onsdag, november 19, 2014

Semestervecka

Sol. Bad i havet. Jättefint hotellrum. Goda drycker. Balkongstunder med cava. Bea Uusmas fascinerande "Andree - min kärlekshistoria". Vattengympa. Dulce de membrillo (kvittenmarmelad) med ost. "Innan floden tar oss", spänstig roman av Helena Thorfinn. Palmitos (palmhjärta). Stora kaktusar. Musslor. Enstaka orangeröda blommor i eldträdet utanför fönstret. Frukostomelett gjord efter önskemål. Caipirinha. SVT World.

"Alla var där" (Everybody Worth Knowing), chick litt av Lauren Weisberger. Strandpromenader. Räkor. Spansk buskis i tv. Sudoku. Kort besök i närmsta by. Melon. Tyska nudister. Djur på sängen, i form av sinnrikt hopvikta handdukar. Myggfritt. Flamberade bananer med vaniljglass. Lite duggregn. Färsk fisk, direkt från grillen. BBC World. Någon enstaka pizzabit. Blommande oleander. Papaya.

Längder i poolen. En båt på land, full av pepparplantor. Kaningryta. Korsord. Ett perfekt ställe för ett mord i en deckarhistoria (nej, jag tänker inte försöka ...) Inga kackerlackor. CNN. Lokalt odlade tomater. "Lilla smycket" (La petite bijou) av årets Nobel-pristagare Patrick Modiano. Måste inte läsa allt han skrivit. Noll shopping.

Se där en koncis sammanfattning av den gångna veckan, tillbringad på Fuerteventura! Jag är nöjd!





Copyright Klimakteriehäxan

lördag, november 15, 2014

Bokbloggsjerka: Ny röst åt gammal romanfígur

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel? Bokbloggsjerkan ställer frågan, många svarar.
Vad är det med Hjalmar Söderberg som gör att hans romanfigurer drar till sig litterära "försvarsadvokater"?
I "Den allvarsamma leken" lider vi med Lydia som älskar Arvid, utan lyckligt slut. En av  mina absoluta romanfavoriter. Gun-Britt Sundström såg henne och skrev "För Lydia".

"Doktor Glas" fascinerar läsare årtionde efter årtionde, drar publik till teatern. Han var ingen kramgo gubbe direkt. Pastorn fick känna på det och Bengt Ohlsson skrev "Gregorius" och fick en August.
Nog vore det intressant att veta vad Söderberg skulle tycka?

Sedan finns olika berättelser om verkliga personer ur helt olika synvinklar också. Läste just Bea Uusmas bok om Andrée och hans misslyckade ballongfärd till Nordpolen och tänker att det knappt verkar vara samme man som Lena Kåreland skrev om i "Ett sällsamt dubbelliv". Den hade egentligen Gurli Linder som huvudperson, men hela hennes existens kretsade kring Andrée. Två olika män, känns det som!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, november 11, 2014

Tisdagstema LEDSEN

-Titta hon flyger!
-Ja titta, det gör hon faktiskt!
-Jag vill också flyga!
-Men då måste du nog sitta i ett flygplan.
-Nej jag vill flyga så där, själv, högt över allting!
-Tyvärr lilla gubben, det är nog omöjligt. Fast var inte ledsen för det, inga människor kan flyga på riktigt.
-Joo mamma nu ÄR jag ledsen!

Har vi inte alla varit där? Önskat att vi verkligen kunde flyga, upp bland molnen, högre än fåglarna, fria, rörliga, på väg mot något, kanske något alldeles okänt? Barn tänker inte sällan så. Men tvingas inse att det inte hjälper ... och vi vanliga människor får trösta oss med en tur i något plan, stort eller litet, på lång eller kort resa.

Sonen fascinerades mycket tidigt av de där brummande maskinerna uppe i skyn. Han uppfann till och med ett alldeles eget ord, eller snarare ett ljud, som betydde "flygplan" - ja det tog ett tag innan han gjorde sig förstådd, men det lyckades till sist!

