fredag, december 04, 2020

I biofåtöljen

En sak jag verkligen saknar under pågående pandemi är att få gå på bio. Vill sjunka ner i en bekväm fåtölj i salongens förlåtande mörker och glida in i en historia, i ny miljö, kanske i en annan tid, men med härliga bilder och en spännande dialog. 

Faktum är att jag inte har varit på bio sedan i mars, när jag flydde ett ösregn och såg den polska "Corpus Christi". Bra film, om än bitvis otäck. Fast jag höll mig torr. Och i salongen med åttio stolar var vi två (2) tanter ... för det här var när coronaviruset hade börjat sitt segertåg över världen.

Nu är det alltså "hemmabio", läs tv, som gäller. Vilken dag som helst ska jag se "Med livet framför sig" (The Life Ahead) som finns på Netflix. Det är Sophia Lorens återkomst efter ganska lång frånvaro. Hon har hunnit bli 86 men att döma av stillbilderna jag sett fortfarande en strålande skönhet. Och det är hennes son Eduardo Ponti som har regisserat!

Filmen bygger på boken "La vie devant soi" av Romain Gary, en bok som jag lustigt nog har oläst hemma i hyllan, på originalspråket franska! Inköpt i Paris, på rekommendation av en francofon kollega som påstod att mina språkkunskaper skulle räcka. Nu blir det nog filmen först i alla fall ...

Det är Elisa Matilda som satt mig på filmspåret, eftersom hennes fem fredagsfrågor handlar om upplevelser i den där biofåtöljen, vare sig den står hemma i vardagsrummet eller i en salong på stan.

  1. Vilken film sätter du på för att bli glad? "Pretty Woman". Jo, jag vet, hon är prostituerad. Men ... Alternativet är "Notting Hill".  Älskar Julia Roberts.
  2. Vilken film skulle du kunna tänka dig att leva i? "Stekta gröna tomater" (Fried Green Tomatoes) eller "9 till 5" kanske ... Två rullar med damer med klös!!! Men jag skulle inte vilja leva där för evigt, förstås.
  3. Vilken film är minst som ditt liv? Sydkoreanska "Parasit" från 2019 har jag svårt att känna igen mig i, och tur är väl det. Väldigt bra film.
  4. Vilken genre stänger du av på en gång? Tydlig science fiction och/eller värsta våldet/skräcken.
  5. Vilken är en populär film du aldrig har sett? "Frost", som väl är Disneys senaste superhit. Alla barn har sett den, refererar till den, kan låtarna. Det kan deras mammor och pappor, far- och morföräldrar också. Men jag har noll koll!
Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om ett parti i utförsbacke

"Tar en Bia Hoi på söndagskvällen. Enormt populär vietnamesisk färsköl på fat á tre-fyra kronor glaset. Inte särskilt stark, bara någon procent mer än liberalerna."

-Nyss avgångne ledaren för vänsterpartiet Jonas Sjöstedt har inlett sitt nya liv i Vietnam där hans fru arbetar. Men han håller naturligtvis ett öga på den svenska politiken också i sitt nya liv ... därav denna tweet, som fick mig att le (även om Nyamko Sabuni förmodligen kan hålla sig för skratt). Liberalerna fick i den senaste väljarundersökningen från Sifo sitt sämsta resultat sedan mätningarna började och ligger stadigt under 4%-gränsen som krävs för att ta plats i riksdagen.

Förlåt mig!

 
Jag känner att jag måste be om ursäkt.
Som jag har gnällt och skällt! Hotat med sopnedkastet, bland annat. Om du inte skärper dig så ...!
Men nu skäms jag, i alla fall lite.
Visserligen har vi hunnit in i månaden december, så helt hundraprocentigt är det inte, men NU blommar i alla fall min novemberkaktus.
Förlåt för att jag bråkat. Det är ju lätt att hamna i otakt med almanackan, det vet vi alla. Och eftersom jag förlåter dig kan väl du förlåta mig?

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, december 03, 2020

Julstämning i Helgfrågan

Årets julhelg är hyfsad, om man tittar på hur dagarna infaller. Julafton på en torsdag betyder att den som vill vara långledig inte behöver ta jättemånga semesterdagar. Och visst är det väl lockande med lugna dagar! Mia i bokhörnan funderar i de här banorna när hon ger oss vår sedvanliga torsdagssyselsättning med sin helgfråga:

Är det något du längtar efter att göra när det blir extra ledigt vid jul? Eftersom jag numera är ledig oavbrutet, en jättelång hemester, betyder en lång helg inte särskilt stor skillnad. Hoppas i alla fall på att se lite mer av Sonen och hans lilla familj. Hoppas också på en del vintersol, det piggar alltid upp och gör den nyttiga promenaden mer lockande!

