lördag, april 19, 2014

Dukat i gult

Guldkrokens femarmade ljusstake i keramik är en klassiker. Men den gula är inte lika snygg som den röda eller den vita, så den får bara komma fram till påsk.

Fast det jag helst vill visa upp på mitt påskbord, det är duken. Visst är den fin? Metervara från Ikea för många år sedan, så billig att jag köpte både till duk, långa gardiner och gardinkappor. Och inte tröttnat (även om gardinerna har ledigt i år). Designer tyvärr okänd.

Det borde naturligtvis vara riktiga påskliljor på bordet också, men nu råkade det bli en krysantemum som tog plats i krukan i form av en gåsring, som ni knappt kan se. En liten grön glashöna har också gömt sig.
Men det var ändå tyget jag ville visa upp.
Så där ja, nu är det gjort!

Copyright Klimakteriehäxan 

fredag, april 18, 2014

Torsdagen den 21 oktober 1982

Morgonen i Mexico City var fortfarande nattsvart när vi stod utanför hans dörr. Inte ett livstecken kunde höras, ingen verkade röra sig där inne. Men så ringde telefonen – och huset vaknade tvärt. Vi vågade knacka på. Klockan hade just slagit sex.

Han hade slängt en slarvigt stängd mörkblå morgonrock över pyjamasen, det gråsprängda håret spretade oredigt, mustaschen accentuerade ett lyckligt leende.

Det där samtalet kom från Stockholm, Sverige. Han var årets Nobel-pristagare i litteratur! Och av någon anledning hade vi, på outgrundliga vägar, fått ett hett förhandstips.
-Ta reda på var han är och se till att du är där i svinottan! Det var ordern jag hade fått.

Visst skulle Sveriges Television, först på plats, få en intervju. Det tyska filmteamet jag i en hast hade lyckats låna ställde allt i ordning. Vi kunde börja (han hade fortfarande morgonrock). Men vi avbryts. Någon säger:
-Det här samtalet måste du ta!

Telefonen ringde förstås oupphörligen, men nu var det tydligen något speciellt. Han tog luren, sken upp.
-Señor Presidente! ropade han. Ya tenemos un premio Nobel en Colombia!
-Herr President! Äntligen har vi ett nobelpris i Colombia!

Det var torsdagen den 21 oktober 1982.
Nej, han hade förstås aldrig trott att han skulle få priset (sa han).
Jo, presidenten var en personlig vän.
Nej, han tyckte inte att hans stil skulle kallas surrealistisk, eftersom det han beskriver i sina böcker är verkligheten i Latinamerika, ”en kontinent fylld av problem som han känner väl” skrev jag i min speakertext.
Visst var det fantastiskt att se sina verk säljas i miljonupplagor, men det kan också finnas baksidor av berömmelsen.
Jo, nog skulle han väl komma till Stockholm och hämta pengar och aktning.

Den morgonen glömmer jag förstås aldrig. Det var fullt dagsljus när vi lämnade det där huset som vid det laget var försatt i jublande feststämning. Intervjun sändes faktiskt över hela Europa.

Vad jag skulle ha tänkt och känt om jag inte hittat rätt och slutfört uppdraget törs jag inte tänka på. Men faktum är att just den där resan är den absolut enda (av rätt många) i mitt liv då jag kommit fram till incheckningsdisken UTAN PASS. Som genom ett mirakel hann jag hämta det och släpptes ombord fast flygplanets dörr redan hade stängts och allt var klart för avgång.

Gabriel Garcia Marquez avled i Mexico City igår. Han blev 87 år. 

Copyright Klimakteriehäxan
Läs mer här - Peter Landelius skriver understreckare i Svenska Dagbladet.

torsdag, april 17, 2014

Påskblommor

Påsk i Stockholm?
Grattis, du har tajmat in årets körsbärskalas perfekt! För nu är de japanska träden i Kungsträdgården i full blom, en sann njutning för ögat  om än ganska kortvarig, tyvärr.

Folk samlas under det rosa blomstertaket, det har blivit en tradition. Fast i trädens hemland Japan är traditionen ännu starkare. Tänka sig att man där löpande rapporterar i nyhetsprogrammen om var körsbärsblommorna slagit ut, i stad efter stad!

