Namn att skylta med

Det är ganska mycket tanke bakom när "fina" firmor tar fram sina förpackningar. För är påsen snygg nog kan man hoppas, ja rent av räkna med att kunden återanvänder den och därmed blir en vandrande reklampelare, med kassen som en skylt som vore vederbörande en sandwichman från förr. Som jag, då, som har handlat hos den som Årets Modedesigner flerfaldigt prisade Carin Rodebjer (på rea, det blir lite mer hanterliga prislappar då)!

Lite glad blev jag när jag råkade vända på påsen och såg den diskreta informationen i botten, en märkning som får mig att minnas Kasskampen, fast jag inte aktivt ägnat mig åt den på länge. Annat än att jag naturligtvis återanvänder påsar tills de "tar slut". ÅterBära är bra!

Eftersom det ju är Skyltsöndag med vanemässigt skyltande bloggare (som du hittar vägen till via BP) passade jag på att föreviga en skylt som jag i dagarna har framför ögonen oftare än vanligt. I Stockholm kör jag sällan bil, tar den definitivt aldrig ner till city, avskyr köer, hatar parkeringshus och tycker dessutom att det kostar löjligt mycket att ställa ifrån sig åket om man råkar hitta en ledig ruta. Men på plats i Barndomslandet skulle vi inte kunna vara utan vår vän Forden.

Sedan borde jag ju inte bli förvånad, men det kan inte hjälpas: när Ica skyltar med julmust fast det är en evighet (nästan) till jul så blir jag lite sorgsen till mods. När jag tog bilden var det fortfarande september, och förmodligen hade drycken exponerats där vid kassan i flera dagar redan, en julskyltning jag gärna väntat med ett bra tag till.

Nu blev det i alla fall några kända namn att skylta med: Rodebjer, Ford och Apotekarnes ... och jag noterar att den mer än hundraåriga julläsken nu minsann saluförs som veganvänlig ... 

Nej tack, jag blir inte sugen. Men till jul kanske ...

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltar att blänga på

Det stod bara en flaska kvar i hyllan, det fick avgöra saken: jag köpte Agneta Patrulls röda Blängvin från Sicilien, för 89 kronor.

Hade aldrig hört talas om vare sig vinet eller Agneta, men jag vet förstås vad "blänga" betyder. Hur det nu kan ha gått till när den här figuren fått sin egen vinetikett har jag inte lyckats klura ut. 

Men Agneta Patrull är en förmodat komisk tant, gestaltad av en man, med rötterna i "Småstadsliv", en show som tydligen varit på turné landet runt och dragit många skratt. 

Man har också lanserat hashtagen #guuvajävlafinduärkärringjävel, och  man kan köpa både kassar och handdukar med det "hejaropet" som text. Kanske något du vill skylta med? För 59 spänn kan påsen bli din. I så fall: här är länken. Passar i kasskampen, om du minns den!

Undrar du nu hur vinet smakade? Tja, enligt Systembolagets lista har det "fruktig smak med inslag av björnbär, mörka körsbär, peppar, hallon och lakrits". Jag vet inte riktigt ... men det var lättdrucket fast inget man minns. Tror inte heller att jag blängde mer än vanligt när jag drack. Måste inte köpa fler flaskor.

Så blir det ju inte alldeles sällan för oss som gillar skyltar och därför gärna köper vin beroende på hur flaskans etikett ser ut. Lite "riktiga" skyltar denna Skyltsöndag kan du säkert hitta via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Helgfråga på bokreans dag 10

Mia i bokhörnan är på spaning efter bokliga accessoarer denna gång när hon presenterar sin helgfråga:
Gillar ni bokrelaterade produkter? Ni får gärna visa en bild.

Ja det beror förstås på ... bokmärken både gillar och använder jag men det vet ni redan och ni har sett dem alla. Snygga bokstöd gillar jag också men de får inte plats i mina proppfulla bokhyllor. En bra läslampa är viktig, min bästa krånglar så det måste kanske bli en ny? Men jag har några kul kassar som har bokanknytning och som blivit souvenirer. Minns ni kasskampen? Den lever!