Veckans tisdagstema är LEDSEN. Och nog för att det finns saker i världen att känna sig nedstämd över, men nu höll jag mig till barnets fantasivärld med hjälp av en väggmålning i trapphuset på Svenska Mässan i Göteborg. Andra bloggare kanske hittat bättre illustrationer av temat, men jag lovar: jag blir inte ledsen för det!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, november 10, 2014

Citat om "Dela lika": Charmig, varm och humoristisk!

I dag har jag fått en present, en som gör mig jätteglad. På bloggen Barnboksprat recenseras nämligen Dela lika - i mycket positiva ordalag!

”Boken berör ett angeläget ämne, skilsmässor, men separationen utgör snarare en inramning av Cillas vardag än att den innehar huvudrollen i handlingen och detta tror jag är nyckeln till bokens stora charm. Författaren lägger mycket fokus på Cillas relationer till de andra karaktärerna i berättelsen och stannar i nuet i stället för att dyka in i det förgångna. /.../ 
Berättelsen är en varm och humoristisk skildring av en flicka i tonåren som inget annat hellre vill än att mamma och pappa ska leva tillsammans, att pappa ska göra sina mästerliga pannkakor och mamma sina goda våfflor och när de inte kan enas så gör de alla tre en ugnspannkaka. Matlagningsvinkeln är ett fint sätt av författaren att väva in Cillas önskemål om en helhet och lämnar inte läsaren oberörd. Recepten i slutet av boken är ett roligt inslag och får läsaren att lära känna Cilla ännu mer. Jag undrar hur Cilla har det nu?”
Läs hela recensionen, skriven av Anna Bouka, här.   

Tänk att få svara på hennes sista fråga ... skriva en fortsättning ... flera barn/unga som läst har faktiskt undrat samma sak! Om jag vill? Absolut! Har en massa idéer om vad som ska hända!

Vill du veta mer om Cilla är det bara att klicka på bokomslaget här i vänsterspalten så kommer du till Dela lika-bloggen!

Copyright Klimakteriehäxan 
(och Anna Bouka)

lördag, november 08, 2014

På 25-årsdagen

Aldrig kom jag till Berlin medan staden var tudelad. Vet inte varför, jag var ju pigg på resor i största allmänhet, men dit styrde jag alltså inte kosan på alla år.

När jag äntligen kom till det som då blivit det förenade Tysklands huvudstad slet jag nästan ut både fötterna och skorna. Flanerade längs resterna av Muren, kollade in Checkpoint Charlie, såg Kurfürstendamm, Alexanderplatsen ... Ja, vi gick så mycket att vi till sist fick kapitulera och sätta oss på en turistbuss. Vilket inte var dumt alls - från övervåningen ser man andra saker än promenerande på trottoaren.

Men trots att jag aldrig hade varit i Berlin minns jag förstås den där dagen för 25 år sedan. Bilderna på glädjestrålande människor, på alla som försökte hacka ett eget litet hål i den hatade muren, på de som sjöng, hurrade, viftade, kramades.

Nu har två år gått sedan mitt första och hittills enda, men förhoppningsvis inte sista, besök i Berlin. Jag har förstått att mycket hunnit ändras också på den korta tiden, även om de största förändringarna antagligen hade skett redan 2012.
Fast minnena från förr finns väl alltid kvar? Även om de gör ont.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, november 07, 2014

Bokbloggsjerka om önskelistan

Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut just nu? Bokbloggsjerkan är i gång igen!
Ja det där med att ingen födelsedag varit värd namnet, ingen julafton heller, om det inte innebar minst en ny bok, det är en livslång känsla. Som börjar gå över.

Nu för tiden tornar det dåliga samvetet upp sig: alla de där böckerna som jag faktiskt VILL läsa – men aldrig tycks få tid och inspiration för att öppna. Konkurrensen har ju hårdnat. Det är lätt att fastna framför teven. Se bara hur det gick i går kväll: blev sittande, helt oväntat och oplanerat, fast för en japansk (!) långfilm som inte tog slut förrän efter midnatt. Sen är det det där med mobilen, som erbjuder både Facebook, bloggar, nyheter och allehanda spelappar oavsett klockslag. Ja, och så vanliga datorn förstås ...