Bonusfråga: Brukar du göra julgodis? Har gjort. Mitt müsligodis är försvinnande gott. Knäck älskar jag också. Problemet är att om jag rör ihop något i den här vägen äter jag också upp det, i raketfart. Vilket inte är riktigt bra ...

Jag fortsätter i alla fall med en annan sorts julgodis, nämligen min tyrolersallad. Oslagbart god till både skinka, korv, sylta och köttbullar. Går också att smacka i sig alldeles för sig själv!

Copyright Klimakteriehäxan

Bra fråga i olika upplagor

Varför ska man vara inne om allt hopp är ute?
Om allt hopp är ute ska man väl inte vara inne?
Eller hur är det nu, egentligen?
Huvudsaken är väl att hoppet finns kvar, även om det är ute?

Copyright Klimakteriehäxan


onsdag, december 02, 2020

Domherren är en julfavorit

Visst är det domherretid nu? Jag har frukostkopp med domherrar och en soffkudde med domherrar. Domherrar till granen. Och minsann finns det en fin rödmagad pippi i NK:s julskyltning också, se bilden! Veckans kulturfråga har absolut ingenting med domherrar att göra, jag känner inte till en enda bok om den fågeln. Vem skriver den? 
Men kulturfrågan kommer från Enligt O som vanligt och är denna gång inte en utan två.

För det första: Vilken är din favorit bland böcker som utspelar sig under jul? Har knappt någon, tror jag. Men när Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat" drömmer om den fina dockan som hon hoppas få i julklapp så förstår jag henne. Som tur är köper Mormor den åt henne och julen är räddad! Bra högläsning, jag lovar.

Och för det andra: Vilken julbok ser du mest fram emot att läsa i år?
Jag tror att det blir "Gileads döttrar" (The Testaments), Margaret Atwoods uppföljare till "Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale). Fast det är klart: nån "julbok" är det inte.


Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, december 01, 2020

Väderbeständigt

Väderfenomen i titeln ska det vara i böckerna som tar sig in i denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt. Bara att lyda!
 

"Stormen" (The Tempest) av William Shakespeare. På ett av mina första besök i New York (eller var det i London?) ramlade jag över Shakespeares samlade verk i en fet volym, den var nog nästan en decimeter tjock över ryggen, trots att texten var pytteliten. Tryckte ner tegelstenen i resväskan. Väl hemkommen bläddrade jag, fann att "Stormen" var den kortaste historien och läste den. Vad jag minns blev det inget mer läst ... och boken verkar inte finnas kvar i hyllan! 

"Snöstorm och mandeldoft" är en tidig Camilla Läckberg. Eftersom jag dömde ut henne för länge sedan har jag tänkt ge henne en ny chans. Det råkade bli den här, tyvärr. Kanske måste jag testa ytterligare en, hon har med säkerhet lärt sig mycket sedan den här kom till. Som hon säljer! Men titeln gör att hon kommer med i min trio, ta det för all del inte som en rekommendation!

"Hetta" av Jane Harper. Det riktigt ångar om sidorna i denna spännande roman som utspelar sig i Australien när vädret är snudd på omänskligt. Misstänker att den här titeln dyker upp hos fler triomakare.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, november 30, 2020

Mera krukdjur

Visst vet jag att tomtar börjat krypa upp ur vrårna i dessa dagar. Fast inte hos mig, de får vackert vänta ett tag. Jag fortsätter i stället glädjas åt ännu ett krukdjur. Ska det bli min nya vurm? Risken finns ...

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, november 29, 2020

Skyltsöndag i svart vecka

Vi är inne i slutet av årets "svarta vecka", fast det har inte med pandemin att göra, även om läget på den fronten är rätt dystert. Nej, detta är en vecka när alla butiker numera förväntas erbjuda extrapriser inför julen, locka kunder till inköp efter amerikansk modell (Thanksgiving handlar det om i USA förstås). I Sverige har Black Friday-idén fått fäste och det är gott om skyltar som ska fånga folks uppmärksamhet.

När man då stannar till utanför skyltfönstret hos modeikonen Filippa K måste man väl ändå få ställa frågan: hur tänkte vi här då? Noll procent? Låter inte som "an offer you cannot refuse", snarare låter det som inget erbjudande alls. 

Där ute faller den första snön. Vilket väl är i sin ordning, vi har ju kommit in i advent. Den här gången väntan på en jul som förmodligen inte blir lik någon av de vi tidigare firat. 

Fler skyltar som vanligt via BP, Skyltsöndagens beskyddare framför andra.

Det här verkar vara en skylt endast för de invigda. När jag googlar tyder det mesta på
att (det för mig dolda) budskapet kommer från en grupp som ägnat sig åt graffiti
genom åren, sedan lagt ner verksamheten – för att nu ha återuppstått. Eller?

