Veckans mening – om något livsnödvändigt

Inför Stockholm Marathon som avgörs denna lördag satsade Dagens Nyheter på att komma med kloka råd till löpare. Lite i senaste laget, kan man tycka ... men det är förstås en årligen återkommande tävling, en som flera gånger hindrat oss från att komma hem med bil på grund av banans sträckning över Södermalm. Stor publik och 18 000 löpare blir sammantaget trafikkaos! Fast kul förstås, om man inte fastnat i en trafikspärr med trötta och hungriga barn ...

Årets medalj. En av många
eftertraktad trofé.

Den som står för råden är i alla fall Malin Ewerlöf, en mycket välmeriterad dam som klarat av flera långlopp (och som jag mött på strandpromenaden vid Årstaviken där hon tydligen kör en och annan träningsrunda). Nu radar hon upp saker en maratonlöpare bör tänka på för att klara av 42 195 meter: steglängd, fotisättning, höftböj. Men hennes i särklass bästa råd som vi alla kan ta till oss, även om vi inte förflyttar oss längre än till sopnedkastet, det är det som jag utser till Veckans mening denna gång, en mening som Skriv-Robert efterlyser på lördagar. Håll i er, för nu kommer det: RÅDET!

Glöm inte andningen.

Copyright Klimakteriehäxan

Sköna stad!

Om du av någon outgrundlig anledning råkar ha glömt bort vilken vacker huvudstad som Sverige har kommer här några "vykort" som påminnelse. Stan är grön, blommande och dessutom tryfferad med röda gamla träkåkar, minnen från forna dar, hus som inte får rivas. Man behöver inte heta Lasse Berghagen för att tycka att det skulle kunna passa med en liten tonsatt hyllning på rim.

Näsduksträdet i Eriksdalslundens koloniområde blommar, jag hälsar på varje år ...

Engelska kyrkan ligger vackert inbäddad i grönt.

Mariatorget.

Niki St Phalles kvinna badar på Skeppsholmen. Själv har jag inte badat än.

Å så liten människan är ibland ... Trädet är (troligen) en parklind, a k a kejsarlind.

Visst ser det inbjudande ut? Välkommen in! (hoppas jag)

Copyright Klimakteriehäxan

Sånt man bär på

Fredag, sommar fast kyligt i luften ändå. Vilket inte besvärar rhododendronbuskarna det minsta, de blommar glatt vidare och dessutom kanske nån dag extra tack vare temperatursänkningen. Alldeles oavsett vädret undrar Elisa Matilda vad vi gärna och ofta bär, fast inte tunga kassar eller så utan lite mindre prylar av accessoartyp. Så här ser hennes fem fredagsfrågor ut denna vecka!

1. Vilka kläder skulle du kunna gå i en hel helg? Bekväma byxor och en mjuk skön (och snygg) tröja.
2. Förutom solkräm, hur skyddar du dig mot solen? Går in i skuggan. Kläder. Har solglasögon med "styrka" och ett gäng fina solhattar dessutom!
3. Vad bär du med dig varje dag? Mitt tämligen jämna och relativt glada humör. Kräver varken rymliga fickor eller väska!
4. Har du klocka på vänster eller höger arm? Vänster. Har alltid klocka, känner mig naken utan. Byter dessutom, har ett par "fina" och ett gäng som är mer roliga, i glada färger.
5. Vilken typ av accessoar bär du oftast? Alltid vigselringen, alltid örhängen. Ofta halsband. Tycker smycken är kul, men jag tycker ju också om andra accessoarer som väskor och sjalar, gillar att matcha.

Copyright Klimakteriehäxan

I överförd bemärkelse

Mia i bokhörnan har som vanligt på torsdagseftermiddagarna en bokrelaterad helgfråga, denna gång Har du något förslag på en bok/böcker du vill se filmatiserad? 

Visst är det ibland så att man tycker sig se scener utspelas, scener man just läser om i en bok? Det är antagligen en bra bok! Och antalet romaner som legat till grund för filmer är vid det här laget enormt stort.

Men nu gäller det att föreslå någon som ännu inte överförts till rörlig bild med ljud. Kommer på en lång rad lyckade filmatiseringar jag sett men nu funderar jag ... och kommer fram till ett par förslag!

