tisdag, juli 22, 2014

Tisdagstema VARMT

Det är en alldeles vanlig tisdag i juli. Alldeles vanlig? Tja, kanske inte. Enligt morgonens meteorolog blir det mellan 23 och 31 grader varmt i hela landet.
Jasså, du tänkte klaga?

Det lönar sig inte. Drick vatten, sök skuggan, ta ett dopp, använd solfjäder! Och kom ihåg att tiden när "det inte är utan att den gamla vinterpälsen kommer till heders" väntar, strax bakom knuten!
Då kan värmen hålla i sig, i alla fall i kroppen!

Tisdagstema denna gång alltså VARMT. Lägg en isbit på pannan och kolla!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Det där citatet om vinterpälsen kommer från det urgamla radioprogrammet "Vi som vet mest". Tror att det var Folke Olhagen som sa det, i varje avsnitt i serien, på 50-talet.

söndag, juli 20, 2014

Det blommar på SKYLTSÖNDAGEN


Visst är det bra när saker vi köper är försedda med tydliga bruksanvisningar. Små skyltar eller etiketter med skötselråd, instruktioner för att få ut mesta möjliga av produkten i fråga. Ibland blir de där anvisningarna nästan onödigt tydliga. Jag tänker på motorsågarna som i USA måste säljas med upplysningen att det är olämpligt att försöka stanna sågkedjan med handen ...

Riktigt lika allvarliga konsekvenser blir det sällan om vi inte gör som det står på skylten, eller möjligen struntar i dess budskap. Men när jag "klär av" min nyinköpta Kalanchoe, denna gång i en kul mörkrödlila färg, hajar jag ändå till när jag ska slänga förpackningen.

Att det aldrig är fel att ge bort en blomma, det kan vi vara helt överens om. Men slå in den i paket? Temperaturrekommendationen är inget problem. Fullt solsken kan däremot vara svårare att utlova. Vatten ska alla växter ha. Den här kanske inte jättemycket? (läderartade blad klarar torka ett tag).

Och så kommer vi till tallriken. Denna krukväxt bör icke inmundigas med kniv och gaffel. Om nu någon hade tänkt smaka på den över huvud taget. Fast med sked går det kanske an? Eller, på barnens vis, direkt med fingrarna?
Av den sista lilla kvadraten framgår att det går bra att ta med sig blomman ut. Under förutsättning, då, att det är mellan 5 och 30 grader varmt och fullt solsken. Och kanske inslagen i paket???

Som varje lydig svensk försöker jag nu göra som det står på skylten. I bästa fall har jag burit hem en snäll och trogen kamrat som blommar om gång på gång, kanske i balkonglådan.
För dig som gillar SKYLTSÖNDAGAR rekommenderar jag denna lilla klick!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om "selfies" och annat på nätet

"Det man måste komma ihåg är att man faktiskt har ett val. Bara för att möjligheten finns behöver man ju inte ta nakenbilder på sig själv och skicka dem till andra. Människor borde verkligen börja fundera mer på om de använder de här verktygen på rätt sätt."

-Skådespelerskan Cameron Diaz i en intervju i dagens SvD, om ny film och ny teknik bland annat. Kanske trött på floden av "selfies" som tycks strömma fram alldeles ohejdbart på alla sociala medier? Även om nakenbilderna väl ändå inte dominerar. Än.

lördag, juli 19, 2014

Sommarljud

Klockradion visade 4:29 när jag vaknade. Anledningen var stora skratt, höga röster, någon försökte sjunga en stump. Grrrrr – det var min första reaktion, jag som sovit så gott där vid mitt öppna fönster, med fläkten snurrande så gott som ljudlöst vid min sida.

Men så kom jag på bättre tankar. Det var ju så det var, när sommaren var varm och nätterna fortsatt ganska ljusa. Vi glömde gå och lägga oss, vi fortsatte umgås långt efter det att dansmusiken tystnat. Nöjesställena hade slagit igen, pengarna var så gott som slut. Till och med korvståndet hade stängt. Natten var oemotståndligt ljummen, kunde till och med locka till ett extra bad. Kanske tillsammans med någon man helst av allt ville vara med. Roligt, det var vad det var.

