tisdag, januari 21, 2020

Triss i Ö

ÖAR är ämnet för denna veckas Tisdagstrio, påbjudet av Ugglan & Boken som vanligt.

"En ö i havet" av Annika Thor kallas ungdomsroman, men är utmärkt läsning även för vuxna. Gripande om två judiska flickor, åtta och tolv år gamla, som skickas till det främmande Sverige från Wien av sina föräldrar när nazisterna kommer allt närmare. De hamnar på Västkusten. Dåtidens "ensamkommande flyktingbarn". Historien spänner över fyra delar. Läs alla!

"Öar i strömmen" (Islands in the Stream) av Ernest Hemingway utspelar sig huvudsakligen på Kuba. Märkligt nog publicerades den tio år efter författarens död (han efterlämnade en hel del manus, skulle det visa sig). Boken anses ha starka självbiografiska drag.

Mallorca blev den första succén som resmål för svenska charterturister, men ön var populär långt innan dess. Exempelvis levde där, i staden Valldemosa, kompositören Fredric Chopin tillsammans med sin älskarinna, författaren George Sand, och hennes barn. Deras liv finns skildrat i bokform i hennes egen "En vinter på Mallorca" (A Winter in Mallorca). Jag köpte den som reselektyr inför en tripp till den där fina ön. Boken står här i hyllan, men jag törs inte lova att jag läst den, för jag minns absolut ingenting av den ... Så där, då blev det ett triss i Ö.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Kom en aning sent på en trevlig ö-bok: "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap"   av Annie Barrows och Mary Ann Shaffer. Den kommer med som bonus!

måndag, januari 20, 2020

Rykande färskt CITAT

"Låt mig runda av med ett tips: om du bara ska se en film i år  ...
...  så går du på bio för sällan."

-Emma Molin, programledare för filmfesten Guldbaggegalan sätter punkt för kvällens direktsändning  i tv från Cirkus i Stockholm. Och kan man tänka sig: två filmer ( "And then we danced" och "Aniara") belönades med fyra baggar var och jag har sett båda! 


Såg den nu baggebelönade "And then we danced" i eftermiddags, utan en tanke på stundande filmgala. På väg hem från bion passerade jag Medborgarplatsen där
Haglunds pinne (som egentligen heter Söder torn) fått dramatisk bakgrund.
Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om svenska romaner

"Vi är ett stort land med små och få människor och våra 
största författare ligger, verkar det, bakom oss.  /.../ Vi har
 Fredrik Backmansk feelgood och Läckbergska mord en 
masse för massorna och så 'kvalitetslitteratur' till den klick 
som nu låtsas att de aldrig gått på Forum. Samtidens 
svenska litteratur är helt enkelt inte särskilt intressant."

-Margit Richert skriver läsvärd, rolig och elak krönika om svensk nutida romankonst
dagens Svenska Dagbladet. Hon tycker att böcker hon läst påminner mer om 
kontaktannonser än litteratur ...

söndag, januari 19, 2020

Skyltsöndag för hungriga (?)

Mattema denna Skyltsöndag.
Eftertankens kranka blekhet kan ha kommit ikapp efter de ymniga julborden, allt godis, all glögg ...
Korsstygn är sättet som detta bistra budskap levereras på. (Bilden är "lånad", hittade den på Facebook, fann den varandes oemotståndlig, har inte lyckats lokalisera dess ursprung.) 

Men en hederlig varmkorv sitter ju ändå alltid fint, oavsett hur dåligt samvete för helgernas njutningar vi har. Märkligt nog kan man få en alldeles gratis, på restaurang Högkvarteret på Valhallavägen i Stockholm. Det står ju inte ens att man måste köpa en liten öl för att få denna lilla eftermiddagsnjutning!?