"En bön för de stulna" (Prayer for the Stolen) av Jennifer Clement skulle spelas in i Mexiko, med maffians skurkar ständigt närvarande medan mödrar är livrädda för att deras döttrar ska rövas bort och bli slavinnor av ett eller annat slag hos någon boss. Här finns också plats för lite romantik!

Dessutom kan jag tänka mig att den publik som uppskattar feelgood både i bok- och filmform skulle gilla en till bioduken överförd version av Emma Hambergs två böcker om medelålders Agneta. Hon drar på äventyr till Frankrike och hamnar i ett helt nytt liv med både skojiga, sorgliga och absurda inslag.

Copyright Klimakteriehäxan

Studentpresenten

Det var den 10 maj, dagen när jag tog studenten. Minns det tydligt, även en massa små detaljer. Nu är det så dags igen för väldigt många ungdomar som springer omkring i sina vita mössor, snart nerfläckade av vin, öl och en och annan kaskadspya. Samma öde drabbar vita klänningar och nyss inköpta kostymer från Dressman, kostymer som kanske (förmodligen?) aldrig mer kommer till användning. Firandet är betydligt mer alkoholindränkt nu än det var på mitt 60-tal. Klädkoden är också betydligt mindre strikt.

Ändå är det självklart att studentexamen är värd att fira, även om den här ingången till vuxenlivet  blivit lite solkigare i kanterna. Reklambroschyrer och annonser föreslår minnesvärda presenter: smycken, kameror, böcker, fina glas, kanske något prydnadsföremål.

Jag minns mina presenter. Två av dem blev verkligt viktiga för resten av mitt liv. Av mina föräldrar fick jag en kamera och för pengar jag fick köpte jag min första skrivmaskin, en grå Odhner Privat i hård svart väska (det var det samma som Facit Privat som var mycket vanligare, vet inte varför min heter Odhner?)

Tekniskt sett är de där presenterna fullständigt uråldriga, för att inte säga stendöda. Kamera har jag slutat med så gott som helt, den som finns i mobilen är märkvärdigt bra och full av finesser. Skrivmaskinen finns kvar av nostalgiskäl, vilket naturligtvis är helt galet. Men jag minns kommentaren ett barn fällde vid åsynen av en gammaldags skrivmaskin i bruk: Kolla va´ häftigt, den printar direkt!

Hur som helst är det lätt att konstatera att ord och bild blev mitt "öde" och det har jag aldrig ångrat. Med detta vill jag ha sagt att man kan faktiskt ge bort studentpresenter som betyder något! Vilket skulle bevisas ...

Förresten är jag fortfarande lika förtjust i röda skor och väskor som jag var då, hade båda accessoarerna i knallrött skinn på självaste examensdagen. 

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker man lär sig saker av

Vilka böcker passar bra att ge bort i studentpresent? Det är Fnligt O som undrar och vill ha svar, eftersom detta är veckans kulturfråga.
Det beror förstås på ett antal saker. I första hand kanske vilken framtid den nybakade tänker sig. Jag satsar på tre yrkesvarianter som alla kan räkna med sysselsättning under mycket lång tid.

Den blivande juristen kan få "Tills alla dör", om läget i gängvåldets Sverige. Diamant Salihu skrev den och man läser den som en bladvändare! (Här finns en nyutkommen uppföljare också: "När ingen lyssnar".)

Medicinstuderande bör verkligen läsa "Den odödliga Henrietta Lacks" (The Immortal Life of Henrietta Lacks) om hur cancerforskningen utvecklats med hjälp av celler från en ung drabbad amerikansk kvinna. Rebecca Skloot skrev den och man läser den som en bladvändare!

Och den som ser sig iklädd vit kockmössa, rutiga byxor och med egen lyxkrog, vilken kan vara en lysande satsning om man har turen med sig, får "Kitchen confidential: en kocks bekännelser" (Kitchen Confidential: Adventures in the Culinary Underbelly) med berättelser om hur det kan gå till i restaurangköket när gästerna inget ser. Anthony Bourdain skrev den och man läser den som en bladvändare!

