söndag, maj 31, 2020

Den har jag letat efter!

Tydligt skyltat är det till denna fantastiska serviceinrättning. Som jag har letat! För varje vår när man dristar sig till att ta fram cykeln är ju hjulen platta. Då gäller det att hitta en pump med lite sommarluft i ...

De finns, de där pumparna som är gratis att nyttja. Men de är oftast inte användbara. Där står man och gnider sina geniknölar tills de i princip är utplånade, fast inte hjälper det. Däcken är fortsatt platta. Tänk om jag hade sprungit på den här saken!

Kolla bara: här får du hjälp med både barnvagn, rullstol och cykel. Och inte alls bara med lite luft, här finns verktyg också, för den händige. Det står "självservice" utanpå, men jag tycker det ska kallas Service. Med stort S. Afa fastigheter ska ha stort tack. Kan denna förnämliga företeelse möjligen yngla av sig? Som en liten present på Mors dag, till exempel? Skulle garanterat bli uppskattat av fler än mig. Fler skyltar:

Bild på fasadskylt från Times Square i New York, tagen härom dagen av min väninna som
bor på Manhattan, mitt i centrum för corona-pandemin. "Ett folktomt Times Square är
som kaffe utan kaffein - inte som vi vill ha det, men det får gå".

Någon har krånglat sig ut på stammen som hänger över Årstavikens vatten och lyckats
sätta dit en skylt, eller är det en tavla? Texten är svår att tyda men jag tror att det står
"Oh Hold Hold On". Allmän uppmuntran eller vad?
Den här hälsningen plåtade jag i påskas. Vem som står bakom graffitimålningen på klotterplanket vid Hornstullvet jag förstås inte. Och nu är det länge sedan det målats
över med andra budskap, men det fick bli en liten skyltrepris ändå.

Här är väl kommentar numera överflödig?
Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om optimister

"Alla som är pessimister brukar vara förlorare. Optimister har inte bara roligare, de har dessutom oftare rätt."

-Finansmannen Mats Qviberg intervjuad i Dagens Nyheter. Just nu är han aktuell för att han köpte klädkedjan MQ när den precis skulle slå igen på grund av konkurs. Han köpte den på en fredag, butikerna öppnade på måndagen därpå! Antagligen är det så en optimist agerar.

lördag, maj 30, 2020

Grattis på Mors Dag!

I morgon händer det: Mors dag.
En dag för uppvaktning, paket, tårta, blommor, fin middag, champagne?
Kanske. Eller kanske inte.

Men för elva år sedan berättade jag här på bloggen om min allra första morsdagspresent. Jag köpte den till mig själv på tidigt 80-tal. Och jag hade inte ett endaste litet barn att ta skydd bakom ... för mamma blev jag först flera år senare!

Blev du lite nyfiken och undrar vad jag fick av mig? Bara klicka här så får du svaret.

Copyright Klimakteriehäxan

Smultronstället, en dag efteråt

Jag tror mig aldrig tidigare ha citerat William Shakespeare här på bloggen, men nu har det blivit dags. En klassisk replik ur "Hamlet": "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över." 
I går var det ju som bekant fredag och fredagsfrågor hos Elisa Matilde, frågor som jag och många med mig besvarade.

En av dessa flitiga bloggare var som så ofta BP. Men hon hade också en synpunkt som dök upp i mitt kommentarsfält: Varför la jag inte ut bilder? När jag nu pekade ut balkongen som mitt smultronställe? Och påstod att jag har lite tavlor i hisshallen?

Tja, varför? Får väl svara som Uppfinnaren i Lorry, han som alltid säger "tänkte inte på det". Även om jag ju brukar tänka på bilder, eftersom jag tycker det är kul att fota.

Men nu befinner jag mig i stadiet "eftertankens kranka blekhet" och åtgärdar gårdagens miss, i hopp om att återfå "beslutsamhetens friska hy". Den är definitivt mer klädsam. Älskar blommorna på balkongen och byter ganska ofta ut bilderna på väggarna utanför vår dörr efter humör och årstid.

Trevlig lördag på er! Det är till och med pingstafton, vi är i hänryckningens tid. Även om jag inte tycker att det märks så där jättetydligt.