Skyltsöndag blir det nog vareviga söndag även detta nya år 2020.
Bloggare som visar skyltar av de mest skilda slag hittar du om du tar vägen via BP.
Copyright Klimakteriehäxan

lördag, januari 18, 2020

Tillbakablick ... som fortfarande är aktuell

Hos Orsakullan kan man hitta en bloggutmaning som utformats så, att det finns ett "ämne" att avhandla för varje dag hela månaden. För den 17 januari gällde "Det finns ett rum i mitt hem som jag ..."
Det påminde mig i dag, en dag för sent förvisso, om en träda-fram-are från förr. Jag skrev den för elva år sedan, visar det sig nu när jag letar upp texten igen. Har jag då inte lyckats fixa till det där rummet?
Nja. Lite enklare att ta sig in där har det blivit, men nog finns det onödigt mycket prylar kvar. Så etiketten "skräprum" kan behållas!

Kan man ha gäster i ett skräprum?
Från 12 mars 2009

Vi har aldrig förr haft ett skräprum.
Förrän nu.
I det längsta har vi nämligen bott i våra rum. Sovit, umgåtts, slappat, ja levt helt enkelt. Det har känts, om inte överbefolkat, så i alla fall tämligen fullt. Skräpet har vi väl tryckt in i vrårna och sedan tittat åt ett annat håll.

Men skräp, förresten, vad är det egentligen?
Tja, om man tittar i det där rummet som nu liksom blivit över sedan Sonen tog sitt pick och pack och flyttade till egen adress, så får man förstås en aning om det - ja ni ser själva på bilden här!

Där han en gång hade lastat in serietidningar, fantasyböcker, legoskapelser och hopmonterade flygplansmodeller i plast, kombinerat med i och för sig urvuxna men ändå sparade mjukisdjur, en sönderplockad dator och någon enstaka urdrucken cola-burk, där ser det numera helt annorlunda ut.
Fast ungefär lika ogenomträngligt och oöverskådligt.

För när vi organiserat om oss i familjens bostad blev det saker över, trots att vi varit duktiga och slängt och rensat så att det stått härliga till. Inte utan att man frågar sig var allt kommit ifrån …
Vi har till exempel fått en rejäl trave tavlor över. Inga konstverk värda en plats på Nationalmuseum, visserligen, men bilder som betytt något.

Kuddar är också en överskottsvara, huvudsakligen beroende på att jag är väldigt förtjust i kuddar. Mattor har vi likaså fler än golven kräver. Och gardiner. Bordlampor, som – där är jag och heminredningsexperterna eniga – är en mycket trevligare belysning än taklampor, har vi numera onödigt gott om

En liten bullig teve har inte heller hittat sin nya plats. Och det där fårskinnet, som köptes när Dottern var nyfödd därför att det just det året hette att varje bebis skulle sova på ett sådant, för hälsans och framtidens skull, det har vi inte heller någon riktig användning av. Har aldrig haft, om sanningen ska fram, barnet sov gott i produkter från växtriket.

I det där rummet står också en utmärkt golvlampa som man skulle kunna få en hacka för på Blocket vilken dag som helst, en Bumling, hederlig 70-talsprodukt som tydligen aldrig blivit omodern, och som jag inte vill skiljas från.

Där finns till råga på allt ett gäng krukväxter som hamnat på totalt undantag. Pelargoner som skulle övervintra, var det tänkt, och några andra blombefriade plantor som förmodligen aldrig mer kommer att producera en endaste liten knopp.
Senast langade jag in en bunt dukar, som borde vikas snyggt och ta plats i linneskåpet, men det hanns visst inte med. Eller hur det nu var.

Sammantaget ser det helt enkelt ut som ett skräprum, fast det som finns där faktiskt är högst användbara saker.
-Man måste ha ett skräprum, alla har det, sa en kompis jag påtalade problemet för.
Är det verkligen på det viset?