Men det finns en annan blomsteroas i huvudstaden som är som finast just nu, och det är Floras kulle i hörnet av Karlavägen och Sturegatan, alltså i översta delen av Humlegården. Tyvärr gör min bild inte rättvisa åt härligheten, och i konkurrens med körsbärsträden kan det verka blekt. Fast ändå: den där kullen har blommat väldigt många år innan man planterade körsbär i Kungsan, så jag säger bara: respekt! Och ta gärna en sväng förbi, en matta av scilla och vårlök väntar!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 16, 2014

En pippi för påskens blommor

Påskvecka. Tulpaner, påskliljor, ägg och harar. Påskbuffé i jobbets matsal. Käringar på kvast, svarta katter, högvis med snask och en lagom lättläst deckare: där har vi väl den profana tolkningen av den här helgen i ett (rymligt) nötskal. Lite särskilda prydnader hör till, dukar med kycklingar, höns i glas, plåt eller porslin, äggkoppar i fantasifulla utföranden.

Det är märkligt enkelt att ta fram plastkortet eller öppna plånboken för att komma hem med något nytt i den där vägen, ännu en heminredningsaccent som ska förstärka helgkänslan.
Jag brukar försöka stå emot. Jag lyckas sisådär.
Men vem som helst måste väl förstå att när jag i somras stod öga mot öga med vasen som var en tupp som var en vas, då trillade jag dit.

Vi var fem väninnor på outlet i Dalarna. Och det var jag som såg den först. Högg den på direkten, kände hur min samling "pippi på fåglar" absolut behövde utökas. (Här alltså nummer 59!)
Tänk att det var sista exemplaret! Dyrt? Tja, det beror ju på. Jag tyckte att den var värd betydligt mer än de tjugo kronor som prislappen angav ... och har verkligen sett fram emot att få ta den i bruk.

Nu är det dags! Äntligen påsk! Trevlig helg på er alla, vilket omfattar även dej, du din stackare som inte har en vas som är en tupp som är en vas!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 15, 2014

Tisdagstema MISSTAG

Är det ett misstag att inte ha katt? Egen katt, alltså?
Den på bilden kommer ofta och hälsar på när vi vistas i huset i Barndomslandet. Ligger gärna i knät, kan inte bli kliad tillräckligt, spinner högljutt, kniper njutningsfullt med ögonen och de vita morrhåren vibrerar lite försiktigt.

En trevlig misse, det är vad det är. Och dess porträtt blir mitt bidrag när tisdagstemat är MISSTAG. Lovar att ta tag i katten så snart vi ses nästa gång ... och klappa den extra länge ...

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, april 14, 2014

Ingen fjäder i hatten

Hur är det, upprätthåller du traditionen med fastlagsris?
Det är de sista skälvande dagarna för det just nu.Vi förväntas ha björkris inomhus, i vas, med fjädrar i glada färger i stället för löv. Tradition sedan tidigt 1900-tal. Kan också kallas för påskris, förstås, om man väntar till sista minuten.

Men nu visar det sig att även de där fjädrarna, som gör salutorgen så härligt färgglada innan naturen hunnit återta sommarkulörerna, de är inget man bara kan köpa och ta hem utan minsta eftertanke. Fjädrar kommer förstås från fåglar. Fast vilka fåglar, det funderar vi kanske inte så mycket över när vi går och betalar det där riset.

Jag har då inte gjort det, det ska erkännas. Så om nu detta med påskris är ännu en synd mot miljön och ett brott mot djurens rättigheter är det väl bara att skämmas. Inte vill jag att fjädrarna ska ryckas av en levande kalkon för några ynka dagars prakt i fastan. Någon annan användning av fjädrar har jag inte heller, har till exempel aldrig en i hatten ...

Samtidigt har jag, när jag tänker efter, inte köpt nya fjädrar på åratal, helt okänslig för eventuella modetrender vad beträffar färger, storlek och fluffighet. Och kan utan minsta problem lova att inte köpa några i framtiden heller.
Jag har ju inte haft fastlags/påskris inne sedan barnen var små och vi kombinerade fjädrarna med hemgjorda prydnader, av äggkartonger, flirtkulor och annat som förvandlades till kycklingar och påskkäringar.