Hoppsan, höll ju på att glömma den lilla boken som är ett örhänge! En riktig bok är det, och kvinnan som gjort den sålde sina bokliga smycken ute på mässgolvet första gången jag var på Bok & Bibliotek i Göteborg. Jag och min kompis köpte ett par och tog ett hänge var, vi tyckte det räckte med ett. Men visst är det fint?

Som brukligt blir det en bonusfråga också: Vad längtar du efter nu? Att våren kommer tillbaka, den verkar ha tagit lite paus för i dag behövdes både dunjacka och mössa igen när det var dags för promenad. Lyckades gå riktigt långt från alla ställen där reaböcker förmodligen låg och bara väntade på mig denna bokreans tionde dag. 

Fyra kassar med boklig betydelse: överst en väska från en konferens om barnlitteratur
 i Melbourne, Australien. Nedre raden från vänster:  Alma-priset, En bok för alla
och en från Sveriges Författarförbund. Bara att återanvända!

Copyright Klimakteriehäxan

En delseger i Kasskampen!

Minns du Kasskampen, en liten miljövänlig drive som jag ägnat mig åt här på bloggen? I mer än tjugo inlägg har jag propagerat för den långlivade kassen, att ständigt ha beredd i väska eller ficka eller bil när det är dags att handla. Allt för en bättre framtid.

Bland mina exempel på de där påsarna lämpliga för återanvändning har ni sett åtskilliga gjorda i tyg, men också kassar i starkare plastsorter som håller i en halv evighet, speciellt som de försetts med rejäla handtag. Och ytterligare några varianter (klicka på etiketten "kasskampen" ser du dem alla!).

Nu har jag i alla fall fått rejäl draghjälp i fajten för den ständigt återbrukade påsen. Av självaste statsmakten. För i månadsskiftet april-maj trädde den i kraft, den nya plastpåseskatten. 6:50 kostar påsen idag, en höjning med mer än det dubbla pris butikerna tog tidigare. Jag hade inte tänkt på det förrän en kassör härom dagen påpekade prisökningen för kunden före mig i kön – ville han ändå ha en kasse? Jo, det ville han.

Men fler tackar nej. För det har haft effekt! En rejäl sänkning av försäljningen noteras av alla de stora matkedjorna. Folk verkar ha gått över till papper, som är billigare (dock inte heller kanonbra ur miljösynpunkt). Många har i alla fall med sig egen påse, eller en s k "dramaten".

Fast målet som EU har satt upp, max 40 plastkassar per person och år till 2025, är det fortfarande långt till. Svensken använder fler än 100, ytterligare åtgärder lär behövas. Resultatet så här långt får betraktas som en delseger.

Ta detta som en uppmaning! Ställ upp i Kasskampen!
Visar gärna ett nytillskott i mitt förråd av påsar. Eftersom jag älskar tulpaner föll jag för den här, hopvikbar till mycket behändigt format. Tål tung last, den säljs av Akademibokhandeln som lovar att man kan ha den full av böcker!

Även om det verkar vara så gott som ogörligt att definitivt slå fast vilken typ av kasse som är miljövänligast finns en odiskutabel slutsats: för varje påse eller kasse gäller att ju fler gånger den tas i bruk, desto mindre skadlig för miljön blir den, oavsett material.

Till sist slutar de väl alla i återvinningen, men dit kan (och bör) det bli långt!

Copyright Klimakteriehäxan

Vi som vill synas

 

Det är mörkt nu. Redan vid halvfemsnåret har dagsljuset tappat fart även i södra Sverige, gatubelysningen är tänd och när vi är inomhus plockar vi gärna fram tändstickor och levande ljus. Så är det så här års.

Men hur mörkt och ruggigt det än må vara måste man ju ibland vistas utomhus. Många djärva (läs gärna dumdristiga) människor fortsätter ändå cykla till jobb och andra plikter. Förvisso väldigt bra ur både motions- och miljösynpunkt, men om det är riskfyllt att ta sig fram på tvåhjuling i stockholmstrafiken sommartid är det direkt jättefarligt när den mörka årstiden inträtt.