Jag tänker i alla fall inför varje annalkande helg att nu, nu ska jag ta tag i saken. För vi påstår ju ändå att det här rummet är ett gästrum.
Då återstår frågan, om ingen förbättring inträder:
Kan man ha gäster i skräprum?
För längst in, under en massa annat, finns i alla fall en säng.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, januari 17, 2020

Noterat en fredag

  1. Vem ringde dig sist? Min syster. Vi pratar ganska ofta.
  2. Vad händer i din stad i helgen? Inget som jag riktigt lagt märke till. Något ovanligt, alltså.
  3. När höjs ditt blodtryck? I princip aldrig. Hade perfekt resultat när det kollades i veckan.
  4. Hur många länder har du varit i? Ganska många. Kommer upp i trettiosju när jag räknar lite snabbt.
  5. Vart är du på väg? Till Ica, närmast. Till biblioteket. Till uppsamlingsstället för utlyfta julgranar, vår står kvar på balkongen ... Till Barndomslandet, snart.   
  6. Det är som vanligt ElisaMatilda som kollar läget medelst fem snabba frågor så här på fredagar. Trevlig helg på er!

Copyright Klimakteriehäxan

Prisvärt i öronen?

Att man tävlar i bokform är förvisso ingen nyhet, Nobelpriset i litteratur delades för första gången ut 1901. Men Storytel Awards, med rötterna i nätbokhandeln, har bara en tolvårig tradition, inklusive ett namnbyte på vägen (inledningsvis hette det Iris ljudbokspris) fast de flesta verkar kalla det Stora ljudbokspriset hur som helst.

Vem får då denna utmärkelse för 2019? Jo det är faktiskt vanliga bokkonsumenter som bestämmer, genom att gå in på nätet och rösta. Fem priskategorier finns, många titlar att välja bland.
Naturligtvis eftersträvansvärt både för författare och inläsare, och nu är röstfisket inne i sitt absoluta slutskede, för i dag, den 17 januari, är det sista chansen.

Ingen enda bok har fått mitt stöd. Kollar listan på de nominerade och finner att i faktaklassen har jag läst två, i spänning en, av romanerna två, i ungdomskategorin inte en enda och bland barnböckerna bara en  och då är det en gammal goding, "Lilla spöket Laban" av Inger och Lasse Sandberg. Ingen har jag lyssnat på.

Hur många bör man ha läst för att med gott samvete gå in och rösta? Känns himla orättvist att gynna en av de få man känner till, utan att kunna jämföra alls.
Priset är i ekonomiska termer något mindre än Nobelvarianten, för den som undrar. Här handlar det om äran, ett konstverk och ett diplom (och i förlängningen bättre försäljningssiffror). Och en blomma, antar/hoppas jag, som gillar blommor.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Man får kanske ha överseende med att bokjätten tycker att det heter "öppen fram tills den 17" ... jag tror att det betyder "öppet till och med den 17" ...

torsdag, januari 16, 2020

En fråga om utseende ...

Helgfrågan från Mia i bokhörnan handlar än en gång om våra bloggar, mer specifikt deras utseende.
Är du nöjd med din header? Hur skapade du den?
Kära nån, jag har ju inte ens en header ... fast jag ser andra som har, jättefina varianter!

När jag startade Klimakteriehäxan 2004 klickade jag runt i Blogspots utbud och valde mönstret Dots som bakgrund och en grundlayout som föll mig i smaken. Det är förvisso obsolet i dag, men jag gillar det och har aldrig ändrat. Ser inte behovet.


Copyright Klimakteriehäxan

Årets första för mig

Visst håller dagsljuset stånd lite längre på eftermiddagen, men vintermörkret behåller ändå sitt grepp om oss. Då blir man glad av att se de första snödropparna, som står raka och stolta på Floras kulle i Humlegården i Stockholm. Dessutom lyser fina späda maskrosblad i en grön rosett.

Dessförinnan njöt jag än en gång av prakten inne på Ulriksdals slottsträdgård. Och när jag kliver av bussen hemma är det full fart på fågelsången utanför porten!
Men varför det är så svårt att fotografera vita blommor utan superutrustning, det undrar jag verkligen.


Copyright Klimakteriehäxan

Samvetsfrågor för en bloggare

BP som har bloggen Konst eller konstigt vill lära känna sina medbloggare bättre (antar jag). Därför ställer hon fem frågor som jag lydigt besvarar!