Smultronstället: balkongen. 
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 29, 2020

Fredagsdags med fem frågor

Denna fredag ska vi tänka som i det gamla tv-prorammet Jeopardy. Det är nämligen, för omväxlings skull, Elisa Matilda som ger de fem svaren och vi som hänger på ska formulera frågorna.
  1. Det är sommarens smultronställe. Vad är min balkong, mer så denna sommar än annars? Det blommar som bara den där ute!
  2. Två saker som alltid finns i kylskåpet. Vad är ägg och tomater?
  3. Det jag ser precis utanför dörren. Vad är hissdörrarna, och tavlorna jag satt upp för att pigga upp utrymmet lite?
  4. En fysisk aktivitet jag inte förstår mig på. Vad är friåkning på skidor (mer än fullständigt livsfarligt)?
  5. Något jag drömmer om just nu. Vad är en resa till ett inte alltför avlägset eller alltför exotiskt mål där man kan få lite av det mesta, mat och kultur och nya tankar?
Denna fredags blomma är kastanjens.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, maj 28, 2020

Bär och blind kärlek

Det är antagligen helt förkastligt. Och ändå gör jag det, gång på gång.
Jag köper de där stora importerade blåbären. Älskar dem!

Tittar ibland på etiketten och ser att de varit ute på resa. Någon gång ända från Peru, oftare från Spanien. De jag har just nu härstammar från Portugal. Men är packade i Holland innan de landade hos Ica. Oavsett vilket är det naturligtvis inte bra att välja matvaror som transporterats runt på klotet utan några som helst hämningar eller tankar på miljön.

Dyra är de också, vilket måste anses som ytterst rimligt, med tanke på alla resor. Dock förekommer de hyfsat ofta till extrapris, och väljer man dem djupfrysta blir det lite billigare. Samvetet får helt enkelt blunda.

Jag äter dem till mina (lika älskade) bananpannkakor, till yoghurt, till glass, i fruktsallad eller bara rakt av som bästa sortens lösgodis. Njuter när de krossas mot gommen, när det vita fruktköttet slinker ner, tänker på vitaminerna som hänger med. Ja, ska inte blåbär vara bra för ögonen också? Oavsett nyttigheterna är det smaklökarna som avgör. Fast visst bevisar mitt agerande än en gång att kärleken ofta är blind ...

Denna kärleksförklaring till de hälsosamma och supergoda bären föranleds av Gems Weekly Photo Challenge som denna vecka har BÄR som temaord. Det skulle också kunna tolkas som en form av verbet bära eftersom Sanna valt att satsa på hononymer. Men nu blev det godsaker i stället.

PS Apropå bär(ande)  du har väl kollat in Kasskampen? Vi som ställer upp i den, vi bär i samma påsar igen och igen.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, maj 27, 2020

Liten fråga till blogspot-bloggare

Det dök upp ett meddelande på skärmen att Blogspot ska ha en ny version från nästa månadsskifte. Man kunde klicka på en "knapp" för att prova hur det skulle te sig. Jag gjorde det. Men verkar det nya bättre?
OK man vänjer sig säkert men en sak har jag lagt märke till: man verkar inte kunna förprogrammera publicering? Och en post jag la ut på onsdagen datumstämplas på tisdagen, då jag förvisso skrev den, men ändå?!? (Lyckades ändra sen.)
Vad säger ni andra? Är det en förbättring, fattar man det så småningom eller?

M v h Klimakteriehäxan

CITAT om svårtolkad statistik

"Siffror luras. Statistik är inte alls så tydlig som den kan verka, och själv har jag inte kunskap nog att se vad som är tillförlitligt. Ofta är det mest en fråga om hur trovärdiga folk kan låta. Det har jag lärt mig av telefonförsäljarna, där min privata statistik konstaterar att trettiosju procent av försäljarna är rena bondfångare, åttiotre procent av dem är under tjugo år med begränsat ordförråd och hundra procent av samtalen leder till stor frustration från antingen dem (när jag lägger på direkt) eller mig (när jag inte lägger på direkt). Jag vill inte påstå att dagens rapporter om pandemin närmar sig telefonförsäljarnivå. Bara att det är lite svårt att värdera alla som säger emot varandra."

-Lotta Olsson, Dagens Nyheters expert på både deckare och barnböcker, skriver också kåserier på tidningens Namn & Nytt-sida. Denna gång beskriver hon en situation som jag och säkert många med mig känner igen sig i: förvirring i mötet med den statistiska sifferfloden, även kallad infodemi.

En delseger i Kasskampen!

Minns du Kasskampen, en liten miljövänlig drive som jag ägnat mig åt här på bloggen? I mer än tjugo inlägg har jag propagerat för den långlivade kassen, att ständigt ha beredd i väska eller ficka eller bil när det är dags att handla. Allt för en bättre framtid.

Bland mina exempel på de där påsarna lämpliga för återanvändning har ni sett åtskilliga gjorda i tyg, men också kassar i starkare plastsorter som håller i en halv evighet, speciellt som de försetts med rejäla handtag. Och ytterligare några varianter (klicka på etiketten "kasskampen" ser du dem alla!).

