fredag, april 24, 2015

En fräsch 100-åring

Fredag och dags för en Bokbloggsjerka:
Jag tycker ibland att bokbloggosfären fokuserar onödigt mycket på det som är nytt och spännande. Jag skulle vilja komma med en utmaning: blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal, men fortfarande läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera! 

För 15 år sedan jobbade jag med en gratistidning som hette Stockholm News. Den blev synnerligen kortlivad, kom bara ut i några månader (minns du den?), men i tidningen startade jag ett initiativ i precis den andan.

Spalten hette BokOmbudsmannen och förkortades BokO, och där handlade det uteslutande om de där böckerna som kom ut för (olika) länge sedan men som åtminstone jag ansåg förtjänade att dammas av.


Läsarna ombads komma in med egna tips och det kom faktiskt en hel del mail med förslag.
Nu har jag sedan länge förberett för en blogg som heter BokO men som jag inte haft tid att ägna mig åt. Tanken är i alla fall att komma loss igen, med samma sorts innehåll.
Kanske blir det inte så många 100-åringar på listan, men ändå är det gott om gamla godingar!

Om jag rannsakar mitt eget minne efter något med riktigt många år på nacken kommer jag att tänka på en bok som just fyllt 100: Edgar Rice Burroghs ”Tarzan of the Apes”. Och när jag läste ursprungs-Tarzan var det faktiskt jättekul! Den fick inte mindre än 25 uppföljare i bokform, plus film- och tv-varianter och tecknade serier. En tvättäkta succé med andra ord.

Bland svenska författare hamnar Selma Lagerlöf väldigt högt. Alldeles för få har läst hennes memoarer. Finns i pocket, i tre delar (Mårbacka, Ett barns memoarer, Dagbok). Rekommenderas! "Kejsarn av Portugallien" har ni förstås redan läst. Den gavs ut 1914 precis som Tarzan. Memoarerna kom dock senare, men jag tar med dem ändå!

Copyright Klimakteriehäxan 

torsdag, april 16, 2015

När säkerheten tas för given

Förlåt en liten indiskret fråga ... men när bytte du lösenord sist, till dina olika konton på nätet? Vi talar om mail, om blogg, om inloggning på banken eller intranätet på jobbet och så vidare och så vidare.

Om du är typisk (som jag) är det sanna svaret att du aldrig bytt. Det visar sig nämligen att nästan hälften av alla nätaktiva svenskar eller 46 procent struntar i att byta lösenord, trots expertisens envisa påpekanden. (I arbetssammanhang kan det dock hända att systemet kräver det.)

Inte nog med att vi låter bli att byta, vi använder också ett och samma lösenord till olika användningsområden. Ja men självklart! SÅ mycket enklare att komma ihåg, eller hur? 27 procent resonerar exakt så. Vi tar liksom säkerheten för given, för vem där ute skulle egentligen bry sig? Fel tänkt, jag vet, suck!
Av de där på den duktigare halvan har ändå bara varannan bytt lösen senaste halvåret.

Vi gör inte heller backup-versioner av det vi har på nätet som vi trots allt betraktar som lite värdefullt. I mitt fall bevisas det av att jag har TVÅ externa hårddiskar. Båda tomma. Mina bilder, som naturligtvis inte utgör fotografisk historia, men som ändå har ett visst värde åtminstone för mig,  ligger i datorn och bara där. Samma sak alltså med mina dokument, som innehåller tankar och idéer som kanske skulle kunna komma att omsättas i verkligheten. Om de finns kvar, alltså ...

Lite glädjande är det väl ändå att var femte svensk oroar sig för hur privat information som pytsas ut på nätet kan hamna på avvägar. Fast tittar man på Facebook exempelvis verkar det inte avhålla folk från att publicera både text och bild om tämligen privata händelser. 

I sammanhanget bör väl också nämnas, att Sverige är det land i Europa där aktiviteten på det digitala nätet är relativt sett allra störst. Bara i de allra högsta åldrarna är det fortfarande glest mellan laptoppar och läsplattor, medan tillgången till mobiler etc bara kryper längre ner i åldrarna.