1. Hur lång tid tar det för er (på ett ungefär) att skriva ett inlägg med research, länkar text, stavningskontroll samt bilder?
Väldigt olika. En liten kort blänkare (exempelvis Dagens ord eller CITAT) kan gå på fem minuter, andra lite längre saker kan få ligga och mogna, ibland flera dagar. Ibland måste man läsa en massa länkar och då rinner minuterna iväg. Försöker undvika alla korrfel. Har jag många bilder går tiden väldigt fort, eftersom i princip varje foto ska redigeras. 

2. Hur många bloggar läser ni regelbundet?

Har vissa stadiga som jag kollar i princip dagligen och ofta (men inte alltid) kommenterar hos. Känner ju igen (och "känner") deltagarna i diverse utmaningar. Antalet? Förmodligen fler än tjugo. 

3. Hur lång tid tar det att läsa och kommentera era favoritbloggar?

Längre än som är riktigt nyttigt. Inte sällan går en förmiddagstimme åt, i första varvet. Ofta ny sväng på kvällenOch så försöker jag besvara alla kommentarer jag själv får och dessutom göra svarsbesök. 

4. När bloggar ni?

Hamnar vid laptoppen efter frukost och öppnar Klimakteriehäxan, men sen kan det bli nya tag under dagen och väldigt ofta sent på kvällen, när det egentligen är läggdags. Men är man en nattuggla så ... 

5. Har ni blogginlägg ”på lager”?

Ja, men oftast bara väldigt få. Kan hända att jag exempelvis förbereder en Skyltsöndag. Kan hända att jag har idé om ett ämne men inte kommer till skott, blir klar. Och ibland skriver jag ett inlägg väldigt sent, men publicerar det inte förrän följande dag. Som detta!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, januari 15, 2020

En värmländsk jätte

Låt mig presentera en jätte, en originell profil du (nästan garanterat) inte tidigare hört talas om!

Detta är ”Jätten i Jömberget”. Han är en värmländsk figur, oklart om någon som helst sann historia finns bakom namnet. Men enligt sägnen bodde han "söder om Sörtjärn på Stubberudsklätten" och han hade ihop det med ”Klättekärringa”. Kanske en riktigt lyckad och lycklig duo? Man kan hoppas på det!

Bengt Silfverstrand från Torsby designade bildväven till Stavnäsutställningen 1968 och "gubben" vävdes i ganska många år av Klässbols vid det här laget välkända linneväveri.  Produktionen upphörde så småningom, men väveriets nuvarande chef Dick Johansson försäkrar att "Jätten" varit riktigt populär och att den finns i många svenska och utländska hem.

I mitt finns den, uppenbarligen. Den är i ungefär en A4:s storlek. Visst pryder den sin plats! Men varför det slår gnistor runt hans händer skulle jag gärna vilja veta. Och lite mer av historien vore också kul att känna till. Fast ibland räcker inte ens Google till ... 

Ändå är det trevligt och viktigt att konstatera att svensk textilkonst finns. Viktigt också att vi plockar fram den ibland, för den är värd att bli ihågkommen.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, januari 14, 2020

Bland de olästa

Nu har det blivit dags att vädra det dåliga samvetet.
Det beror på att Ugglan & Boken som tema för Tisdagstrion valt böcker jag inte hann med under 2019.

Ojojoj, det räcker inte med en trio. Jag kan åstadkomma en hel symfoniorkester. Var bland de olästa och delvis bortglömda ska jag börja?
Med första fiolen, sedan ge harpisten (som jag alltid tycker ser så udda och ensam ut i orkestern) en chans för att till sist hamna hos dirigenten? Eller kan man få ta en Trio me Bumba, de marknadsfördes som "världens största trio" eftersom de var fyra ... 