Där har ni tre bra lästips som alla blir klokare av, oavsett ålder och akademisk grad. Men ett jättestort problem kvarstår: hur motiverar man studenten att verkligen läsa något över huvud taget?

Copyright Klimakteriehäxan

Ond, god och ful

Ibland är utmaningarna som duggar bland oss bloggare riktigt svåra. Som när Ugglan i dag presenterar kravet på hur denna veckas tisdagstrio ska se ut: Den gode, den onde, den fule (en bok på varje) ska det vara!

"Den goda jorden" (The Good Earth) skrev amerikanska Pearl Buck och den romanen bidrog starkt till att hon fick Nobels litteraturpris 1938. Hon levde länge i Kina, hade t o m ett kinesiskt namn och kände uppenbarligen både landet, dess folk och dess kultur väl, som det tedde sig på tidigt 1900-tal. I akademiens prismotivering stod det bl a att hon belönades "för sina rika och verkligt episka skildringar ur kinesiskt bondeliv" och detta är just en sådan. Tror att jag borde läsa om den faktiskt.

"En ond man" är historien som Hans Alfredson skrev 1980 och som i filmversion hette "Den enfaldige mördaren". Författaren regisserade själv och spelade också den elake fabrikören Höglund, en riktigt otäck gubbe som behandlade alla illa. En mycket bra film blev det! Tror att det var första gången jag verkligen la märke till Stellan Skarsgård som hade titelrollen, filmen kom 1982 och hans internationella karriär tog väl fart lite senare.

"Den fula ankungen" är en av HC Andersens klassiska berättelser som nog tjänat ett gott syfte rätt så många gånger: här får man klart för sig att även den man tror är en liten ynklig och ful ankunge faktiskt kan bli en stor, ståtlig och vacker svan, bara man har lite tålamod och låter saker och ting ta sin tid. Även om jag inte tycker att ankungar är fula alls ... mer gulliga!

Copyright Klimakteriehäxan

Tankar kring en önskelista

Martina Haag är förvisso inte en av mina favoritförfattare, men jag kan uppskatta hennes humor (och delade hennes ilska över hur maken behandlade henne, skildrat i "Det är något som inte stämmer"). Nu har hon en ny bok ute. Jag kan inte lova att jag tänker läsa den, men jag gillar omslaget!

Redan på utsidan av boken "Från och med nu" radar Haag upp något som verkar vara (delar av)  hennes "bucket list", alltså saker hon vill klara av medan hon fortfarande är i livet. Jag kan inte låta bli att fundera över om vi har något gemensamt. Inte väldigt mycket, men ändå ...!

Vi tar dem i tur och ordning:

Bli räddad av en skitsnygg brandman. Måste säga att jag tycker det är viktigare att jag blir räddad än hur min räddare ser ut. Men råkar han vara snygg tänker jag inte protestera. Det finns förvisso kvinnor som är brandmän också, förresten!

Kyssa en främling högst uppe i Eiffeltornet. Trots flera besök i Paris har jag aldrig varit uppe i det där tornet över huvud taget, än mindre pussat någon.

Sno en klänning på Gucci. Nej, verkligen inte. De har nog ändå inte min storlek ... Det finns dessutom andra modeskapare jag tycker mycket bättre om.

Dricka champagne på Orientexpressen. Skulle gärna ta tåget och i så fall också gärna lite bubblor, men det har inte hänt.

Ha en trekant tiokant. Va? (Om det blir en bok kommer jag ganska säkert inte att läsa den.)

Klättra upp på toppen av Cheopspyramiden. Huvva, jag som är så höjdrädd!

Skjutas upp i rymden. Tack, men nej tack. Vill nog inte skjutas över huvud taget om jag kan slippa.

Se slutet av Kinesiska Muren. Har sett en bit av den, men det var antagligen nånstans mitt på. En häftig upplevelse hur som helst, något jag verkligen hade drömt om.

Åka helikopter över Grand Canyon. Har varit där. Gått till fots ända ner och upp igen. Asjobbigt. Hade varit otroligt mycket enklare med helikopter ... men jag faktiskt flugit över Iguazu-fallen, kan det kanske räknas? Spektakulärt!