Men därifrån till att inte ha någon bok alls på önskelistan är steget för långt.
Alltså vill jag ha en pocket, på originalspråket engelska, av kvinnan som sålt 20 miljoner böcker bara i Norge! Hon heter Cecilia Samartin och var helt okänd för mig tills hon dök upp som gäst hos Fredrik Skavlan nyligen. Och med samma logik som en gång fick mig att läsa ”Femtio nyanser av honom” ("om så rysligt många vill läsa så ...") skulle jag nu vilja veta vad det är norrmännen är så förtjusta i.

Jag skulle kunna göra uppräkningen av ”böcker-som-jag-tror-att-jag-vill-läsa” mycket lång, men det verkar ju helt idiotiskt under rådande omständigheter. Eller hur?
Men andra bokvänner har säkert spännande titlar på sina önskelistor. Kolla här!

Copyright Klimakteriehäxan

PS och så önskar jag förstås att många sätter upp min bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över" på önskelistan. Just nu BOKTIPSET hos nättidningen Nyfiken grå!

onsdag, november 05, 2014

Novemberblom

Tar en promenad i disigt gråväder. Termometern visar tre plus.
Plötsligt känner jag mig som en Rumpnisse, en i Astrid Lindgrens gäng kring Ronja Rövardotter. För ideligen ställer jag mig frågan: Voffor, voffor, voffor gör di på detta viset?

Ja varför blommar det längs vägen? Lupin, fibbla, blåklocka, röd och vit klöver, renfana – alla ska de  väl ha tagit paus i november, för att återkomma någon gång nästa år? Men växterna gör som de själva vill. Och slår ut i blom. Lite blekare, lite glesare, men ändå. Och svaret på voffor di gör på detta viset, det finns väl att hämta i den allmänna klimatförändringen.

Lite märkligt känns det hur som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, november 04, 2014

Tisdagstema SNURRIG

Här kommer receptet på  en snurrig blomstertårta:
Ta en stor och lagom utslagen ros. Lägg sedan, i varv efter varv, andra blommor runt "startrosen". Snurra lite grönt längst ut i ett sista varv, kanske blandat med några små saker med vita blommor på kvist.

Du kan naturligtvis fortsätta snurra i praktiskt taget hur många varv som helst, det är väl mer en fråga om tillgång (om du plockar i egen trädgård) eller kostnad (om du som väl åtminstone de flesta så här års måste köpa blommorna).

När tårtan är klar har den en rad fördelar: den är personlig. Den varar länge, eftersom blommor som trängs med varandra hjälps åt med sin överlevnad. Och till skillnad från de flesta andra tårtor är den garanterat kalorifri, för trots att ögat gläds åt synen blir det ingen spontan salivavsöndring.

Just denna snurriga blomstertårta tillhör kategorin "fådda blommor". Som nu några fler får chansen att njuta av!
Mera snurrigheter den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, november 03, 2014

Gäst hos Nyfiken grå!

Det finns en nättidning för 60-plussare som alltför få troligen har hittat till. Den heter Nyfiken grå och administreras av ett äkta journalistproffs, flerfaldigt prisbelönade Ingrid Lindgren med ett förflutet bl a på Svenska Dagbladet och som tidningen Veteranens omvandlare.

Sajten har en rad namnkunniga skribenter som tar upp massor av aktuella ämnen, mycket läsvärt även för andra åldersgrupper.

Och just i dessa dagar har jag medarbetat! Först i går med en specialskriven text om min nya bok "Att vara yngst är ett handikapp som går över".
Som följs upp av man i dag kan läsa ett kapitel, "Med en enkel tulipan".

På bokmässan hade Ingrid lagt märke till boken och sedan köpte hon den via nätet, läste  och se! det gav resultat!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, november 02, 2014

Vandring värd ett skoskav

Jag har den nästan runt hörnet, den nya världsattraktionen som jag bara lite förstrött läst om, men absolut inte bekantat mig med närmare än så.

Nu är den litterära Millennium-vandringen på Södermalm i Stockholm plötsligt bäst i världen i sin kategori, utsedd till guldmedaljör av reseguideföretaget Lonely Planet. Tillsammans med kunnig ledsagare från Stadsmuseet travar bokvännerna runt i Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists fotspår. Inte mindre än 55 000 personer har redan gjort det, de flesta från USA, England och de nordiska länderna.

