tisdag, maj 21, 2019

Dagens ord 56


VILLHÖVER

-Det perfekta kombinationsordet när köpsuget slår till. "Vill ha" är definitivt inte alltid samma sak som "behöver", men tillsammans som "villhöver" blir det ju glasklart: bara att shoppa loss ... Ordet dök upp i en kommentar här på min blogg från Boklysten, och jag adopterar det omedelbart.

måndag, maj 20, 2019

Flamma stolt!

Det ser ut som om Clas Ohlsson är väl förberedd för nationaldagen, den 6 juni. Eller är det några värdefulla medaljer i fotbolls-VM man har haft i åtanke/hoppas på när man bunkrat blågula flaggor storlek mindre? Vad man än vill fira så är lagret fyllt. Passar ju bra när Gems Weekly Photo Challenge har FLAGGA som tema.

För egen del föredrar jag den större varianten, även om det är märkvärdigt svårt att komma ihåg att hissa den. För att inte tala om hur svårt det sedan är att hala den inom den stipulerade tidsramen ... Men tills dess får den "flamma stolt mot dunkla skyar, likt en glimt av sommarens sol, över Sveriges skogar, berg och byar, över vatten av viol". Och om himlen är mer blå än dunkel är det bara att tacka och ta emot.

Copyright Klimakteriehäxan

En vårfågel som får en nyckelroll

Ja men det kan ni ju räkna ut med er allra ädlaste kroppsdel! Att jag inte kunde stå emot denna lilla fina fågel, som tillsammans med en stiliserad blomma pryder den pyttelilla pärlbeströdda börsen som är tänkt som nyckelring.

Mycket får inte plats inuti, men en sån där plastbricka man ska ha i vagnen på Ica har jag lagt i och jag tänker stoppa ner en "nödtjuga" också. Eventuellt får något mer plats, fast det får inte vara särskilt skrymmande som var och en kan förstå ...

Men välkommen är den, min nyaste pippi, en vårfågel som får nummer 82 i min samling, den där som jag egentligen aldrig jobbat på att få ihop. Men har man pippi på fåglar så är det ingenting som går över. Vilket bevisas gång efter gång.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, maj 19, 2019

Största barnet i Stockholm?

Den blev klar för bara en vecka sedan, den jättestora fasadmålningen (Stockholms största?) på hotell Clarion vid Skanstull. Barnet under solgul paraply ser ut att trivas på den där väggen. Och regnar det rejält har hen ju i alla fall gummistövlar ...

Motivet till det här bidraget till bloggstafetten Skyltsöndag har skapats av GraffitiSthlm, en konstnärsduo bestående av två killar som enligt sin egen reklamslogan "målar på allt". Klive och Kaos heter (?) de, de målade i fem dagar och den färgglada ungen kan vi räkna med att ha kvar i blickfånget tills det blir dags för en fasadrenovering, om sisådär två år.

Jag har också frågat upphovsmännen om verket har något budskap. Svaret är ja: "Budskapet är att färg ger glädje, glädje är kärlek, sprid kärlek" står det i mailet jag fick. Gott nog, tänker jag!

Dessutom stod jag plötsligt öga mot öga med en i mitt tycke rätt fyndig skylt som är noggrant väder- och årstidsanpassad. Visst, man vet ju vid det här laget att för mycket solsken är skadligt. Och att gå på bio är ju faktiskt trevligt året om.
BP är hjärtat i skyltandet och du hittar alla skyltare om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 55


PAREIDOLI

-Hoppsan, se där något jag har utan att veta om det! En sorts diagnos, om man så vill ... 
Ett alldeles sprillans nytt ord (för mig) som jag hittar hos bloggarkompisen BPPareidoli är enligt Wikipedia ett psykologiskt fenomen där en person uppfattar ett tydligt mönster i vaga eller slumpmässiga stimuli. Vanligt förekommande exempel på pareidoli är att en person ser ansikten i föremål, moln eller andra bilder eller anser sig uppfatta dolda budskap på skivor som spelas baklänges. 
Japp, så lärde man sig något nytt även denna dag! Tackar!

lördag, maj 18, 2019

Flygfärdig

Det är en souvenir, inköpt för ett antal år sedan på Malta. Och under pågående inventering av lagret av bokmärken har jag tänkt på det och undrat vart det tagit vägen.
Nu har jag fått svaret.