Naturligtvis hördes det. Eftersom trafiken nästan avstannat, tågen gick väldigt sällan, bussarna hade vilotid. Och i ett stillsamt landskap färdas ljudet långt och väldigt hörbart, även om inte röstläget är det allra högsta.

Ungdomsgänget där nere förflyttade sig så småningom. De glada rösterna dog ut och jag vände svala sidan på kudden mot kinden för att somna om.

Då kom ett nytt ljud: plasket som berättade att just det där med ett litet nattligt dopp fortfarande lockar den som är ung och på gott humör, när vädret är det rätta och badtemperaturen bara lagom svalkande.
Somnade till sommarljuden och vaknade till ännu en härlig (hemester)dag.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 18, 2014

FOTRIKTIGT i Veckans fönster

Ibland blir det inte alldeles som man tänkt sig.
Ta bara som exempel att jag, som vanligt, gick på semester med de bästa av föresatser: ut och rör på dig, människa!

Det tog ett tag, men så tyckte jag vädret passade. Hann med några timslånga promenader och en rejäl cykeltur. Sedan sa det stopp.
Inflammerad hälsena, såvitt jag förstår. Vila, stödbandage, Voltaren-gel tror jag är FOTRIKTIG behandling.

Så i stället för att rusa runt därute i sommargrönskan och leta upp ett riktigt bra motiv när Susanne proklamerat FOTRIKTIGT som tema för Veckans fönster sitter jag mest inomhus, med öppna fönster.
Men ni behöver inte tycka jättesynd om mig. Jag tror det går över och sommaren är väl inte slut riktigt än!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 17, 2014

Brasse-bonus

Nu har det varit ledigt från fotbolls-VM i snart en vecka. Rätt skönt, faktiskt. Det blir lite sena kvällar när matcherna ska avgöras på straffar. Inte för att jag är någon helfrälst fotbollsfan, men straffläggningarna vill jag inte avstå från, trots att det gör ont att titta. Jag lider med målvakterna, jag lider lika mycket med den som ska se till att få in bollen i mål.

En god sak har detta mästerskap fört med sig för min del. Jag har återupptäckt Elis Regina. Skulle rensa i en hylla, en bisyssla medan tjugotvå män jagade bollen på någon av de där VM-arenorna som brassarna inte alls hade råd att bygga.

Där låg en trave musikkassetter, från tidigt 80-tal. Och där fanns hon, i en trippeluppsättning inköpt i Rio kort efter hennes tragiska död 1982. Petade in en av de där kassetterna i spelaren och wow! var det SÅ bra hon var, det hade jag glömt! Vilken VM-bonus!

Elis Regina var jättestor i Brasilien. Enligt Wikipedia har hon sålt 80 miljoner album och det kan jag tro på. Vilken röst, vilken känsla! Dessutom tog hon ton mot militärregimen. Tyvärr tog hon också droger, vilket blev hennes fall. Hon blev bara 36. Men musiken lever, och mina kassetter slängs INTE!
Här ett smakprov  bara ett i högen. Det finns pärlor som räcker till ett låååångt halsband!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 15, 2014

Tisdagstema FIN – som i FINklänning

Det är tisdag och tema-tajm igen! Denna gång är nyckelordet FIN. Så egentligen hade jag velat länka till mitt inlägg från igår, skryt om hur fint jag har det med överlevande växter på min balkong ... men det var ju igår, det.

Ett begrepp som jag tror är tämligen utdött numera är "finklänning". Ni vet, det där plagget med något litet extra, det man verkligen inte skulle spilla på, det som var införskaffat för att generera ett och annat (eller ännu hellre många) berömmande ord. Det var nog inte heller alldeles ovanligt att den där finklänningen inte var världens mest bekväma plagg att ha på sig. Dessutom gick den knappast att vattentvätta om olyckan varit framme.