Nu har jag i alla fall fått rejäl draghjälp i fajten för den ständigt återbrukade påsen. Av självaste statsmakten. För i månadsskiftet april-maj trädde den i kraft, den nya plastpåseskatten. 6:50 kostar påsen idag, en höjning med mer än det dubbla pris butikerna tog tidigare. Jag hade inte tänkt på det förrän en kassör härom dagen påpekade prisökningen för kunden före mig i kön  ville han ändå ha en kasse? Jo, det ville han.

Men fler tackar nej. För det har haft effekt! En rejäl sänkning av försäljningen noteras av alla de stora matkedjorna. Folk verkar ha gått över till papper, som är billigare (dock inte heller kanonbra ur miljösynpunkt). Många har i alla fall med sig egen påse, eller en s k "dramaten".

Fast målet som EU har satt upp, max 40 plastkassar per person och år till 2025, är det fortfarande långt till. Svensken använder fler än 100, ytterligare åtgärder lär behövas. Resultatet så här långt får betraktas som en delseger.

Ta detta som en uppmaning! Ställ upp i Kasskampen!
Visar gärna ett nytillskott i mitt förråd av påsar. Eftersom jag älskar tulpaner föll jag för den här, hopvikbar till mycket behändigt format. Tål tung last, den säljs av Akademibokhandeln som lovar att man kan ha den full av böcker!

Även om det verkar vara så gott som ogörligt att definitivt slå fast vilken typ av kasse som är miljövänligast finns en odiskutabel slutsats: för varje påse eller kasse gäller att ju fler gånger den tas i bruk, desto mindre skadlig för miljön blir den, oavsett material.
Till sist slutar de väl alla i återvinningen, men dit kan (och bör) det bli långt!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, maj 26, 2020

CITAT om coronadebatten

"Sanningen är att ingen är ansvarig för en pandemi och att ett perfekt sätt att hantera en ny och djupt osäker situation inte existerar. När allt är över kan vi tillsätta utredningar och skapa system som vi hoppas leder till att färre av oss behöver dö nästa gång. Kanske kommer det att fungera bättre. Men även nästa gång kommer någon att behöva fatta svåra beslut. Även nästa gång kommer människor att dö. /.../ Det är dags att debatten börjar utgå ifrån att ingen vill något annat än att minska så mycket lidande som möjligt." 

-Joakim Zander, författare och doktor i juridik, i en kulturartikel i Expressen. Han menar att i jakten på nya journalistiska vinklar på pandemin går debatten snett, vilket alla förlorar på. 

"10458 svenskar dog under april månad, enligt preliminär statistik. Det är ovanligt högt, eftersom det varje år dör totalt runt 90 000 svenskar. Men i december 1993 dog 11 057 svenskar. Detta på en befolkningsmängd som var betydligt lägre i dagens Sverige. Och räknar man så var till exempel också januari 2000 värre. Då dog det 110,8 per hundra tusen invånare, jämfört med nu, i april, tjugo år senare, då snittet blev 101,1."

-Emanuel Karlsten, journalist och krönikör, skriver på sin egen hemsida om antalet döda i Sverige i covid-19 som nu passerat 4000 med råge och skrämmer oss alla. Men han jämför med siffrorna för avlidna en bit bakåt i tiden. Kan vara bra med lite perspektiv!

Ur verkliga livet – historier att minnas

När tisdagstrion ska handla om historier ur verkliga livet, så som  Ugglan & Boken har bestämt, så blir det för min del inte feelgood-litteratur. Däremot tre böcker, var och en viktig och beundransvärd på sitt sätt, väldigt välskrivna och fenomenalt berättade.

Majgull Axelssons "Rosario är död" är en av hennes tidigare böcker, men också den som verkligen alla borde läsa. Om hur förhållandevis rika vita svenska män väljer att resa till fjärran länder för att utnyttja och misshandla oskyldiga och fattiga barn. Kan inte lämna någon enda läsare oberörd!

Tove Ditlevsen skrev självbiografiska "Gift" redan 1971. 
Ja, gift är hon förvisso, flera gånger dessutom, men det är drogerna som är det verkliga giftet. Naken skildring av beroende och vad det kan få en människa till. Otroligt stark text!

Bea Uusma blev fascinerad av försöket att erövra Nordpolen med luftballong och skrev, efter imponerande research, "Expeditionen  min kärlekshistoria" om ingenjör Andrées märkliga  eller ska vi nu, när vi kan titta i backspegeln, kalla det dumdristiga  äventyr. Vilket gjorde mig liksom så många fler lika fascinerade som författaren!

Med knapp nöd undgick ni nu några av mina favoriter jag ständigt återkommer till: "Två systrar" av Åsne Seierstad, "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) av Chimamanda Ngozi Adichie och Ruth Beebe Hills indianer i "Hanta Yo". Tre exempel till på "based on a true story"-konceptet, såna exempel som verkligen heter duga.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, maj 25, 2020

Övervintrare!