Som tur är använder allt fler cyklister de där reflexvästarna som är neongulgröna och verkligen syns på håll. Fast alla gör det ju inte. Är man trendkänslig kanske den där västen inte matachar resten av "dagens outfit" och då blir det bara de små reflexerna kvar, de där som lagen kräver att man har på sin cykel.

Fotgängare struntar förbluffande ofta i att de inte syns där de knatar fram i sina svarta/grå/mörkblå ytterkläder. Livsfarligt! När jag någon gång kör bil i mörker (vilket jag gärna undviker) är jag oavbrutet skräckslagen över risken att köra på någon av de där skuggfigurerna jag inte ser.

Då kan jag berätta att jag hittat ett alternativ för den som vill synas! En användbar kasse i praktisk storlek, sydd i material som reflekterar ljus väldigt effektivt. Den som går till fots har den i handen, den som cyklar kan hänga den på styret eller sätta den på pakethållaren. Och för den som är med i kasskampen är den dessutom perfekt! Används igen och igen och igen!

Jag kan rent av tänka mig att den här kassen (av märket Loqi) är en kanonbra present till de där som "redan har allt", ni vet. För snart ska vi ju ha några paket att lägga under granen, eller hur?
Det är Designtorget som säljer och den kostar 250 spänn. Och denna reklamtext är alldeles gratis, den bjuder jag på för den goda sakens skull!

Copyright Klimakteriehäxan 

Varför gillar man en bok?

Det är visserligen läggdags, men en liten Helgfråga från Mia i bokhörnan ska väl hinnas med ändå.
Hon undrar denna gång: Vad tror du kan påverka bedömningen av en bok, förutom innehållet?

Ja innehållet är verkligen inte allt. Redan omslaget spelar roll. Språket, förstås. Korrekturfelen!!! Personer man kan känna igen sig i, eller åtminstone uppleva viss släktskap med, åminstone få sympati för. Det har hänt att jag slutat läsa en bok för att jag inte stått ut med en huvudperson i historien ...

Överraskningar är härligt – jag orkar inte med bokserier där vissa element upprepas ideligen, en fälla som rätt många feelgoodförfattare faller i, tycker jag.
Men mest av allt tror jag läsarens humör betyder. Vilken sinnesstämning är jag i när jag öppnar en bok? Vill jag lära mig något nytt? Eller bara vila hjärnan med en kul, lättsmält historia? Fast det finns gränser för hur osannolik den får vara.

Veckans bonusfråga tar avstamp i Greta Thunberg. Vad gör du för miljön? undrar Mia. Ja, jag försöker så gott jag kan. Hejar på Greta. Sopsorterar. Återvinner, äter mindre nötkött, mer närodlat grönt, åker kommunalt. Snålar med plasten. Klickar man på etiketten "miljö" här på bloggen syns mina ansträngningar, i alla fall en del. Du är välkommen att delta i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

Allt annat än kasst

Ni kommer väl ihåg Kasskampen? Jag verkar själv ha glömt bort den ett tag, men den lever naturligtvis. Skam vore det annars!
Det debatteras ofta nu hur det egentligen förhåller sig: vad är minst skadligt för vår omvärld, är det påsen av papper, plast eller tyg?

Svaren varierar och det är inte helt enkelt att bestämma sig för vem/vad man ska tro på, men en sak verkar all expertis vara överens om: att det viktigaste är återanvändning, så länge det någonsin är möjligt, och sedan förstås återvinning. Allt för att slita mindre på miljön.

En av mina grannar deltar uppenbarligen i Kasskampen, möjligen utan att ha en aning om det. Men att svepa in cykelsadeln i en plastpåse från matbutiken är naturligtvis både ändamålsenligt, praktiskt och billigt. Allt annat än kasst, helt enkelt.
Kom upp på barrikaden, delta i Kasskampen!