Flera av de där kriterierna tror jag stämmer när jag därför korar en beige klänning, gjord 2008 av Fifth Avenue Shoe Repair, till motivet för temat FIN.
Bilden tog jag i NK:s ljusgård för någon vecka sedan. Utställningen, av avantgardistiskt svenskt mode, står kanske kvar än, har inte varit förbi sedan dess.

Fler fina saker hittar du vägen till via denna länk.

Copyright Klimakteriehäxan

Tre ikoner fattigare

Carin Mannheimer blev 79.
Eileen Ford 92.
Nadine Gordimer 90.
På kort tid blev världen tre kvinnliga ikoner fattigare.

OK, Carin Mannheimer var kanske världsberömd bara i Sverige, men stor var hon. "Svenska hjärtan" går säkert snart i repris, hennes skildringar av åldrande och äldreboende (både i tv och på teaterscenen) möter vi förmodligen också på nytt. De kommer att göra ont, igen, samtidigt som vi stundtals ler.

Eileen Ford var sinnebilden för Hur Man Hittar Lyckan i "världens hårdaste bransch". Den som upptäcktes och plockades in i hennes modellagenturs "stall" kunde räkna med omslagen till de största tidningarna, de bästa fotograferna och de stora pengarna. Chefen tog dessutom hand om sina unga flickor, höll kollen.

Nadine Gordimer blev en vit röst från Sydafrika som hördes. Hon fick Nobelpriset i litteratur 1991. Då hade hon redan varit publicerad författare i nästan femtio år, gjort både av- och intryck, blivit en faktor att räkna med också i den infekterade nationella politiken.

Tre förebilder på var sitt område är alltså borta. Kvinnor värda att ta efter, att minnas och hedra.

Copyright Klimakteriehäxan  

måndag, juli 14, 2014

Överlevarna

 Stolt, glad och nöjd över prakten på min balkong!

Pensépelargoner. Fjärde sommaren. Övervintrar inomhus.

Rosen "Pink the Fairy". Tredje sommaren. Övervintrar i sin kruka utomhus.

Gerbera inköpt till påsk. Blommar snällt om.

Campanula, tredje sommaren. Övervintrar i sin kruka utomhus. Våreld, blommar om sedan påsk.


Amaryllisen fick fyra klockor till midsommar. Tredje gången. Övervintrar inomhus.
Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 13, 2014

Badbart och badklart

För närmare tretti år sedan började jag bada ett stenkast hemifrån, i Årstaviken som är en del av Mälaren och som ligger söder om Södermalm i Stockholm.
Vattnet jag med njutning hoppade i var "otjänligt", hette det. Vilket ledde till att förbipasserande ofta undrade:
-Går det att bada här?

Varpå jag ofelbart svarade att vad tyckte de att det såg ut som? Och så brukade jag lägga till att jag var väl medveten om att jag inte simmade i dricksvatten, så jag höll munnen stängd och huvudet ovanför ytan. Summa summarum: det var ljuvligt och en ynnest att ha så nära till sommardoppet.

På papperet var det jag gjorde någon sorts lagbrott som skulle kunna beivras. Vad straffet för en olydig badare kunde bli lyckades jag aldrig förstå. Mina barn badade också, kanske inte alltid med hakan ovanför vattnet heller. Men de fick inga men av det, däremot hade de hjärtans kul på "vår" badstrand.

Sedan dess har saker hänt. För något år sedan förvandlades min civila olydnad till fritt initiativ. Vattenkvaliteten befanns kraftigt förbättrad. Jag (och alla andra med mig) fick bada i Årstaviken, med myndigheternas välsignelse.

Det har förstås inte inneburit någon som helst skillnad för mig. Men hoppsan, i veckan som gått har det hänt saker!
Plötsligt har det blivit praktfulla bryggor, hopptorn i tre avsatser, stor sandstrand och flotte att dyka från en bit ut från land. Ja, det har till och med dykt upp några palmer! Rena semesterparadiset!