Ovanligaste varningsskylten någonsin? Om du inte svänger krockar du med ett
utskjutande hustak ... Har snott bilden från nätet, medges. Vet dock inte var jag
 hittade den. Usch och förlåt!

 Copyright Klimakteriehäxan

lördag, november 28, 2020

Efterspelet efter Maradona

Få dödsfall har kommenterats flitigare, världen över. Men när Diego Armando Maradonas hjärta slutade slå började annat hända. Det är omöjligt att inte fascineras. Visste man det inte medan han levde, så står det helt klart nu: Maradona var störst! Och få människor hedras med tre dagars landssorg!

Hans livsbana saknar motstycke. Född i slummen i Buenos Aires utkant kom han som död att hamna på lit de parade i Argentinas presidentpalats Casa Rosada. Mängder av fans köade för att få ta ett sista farväl. Bråk uppstod i kön. Polis ingrep, några arresterades. Gummikulor avlossades. En tidning kallar det för kaos.

En som arbetade på den begravningsbyrå som anlitats passade på att ta en selfie tillsammans med det berömda liket. Det skulle han inte ha gjort. När nyheten om bilden spred sig blev han mordhotad, och han har bett om ursäkt. Möjligen slutar den historien där, men det är inte alldeles säkert  det handlar ju om ett nationalhelgon!

New York Post har gjort ännu fler fans superilskna, eftersom tidningen publicerade en bild på den döde i kistan. Ett par sjuksköterskor har intervjuats i argentinska medier, eftersom de kunnat berätta något om de sista stunderna i Maradonas liv. Ingen detalj är för liten för att rapporteras!

Det var också betecknande hur nyheten togs emot i en sändning i en stor sportkanal. Programledaren hör, mitt i de förberedda nyheterna, liksom tv-publiken en röst som i korthet säger: Diego orkade inte. (Diego no resistio.) Tv-studion blir helt tyst. "Spökrösten" (en inringande reporter) upprepar samma budskap. Kamerorna visar tydligt hur sorgen slår till, som en blixt. Jag har inte lyckats se hur de fortsatte sin direktsändning ...

Själva begravningen ägde rum snabbt och i kretsen av de närmaste. Men i England kräver nu en person att graven öppnas för att Maradonas DNA ska säkerställas. Det handlar om en ung man som hävdar att fotbollshjälten är hans pappa. Fler sådana krav kan tänkas dyka upp, Diego tyckte om kvinnor och de gillade honom.

Diegos italienska klubb Napoli höll en tyst minut på planen före match. Samtliga spelare hade den ljusblåa tröjan med nummer 10 och MARADONA på ryggen. "El Diez"  Tian  var ett av publikens smeknamn på stjärnan. Nu har man också beslutat att döpa om sin hemmaarena, från Sao Paolo- till Maradonastadion.

Därmed borde sagan om Diego Maradona vara slut. Men vi kan nog räkna med att fler kapitel dyker upp. Det är mer tveksamt om "det gröna fältets schack" någonsin kommer att se en spelare med samma lyskraft.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om pengar och puts

På lördagar är det dags att utse Veckans mening, på initiativ av Skriv-Robert. Det ska vara en mening som är värd att stanna till inför, något som får en att skratta kanske, eller förfäras, eller bara känna hur en talgdank går upp. Oftast hämtas den där meningen ur den bok man just läser, men i dag hamnar jag i en intervju med Leif GW Persson, publicerad i Expressen för flera dagar sedan, fast jag upptäckte den nyss. Egentligen är det nog ett gammalt ordspråk han tar till när han kommenterar att han numera tämligen frikostigt skänker pengar till välgörande ändamål, men jag tycker det är fyra tänkvärda ord:

Svepningen har inga fickor.

Sedan bar det sig inte bättre än att jag ramlade över en mening till, en med hög igenkänningsfaktor. Den dök upp i ett kåseri i Dagens Nyheter av Lotta Olsson, som novembervädret till trots gett sig på att putsa fönster, vilket jag också funderar på att göra i dag:

Varje gång tror jag att resultatet ska bli perfekt, och sen blir jag bitter och förgrämd dagen efter när jag ser alla fläckar.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, november 27, 2020

Hemma hos oss

Fredag förmiddag betyder fem frågor från Elisa Matilda, som denna gång vill utforska hur vi har det i vår absoluta näromgivning, det vill säga hemma.