Copyright Klimakteriehäxan

Upplyst återbruk

Här måste jag ge en stor eloge till Steve och Ingrid i Rönninge Deli som tagit Kasskampen till en ny nivå. Eller vad sägs om den geniala lampskärmen som hänger inne i den kombinerade butiken och restaurangen? Mycket god mat dessutom!

Allt som görs för flitigt återbruk och återvinning av påsar och kassar är bra för vår miljö och för framtiden. Därför är det dags att kliva upp på barrikaden och delta i Kasskampen. Det gör upplysta människor. Välkommen upp! Och berätta i en kommentar att/om du är med!

Copyright Klimakteriehäxan

En kasse att läsa

Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, är en mångfacetterad begåvning. Han är populär som artist och musiker, belönad med priser i långa rader, och kan verkligen få en stor publik att gunga, det har jag upplevt IRL. Men han är också en tänkande individ – och en skrivande. "En droppe midnatt" heter hans litterära debut, som fick många lovord av recensenterna när den kom ut, 2016.

Jag har tänkt läsa boken, som handlar om Timbuktus släkt och amerikanska rötter, men det har inte blivit av. Nu har jag i alla fall läst hans tolkning av begreppet "Att läsa är att resa", som Akademibokhandeln har som slogan. Den texten står att läsa på en plastpåse som man kan få sina bokköp i och det blir alltså ett alldeles självklart nummer i Kasskampen!

Hela kassens text kan du höra honom själv läsa om du klickar dig hit!
Tack BP som handlade böcker och gav mig påsen, för återanvändning och (till sist) återvinning!

Kasskampen lever! Det här är nummer 17 hos mig. Du är mer än välkommen att hänga på! Gör det, för den goda sakens skull!

Copyright Klimakteriehäxan

Påse som påminner om fint pris

Man skulle kanske kunna tro att jag har lagt ner Kasskampen, men det har jag naturligtvis inte. Det har bara råkat bli en paus, kanske kan det kallas ett "krigsstillestånd" i den där fighten, en liten men ändå inte betydelselös del i tänket för en bättre miljö.

Kasskampen är, det har väl inte undgått er, kriget för att öka återanvändning och återvinning av alla de påsar vi omger oss med, både med och utan företagsreklam. Såväl pappers- som plastkassar ska hanteras med respekt och varsamhet, då håller de längre! Häng på, kom upp på barrikaden du också!

Mannen med den här kassen påminde mig om att det snart är dags att dela ut årets ALMA-pris, alltså Astrid Lindgren Memorial Award, till någon som skrivit fantastiska böcker tänkta för unga läsare, denna extremt viktiga litteraturnisch. Jag frågar om han har något med priset att göra men nej, han har bara fått kassen när han varit publik på prisutdelningen och fortsatt använda den sedan dess. Rena föredömet!

Kanske känns just den här kassen mest lämpad för att bära omkring (barn)böcker i, men vi som ägnar oss åt Kasskampen, vi är glada bara påsarna återanvänds över huvud taget ... och just den här tygkassen känns ju lite "fin" eller hur?! Det är kasskampskasse nummer 16 här på bloggen.

Den 2 april får vi veta vilken kandidat juryn fastnat för. Då har de har haft 246 personer från 64 länder att ta ställning till: författare, illustratörer, läsfrämjare. Flest, 24 stycken, kommer från Storbritannien, USA kommer in på andra plats med 16 kandidater, tätt följt av Norge med 14 och Sverige med 12.

ALMA-priset är det största priset i världen som delas ut till barnlitteratur. Amerikanske bilderboksskaparen Maurice Sendak fick det allra första. En svensk författare har fått det hittills: Barbro Lindgren, 2014. Årets pris blir det nittonde i ordningen. Prissumman är 5 miljoner kronor.

Copyright Klimakteriehäxan

Ögon – i en liten oas för konstvänner

ÖGA är ämnet för Sannas Gems Weekly Photo Challenge. Jag fastnade för den här unga damens blick!

Mitt i centralaste Stockholm finns det en liten oas, en pärla (för folk med öga för konst) som alldeles för många bara rusar förbi.