De fina vita fjärilarna låg kvar i "Mad About the Boy", Helen Fieldings bok om Bridget Jones som änka och ensamstående mamma. Har nog tänkt läsa ut den men lovar inte när det kan bli av ... inte lika medryckande som de tidigare, som jag slukat fnissande. Den här gången är inte allt lika lättsamt.

Eftersom det är lördag blev det alltså dags för ännu ett bokmärke, sedan Boklysten kom på idén att fråga vad vi lägger mellan sidorna för att undvika de förhatliga hundöronen, som bara är söta på just hundar.

Mina fjärilar får flyga vidare i någon annan bok nu. Själv skulle jag mycket väl kunna tänka mig en ny tripp till Malta.

Copyright Klimakteriehäxan

Det har tagit lång tid, men äntligen har lite fler bloggare hoppat på Veckans bokmärke! Du hittar exempel på det hos Emma, Hannele, Gerd, Mösstanten och BP

fredag, maj 17, 2019

Kvalet som heter EU-valet

Bara en liten vecka kvar till EU-valet. Dags att bestämma sig: vem ska jag rösta på? Parti eller person? Paradfråga eller tjatargument? Hålla fast vid det man (nästan) alltid stöttat eller satsa nytt?

Vi är många som tvekar mellan alternativen, längs hela skalan. Här finns de små och relativt okända grupperingarna som ingen tror har en chans att få skicka någon till Bryssel, här finns de stora som förtvivlat hoppas på att röstsiffrorna ska visa återtagen mark, förlorad i riksdagsvalet. 

Dock finns det en fråga som åtminstone jag saknar i debatten. Det är frågan om de pengar som generellt och utan minsta prövning delas ut till dem som till sist får sin parlamentsplats. Den här gången handlar det om 21 svenska representanter, men de ekonomiska villkoren gäller självklart generellt, i hela Europa och för samtliga ledamöter.
Var finns då det parti som går i bräschen för bättre koll och lägre ersättningar i form av kontorsbidrag, resepengar och traktamenten till de 751 människorna som lever under ekonomiska förhållanden som för de allra flesta ser helt obegripligt förmånliga ut? Deras månadslön är på 8758 euro (före skatt, cirka 90 000 svenska kronor).  Sedan trillar bidragen in ovanpå det. 

Vem höjer fanan för ökad sparsamhet och öppenhet kring penningcirkusen? Varför ska inte EU spara när så gott som alla andra förväntas hålla i sina tillgångar och tänka ett extra varv innan de omsätts? Att betala reella kostnader är en sak, att strö ut medel i en sådan omfattning att de knappt går att göra slut på är något annat.
Dessutom skulle det eviga och obegripligt kostsamma pendlandet mellan Bryssel och Strasbourg avslutas. Där finns många miljarder att spara, åtminstone två om året, pengar som skulle kunna användas till EU-medborgarnas fromma, även om fransmännen åtminstone inledningsvis skulle ta det som en både personlig och nationell förolämpning.
I korthet skulle denna valfråga kunna stavas ”Follow the money”.
Populistiskt? Absolut.
Genomförbart? Svårligen.
Men det vore inte första gången i historien som en populistisk och svårgenomförbar fråga skulle värva röster i ett demokratiskt val.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, maj 16, 2019

Så kan en bra bok bli bättre

Mia i bokhörnan gillar förvisso böcker, men tycker att många har en förbättringspotential ... hon skriver så här när det nu är dags för ännu en helgfråga:
"När man läser en bok och så lägger man ifrån sig den ett tag och så börjar man läsa igen. Då kan man ha glömt någon person i boken (i alla fall jag). Därför tycker jag det är så himla bra när det finns en presentation av personerna i boken. Vad saknar du i böcker?"

Jo faktiskt, en "rollista" är inte dumt, speciellt inte som det i vissa böcker kryllar av personer som man behöver hålla koll på för att hänga med i handlingen.
Sedan gillar jag register med kapitelnamn och sidnummer. Så kan en bra bok bli bättre!
Fast det man kanske saknar allra mest i en del böcker, det är att bli riktigt fångad av storyn ... men det är ju liksom en annan historia ...