Kul att mitt i Stockholm kunna gå till ännu en ordentlig strand och leka sommar.
Fast jag fortsätter nog att bada en bit bort, nu när inga barn kräver lekkamrater. Lyxigt är det hur som helst! Avundsjuk? Med all rätt!

Copyright Klimakteriehäxan 

SKYLTSÖNDAG: Hjälp sökes

Den satt i bussen.
Jag såg den.
Läste.
Läste igen.
Men har fortfarande inte förstått budskapet på skylten (från Stockholms läns landsting).
Gör du?

Orden "studielån" och "lösgodis" antyder att man riktar sig till en yngre generation. Ordet "kondom" att det handlar om en särskild sida av livet. Men ändå. Jag avskyr att känna mig korkad ...
Tar därför tacksamt emot tolkhjälp denna SKYLTSÖNDAG (och om du klickar upp bilden i större format blir texten lättare att läsa).

Skyltar du också? Berätta det i en kommentar så vi kan komma över och kika!

UPPDATERING: Jag har äntligen, alldeles nyss, sett ljuset!!! Följde nämligen mitt eget råd och förstorade bilden och då trillade polletten ner. Man får GRATIS skyddsmedel om nu pengarna råkar vara slut! Tänk att jag hade så svårt att fatta det. Men, som sagt, det är kanske en generationsfråga ... och dessutom möjligen en bra skylt?

Copyright Klimakteriehäxan

PS och det är Pumita som är skyltsöndagens "mamma" - denna gång slår hon två flugor i en smäll, både skylt och fönster!

lördag, juli 12, 2014

En kväll med Dolly P

Tillbringade gårdagskvällen i fint sällskap: Dolly Parton och jag hade en dejt. Ja, hon stod på scenen och jag satt i publiken, men ni fattar. Platsen: Globen i Stockholm, enda konserten i Sverige på årets Europa-turné (som avslutas i Schweiz om ett par dagar). Faktiskt andra gången jag ser/hör henne live, förra gången också i Globen, tillsammans med en entusiastisk publik som kan många av låtarna och inte störs av att stjärnan faktiskt upprepar sig en hel del i sina berättelser och kommentarer till musiken.

Hur någon kan undgå att bli ett Dolly-fan är för mig helt obegripligt. Vilka låtar, vilken röst! Minst tio instrument hanterar hon under konserten: gitarr, el och akustisk, banjo, orgel, flöjt, saxofon, cittra, fiol, munspel och ett stränginstrument jag inte vet vad det heter. Imponerande. Till råga på allt är hon en skicklig affärskvinna, mecenat och välgörare för både folk hon känner och sådana hon aldrig har sett!

Men privatmänniskan Dolly Parton vet vi nog inte så mycket om. En i en syskonskara på tolv. Mamma och pappa hyllas med minnen och musik. Inga egna barn, gift sedan 48 år med en i princip osynlig man  samme man som Jolene en gång försökte ta ifrån henne. "Jolene" är en av de största hittarna, och därmed omöjlig att inte ha med i en konsert. Fast, som Dolly säger, "henne har jag egentligen velat glömma".

Och så fortsätter hon att berätta om hur långvarigt äktenskapet trots allt blev. Lägger till:
-Jag kan ibland titta på honom där han sitter och snarkar lite lätt i sin fåtölj, håret vid tinningarna är grått och ovanför bältet finns en kalaskula som inte går att blunda för ... och så kan jag undra om Jolene fortfarande skulle velat ha honom ...

Den anonyme maken kan nog skatta sig lycklig över att det blev Dolly som gick segrande ur den där striden: don´t take my man just because you can!
Så kan han sitta kvar i tv-fåtöljen och slumra medan hustrun är ute och far och tjäna grova pengar. Men, som hon ideligen understryker både i mellanprat och intervjuer:
-Jag är så glad att ni betalar så mycket för att se och höra mej, för pengarna behövs! Ni har ingen aning om hur dyrt det är att se så här billig ut!