Sätta eld på julbocken i Gävle. Pyromani är ingen hobby jag uppskattar eller uppmuntrar. Som tur är är jag inte lagd åt det hållet. Trist tradition.

Bara tre av de här sakerna har Martina Haag hittills kunnat bocka av: hon har kysst en främling i Eiffeltornet, hon har druckit champagne på Orientexpressen och hon har flugit över den imponerande Grand Canyon.

Om jag skulle göra min egen seriösa lista skulle den se rätt annorlunda ut, även om jag inte riktigt vet vad den skulle komma att innehålla. Det här var bara ett litet tankeexperiment, inspirerat av att jag fick syn på boken i ett skyltfönster. Hur stämmer den här listan med dina önskningar för framtiden? (Alla som svarar att de tänker tända eld på Gävle-bocken anmäler jag till polisen!)

Maken och Sonen på Kinesiska muren. Året var 2007.

Copyright Klimakteriehäxan

Humörhöjare?

Jaha, då är det dags igen: Skyltsöndag (som alltid i BP:s hägn). I dag råkar det sammanfalla med Pingstdagen, som i princip är bortglömd numera, och dessutom med Mors dag som somliga också envisas med att glömma bort ...

I mitt mammaliv har Mors dag aldrig betytt några storslagna aktiviteter, vilket jag också beskrivit ibland (blir du nyfiken kan du kolla här, kanske drar du på smilbandet om du scrollar lite?) När jag var barn däremot var det viktigt att högtidlighålla både Mors och Fars dag. Och visst fattar jag att det i första hand är avkomman som förväntas hylla sina föräldrar, men det kan inte hjälpas: jag tycker att det faktum att jag faktiskt blev mor är värt att fira, jag skulle ju ändå inte ha några barn!

Alltid något är alltid rätt till mamma ...

Alltså brukar jag ge mig själv något trevligt i present, om än i tysthet. Tänker också på att många människor inte lyckats få några barn, trots att det varit deras högsta önskan och trots mängder av mer eller mindre vetenskapliga aktiviteter för att hjälpa fertiliteten på traven.

Ett glas vin kan hur som helst passa eller hur? Det blir ännu en etikett som fått mig att köpa ett helt okänt vitt vin på Systembolaget. Mitt morsdagsvin Bitchy Blend kommer från Ungern och säger sig vara "crisp with an attitude". Tja kanske det? Har ännu inte smakat, men håll med om att etiketten är anslående! Och vem vill inte framstå som "crisp with an attitude"?

Sedan har ju vädret visat sig från sin trevligaste och somrigaste sida, så att hitta en tydligt skyltad glassbox var också väldigt passande. 

Dagens övriga två skyltar hittade jag hos en frisersalong på Södermalm. Väldigt hemgjorda och med förhoppning om att locka till skratt så vitt jag begriper. Och eftersom dagens frisörer verkligen vet att ta betalt för sina tjänster kan det väl passa med ett par humörhöjare ... sedan är jag inte helt på det klara med hur man lever om man "lever mjukt"? Går det att kombinera med "crisp with an attitude"?

Återstår att se om jag hittar någon trevlig present till mig i dag. Det brukar bli en humörhöjare av något slag. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om mod

Ibland hittar jag texter jag missat att läsa, trots att jag är intresserad av dem. Det händer oftast när jag ska kasta tidningar, den högen växer ju i stadig takt. Så gick det till när jag fastnade för Veckans mening denna gång. Den är hämtad ur en intervju med finansminister Elisabeth Svantesson (M) publicerad i Dagens Nyheter för ett par veckor sedan. Därmed gör jag ett avsteg från Skriv-Roberts grundprincip när han manar till jakt på de där braiga meningarna, de som fått en att stanna upp om än aldrig så lite, i det man nyss läst. Inte nyss alltså, men ändå rätt så nyligen, konstaterade ministern detta:

Mod är att inte låta oro och nervositet hindra en.