Åmells säljer kvalitetskonst men även vi som inte har några hundra tusen över att köpa tavlor för har glädje av det där stället, eftersom man ordnar utställningar som kan beskådas alldeles gratis. Bara att kliva in från trottaren i hörnet av Grev Turegatan och Birger Jarlsgatan!

Det här är inget jättegalleri. Verken hänger i två plan, skönt med begränsat utrymme så slipper man den där känslan åtminstone jag lätt får på prestigemuséer som franska Louvren och MoMA i New York: det blir för stort, för mycket, jag orkar inte med alltihop! Åmells behöver faktiskt bara ta en kvart av ditt liv om du har brådis: du hinner ändå få med dig synintryck som tål att sparas på.

Som nu till exempel, i den nyss öppnade höstutställningen: dyrast och "finast" är G.A.N.-målningen "Seglatsen".
Den kan i och för sig bli din för 15 miljoner, men som omslagsbild på den fina boken/katalogen kostar bilden, av Gösta Adrian-Nilsson, bara en hundring och då får du den i en jättesnygg kasse på vilken samma tavla avbildats (se fotot nedan, kasse nummer 15 i Kasskampen)!

Här finns också svenska klassiker som Bruno Liljefors, Sigrid Hjertén, Carl Erik Hill och Carl Larsson. Vackra porträtt, en underbar tavla med hästar på Öland, landskap, Stockholmsmotiv, blommor i olja.
Tillsammans bildar de en oas för varje stadstrött, höstlesset öga!

Folk och bilar rusar och brusar förbi ... 

... medan lugnet råder på övervåningen.

Den här får naturligtvis förlängt liv i Kasskampen, som kasse nr 15 i kriget
för att öka återanvändning och återvinning av alla våra shoppingpåsar!

Flickan med blicken, det måste förstås avslöjas, är målad av Anders Zorn.
Hon heter Grevinnan Clementine Maria Stenbock. Bilden beskuren även här.

Åmells höstutställning pågår t o m 7 december.

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen (14) i museal tappning

Dags för mera Kasskamp!
Denna gång är de återanvändbara påsarna hämtade från Nationalmuseum. På den övre bilden en i barnstorlek med en gullig kanin på. Julklappsidé kanske?

"Damen med slöjan" av Alexander Roslin finns inte som plastkasse just nu i museishoppen, men där är den i alla fall inköpt försäkrar dess nöjda ägarinna, som antagligen var en flitig besökare fram till för fem år sedan. Nu var hon tillbaka, eftersom museet öppnats igen efter den omfattande renoveringen som innebar betydligt mer makeup än kvinnan på bilden har använt sig av ...

Om man vänder på den där kassen dyker en annan klassisk skönhet upp, men skam till sägandes vet jag inte vem hon är eller vem som har målat henne. Kanske också en Roslin? Vet du? Berätta gärna!
Museikassarna får dela på nummer 14 i Kasskampen

Kasskampen är, det har väl inte undgått er, kriget för att öka återanvändning och återvinning av alla de påsar vi omger oss med, både med och utan företagsreklam. Både pappers- och plastkassar ska hanteras med respekt och varsamhet, då håller de längre! Häng på, kom upp på barrikaden du också!

Copyright Klimakteriehäxan

Bra saker i bra kasse (nummer 13)

Det står ju på den. Att den är bra. Och i en bra kasse kan man frakta det mesta, som lite grönsaker exempelvis. Även om det från början handlade om kläder.

Vi har kommit fram till kasse nummer 13 i Kasskampen, den fajten som jag hoppas att fler ska engagera sig i. Det handlar om en rörelse för att fler påsar (av både plast och papper) ska återanvändas och till sist återvinnas! Allt för miljö och klimat. 

Om du också publicerar en bild på en dig närstående favoritkasse kan du väl berätta i en kommentar så vi blir fler som får beundra den (och dig)!
Kasskampen lever! Och vi måste se till att den fortsätter med det!