Bonusfrågan går ut på att Mia undrar hur vi andra gör för att inte trilla dit när vi stöter på erbjudanden med extrapriser på böcker, såna som "inte går att motstå".
Det är verkligen inte enkelt. Men jag brukar försöka tänka på alla de olästa som står och väntar på mig här hemma. Funkar ibland.

Copyright Klimakteriehäxan

Hatkärlek?

Bloggkollektivet Kulturkollo slänger ut en liten fråga varje vecka, en fråga som det står oss alla fritt att plocka upp och besvara. Just nu denna som Linda står för:
Veckans utmaning handlar om det du älskar att hata eller hatar att du älskar! 
Det här är en av de "smalare".
Bild från TLC.
Varje gång jag zappar med fjärrkontrollen och hamnar på kanalen TLC tycks jag tvärstanna och börja vrålglo. Det bör jag nog skämmas för. Ändå händer det, inte precis varje vecka men likväl emellanåt. Går kanske att likna vid hatkärlek, även om det är ett starkt ord.

Den här kanalen står inte främst i ledet bland de programföretag som levererar kvalitets-tv. Men de har ett antal serier som på olika sätt handlar om kroppsfixering. Groteskt feta människor deltar i "My 600 pound life". Det går ut på att man ska få en operation som minskar magsäcken och därmed kroppsvikten. Av de som verkligen återfår mänskligt rimliga dimensioner dyker en del upp i uppföljningsprogrammen om hur man blir av med all tom hud som hänger runt kroppen som storsegel i stiltje.

Är detta då tv-program jag rekommenderar? Nej, för allt i världen. Det är ju freak show i ordets sämsta bemärkelse, de där människorna det handlar om är det synd om även om en hel del av deras lidande är självförvållat, eftersom det bygger på ohämmad konsumtion av godis, pizzor och annan snabbmat, i kombination med noll motion (och kanske också dåliga gener). 

Men jag kommer säkert att sitta där och titta igen, på sena kvällskvisten när jag egentligen borde gå och lägga mig ... och när jag tänker efter är väl detta en variant på bekräftande av min självgodhet: "Nog för att jag äter onödigt mycket, men SÅ DÄR illa är det i alla fall inte ...".
Usch.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, maj 15, 2019

Sånt som växer


Sådant som växer roar mig att titta på. Och fotografera! Älskar förstås alla de där blommorna som börjat slå ut omkring oss här hemma. Men mer exotisk prakt lockar också. Här ser ni två blommande träd som jag inte alls känner till, båda fotograferade på Mallorca när jag nyss var där.

Hittade också ett tredje helt obekant träd med frukter som såg ut som plommon. De hängde i mängder på trädets grenar och en kvinna lystrade när jag hojtade och frågade vad det var för sorts frukt.
-Nispero! var svaret, med ett tillägg: Ville jag smaka?

Naturligtvis ville jag det, så jag plockade ner en liten frukt. Fast kvinnan underkände den, omogen, skulle vara sur. Så i stället plockade hon en ätklar, instruerade mig att skala den och jag tackade och tog emot  vilken snäll människa!

Nispero, det vet jag nu, heter på svenska "japansk mispel" och den är originell på så vis att den blommar på hösten och bär mogen frukt på försommaren. Trädet har odlats i Japan och Kina i flera tusen år och frukten har använts för att bota halsont.

Hur det nu gick till vet jag inte, men jag tog ingen bild på själva trädet, som är grönt året om. Ni får i alla fall hum om färg och storlek av fotot på den omogna frukten, som hade blivit liggande kvar i handväskan ...

Väl hemma igen glömmer jag bort de exotiska växterna, eftersom den svenska naturen bjuder på försommarens vackraste skönheter tillsammans med vårystra fåglar.




Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, maj 14, 2019

Människans egen historia

Idag handlar veckans topplista om biografier. Även memoarer och självbiografier kan räknas till gruppen och jag hoppas få tips på många böcker om spännande livsöden, skriver Johanna i deckarhörnan.  
Ja, människans egen historia slår inte sällan de som man skapat med fantasi. Här böcker om fyra kvinnor och en man, spännande, läsvärda. 

"Blonde". Joyce Carol Oates skrev tegelstenen om Marilyn Monroe och jag kunde knappt, trots omfånget, lägga den ifrån mig. Marilyns livsöde grep tag, och trots att jag vet bättre kändes det som om hon själv berättat hela historien, detalj för detalj, för Joyce CO. Otroligt bra!