Men särskilt bra på att hantera säkerhetsaspekterna är vi alltså inte.
Tänk om man skulle göra slag i saken? Kopiera saker till en av de där hårddiskarna och rent av fundera ut något litet nytt och trevligt lösenord?
Lovar att tänka på saken, åtminstone.

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: Siffrorna, som är statistiskt säkerställda, kommer från en enkät med 1000 personer gjord i mars i år av undersökningsföretaget Norstat på uppdrag av det nordiska it-företaget EVRY.

söndag, april 12, 2015

Femtio år senare ...

-Nu blir ni nog miljonärer, utbrast grannen när skogsavverkningens resultat lagts på hög.
Och nog är det en rejäl bunt timmer, alltid. Hur stor den är ser man med hjälp av människan i förgrunden. Ja, titta noga, hon ser liten ut men är ungefär 175 cm lång!

Fast det blir inte mycket pengar när allt jobbet är betalt. Faktum är att jag ängsligt frågade mannen som höll i det hela om det var alldeles säkert att vi inte skulle bli skyldiga några tusen på kuppen. Det blir vi inte, tack och lov, men en sorts ny rikedom har vi fått: ljus och rymd!

Ängsmark som när jag var barn här i Barndomslandet var kornas bete och utgjorde ett öppet landskap blev så småningom en mörk och tät granvägg, nästan lite hotfull eftersom den hela tiden kröp närmare och närmare fönstren, dolde himlen och ofta inte ville släppa fram solstrålarna alls.

Förvandligen har skett på ungefär femtio år. Dottern kollräknade årsringarna på några av de kraftigaste stockarna ...
Nu har vi tagit kommandot över landskapet igen. Och kommer älg, rådjur, björn eller varg har vi chans att se dem, redan på håll! För att inte tala om solen!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, april 11, 2015

Vårbruket är i gång!

Balkongrosen verkar ha överlevt ännu en vinter!

Färdiga penséplantor brukar bli fina efter någon vecka.

Det är fult att lipa - men när en amaryllislök lipar är det bara trevligt...

Till och med lavendeln tycks ha överlevt - för att jag glömde slänga den innan den frusit fast.

Och så hann balkongbonden med en sväng till Kungsan också!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, april 10, 2015

Varför skriver inte killar om böcker?

En man är den som är upphovet till veckans fråga i Bokbloggsjerkan:
Varför är det nästan bara kvinnor som bokbloggar?

Det snabba och enkla svaret måste vara att det är mest kvinnor som köper, lånar och läser böcker. Då blir det rätt självklart att det är tjejerna som dominerar även det som skrivs om böcker på nätet.
Men sedan finns ju också frågan varför män inte är lika lässugna. Hur gick det till?

Vi minns den lille pojken som med stora ögon och öppen mun lyssnade till Alfons äventyr och för sin inre syn såg Pomperipossas näsa växa medan mamma eller pappa läste högt. Varför slutar han läsa när han sedan kan alldeles själv?

Att ge icke-lässugna gossar "Ondskan" av Jan Guillou brukar få de där unga männen att läsa åtminstone den boken, det brukar lärare vittna om. Men synd är det att grabbarna missar allt det härliga, spännande, underbara som finns i böckernas värld.

En anledning till kan jag se att det är kvinnodominans i bokbloggarleden: det förefaller också som det blir allt fler kvinnliga författare i utgivningen. Och ibland kanske vi tror att en "syster" ger oss en sannare, intensivare och roligare läsupplevelse än en aldrig så väletablerad manlig skribent ...

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, april 09, 2015

Kottlikt

Innan lövträden grönskar får man nöja sig med de evigt gröna arterna: gran och tall i våra trakter. Sjön som än så länge är för kall att ta en simtur i kan ändå se rätt frestande ut när man betraktar den genom grenverket där mogna kottar öppnat sig. Kottarna står för nya generationer, deras frön nöjer sig med mager jordmån.