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen går vidare i helvitt med nr 12

Man skulle kunna få intrycket av att Kasskampen, fajten för att få fler att återanvända och till sist återvinna påsarna man nyss bar hem sina inköp i, går hand i hand med företagsreklam. Så kan det vara, men så behöver det inte vara!

Se bara på den här vita kassen, nummer 12 i min "serie". Inte ett firmamärke går att upptäcka! Jag vet att jag inte har köpt den, men jag kan heller inte minnas var jag fått den. Den tål i alla fall att lastas rätt ordentligt, tack för det! Vi kämpar på!

Publicera en bild på en dig närstående favoritkasse du också och berätta det i en kommentar så vi blir fler som får beundra den (och dig)!
 
Copyright Klimakteriehäxan

Kasskamp och Skyltsöndag i kombination

Den här kvinnan vet det kanske inte själv. Men hon deltar aktivt i Kasskampen, med kasse nummer 11! Härligt!

Tygpåsen som hänger över hennes axel talar sitt tydliga språk, och den har ännu ett budskap tryckt utanpå, ett budskap man måste gilla: det gäller ordets värde, som ska bevaras och respekteras. Kassen kommer från Sveriges Författarförbund, det ser man också.

Vi som vill kämpa för att få ner bruket av plastkassar och dessutom hoppas att fler kassar ska återanvändas för att till sist återvinnas, vi kan ha våra påsar till allt möjligt. I det här fallet verkar det ju extra lämpligt att bära på några böcker! Kanske dyker flera sådana här upp på bokmässan som "bryter ut" den kommande veckan, det skulle väl verka logiskt.

Om du också publicerar en bild på en dig närstående favoritkasse kan du väl berätta i en kommentar så vi blir fler som får beundra den (och dig)!
Kasskampen lever! Och vi måste se till att den fortsätter med det!

Nu slår jag två flugor i en smäll och fortsätter på bokmässetemat. Visserligen ska jag inte vara på plats, men jag kan väl hylla den ändå – med en i mina ögon väldans trevlig och rent av fyndig bokhylleskylt, plåtad på Akademibokhandeln för något år sedan. Var den satt? I en bokhylla förstås, var annars!

En repris alltså, men bloggprojektet Skyltsöndag låg nere när jag tog bilden!
Nu lever skyltsöndagarna igen, med hemvist hos BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Trotjänare – Kasskampen nummer 10

Gamla trotjänare ska inte glömmas bort. Kanske har de tappat sin absoluta fräschör, kanske har du skaffat mycket snyggare hjälpredor. Men de där gamla textilkassarna funkar ju, är i princip outslitliga och kan tvättas hur många gånger som helst, i 60 grader.

Så när det är dags för avsnitt 10 i Kasskampen, striden för att minska åtgången av påsar och kassar som varken återanvänds eller återvinns, blir det inte de vackraste exemplaren som får vara med. Loggorna från Ica och Konsum/Coop bleknar efter några varv i tvättmaskinen, men det gör ju fakiskt inget. Linnepåsen är en anonym sak som en gång gjorde reklam för Åhléns.

Om du också publicerar en bild på en dig närstående favoritkasse kan du väl berätta i en kommentar så vi blir fler som får beundra den (och dig)!
Kasskampen lever! Och vi måste se till att den fortsätter med det!

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen växer! (0ch kasse nr 9)

Det är inte långt kvar till Bok & Bibliotek i Göteborg nu, bokmässan som jag av allt att döma inte kommer iväg till i år heller.
Men jag nås i alla fall i dag, via Boktugg.se, av ett glädjande besked: Kasskampen har spritt sig till bokförlagen! Slut med gratis plastkasse på mässgolvet hos flera av de största: Norstedts, B Wahlström, Rabén och Sjögren åtminstone.

Bara att betala, om man inte har med sig egen kasse. Vilket i och för sig många mässveteraner har, inte sällan kommer de med en tom "dramaten" för att rulla iväg hemåt med en riktigt tung väska.
Den som glömt påse får nu betala två kronor, pengar som går till Naturskyddsföreningens miljöarbete.