Jo, det har förstås kostat en hacka och fortsätter väl att göra så  hon har fyllt 68 och tillåter sedan ett antal år inga närbilder hon inte själv kan kontrollera och godkänna, efter retuscheringen. Fast vad gör väl det?
Inte särskilt mycket när man går ut i sommarkvällen med några av prakthittarna ringande i öronen ("9 to 5", "I´ll Always Love You", "Coat of Many Colours") och dessutom ett par nya bekantskaper: en Dylan-tolkning och titellåten från nya cd:n, till exempel.

Lite smolk i bägaren: att man får vänta drygt 45 minuter innan konserten kommer igång. Och att souvenirerna är så skandalöst dyra: programmet kostar 150 spänn, de rosa hattarna 200, t-tröjorna 300 eller 350. OK, en t-tröja på vilken det står "It costs a lot of money to look this cheap" kan jag se vitsen med. Men den där hatten? Och programmet? Väljer också, storsint, att förlåta förseningen.

Som tur är har jag redan några Dolly-plattor i cd-hyllan. Så jag klarar mig utan de där andra prylarna.
Dolly-fan är jag ändå. För alltid, tror jag. Så är hon också den enda som har sitt namn som "etikett" här på bloggen!

Inga oauktoriserade närbilder säger Dolly - inget problem när fotot blir så här uselt ... men det ÄR hon där på scenen, fast det ser ut som ett spöke!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 11, 2014

VALFRITT i Veckans fönster

Inte en val i sikte  men väl ett annat djur med havsanknytning: en isbjörn, mitt bland sommarskorna!

Det vackra tyget med detta anslående mönster (upphovsperson okänd) användes i ett skyltfönster i Helsingfors, jag såg det en varm dag. Varmt är det i dag också, så kanske kan anblicken av isbjörnen skänka lite svalka till den som så önskar?

Veckans fönster har alltså VALFRITT motiv den här gången. Klicka dig fram till Susanne Hultman och kika på fler fönster!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om självförtroende

"Det tog många år av allvarliga samtal med mig själv innan jag kunde försonas med det faktum att DN inte ägnade minst en helsida per månad åt mig och det jag gör. Tills nu."

-Mikael Wiehe, musiker m m, visar hur manligt självförtroende kan yttra sig. I en annons för samma tidning han retat sig på i en halv evighet. Jojo. Kan det kallas för att han kommit till (själv)insikt nu? Och fortsätter läsa tidningen, trots allt?

torsdag, juli 10, 2014

Nu tar vi tempen på sommaren ...

Klockan är inte ens tio på förmiddagen, solen lyser på andra sidan huset  men varmt är det, ändå! Nyss var inne- och utetemperaturen identiska, men nu stiger det där utanför väggen. Kanske över 30?
Balkongen går inte att vistas på förrän efter lunch. Blommorna dricker hur mycket vatten som helst.

Inne har vi haft en riktig temperaturpärs, dock. Just i går, en av årets varmaste dagar, verkade den fullpackade frysen ha fått nog. Tre samtal till Electrolux kundtjänst, med telefonkö och allt som därtill hör, hjälpte inte. Men nu tror vi att den har repat sig, hur och från vad vet ingen. Nu kan jag inte gå förbi den vita skåpdörren utan att ängsligt kolla att det faktiskt står minus 18 på displayen.

Natten var tropisk, som en kontrast till läget i köket, det vill säga att temperaturen sjönk aldrig under 20 grader. Fläkten är framme och snurrar vänligt vid sängens sida, täcket har fått ledigt och fönstret är öppet mot den ljusa natthimlen.
Vilken tur ändå att Årstaviken ligger så nära!

Borde ha en termometer för vatten också, när jag nu ändå tar tempen på sommaren ... men jag känner ju att det är badbart. Det får räcka. Njuter! Det är skönt i skuggan också!

Copyright Klimakteriehäxan