Kottar kallar man ibland också små människobarn. Sant är att de också bär på frön till nästa generation. Mindre sant är att de frodas under näringsfattig uppväxt. Busfrön finns det absolut bland oss på två ben. Men bland tallens avkomma? Nä, knappast!
Det finns kottar. Och så finns det Kottar.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 08, 2015

Naturligt

Ibland gör man fynd i den så kallade naturen.
Om naturen är belägen långt bort från ära och redlighet kan man kanske vänta sig lite bevis för att viltlivet är kraftfullt.
Men det här fyndet låg på gräset i vår trädgård.

Ett rådjur har fått sätta livet till. Det enda beviset för den dödliga attacken är ett avgnagt ben. Inte har det legat särskilt länge heller, pälsen ser intakt ut och det verkar vara blodspår på en del.
Det är svårt att inte spekulera i vem den skyldige är. Grannarna, som vet mer om vilda djur än jag, tror på varg. Eller möjligen lodjur.

Mördaren blir aldrig gripen. Det är bara att acceptera "djungelns lag". Vilda djur dödar  och dödas. Fast jag skulle föredra om dödandet skedde utanför vår tomt. Utan "kvarglömda" likdelar.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, april 07, 2015

Tisdagstema ÄGG

Just när stora äggätarhelgen är överstökad är tisdagstemat för veckan ÄGG, varken mer eller mindre. Men visst är det gott och visst äter vi ägg året om, i olika former.

Ägg är ett av de livsmedel jag alltid måste ha hemma!
Det kan exempelvis tillagas i mikrougn. Fast inte hur som helst, om man är lite rädd för explosioner ... 
Därför har någon fiffig människa uppfunnit den särskilda äggkokaren anpassad för mikro-bruk.

Eftersom du ställer in på önskad tid riskerar du inte heller att få ägget "felkokt". Att den inte bara fungerar utan dessutom ser lite rolig ut där den står på sina gula fötter är en bonus!
Andra äggvarianter hittar du till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, april 06, 2015

Färdigfirat

Påsken är över, firad och klar.
Hoppas ni haft en njutbar helg. Jag har varit i Värmland och hade vädret på min sida! Dessutom blev det en liten vårbukett som jag tycker att fler ska få njuta av.  Blåsipporna var det full fart på, tussilagon är lite mer sällsynt än så länge och vitsipporna ligger precis i startblocken.
Håll till godo!


Vår påskresa avlöpte väl. Alla har inte samma tur ...
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, april 03, 2015

Var så god: gratis påskbuffé!

Påsken är också en mathelg. Och då tänker jag inte bara på godis, utan även på allt annat tänkbart i matväg, dessutom betydligt nyttigare: grönt, fisk, skaldjur, rostbiff, skinka, ostar och förstås ägg i alla dess former. Gärna lite köttbullar och prinskorv också, och varför inte en Janssons frestelse? Orkar vi tårta ovanpå alltihop? Tja, lite får vi väl anstränga oss!

Det Stora Varuhuset i Stockholm skyltar med mattema just nu. Det handlar om en satsning på nya restauranger innanför NK:s väggar, i kombination med delar av vårens modeutbud. Och jag gör som jag brukar: njuter (utan att gå in) av deras påhittiga fönster, som en riktig konstutställning.

Sedan är det förstås lite av en konflikt när man står inför kombinationen av rikligt med föda och kläder för de smärta, men somliga modeller finns väl även i större storlekar ... eller så går det bra med det där som redan finns på galgarna i garderoben!

Så här får du hänga med på en liten påskbuffé, uppdukad längs Hamngatan mitt i huvudstaden. Må det smaka! Allt kalorifritt! Kan avnjutas hela helgen!

Först tar vi av salladen: ruccola med svamp, lite ost och en god dressing.
Till förrätt: hummer.
Fisksoppan serveras i rejäl tallrik ...
... med huvudingredienserna väl synliga!
Barnen får hamburgare (fast de borde verkligen få smaka åtminstone på hummern!)
Till kaffet: söta macarons, en modern import från Frankrike - vackrare att se på än de är goda att äta, men ändå ...
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, april 01, 2015

Glad påsk!

