Boktriss med H

I serien Boktriss har vi nu kommit till bokstaven H och det gäller att hitta svar i tre kategorier. I tur och ordning en författare, en boktitel och ett bokomslag. Det är Mia i bokhörnan som tagit initiativet.

Tror att jag fortfarande gick i gymnasiet när jag läste Hermann Hesse och blev helt fascinerad. Böckerna står kvar i hyllan: "Siddharta", "Glaspärlespelet", "Demian", men det enda jag minns, det är just den där fascinationen. Läser dagens ungdom Hesse? Borde de göra det? Bör jag läsa om honom? 

"Högläsningen" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink är en roman som tar tag i en. Det gjorde den åtminstone i mig. En kärlekshistoria mellan mogen kvinna och mycket ung man med kriget och förföljelsen av judar som fond. Har också gjorts som långfilm. Jag ska inom kort läsa den igen, med öronen. Krister Henriksson har spelat in ljudversionen. Fyndade cd-boxen härom dagen.

Den fantastiska historien om gatuhunden Arthur som kom med till Sverige från Ecuador sedan han träffat på ett svenskt elitidrottarlag i djungeln, ett gäng han vägrade lämna, har hörts många gånger och på många språk, för Mikael Lindnords berättelse har flugit tvärs över klotet. Hjärtevärmande läsning! Kärleken startade med en köttbulle! Omöjligt att inte älska den vovven! Arthur är förstås "omslagspojke" på alla utgåvorna. I boken ni ser här bredvid finns också andra hundars livsöden. Arthur fick sex goda år med sin svenska familj innan han dog 2020 av en tumör.

Copyright Klimakteriehäxan

En ovanligt matig skyltsöndag

Igår lördag trodde jag att Skyltsöndagen denna vecka var körd för min del. Hade inte sett och plåtat några skyltar alls, varken skojiga eller usla. Men det var innan  Dottern upplyste om att det på Zinkensdamms IP, som ligger väldigt nära oss, pågick en food truck festival. Streetfood från världens alla hörn erbjöds och otroligt många hade nappat, det var fullt både på läktarna och nere på den konstgräsklädda planen.

Om jag räknade rätt så var det över åttio olika "matvagnar" uppställda och det fanns absolut något för alla. Själv blev jag sugen på att pröva "rolig potatis" men hamnade hos en grek i stället, eftersom kön verkade kortare där. Vilken var helt fel, man beställde och betalade, men sedan fick man snällt vänta tills rätten serverades på papptallrik. Festivalen hade egen öl också, tänka sig! Och egna glas!

Att arrangemanget var populärt står utom alla tvivel. Bara att smaka på alla rätternas namn är ju kul! Så där ja, ännu en skyltsöndag är i hamn. Mätt blev jag på kuppen. Fler skyltande bloggare hittar du till via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en drömkombo

Åtskilliga är vi som fortfarande kan vittna om hur det var att växa upp i Sverige på 50-talet. Några erbjöds utrymme i en antologi, "Folkhemsprinsessorna", som kom ut 1987. Tretton mer eller mindre välkända svenska kvinnor medverkade med var sin text om vad som hände dem i den där tidsperioden. Flera av dem erbjuder förslag till Veckans mening, den där som Skriv-Robert efterlyser på lördagar.  Här finns en hel del möjligheter till igenkänning, men också sådant en sån som jag aldrig var i närheten av: flyktingläger är ett exempel. Fast Maarja Talgre bekänner en dröm som jag tror att vi kan ha delat, rätt så många ... tänk att vara både stark och snäll och skitsnygg! Så hennes mening blir alltså Veckans.

Vílle som tonåring bli en kombination av Pippi Långstrump och Brigitte Bardot.

Copyright Klimakteriehäxan

Oemotståndligt bokmärke!

Nu har det hänt igen. Trots alla mina föresatser står jag inför faktum: detta är ett "bokmärke" som jag omöjligt kan förpassa till skräpkorgen.

Anledningen är förstås budskapet som, i all enkelhet, uttrycker något vi alla vill uppnå. För visst vill vi duga? Visst vill vi vara om inte absolut perfekta så i alla fall helt accepterade precis såna som vi är?

Etiketten satt på en väska som reades och som var, enligt mitt sätt att se, absolut perfekt för mig, precis som den är ... Märket förefaller vara amerikanskt, men inte så flitigt förekommande i Sverige (tror jag).