"Piaf". Simone Bertaut var Edith Piafs syster och skrev boken om "den lilla sparvens" dramatiska liv.
Så småningom skrev hon uppföljaren "Momone" som handlade också om henne själv och systrarnas barndom.

"Ett sällsamt dubbelliv". Litteraturvetaren Lena Kåreland tog tag i Gurli Linder, Sveriges första barnboksrecensent.
Riktigt spännande blir hon när man får läsa om hennes stela äktenskap med en mycket äldre man, och så den kittlande relationen med ingenjör Andrée, som hade med en speciell gåva från Gurli som (inte fungerande) talisman på sin olyckliga resa till Arktis. Själv hade Gurli livet ut en violbukett bredvid fotot av Andrée. Men det verkar som om kärleken dem emellan var enbart platonisk. Synd, tycker jag ... som den obotlige romantiker jag är ...

"Ers Majestäts olycklige Kurt". Den här boken slutar jag aldrig att jubla över. Affären som på 50-talet skakade Sverige klarnar för oss som inte kan minnas den. Huvudpersonen är Kurt Haijby, som blir nära "vän" med Gustaf V och hamnar i den ena knipan efter den andra, medan hans stackars hustru gör så gott hon kan för att inte allt ska barka åt skogen. Lena Ebervall och Per E Samuelsson gjorde superbra research, och paret har fortsatt med flera böcker i samma stil. Så läsvärt!

"Kupongtjuven". Christina Kellberg berättar historien som har underrubriken "Min mormors förlorade heder". Om att kämpa för sin överlevnad i kristider, med nästan inga resurser alls. Mormor Chris kom över ransoneringskuponger som hon sålde och när hon ertappades hamnade hon i fängelse. Välskrivet och berörande.

Och precis som Johanna har jag Jens Liljestrands hyllade bok "Mannen i skogen" om Vilhelm Moberg som "bubblare". Blev extra sugen på den sedan jag lyssnat på "Din stund på jorden" som radioföljetong under semestern förra veckan. En strålande bra inläsning av Iwar Wiklander. Nog för att jag läst boken tidigare, men kom inte ihåg någonting. Tror dessutom att jag var för ung för att ta in berättelsen då. Nu var den väldigt bra. Dessutom en bra grund för biografin, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, maj 13, 2019

Strandliv, premiärdopp och en staty

Det var inte trångt på stranden under veckan på Mallorca. Många flanerade längs vattnet, men badvakterna hade inte mycket att stå i trots att det mest var grön flagg. Ofta rätt blåsigt ändå, och havet hade inte hunnit värmas upp till det vi vanligen kallar badbart. Hotellpoolen var ännu kallare, men är man vid Medelhavet SKA man bada! Eller hur?

Alltså har jag tagit årets premiärdopp och tyckte, när jag väl kommit i, att det var rätt njutbart. Men innan jag sänker ner min kropp i svenskt vatten tar det nog ytterligare några veckor. Om inte sommaren sätter jättefart, förstås, man vet ju aldrig!

Orsakullan har just ställt frågan om premiärdoppet på sin blogg, som en del av den "majutmaning" hon lanserat i bloggvärlden.
Men jag fyller på med lite mera strandliv! Som till exempel vad som kanske är hundarnas egen "Walk of fame" vid Can Pastilla ... nej, det är förmodligen inte ett planerat konstverk, men avtrycken av tassar i betongen på strandpromaden är riktigt fina!

Kanske kan spåren av vovvarna inte klassas som staty. Men jag slänger också in ett litet, eller i själva verket ganska så stort, verk av Joan Miró, Mallorcas konstnärsstolthet framför andra. STATY är nämligen temaordet för Gems Weekly Photo Challenge denna vecka. Den här svarta skapelsen står utanför Miró-museet i Cala Mayor och heter "Mödraskap".

Se där, nu blev det både strandliv, premiärdopp och staty på en och samma gång!




Lång strandpromenad från Playa de Palma in till staden. Lägg märke till den markerade
cykelbanan i bildens högra hörn. Det fullkomligt vimlar av cyklister på ön så här års, med
monstercyklar, latexkläder och minst 10 km trampande per dag!