Vår eller ej: påsk blir det hur som helst.
Och helgkänslan, den där som doftar ägg och sill och lax, den kan bättras på med en härlig blombukett. Tulpan och ranunkel i klädsam förening blev det på mitt soffbord! Därute väntar snödropparna och koltrasten är definitivt i farten.
Då så.

Glad påsk allihop!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, mars 31, 2015

Huka er, nu kommer dom! och TISDAGSTEMA

Nu börjar det bli dags! För nu blir det dramatiskt! Putsa kvasten, ladda kaffekannan, fyll korgen, knyt sjaletten under hakan och ta fart!
Jo, nog är det väl så en påskkärring börjar sin resa?

Påskkärringen är inte så vanlig nu för tiden, tycks det. Åtminstone inte i storstäderna. Minns hur 7-åriga Dottern, enligt värmländsk tradition bemålad och utklädd, gick fram till en liten klasskompis för att ge henne ett av de där "påskbreven" med godis i  en helt okänd företeelse på Södermalm, men noggrant importerad från Barndomslandet av mig som mindes hur kul jag själv haft det som barn, i denna den enklaste av alla dramatiska former: lek, med maskeradanknytning och på låtsas.

Det var bara det att den lilla lekkamraten inte ens kände igen sin kompis. Hon blev i stället livrädd, klamrade sig fast vid sin pappas knän och gallskrek. Antar att han tog emot godiset i barnets ställe, men minns mest hur vi upplevde ett totalt misslyckande med vårt initiativ, som hade den bästa av avsikter.

Fast barn brukar ju ändå gilla att spöka ut sig, även om det nu mer tycks gälla Halloween än påsk. Så varför inte ta fram lite knallrött läppstift till häxans kinder, en brun penna att göra fräknar, mustasch och djärva ögonbryn med och sedan en djupdykning i sjalförrådet. Ett förkläde fullbordar stassen och nog står det väl ändå en liten sopkvast där hemma?

Sedan finns det en helt annan konflikt inbyggd. Den gäller tidpunkten. Ska påskkärringen flyga till Häcklefjäll redan på skärtorsdagen? Eller är det påskafton som är den "korrekta" resdagen? På den frågan har jag inget svar. Men är man barn (både pojkar och flickor får vara med!)  som tycker det är kul att klä ut sig spelar det faktiskt ingen roll vilken dag man väljer!

Huka er, allihop, för nu kommer dom!


DRAMATISK är veckans ord i tisdagstemat. Kolla in andra former av dramatik här!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, mars 30, 2015

Mormors påskliljor


Det är en särskild lycka som förunnas de ungar som får ha kvar sina mor- och farföräldrar en bit in i livet. Under förutsättning, förstås, att den där äldre generationens representanter bryr sig  och tar sig tid att bry sig.

Farmor var den sista som försvann ur mitt liv. Då hade jag hunnit bli tonåring. Farfar, morfar och mormor dog innan jag fyllt tio. Jag minns dem förstås, men inte som några härliga lekkamrater eller puttriga idésprutor. Inte heller som roliga barnvakter eller någon man satt i knät på. De hade levt rätt hårda liv alla tre, min mormor hade fött åtminstone nio barn varav sju nådde vuxen ålder.

Hon hade inte så många lediga stunder, mormor Hilma. Men hon hade i alla fall en gitarr. En enda melodi minns jag att hon sjöng till eget ackompanjemang: "När månen vandrar på fästet blå / och tittar in genom rutan / Då tänker jag understundom så / dej vill jag inte va´ utan! / Du har det bra du, du måne klara / som högt där uppe din ban får fara / och blott se på  ja blott se på!"
Man ska väl inte tolka in för mycket i hennes val av visa, men det kan inte hjälpas: jag gör nog det ändå.