  1. Vad är nytt i ditt hem? Jag tenderar att dra hem lite av varje, men mest små prylar nu för tiden. Ny soffkudde blev det senast, en investering på en dryg hundralapp ...
  2. Vad är äldst i ditt hem? Min man. Men kanske något arvegods också? Kommer dock inte på vad.
  3. Vad skulle behöva bytas ut? Badrumsinredningen. Men det blir stambyte nästa år, och därmed nya badrum!
  4. Vad fattas som egentligen ”ska” finnas i ett hem? Tycker att jag har det som behövs, bitvis med råge.
  5. Vad önskar du fanns i ditt hem? En öppen spis (otänkbar i en lägenhet som vår) skulle vara fint så här års. Som man kunde mysa framför och sedan steka äpplen på glöden, som jag gjorde hos farmor när jag var liten. Så gott!
Nytillkommen kudde i soffhörnet. För oss som har pippi på fåglar ...
Den här får nummer 88 i min samling.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, november 26, 2020

För hundrade gången

För fem år sedan startade News 55, en ny sajt som ville ha plats i mediebruset.  En av grundarna, Fredrik Lundberg, förklarar varför: "Vår tanke var att skapa ett nyhetsmedium helt och hållet dedikerat till den del av befolkningen som vi upplevde var både förbisedda och en outnyttjad resurs, nämligen 55-plussarna."

Olyckskorparna kraxade. Inte kunde väl det där gå bra? Tja, fem år är ändå en ganska lång tid. Och News 55 lever, i högsta grad. Sajten har gjort plats för nyheter av vitt skilda slag, här finns de stora och viktiga händelserna inom såväl politiken som sporten, trenderna, hälsonyheterna och coronadramatiken. Bland annat. Dessutom finns, under (den i mitt tycke något pompösa) vinjetten "Erfarna tankar" en stor skara krönikörer som skriver om stort och smått, högt och lågt.

Jag är en av dem. Min första krönika publicerades på News 55 i september 2015, och sedan har det rullat på. Allra senast var det mina reflektioner kring Argentinas just avlidne nationalhjälte Diego Maradona som bereddes plats. Vilket också blev min etthundrade krönika på sajten!

Nu har dock en sak hänt. News 55 har börjat ta betalt av sina läsare för det man kallar News 55 Premium. En del material är fortfarande gratis att ta del av, men artiklar som markeras med ett nyckelhål kräver prenumeration. De "erfarna tankarna" gör det. Tänkte att jag borde berätta det, eftersom jag brukar "puffa" för mina krönikor här på bloggen. Här är länken för dig som vill kunna läsa allt på News 55  utan annonser!

Copyright Klimakteriehäxan

Pyntat eller inte?

Mia i bokhörnan har insett att det är mindre än en månad kvar till julafton. Därav denna veckas helgfråga
Har du pyntat klart?

Klart? Den 26 november?!? Nej verkligen inte! Ska se till att få upp adventsstjärnor på lördag eftersom det är första advent på söndag. Elljusstakarna brukar jag ta fram till Lucia. Men granen kommer in den 23 december och då i sällskap med lite tomtar och sånt. Jag skulle hinna tröttna annars, tappa julkänslan som jag gärna vill ha.

Annat är det ute på stan, där girlander och lampor i mängd är på plats sedan en tid, precis som att julmusten och lussekatterna säljs i matbutiken, där man också i veckor kunnat spana in såväl lutfisk som julskinka.

Det där med julprydnader är ett intressant kapitel. Har hört att en av mina bekanta är riktig julfanatiker, vilket jag inte hade en aning om. I den familjen har man oftast SEX julgranar! Vilket jobb, tänker jag, och vilka mängder med julprylar ... och hu för alla barren ... 

Mias bonusfråga gäller också graden av pyntning: Är det extra pyntat i bokhörnan? Nej. Julprylarna hamnar i köket och i vardagsrummet, läser gör jag ju lite var som helst.

Lysande renar på språng i Kungsträdgården.
Copyright Klimakteriehäxan

Krukkatt

Jag har ingen katt. Ingen riktig, alltså, inget mjukt och spinnande gosedjur som sprider trivsel omkring sig genom att bara vara. Ja, ni vet ju vad Ernst (Kirchsteiger, behöver jag lägga till det?) slagit fast: "När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte så mycket mer för en inredare att göra där."

Men nu har jag i alla fall skaffat katt. Han såg hemlös ut där han stod, ensam kisse på en hylla bland vad som föreföll vara överblivna saker i en heminredningsaffär av pop-up-typ. Och för säkerhets skull stod han på barnhyllan. Åldersgränser ska bara respekteras lite lagom, anser jag, och alltså blev krukkatten min på direkten. Tror att han trivs här bredvid min laptop, även om han vägrar spinna.

Visst blev det ett roligt ord förresten: krukkatt? Slår vad om att åtminstone någon hajade till inför rubriken, som är kort och koncis men ändå på pricken  eller hur? Mjau!

Min katt vänder aldrig ryggen till ... fast det vet man ju: katter har i allmänhet sin egen
starka vilja. Här min väninnas fyrbenta och fina sambo Sigrid.
Copyright Klimakteriehäxan