Under lång tid var lördagar bokmärkets dag för ett inte så litet gäng bloggare. Nu har de flesta av oss tröttnat, eftersom antalet bokmärken passerat gränsen för det rimliga. Men Hannele och BP håller i alla fall liv i traditionen!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att bränna böcker

Sverige är dessutom ett land där alla har rätt att elda heliga skrifter, men tio miljoner människor vill inte göra det. 

-Ledartext i Dagens Nyheter i dag om den synnerligen besvärliga situation som vi hamnat i, på grund av att ett fåtal idioter vill provocera muslimer. De har lyckats. Inte bara svenska muslimer är upprörda, ilskan har spritt sig till många andra länder med stor muslimsk befolkning och aktiva terroristgrupper. Och vi som aldrig har eldat en bok och aldrig kommer att göra det hatar utvecklingen, som tveklöst är skrämmande.  

Oslagbart sommarnöje – alldeles gratis

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj!

Så lyder påbudet från Mia i bokhörnan som kör en lightversion av helgfrågan så här mitt i sommaren. Somliga behöver inga förslag alls just nu. Jag tänker på de fotbollsbitna, som har fullt sjå med damernas VM och matcher på mestadels okristliga tider.

Vi som inte är lika hängivna det gröna fältets schack får ägna oss åt annat. Jag tänker på böcker, filmer, tv-serier. Tills jag kommer på en oslagbar sommarnjutning som dessutom är alldeles gratis: att gå ut och plocka en bukett av sommarens vilda blommor! Vackert, rogivande, rena hälsokuren för själen. Allt som växer kan man ta, grässtrån också!

För min egen del blir det ingen blomplockning i dag, det är för regnigt och blött. Därmed inget dagsfärskt foto. Men jag hittade en bild och ett blogginlägg (från juli 2010) när jag lyfter fram denna underbara aktivitet! Här en repris!

Bara nyttigt!

Det är nyttigt att plocka vilda blommor.
Ja, jag har ingen vetenskaplig undersökning att hänvisa till, ingen statistik som styrker mitt påstående, men jag är bergfast övertygad om att det förhåller sig just precis så: när ögat väljer blomma, när handen söker efter dess stjälk, när arterna och färgerna sätts samman till en bukett som ingen kan motstå, då mår människan per automatik bättre, alldeles oavsett utgångsläget.
Och denna hälsofrämjande aktivitet är dessutom alldeles gratis.

Precis som denna min enkla rekommendation: titta runt knuten, stanna vid en landsvägskant. Ingen vådlig ansträngning krävs, om du råkar känner dig lite semesterlat!
Fibblor, hundkex, blåklockor, prästkragar, kråkvicker, klöver och käringtand blir din väg till vällust. I en enkel vas sprider blommorna glädje och skönhet i flera dagar.
Köperosorna kan vänta. Det är nu det är sommar!

Copyright Klimakteriehäxan

Vill du motionera din engelska?

Jag har en god vän i USA, journalist och författare: Lynda Schuster. Hon är en mycket skicklig skribent och i sina memoarer, som rymmer mängder av dramatik av högoktanigt slag, finns jag till och med omnämnd! Inte med namn dock, jag heter "Swedish Television" och det är ett alter ego jag nöjer mig med, för Lyndas läsare kunde inte bry sig mindre. "Dirty Wars and Polished Silver" heter boken, som inte finns på svenska men som nått många läsare over there.

Lynda och jag lärde känna varandra på jobb i Centralamerika på 80-talet, hon var korrespondent för Wall Street Journal, jag för Sveriges Television. Vi joggade tillsammans i svinottan kring hotellet där vi bodde, vi käkade frukostar, luncher och middagar, vi pratade både jobb och privatliv. 

Jag blev också bekant med Dial Torgerson, korrespondent för Los Angeles Times, eftersom han och Lynda blev tvärförälskade och gifte sig, trots krävande karriärer och en stor åldersskillnad (bruden var jämngammal med brudgummens barn). Men äktenskapet blev kort. Dial sprängdes i bitar i en minerad gränsövergång, på väg in i Honduras. Berättelsen om äktenskapet och dess hemska slut är "unputdownable", även för mig som så att säga var med. 

Efter den tragiska olyckan hittade Lynda dock så småningom en ny kärlek som hon lever med i dag. Och det är om makens mamma, sin egen svärmor, som Lyndas senast publicerade artikel handlar. Den är publicerad på sajten Dorothy Parkers Ashes, där skrivande kvinnor medverkar med personliga essäer. 

Läs om damen som blev 94 och som in i det sista verkligen visste vad hon ville! (Det vet i o f s även hennes svärdotter som, i en parentes inom parentesen, faktiskt hjälpte till att bestämma om namnet när vår dotter blev Linda om än med i i stället för y). "When Am I Having My Hair Done?" kan du läsa om du klickar här. Jag påstår att den är mödan värd! En härlig historia! Och det blir ett bra motionspass för din engelska dessutom.