Och med den här förstaplatsen hos Lonely Planet lär fler följa efter. Böckerna (och filmerna som gjorts) finns i snart sagt alla jordens hörn. Antalet sålda exemplar överstiger svindlande 70 miljoner …  Senast är trilogin översatt till japanska.

Tvåa på listan över litterära vandringar värda ett skoskav äger rum i Dublin på Irland, tillsammans med James Joyce, Brendan Behan, Samuel Beckett och Oscar Wilde eller i alla fall i deras anda. Bronsmedaljen hamnar i Boston, USA, där man kan se spåren av många av bokvärldens storheter. En av dem, Louisa May Alcott, skrev "Little Women", en bok som åtminstone i det längsta var obligatorisk läsning i amerikanska skolor. Och ja, den är faktiskt läsvärd!

Nu har jag ju ett visst avstånd till såväl Dublin som Boston. Men vill jag turista i världsklass är det bara att ta sig till Bellmansgatan 1, där rundvandringen börjar på lördagar kl 11.30, och betala 130 kronor.
Visst, det fanns en chans i går! Fast nej tack, paraply och gummistövlar i Stieg Larssons efterföljd  blev det inte. Och därmed heller inget skoskav, även om det kanske varit värt det!

Copyright Klimakteriehäxan
Källa: Stockholms Stadsmuseum och Lonely Planet, se länkar i texten!

lördag, november 01, 2014

När vintern väntar

November månad är av hävd, tradition och fördomsfullhet betraktad som en eländig grå period. Visst mörknar det tidigt, visst måste handskarna letas fram, visst gör dimman att sikten begränsas, precis som på bilden ovan, den gäller för november i min egen fotoalmanacka.

Men saker och ting kan ändå lysa upp tillvaron. Nu är de levande ljusens tid. Nu är det dags för kurandet i soffan framför teven, med sudokun eller med den där boken som så länge väntat på att bli öppnad. Nu är också alla skorpioners födelsedagar inprickade som pärlor på band. Grattis, ni som vet att ta åt er!

Rätt som det är är det vinter på riktigt. Dags för ännu tjockare vantar och tjockare böcker.
Hej november, nu kör vi!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 31, 2014

KORSLAGT i Veckans fönster

Många korslagda järnbitar bildar ett snirkligt mönster där Östermalmshallens sortiment avspeglas, också det i gjutjärn. Eller om det möjligen ska kallas smide. Den som gjort fönstret över saluhallens portar har hur som helst haft ett pyssel eller kanske ett pussel när det gällde att få till det. Och många är kunderna som strömmar in för att botanisera bland delikatesserna, inte alls bara stockholmare. Hallen är faktiskt också en turistattraktion, väl värd ett besök!

Korslagt ska det vara i Veckans fönster denna gång. Men inget säger väl att det måste vara raka hörn och räta vinklar?
Om du är en i fönstertittarnas skara klickar du här för mer.

Copyright Klimakteriehäxan

Äntligen fredag igen

Fredag morgon. Klockan är kvart över sju, jag springer till bussen som ska gå sexton minuter över. Det duggregnar, är mörkt, snålblåsten rycker i halsduken, vänder helt på det som nyss i alla fall var antydan till frisyr. Hinner fram.

Passagerarna blir fler. Mitt emot mig en man som desperat kniper ihop ögonen, men han kan omöjligt sova på riktigt – hakan åker inte ner mot bröstet, huvudet dunkar inte i glasrutan heller. Längre bak en kvinna som utan minsta tvivel sover. Undrar om hon vaknar när hon bör gå av? De som inte försöker förlänga dygnsvilan pysslar med sina mobiler. Ett par böcker syns också. Ett barn på väg till dagis gnäller kort men tystnar fort och försvinner ner i sin vagn.

En dam har stor dunjacka, mössa, vantar och tjock sjal. Bredvid henne en ung tjej i tajt och tunn skinnjacka, matchat med enorma tumvantar. En kvinna har päls och jag hinner undra vad hon ska ta på sig när det blir kallt på riktigt. Någon läser tidning. Andra gäspar högt. Det är faktiskt det enda som hörs bortsett från motorljudet och den monotona rösten som ropar ut hållplatserna.