Björkris, däremot, har jag gärna i en vas. Och när de små musöronen slår ut ligger alla, absolut alla, lösryckta fågelfjädrar i lä.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, april 13, 2014

Selfie på en skyltsöndag

Nu finns min bok "Dela lika" exponerad i bokhandelns hyllor!
En sorts skyltning som jag förstås gillar. Och väljer därmed en selfie-variant denna skyltsöndag ... även om skyltsöndagsprojektet verkar ligga i träda för närvarande.

Du vet väl att om du klickar på bokbilden överst till vänster kommer du till Dela-lika-bloggen?

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 12, 2014

Soligt!

Har just varit en sväng till Kreta. Eller om det var Mallorca? Florida? Teneriffa?
Allt som behövdes var att blunda och drömma sig bort från min plats inne i vrån, där jag solade ikapp med min nyss avklädda balkongros. Spanade ivrigt efter livstecken från mina penséfrön, men kammade noll.

Det där med solandet, det upphör aldrig att förbrylla. Nu i veckan kom ännu en undersökning och den visar, att kvinnor som solat lever längre än de som stannat i skuggan. Samtidigt gäller den gamla rekommendationen att undvika att bränna sig (förstås). Läkaren som förklarade de senaste rönen tycker att vi ska dricka kaffet efter lunchen utomhus, underförstått på ett soligt ställe. Vilket skulle vara bästa möjliga start på årets jakt på snygg sommarfärg.

Kaffe dricker man gärna under bar himmel, inte sant – men för den händelse inte solen tänker fortsätta lysa efter lunch tror jag att jag stannar en stund till på balkongen. Och kanske tjänar in ett levnadsår eller två.

Det kommer nya blad på balkongrosen!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, april 11, 2014

Veckans fönster är RUNT

Runda fönster är inget man springer på varje dag.
Därför hamnar jag i vintertid igen, för när det var snö på träden och kallt i luften var det definitivt skönt att stanna inomhus och titta ut genom det runda fönstret. Och en bild blev det!

Om jag bara hade vägarna förbi skulle det säkert fortfarande vara trevligt med rund ram på naturen där utanför. Men när Veckans fönster ska vara runt blev lösningen av nödvändighet ett besök i arkivet. Klicka på länken och se hur andra löst uppgiften!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 10, 2014

Stilleben på två hjul

I dag skiner vårsolen igen. Det tar vi tacksamt emot. Ljuset gör också cyklisterna glada, för nu är de många, nästan som om sommaren vore här på riktigt. Två hjul gör att man tar sig snabbare fram i stadstrafiken än man gör på fyra, vare sig de sitter på en bil eller en buss.

Dessutom kan cyklarna bjuda på helt andra bilder. Rent av ett grafiskt stilleben, målat på asfalt. Och det gäller att njuta NU  konstverket kan bara beundras så länge penseln av solstrålar består.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 09, 2014

Normcore - både inne och ute?

Har just lärt mig ett nytt modeord: normcore. Ett ord som dels beskriver mode, dels förefaller vara det.
Jaha. Vill man vara med i normcore-ligan eller är det trevligast att hålla den på armlängds avstånd?

En smaksak, som det mesta som handlar om trender och olika modeföreteelser. Men normcore-personer kommer knappast in som ideal i magasin med blanka sidor. I den mån de shoppar nytt lär du inte stöta på dem vare sig på NK eller finaste boutique-gatan.

Vad kännetecknar då en normcore-person? Förmodligen (men inte alltid) medelålders. Knappast road av kläder. Ingen personlig stil. Men gärna bekväma jeans, fleecetröja och gympaskor eller Foppa-tofflor. Keps, könsneutralt. Låter lite trist, inte sant? En bra utstyrsel för uteliv, svamputflykt kanske, men inte så mycket oftare. Ganska ute helt enkelt.

Då visar det sig att det faktiskt också är inne med normcore. För den som medvetet klär ner sig med de där attributen visar nämligen självständighet mot omvärlden, lite garderobs-jävlar-anamma. Kanske valt stilen ytterst välplanerat. Så den som lyckas se töntig ut på rätt sätt är både inne och ute. Samtidigt.

