörnet har jag med sorgsna ögon tittat på eländet i flera dagar, och när det visade sig att bussen var försenad igen (ja den är ofta det) gick jag över gatan och in hos Sjödén och frågade, inte om priset på senaste manchesterplagget utan om just det krossade fönstret.

Då fick jag också veta något om jag uppfattar som snudd på unikt. Förövarna greps!!!
Det handlade tydligen om fyra unga killar som hittat ett nytt sätt att roa sig. Och att de åkte dit berodde nog på att de gav sig på den moderna sortens fönster, tjocka och svårkrossade. Vilket förmodligen krävde både muskelstyrka, tid och vapen av tyngre sort.

Vad busarna rimligen också kommer att bli varse är att det inte är några billiga glasrutor de gett sig på. Någon hade en kvalificerad gissning att en enda ruta av den här typen kan kosta uppåt 50000 kronor. Vilket multiplicerat med 14 blir rätt mycket pengar, även om man delar det på fyra  det kan handla om en skuld som lägger sig som ett tungt lock över ekonomin resten av livet.

Nästa tanke som infinner sig är ju hur mycket bättre de där pengarna hade kunnat användas, ett argument som förmodligen aldrig bitit på någon som bestämt sig för att lämna sina spår i form av krossat glas, nedkluddade väggar, bortrivna skyltar, sabbade bildäck eller sönderplockade cyklar. Inga "allvarliga" brott. Men hur tänker folk? Hur tänker man före dådet, hur tänker man medan det utförs? Och framför allt: hur tänker man efteråt?

Jag skulle verkligen uppskatta att få svaret på dessa frågor. Vilket jag väl aldrig kommer att få. Men sorgligt, det är vad det är. För alla inblandade.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 17, 2014

Energirikt i Veckans fönster

Mullbär. Marsipan. Melon. Mint och päron. Choklad i olika mörkhetsgrad. Jordgubb. Romrussin. Citron. Hjortron. Kaffe. Vanilj, självklart. Uppräkningen av smakerna som erbjuds i en modern glassbar tar nästan aldrig slut. Så visst är det svårt att stå där, med näsan tätt intill glasrutan, och bestämma sig för vad man ska satsa på!

En sak är helt klar: detta är inte mat för bantare. Glass är alldeles för energirik för det. Här bara kryllar det av kalorier och kolhydrater. Men glassätaren på bilden behöver tack och lov inte bry sig om det. Livet som "väljare" är svårt nog ändå!

Så blev det väl ändå lite sommarkänsla över Veckans fönster trots att vi är i mitten av oktober och julsakerna redan krupit fram i skyltningen på varuhus och i butiker.
Å andra sidan är det aldrig fel med en glass, oavsett årstid. Ibland behöver man ju faktiskt ett litet extra energitillskott ...

Vana fönstertittare vet vad som gäller: om man klickar på länken till Susanne hittar man fler fönster, denna gång med någon energirik koppling. Trevlig helg!

Copyright Klimakteriehäxan

Bokbloggsjerka om läsning som överraskar

Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?
Det är Bokbloggsjerka som undrar. Och vi är många som svarar!

Jag har två förslag, båda skrivna av en av mina eviga Nobelpriskandidater (som aldrig får det där priset).
Den ena: "Oryx & Crake".

Den andra:"Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid's Tale). Författare är Margaret Atwood, från Kanada. Ingen av romanerna är ny, gavs ut för första gången 2003 respektive 1986. 

Och eftersom ni inte ska veta någonting mer om dem berättar jag bara att läsaren får skåda in i framtiden. Svindlande! Rekommenderas!
Hämta fler tips här!

Måste förresten lägga till en annan bok som överraskar (med ett stort leende) i slutet: "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) av britten Alan Bennett. Ingen tegelsten heller, ännu ett plus.

Copyright Klimakteriehäxan