Så blev de gamla, om än inte jättegamla. Mormor avled först, morfar knappt ett år senare. Tror att han kände sig väldigt övergiven, trots alla barn och barnbarn. Det var ju ändå den lilla skinntorra Hilma med stram grå hårknut i nacken som varit viktigast, i hela hans vuxna liv.

Hur arvsskiftet gick till vet jag förstås inte. Små barn blandas rimligen inte in. Men en enda sak har jag efter mormor (och morfar, men jag tror inte han någonsin brydde sig): ljusstaksparet i keramik från Gabrielverken. De föreställer påskliljor och ska förses med julgransljus. Blommorna har gått sönder, tappat blad och ser rätt skamfilade ut trots lagningsförsöken, men till påsk kommer de ändå fram. Liksom minnet av mormor och morfar.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, mars 29, 2015

När påsken står för dörren

Hoppsan, vi är inne i påskveckan!
Jo, det kom lite plötsligt. När man varken är barn själv eller har egna ungar hemma kan sådant förträngas.

I min egen barndom rådde intensiv aktivitet tiden före påsk. Vi ritade och målade speciella påskbrev, som veks till en sorts kuvert. Kuverten lade vi sedan godis i, men först efter att brevet fått en alldeles egen, fantasifull adress: Till Stina, Kycklingvägen 23, Påskboda. Kunde också vara Kvastgatan eller Äggstigen i Hönshammar eller Häcklefjäll eller något i den stilen ...

På själva påskafton klädde vi ut oss och "gick påskkärring". Vilket betydde en för små ben oändligt lång promenad från grannhus till grannhus där breven skulle överlämnas och man i bästa fall bjöds på något gott, eller fick påskbrev tillbaka.

Påskens accessoarer var rätt många. Det skulle vara färgglada fjädrar i fastlagsriset, som kunde förädlas till påskris och då förses med fler prydnader: målade äggskal eller kycklingar av flirtkulor, exempelvis. Påskharar var ett modernt påfund som krävde extra förklaring, men de fanns också.

Dukar med kycklingmönster plockades fram, porslinsfigurer med påskanknytning likaså. Äggkopparna kom till användning. Krukväxterna på köksfönstrets hylla fick gärna ha gula blommor. Och så påskäggen, de olika stora, i papp, avsedda att förvara allt godis i. För godis, det har hört påsken till i alla tider! Ofta dessutom i sådan mängd att det behövdes fler än ett pappägg för att rymma alla sötsakerna.

För all del, godis blir det nu för tiden också, det är bara att erkänna. Och ett och annat hönsägg, även om vi inte längre ids måla skalen. Men de där fjädrarna att sätta i riset, de har inte kommit till användning sedan Sonen och Dottern slutade bry sig.

Förrän i år, alltså, när jag tyckte att de kunde få ta plats i en av de påskprydnader jag har, återanvänder och verkligen gillar: den svarta ståltrådshönan. Som kanske inte alls var tänkt som något att ta fram när påsken står för dörren, vad vet jag.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, mars 28, 2015

CITAT om livets andra halva

"I en tid då arbete för de flesta människor betydde kroppsarbete fanns ingen anledning att fundera på livets andra halva. Du fortsatte helt enkelt bara göra det du alltid gjort. Om du hade tur att överleva 40 års hårt arbete i kvarnen eller vid järnvägen, så hade du knappast något emot att spendera återstoden av ditt liv med att inte göra någonting alls. Idag är majoriteten av allt arbete istället kunskapsinriktat och kunskapsarbetare är inte 'färdiga' efter 40 års arbete, de är snarast uttråkade."

-Managementgurun Peter F. Drucker i sin klassiska ledarskapstext "Managing Oneself" för Harvard Business Review, om hur vi bör ta oss an den andra halvan av vårt arbetsliv (läs: när vi går i pension). Han slår också fast att det är högst rimligt att satsa på en ny yrkesbana senare i livet. Men då ska man börja "i det lilla" och börja i tid! Kan vara värt att läsa hela kanske!