Underbart att Kasskampen växer, rörelsen för att fler påsar ska återanvändas och till sist återvinnas! Fast det är förstås inte lilla jag som övertygat bokförlagen ... men man kan väl få vara glad ändå!?

"En bok för alla" har föregått med gott exempel, med denna plastkasse som tål en hel del böcker och dessutom är riktigt snygg! Minns dock inte vilket år jag kom över den. Förmodligen var det på bokmässan.

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen går vidare (Nummer 8)

Detta är, det är inget att hymla med, en äkta skrytkasse. Den berättar att jag tillhör den lyckligt lottade människogrupp som besökt Svalbard, Spetsbergen, och fått se hur där ser ut. Så fantastiskt! En av mitt livs häftigaste resor, och jag har ändå farit runt en del.

Att jag då kunde hemföra en så praktisk souvenir som tygkassen från den lokala dagligvarubutiken i huvudorten Longyearbyn var bara grädde på moset. Tvättbar i 60 grader dessutom. Så, i dessa dagar av pågående, oförtröttlig Kasskamp, lyfter jag gärna fram den! 

En sak är klar: får du chansen att åka ut till denna superspeciella ögrupp: ta den! Och köp i så fall gärna en kasse du också. En påse som du både kan använda och skryta med! (Jaja, skryt lagom, tänker du, men i alla fall ...!)

För visst sympatiserar du med Kasskampen, en systerrörelse till One Bag Habit! Vi måste hjälpas åt så att påsar återanvänds och till sist återvinns, det kräver miljön och klimatet.

Copyright Klimakteriehäxan

Skulle du vilja se bilder och läsa mer om mitt besök i denna utpost i världen kan du klicka här!

Kasskampen – nummer 7 för den pyssliga

Händiga och idérika människor är värda mycket beröm.
Se bara på den lilla presentpåsen, en papperskasse aningen större än en pocketbok, som någon har suttit och vikt hop efter konstens alla regler. Sedan försett den med handtag av tygremsor och vips! en återvunnen sida ur en tidning av den glansiga typen! Och en unik kasse! Mitt exemplar dessutom prytt av en liten extra vikprodukt: ett hjärta ...

Resultatet är en personlig och kul presentförpackning, lämplig för användning till nya ge-bort-saker (som inte väger för mycket, ska jag kanske lägga till).
Därmed har jag hittat ytterligare ett bidrag till min serie Kasskampen, kriget mot påsarna som varken används på nytt eller återvinns.

Kanske vill du ägna en ledig stund en mörk höstkväll (jo, de kommer!) och pyssla ihop en egen kasse? För visst sympatiserar du med Kasskampen, en systerrörelse till One Bag Habit!
Händiga och idérika människor är värda mycket beröm. Och på den här videon ser man tydligt hur en sådan här påse ska vikas, i storlek man själv väljer!

Copyright Klimakteriehäxan

Kasskampen går vidare – du är väl med? (kasse 6)

Mellan Nybroplan och Stureplan i Stockholm, på Birger Jarlsgatan, ligger Åmells, en konstaffär vars skyltfönster jag gärna kikar in i. Och ibland kliver jag in genom dörren också, inte för att jag har hundra tusen kronor (eller mycket mer) över att handla ett oemotståndligt ädelt verk för, men för att där finns en utställning som lockar. Gratis.

Så var det när den legendariske fotografen Irving Penns verk ställdes ut i fjol. Nästan alla bilder var svartvita, några har nått enorm berömmelse, kanske inte bara för de fotografiska kvaliteterna utan också för att de avbildade människorna är superkändisar.

Den gången gjorde jag ändå ett inköp: en "bilderbok" med foton från utställningen, "Fashion". Och häpnade över hur snygg påse jag fick att bära min bok i. Ett riktigt konstverk, den med! Eller två, rättare sagt. En Dardel och en Bruno Liljefors. På var sin sida.
Återanvänds med stor försiktighet!

Du deltar väl i Kasskampen, kriget mot påsarna som varken återanvänds eller återvinns?! Ständigt dags att ta nya tag!

Copyright Klimakteriehäxan