Äsch, jag hoppar ner i orkesterdiket fullt av oläst och kommer upp med följande:
"Vi mot er" av Fredrik Backman, uppföljaren till "Björnstad". Klart att jag ska läsa den. Brukar inte bli besviken på Backman.
"Agaat" av Marlene van Niekerk. En riktig tegelsten från Sydafrika, hyllad av "alla". Om en djup relation mellan en vit och en svart kvinna, den senare anställd av den förra, om jag fattat rätt. (Titeln är namnet på den kvinnliga huvudpersonen. Onödigt tjock.
"Boktjuven" (The Book Thief") av Markus Zusak är väl snudd på en klassiker vid det här laget. Onödigt tjock. Hur länge har den legat på bordet bredvid min säng? Törs inte tänka på det.
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, januari 13, 2020

Nu tiger han ett tag

Gems Weekly Photo Challenge, som Sanna håller i, fortsätter även detta år. Men nu med en liten nyhet: orden som ska illustreras är homonymer, alltså ord som skrivs och låter lika men kan ha helt olika betydelse.

TIGER är nyckelordet denna vecka, och hur jag än ser mig omkring på gator och torg verkar jag inte kunna ta bild på ett endaste randigt kattdjur av exotisk typ.
Därför inser jag att jag får inrikta mig på ett tigande i stället.

Alltså väljer jag att täppa till truten på tomten som brukar vakta vår ytterdörr i juletid. För nu är den definitivt över, Tjugondedag Knut är här, och tomten återvänder till källarförrådet. Där känner han sig förmodligen rätt hemma, efter många år. Fast ni minns väl orden i visan, ord som visat sig vara sanna:
Men till nästa år igen
Kommer han vår gamle vän,
För det har han lovat.


Copyright Klimakteriehäxan

PS Citatet är hämtat ur julsången "Raska fötter springa tripp, tripp, tripp" med text av Sigrid Sköldberg-Pettersson (1870 – 1941). Den hette ursprungligen "Liten julvisa". Melodin är skriven av Emmy Köhler (1858–1925).

söndag, januari 12, 2020

Vid nödutgången

Man kan signalera vägen till toalett/badrum på olika sätt.
Se bara på dessa två sinsemellan väldigt olika, men båda fina, varianter på skyltar som visar vägen till den s k nödutgången! Inramade konstverk med klart ämnesrelaterade motiv!

Mitt bidrag till bloggfotostafetten Skyltsöndag hamnar denna gång i kissobajs-facket. Men med konstnärlig touche.
Vägen till skyltarna går företrädesvis genom BP.


Någon av er kanske minns skylten om den bortsprungna katten Hasseltass, en skylt som jag hade med en tidigare skyltsöndag. Efterlysningen sitter kvar och är väl spridd på Södermalm, men katten har knappast kommit hem igen. Dock har jag mer än en gång betvivlat att folk stannar till och läser den där sortens meddelanden, men titta! Hon gjorde det! Man ska aldrig underskatta en skylt ...

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, januari 11, 2020

Just nu i januari

Just nu läser jag "Ett annat liv" av danska Ida Jessen. Började med den som radioföljetong, i lysande uppläsning av Cecilia Nilsson, men när jag skulle ladda ner resterande avsnitt var den redan borta från SR Play. (Kolla hur länge saker som du tänkt ladda ner ligger kvar, det är ett gott råd!) Så nu har jag lånat den på biblioteket för att få veta hur det går för den unga änkan.

Just nu tittar jag gärna på olika vintersporter i tv, och snart blir det handboll! Europamästerskap för herrar. Våra barn gjorde oss intresserade eftersom båda spelade.


Just nu lyssnar jag på Dagens Eko, lunchupplagan, om nedskjutningen av det ukrainska passagerarplanet. Iran har medgett sitt misstag. 176 människor dog. Alldeles i onödan. 


Just nu längtar jag efter solen. Grå himmel där ute. Ska man leta efter en liten resa? Det vore väl alldeles underbart!


Det är bloggen Kulturkollo som infört den här sortens månadsuppdatering. Tänkt att plockas upp den första lördagen i månaden, vilket jag inte riktigt lyckades med denna gång dock, det råkade bli den andra ... Tror i alla fall att jag ska ha den som en liten återkommande sak här. Om ni kan hålla er ända till februari? (fniss)

Copyright Klimakteriehäxan