Den där tystnaden är speciell. Skön, i alla fall för den som i likhet med så många andra gärna hade stannat kvar i sängen en stund till. Men arbetsdagen kräver sitt, inte bara närvaro i vaket tillstånd utan också att ett och annat blir uträttat, synligt, producerat, noterbart.

Alltså är gänget som tar bussen hem på sena eftermiddagen rimligen också en samling trötta människor. Det är bara det att det märks inte. Nu surrar det i luften av förväntan, nu är det ”after work” och fredagsmys och fest och kul och krogen och parmiddag och bio med popcorn och sen en öl. Folk skrattar, pratar med varandra, verkar använda mobilen mest att gestikulera med. Tidning läser ingen.

Samma buss, samma personer. Som från skilda världar. Kom sedan inte och påstå att ”Äntligen fredag!” är ett föråldrat utrop!

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker att surfa till - Bokbloggsjerka

Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om vad som helst, t ex böcker, prydnader, porslin etc?
Det är veckans fråga i Bokbloggsjerkan.

Faktum är att något riktigt bra svar på det har jag inte, i alla fall ingenting originellt. Det finns ju massor av bokbloggar, en del nischade (många om barnböcker!), andra bokintresserade i största allmänhet. Men nättidningen för 60+are Nyfiken Grå skriver en hel del om böcker, bl a en nyligen publicerad text av Stefan Einhorn som funderar kring sitt eget senast utkomna opus. Kanske har ni inte upptäckt den? Någon renodlad boksajt är det dock inte, man får surfa till böckerna. Kolla själv!

Sedan tycker jag det är bra att man kan se SVT:s Babel på nätet när helst det passar med lite bok-tv. Om någon av de medverkande författarna inte verkar så kul är det bara att snabbspola ...

Julklappsböckerna köper jag dock oftast på nätet. Fast inte alla. Det är så härligt att strosa runt i en riktig bokhandel!

Dessutom har jag lärt mig av den yngre generationen att man kan hitta originella presenter till överkomliga priser på Coolstuff. Kan bli aktuellt till jul, det också! Är ändå glad att jag inte fastnat i Tradera-träsket, uppenbarligen lika vanebildande som Hemnet.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 30, 2014

Fådda blommor - av mig själv ...

Visst är man väl värd en blomma ibland, utan särskild anledning? Fådda blommor (tack Kurt Olsson!) är underbart, men alla kan ju köpa ...
Se denna ljuvliga bukett som jag gav mig själv härom dagen.

Det gick till så här: på väg hem från jobbet med en kollega ville hon kika in i en blomsterbutik som hon gärna gynnar.
Jag skulle ingenting ha, men hade inget emot en liten omväg. För tittar på växter av alla de slag, det gör jag gärna nästan när som helst.

Och medan väninnan köade med en kvast rosor ser jag hur floristen binder en originell bukett till kunden som står i kassan med kreditkortet i högsta hugg.
En ovanlig kombination är det: två stora kryss, en fantastisk jätteros och tio blekrosa rosor, allt omringat av "greenbells", en ny bekant för mig åtminstone vad namnet beträffar.

Bastsnöret slås i flera varv runt skaften, kunden nickar belåtet, får med snittblomsgödning, allt i stort paket och kasse. Bara betalningen återstår. Jag håller andan: milde himmel vilken tjusig kreation, den kommer att kosta HUR mycket som helst ... hinner jag tänka innan kassaapparaten visar 169 kronor.
Va?! Vilket kap!

Jag rättar in mig i kön och när det blir min tur viftar jag med tummen åt det håll buketten nyss burits iväg.
-En likadan! säger jag.
Det får jag.

Det var en vecka sedan. Blommorna är fortfarande lika fina, bara lite mer utslagna.
Fådda blommor kan man helt enkelt få av sig själv. "Because you´re worth it", typ.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Har försökt ta bort mitt spam block men det lyckas inte. Det var ju så enkelt att lägga dit det. Borde vara lika lätt att ta bort, tycker jag. Någon som har ett tips?