Copyright Klimakteriehäxan

Sten kan också blomma!

Jo visst vet jag att den riktiga maskrossäsongen är över. Men titta! I stengolvet på Millesgården blommar den i alla fall, och den gör det året om oavsett väder och andra växtbetingelser! Kanske var Carl Milles lika förtjust i maskrosor som jag? 

Men han skapade fler blommande stenar. Gullvivan, en annan försommarfavorit, är lätt igenkännlig, däremot är jag inte säker på vad blomman på bilden här nedanför kan vara. Minns heller inte att jag lagt märke till de här skapelserna när jag besökt museet tidigare. Nu är det i alla fall bevisat: sten kan också blomma!

 

Milles och hans fru Olga, som även hon var konstnär, hade förstås levande
blommor också. Vid det här runda fönstret intog de sina frukostar,
 säkert i sällskap med en vacker krukväxt eller en blombukett.

Copyright Klimakteriehäxan

Boktriss med G

I ordning suparna tages, föreskrevs det förr i världen. Nu står vi inför ett annat påbud: i bokstavsordning löser vi uppgiften! Och det går ut på att, enligt instruktioner från Mia i bokhörnan, hitta svar i tre kategorier. I tur och ordning en författare, en boktitel och ett bokomslag. Det har blivit dags för G nu när jag hoppat på! (Det gjorde jag iofs redan förra veckan, när det var F som gällde).

Nämn en författare på bokstaven, det får vara för eller efternamn! Jan Guillou. Jag ska absolut läsa romanen om den åldrade Hamilton, har sett att den finns i pocket nu. Guillou skriver väl inte stor litteratur, men han är flyhänt och lättläst – jag har dock bara läst en bråkdel av allt han skrivit.

En boktitel som börjar på måndagens bokstav. Då hamnar vi i Danmark, hos Tove Ditlevsen. Läs hennes självbiografiska "Gift"! Den är lysande, svår att ta paus ifrån. När hon beskriver sitt drogberoende och ansträngningarna för att bli kvitt det blir man helt införstådd med hur svårt det är, även om man (tack och lov) inte har egna liknande erfarenheter.

Ett bokomslag som börjar på veckans bokstav. På omslaget till Leif GW Perssons berättelse om sin egen barndom finns han själv i bild. Han var pappas pojke, alltså "Gustavs grabb". Sin mamma hade han en dålig relation till. Detta är kanske den av hans böcker jag tyckt bäst om. Och, lustigt nog, är ju den här boken egentligen svar på alla delfrågorna: författarnamnet, boktitel och en liten gosse på omslaget, så den är en triss helt av egen kraft!

Copyright Klimakteriehäxan

Djur- och miljövänligt

Får man ta hunden med sig in i himlen? undrade Hasse "Kvinnaböske" Andersson i en låt som blev poppis för ett antal år sedan. Det var på den tiden som hundar inte var välkomna på fik eller restauranger. Men det har blivit ändring på det. Vilket naturligtvis gläder mattar och hussar som nu kan ta med sig sin bäste vän in på en fika eller en lunch på stan. 

Att tänka på miljön är nödvändigt inte bara för djurens vänner. Den här skylten från en servering där gästerna äter buffé har ett bra budskap. Bilden har jag snott från nätet, hoppas det är OK för den goda sakens skull ...

Om du är sugen på fler skyltar som av en eller annan anledning lockat en bloggare att ta fram kameran klickar du dig över till BP. I hennes högerspalt dyker skyltbloggarna upp!

Sommarsatsning i vårt närområde. Spel, lekar och poliser på plats. Och hela husvagnens
sida är en reklamskylt för aktiviteterna.

Copyright Klimakteriehäxan

Lördagsgodis

Har aldrig någonsin varit förtjust i att plocka bär, oavsett sort. Möjligen med undantag för krus- och vinbär, för då kan man ta med sig en stol och sitta bredvid busken och slippa ont i ryggen. Insekterna brukar dock hitta fram ändå och jag tror att de där blodsugarna är lika förtjusta i mig som jag är i bären. För äta dem vill jag ju, väldigt gärna!

I Barndomslandet har vi inte längre vinbärsbuskar kvar, och vårt enda äppelträd är för gammalt för att ge oss någon frukt. Men vi har en hallonhäck, visserligen förvildad, men underbart goda bär får man om man bara ids ta reda på dem. Det är ju just det: man måste ta sig i kragen ...