"Mödraskap" gjordes av Miró 1973. Den är meterhög och anses vara ett av hans
mest erotiskt laddade verk.


Copyright Klimakteriehäxan

söndag, maj 12, 2019

Skyltsöndag m/Mallorca

Kan det vara så att varje dag är Mojitons dag på Mallorca? Året runt rent av? Kanske. För jag tog bild på den där skylten, eller i alla fall en likadan, ifjol, fast då lite längre in på sommaren.

Nu lyckades vi dessutom få en drink med medföljande visdomsord, ungefär som gamla "lyckokakor" som kinakrogar brukade dela ut.

På den här muggen står det "Jag är inte gammal, jag är stadd i utveckling" och att det är en viss skillnad fattar ju vem som helst! En god drink är det i alla fall.
Serveringen som skyltar med röda jättebestick nöjde sig med att visa sin matsedel, medan en annan strandbar vid Cala Mayor (norr om Palma) hade levnadsråd i kombination med bordsnumret. Kort och koncist, i vitt på blåmålat trä: Äta. Stranden. Sova. Repetera. Bara att lyda.

Denna skyltsöndag är jag som ni ser ovanligt generös med foton. Ni vet, när man gjort en resa har man alltid något att berätta ... så nu blev det skyltsöndag med mallorkinska förtecken! Som vanligt hittar ni andra söndagsskyltar om ni klickar er via BP:s blogg där alla skyltbloggare finns listade.
Ha en fin söndag, med eller utan mojito! (jo då, det går utan också!)



Copyright Klimakteriehäxan

lördag, maj 11, 2019

Konst i bok om konstig konst


Det finns mycket man kan uppskatta på Mallorca. Vyer, stränder, mat, vin, blommor, bad, shopping, kultur i olika former. En av öns förgrundsfigurer heter Joan Miró, konstnären som föddes i Barcelona men dog på Mallorca. I Palma har han en jättelång gata uppkallad efter sig och (naturligtvis) ett eget museum. (Flera Miró-museer finns på ön.)

Där hittade jag det som nu blir denna veckas bokmärke, en ganska typisk Miró-bild. Den heter "Fågelkvinnan och stjärnan" och uppges vara en hyllning till målarkollegan Picasso. På det magnetiska bokmärket ser man inte riktigt hela verket, som i original är en oljemålning på duk 245x170 cm. Lite mer lättplacerat i formatet jag valde i museishoppen ...

Boken jag nu lagt Miró i handlar om en annan konstnär, svenska Hilma af Klint. Anna Laestadius Larsson har skrivit "Hilma", en fiktionaliserad biografi om henne och jag köpte boken eftersom jag gillar författarens sätt att skriva historiska romaner.

Lite drygt halvvägs in i boken tvekar jag dock om jag ska läsa ut den. Huvudpersonen är förvisso en rätt spännande dam, men lite väl förtjust i att prata med och leta efter andar för att jag ska känna mig riktigt glad. Religiös mystik är inte min grej. I konstigaste laget, helt enkelt.

Af Klints målningar i banbrytande abstrakt stil visades inte för allmänheten förrän långt efter hennes död. Men det blev mycket tal om dem i samband med retrospektiva utställningar i både New York och Stockholm. Själv har jag inte sett många av hennes verk. Och nu tror jag att jag lämnar hennes levnadshistoria också. Fortsätter hellre läsa Laestadius Larssons "Pottungen" som ligger och väntar.
Eller något annat!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bokmärke är en vinjett som brukar dyka upp på lördagar, med sitt ursprung hos Boklysten. Där har jag också hämtat loggan.
Fler som visar upp sina bokmärken är Hannele och BP och nu har minsann Mösstanten också hängt på! Och Emma, så kul! Vem vet, rätt som det är kanske det blir fler! Vill du se alla mina bokmärken klickar du bara på den etiketten här nedan så får du 38 stycken på raken. Men de börjar sina ...

Dagens ord 54


SVINNTAGE

-Nu snackar vi nyord på riktigt! Det här betyder att man upptäcker att det som utgjorde middagen i går smakar ännu bättre i dag och inte alls ska kastas/bli svinn ... Hannele har hittat en hel liten miljövänlig ordbok som beskriver hur man ska tänka för att slänga mindre mat. Hela hennes lista hittar du här!