Copyright Klimakteriehäxan

På plussidan

Fredag och fem fredagsfrågor från Elisa Matilda, som jag besvarar stärkt av afternoon tea med lite jazz på Stockholms Stadsmuseum. 80-årige Bill Öhrström kåserade om Gyllene Cirkeln, stället där så mycket av svensk jazz uppstod och frodades, och sjöng gjorde han också – med den äran! På plussidan även detta alltså. Nu till frågorna om positiva grejer:

1. Vad är en bra sak med den här veckan? Att den varit grön och solig. Och blommig! (se bilden!)
2. Hur har du vänt något negativt till positivt i veckan? Begravning blev ett kärt återseende med många gamla kollegor.
3. Vad har gjort dig glad idag? En inbjudan till sommarumgänge med personer vi inte träffat på länge.
4. Vad är något du kommer att göra för din egen skull i helgen? Sista pingisträningen före sommaruppehållet blir i morgon lördag.
5. Ser du glaset som halvfullt eller halvtomt? Halvfullt, definitivt. Tomt blir det väl ändå, förr eller senare ...

Copyright Klimakteriehäxan

TV-tips

Gillade du "Homeland"? Det var en amerikansk action-serie med politisk laddning som bitvis var en veritabel nagelbitare, men ändå var det en med befrielse blandad besvikelse när den tog slut –  pust – efter inte mindre än åtta säsonger. Långlivad! Jag var lite sen att hänga på, men kunde snart inte slita mig.

Nu finns en ny serie, i åtta avsnitt, att se på Netflix, "The Diplomat". Har inte sett hela än men är fast. Och tycker att den i viss mån påminner om "Homeland". Också här finns världspolitiken med, intrigerna, aktualiteterna, de privata problemen, en smart kvinna i huvudrollen ... En andra säsong är utlovad.

Copyright Klimakteriehäxan

Boktips för mammor

På söndag är det Mors dag igen, och det föranleder Mia i bokhörnan att fråga: Har du något bra boktips? (lämpligt som morsdagspresent, antar jag förstås att hon menar).

Nu är ju även mammor väldigt olika sinsemellan även om de delar på den där titeln. Men nog finns det böcker som både är fascinerande och lyckas ha ett kvinnoperspektiv samtidigt, även om det kanske inte är direkt nödvändigt dagen till trots! "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) av Julie Otsuka är en sådan. "Svalors flykt" av Majgull Axelsson också.

Vill mamma ha ett gott skratt finns det andra håll man kan gå åt. Sök exempelvis upp min gamla amerikanska favorit Erma Bombeck, allt hon skrivit är roligt! Man drar på munnen redan åt böckernas titlar: "If life is a bowl of cherries, what am I doing in the pits?", "The grass is always greener over the septic tank" eller "When you look like your passport photo, it´s time to go home". En som verkar som gjord för morsdagsfirande är "When God created Mothers" men just den har jag faktiskt inte läst. Hon har skrivit massor! Tyvärr har inte mycket av henne översatts till svenska.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det inte är lika tätt på stan mellan de färdigtrasade byxbenen nu som det var för inte alls länge sedan. Kan det möjligen vara så fantastiskt att det idiotmodet är på väg bort?  

Nu blommar det!

Det påstås att vi är mellan hägg och syren. Häggen prunkar verkligen, men syrenerna har tjuvstartat och blommar, de också!

Vem påstod att "ogräs" inte är vackert? Här samsas maskros och löktrav med lite hundkex på vårt köksbord, i två små vaser ur Lisa Larsons serie Quartette. Loppisfynd! (Just den serien som tillverkades på 80-talet verkar inte vara särskilt poppis bland designsamlarna.)

De små penseerna verkar verkligen trivas i svärmors gamla ishink. Nu ögonfägnad på balkongen.

Veckans kulturfråga från Enligt O handlar förstås inte alls om blommor. I stället undrar hon Vilka författares böcker hamnar alltid överst i bokhögen?

Se det var en fråga det! Tror inte jag kan leverera ett ordentligt svar på den över huvud taget. Slumpen styr. En bok jag just köpt eller lånat kan absolut hamna där. Just nu ligger Annie Ernaux överst med "Åren" som jag hittade efter att den hade varit försvunnen sedan jag gav mig den i födelsedagspresent 2021!

Copyright Klimakteriehäxan