Och jag som för ett ögonblick trodde att normcore var beskrivningen av alla de gamla plaggen som krympt på klädhängarna, kläder som köpts efter en storleksnorm som var själva shoppingens kärna. Förr i tiden.
Men den som nu vill känna sig ultramodern i normcore kan kanske klara sig med en djupdykning i garderobens mörkaste vrå. Bekvämt, billigt och brännhett, vad än den snobbigare omvärlden tror.

Copyright Klimakteriehäxan  

tisdag, april 08, 2014

Välkommen! (och tisdagstema SVART)

Svart är faktiskt vårens färg. Också.
Den svarta koltrasten har en av de starkaste rösterna i den fantastiska vårkören som fåglarna bjuder på, med starttid redan vid fyratiden på morgonen ...

Nog är det fantastiskt att man kan bo mitt i en huvudstad (Stockholm!) och ha alla dessa ljuvliga toner i öronen, ibland så starkt att sovrumsfönstret måste dras igen för att inte ljudet ska hindra all vidare sömn. Men så har vi det.

Och just koltrasten har jag extra starka känslor för. Vilken sångare! Vilken glädjespridare! Vilket vårtecken! Han är lika välkommen år efter år. Därför är vårens färg svart, vad än en trendguru försöker påstå.

Nu är det tisdag och därmed dags för tisdagstema SVART  klicka på länken och upptäck mer svarta tankar, idéer och bilder!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, april 07, 2014

Fördelen med att inte ha båt

Båtfolket ligger i startgroparna, om de inte redan kommit i gång. Sjösättning närmar sig med stormsteg. Och nog är vi väl många som mer än en gång tänkt att det vore jättekul att ha en egen liten farkost att ge sig ut på böljan blå med.

Som tur är finns det medicin mot sådant. Titta bara på bilden och skatta dig lycklig:
1. det är inte dina satsade sparpengar som ligger där
2. det är inte ditt jobb att ta hand om eländet
3. det är inte du som ska skämmas över att förstöra miljö och vatten
och så kanske livet utan egen båt plötsligt ter sig mycket mer uthärdligt!

Det kan helt enkelt vara en fördel att inte ha båt, speciellt en på vilken för-delen sjunkit i djupet.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, april 06, 2014

Vårtecknen radar upp sig

Jo jag vet att jag är sent ute. Men nu har jag i alla fall sett de första vitsipporna för året. Finare finns knappast!
Fast lökbacken bredvid uppfarten till Södersjukhuset (bilden nedan) går inte av för hackor, den heller. Den som inte är supersjuk måste väl må om än väldigt lite men ändå en gnutta bättre vid anblicken!

Man kan faktiskt lista vårtecknen i Stockholm nu. Folk sitter ute och fikar på trottoarerna igen, köper glass, spanar i trädens toppar för att få syn på de ivriga sångarna och tar snabbt bort blicken från bitarna av nyis som ligger och skramlar längs Årstavikens strand.
Härligt, det är vad det är!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 05, 2014

Det skulle vi ha firat ...

Knappt hinner man vända ryggen till förrän man missat en bemärkelsedag. Ibland spelar det kanske inte så stor roll, men handlar det om den inre kretsen kan det bli riktigt pinsamt.

I går hände det alltså igen. Jag lät Morotens dag bara passera, utan att ägna denna trevliga rotsak en endaste liten tanke. Och då har jag ändå haft elva år på mig att vänja mig  morotsdagen proklamerades 2003, och det påpekas på den officiella nätplatsen att det är lämpligt att arrangera en morotsfest dagen till ära. Vilket jag alltså var väldigt långt ifrån att göra.

Det närmaste en fest jag kom var väl att med Maken äta fantastiska färska räkor till middag, bara 17 kronor hektot!, för att fira att min nya bok "Dela lika" kom ut i veckan.
Dessutom kan jag stolt meddela att jag HAR kommit ihåg att min svåger följer moroten tätt i spåren och har födelsedag i dag. Bra va?

Copyright Klimakteriehäxan