Den var, ansåg jag, helt körd. Hortensians blomklasar var halv- för att inte säga heltorra och hela växten såg tråkig ut. Men just som den var på väg mot sopnedkastet kom jag att tänka på att det fanns ett hål i en av krukorna på balkongen. Det fanns ju i alla fall några gröna blad kvar!

Gick snabbt till verket. Där det nyss var tomt hamnade nu resterna av en nyligen ganska så praktfull krukväxt. Sedan har jag inte tänkt särskilt mycket på den.
Döm därför om min förvåning när jag fram på vårkanten upptäcker något mystiskt. Inte kunde det väl .... Jo, det kunde det! En knopp!

Det har blivit fyra utslagna blomklasar och flera knoppar finns att vänta på. I förra omgången vill jag minnas att blommorna var blå, men jag har förstått att de kan växla färg. Inget problem, en sådan trevlig och vacker övervintrare får ha precis vilken färg den vill!

Och så var det dags för syrenerna att slå ut! Ljuvligt!

Det här vet jag inte vad det är. Nån sorts fruktträd, växer i Tantolunden, men inte i trädgård.
Copyright Klimakteriehäxan

söndag, maj 24, 2020

Skyltar som talar – mer eller mindre tydligt ...

Det är inte varje dag man stöter på en soptunna som talar till en, om än i en skylt som är en  pratbubbla. För mina språkbegåvade läsare är det väl helt överflödigt att berätta att "bin" betyder "tunna" men låter exakt som "been", d v s det handlar om en liten lek med en väldigt alldaglig artighetsfras!

Den nedre skylten skulle jag däremot behöva en liten förklaring till, alldeles för egen del. En jeansbak sitte på fönstret. På andra sidan rutan matbutiken Urban Deli, vars initialer man ser på bakfickan. Fler rumpor är ditklistrade, med andra mönster. Stället säljer inte underkläder, så vitt jag kan förstå!



Här kan man inte klaga på budskapets tydlighet! Ett fynd på nätet.
Vet inte varifrån. Men dristar mig att låna ändå.

Passar också på att skylta med att årets sandalpremiär inföll i veckan.

Sist men inte minst min "besvärjelseskylt", den med hoppet om en ljusnande framtid. Plåtad vid Sergels torg i fjol, långt innan någon hört talas om hotet från corona, hotet som kullkastat alla planer och orsakat mycket oro och sorg världen över.

Och som vanligt när det är Skyltsöndag i Blogglandia kan man hitta fler skyltar av de mest skilda slag om man tar en sväng via BP, hon har ordning och reda när det gäller skyltar (åtminstone, kan inte gå i god för resten förstås ... fniss). Kolla hennes högerspalt, där dyker de "medskyltande" bloggarna upp. Här har de listats separat.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, maj 23, 2020

Kunglig njutning

Tulpanernas tid är snart förbi. Men inte riktigt än.
OK, buntarna i matbutiken är ersatta med andra snittblommor, men i rabatterna står de fortfarande, i alla fall i lite skuggigare områden.

Fast en liten fläck i centralaste Stockholm lyser fortfarande med en tulpanprakt som man sällan sett maken till. Det är Karl XII som på sitt torg fått en rad stora runda krukor smockfulla med lökar, lökar som gett de mest fenomenala tulpaner i mängd!

Varje kruka är kanske en meter i diameter. En och samma sorts tulpan per kruka, namnskylt sitter där också. Här finns svarta, röda, vita, gula, orange, rosa ... Fullständigt ögonbedövande!
För min del har jag upptäckt dem i år, men en annan tulpanälskare som tog bilder samtidigt som jag sa sig veta att det åtminstone är tredje året krukorna är på plats.

Rena njutningen att bara titta! Den gamle kungen borde skatta sig lycklig, han som står där hela tiden, utan avbrott ...
Ytterligare några dagar finns nog chansen. För er som inte har vägarna förbi bjuder jag på ett litet smakprov.




Copyright Klimakteriehäxan

fredag, maj 22, 2020

Hur ska det låta?

Fredagen börjar som vanligt med fem frågor från Elisa Matilda, som denna gång bestämt sig för att det ska handla om LJUD.
  1. Vad har du för ringsignal på din telefon? Någon standardvariant, vet inte vad!
  2. Vilket är ditt favoritljud? Tystnad. Ibland så svår att hitta.
  3. Vilket ljud gör dig tokig? Sörplande och smackande när folk dricker och äter eller tuggar tuggummi.
  4. Vad kan du höra just nu? Ett pendeltåg som passerar på Årstabron.
  5. Vad lyssnar du helst på? Radio och hörböcker. Och den sjungande koltrasten. Märkvärdigt sällan musik, numera. 
Copyright Klimakteriehäxan