Idag gjorde jag det. Blev en mindre räd i häcken när regnmolnen dragit vidare och fick ihop till minst en, kanske rent av två skapliga efterrättsomgångar. Njutning! Detta kan man verkligen kalla lördagsgodis.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om simning

Badsäsong pågår! Så även i min läshörna, eftersom jag är inne i "Simmarna" (The Swimmers) av japansk-amerikanska Julie Otsuka. Storyn startar i en inomhuspool dit många olika typer går dag efter dag och bildar ett tydligt mönster ... Här får man också inpräntat i sig alla fördelar det har om man motionerar regelbundet i det våta elementet: simningen är rena undermedlet!

Den får oss att bli koncentrerade och fokuserade, den fördröjer åldrandet, sänker vårt blodtryck, förbättrar vår kondition, vårt minne, vår lungkapacitet, vår allmänna livsinställning.

För min egen del har simturerna liksom kommit av sig de senaste dagarna, vädret har inte lockat ner mig i sjön och nu blir vattnet dessutom svalare ... eller måste man säga kallare ... Hur som helst så är det Skriv-Robert som är mannen bakom blogginitiativet Veckans mening på lördagar. Häng på vetja! Kul om vi blir fler. Bara att simma lugnt.

Copyright Klimakteriehäxan

Kulan i luften!

Det råder viss feber just nu. Fotbollsfeber. Eller "kulan i luften" som folk så skojsigt brukar hojta när allsvenskan drar igång ... men nu handlar det inte om allsvenskan. 

Starka tjejer på flinka fötter och med mycket boll i skallen gör upp om VM i Australien och Nya Zeeland. Sverige spelar sin första match på söndag, möter Sydafrika. Och från att damfotboll har varit något som "äkta fotbollfans" fnyst åt det nu färdigfnyst. Våra tjejer är bra! Damfotboll är underhållning! Bollhanteringen imponerande!

Sverige har haft stjärnor med internationell lyskraft. Pia Sundhage är en av de klarast lysande. Idag är det en fröjd att vila ögonen på Kosovare Asllani. Hon kallas ofta för Kosse, men jag är inte säker på att hon stått modell för den lilla flickan i "Passa bollen! ropar Kosse." Anja Gatu har skrivit och den är tänkt för 6-9-åringar. Fast kanske ändå?

För återväxten inom svensk fotboll behövs de där förebilderna, och att idrottsmiljön lämpar sig för böcker för barn och unga är ställt utom alla tvivel. Det finns faktiskt en hel del att välja på, även om ingen bok fått större betydelse än David Lagercrantz bok "Jag är Zlatan".

En pålitlig serie är den om Åshöjdens BK. Det är en fiktiv fotbollsklubb i en liten ort i nordvästra Skånes skogsbygder – förebilden för orten anses vara Åsljunga. Max Lundgren skrev. Den första boken kom ut 1967.

Viveca Lärn har gett oss liraren Ludde, som kallas för Jätten där han far fram med sina lagkamrater i Rävarna IF. Också det har blivit en hel serie! Ludde är exempelvis med och spelar i den enorma ungdomsturneringen Gothia Cup (årets omgång avslutas i morgon lördag) och han får också göra en drömresa till Italien där han ser sin idol Zlatan i en match. Lärns barnböcker är väldigt bra högläsningsböcker, och det finns alltid lite humor med!

"Spinkis fotbollsbok" av Lasse Anrell och Mati Lepp är också en abc-bok. Här har tjejerna inte riktigt släppts in på planen. Den går nog hem hos småpojkar, men har fått kritik för att vara i grabbigaste laget. Det finns en hel serie om Spinkis som är klädd i grönt och vitt. Anrell är hammarbyare ut i fingerspetsarna!

En annan flitig författare som också älskar fotboll är Bengt Åke Cras (jo, han har skrivit en lång rad om hockey också). Cras hjälte heter David Linder, han är 15 år och spelar i Malmens IK. Det finns åtminstone fem böcker, den första heter "Drömmar som krossas".

Att läsa om den sport man älskar att utöva och drömmer om att bemästra är både bra och roligt. Som förälder, farmor eller morfar kan man hjälpa till, om inte annat så med att komma med en bra bok i present! Och om den första boken går hem blir det ju enkelt nästa gång det är dags att köpa en klapp eller gåva: bara att ta nästa titel i serien!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett plus och ett minus

Mia i bokhörnan har gett oss lösa tyglar under några veckor när helgfrågan föreligger i sommarvariant: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. 

Utan tvekan finns det att välja på. Men det gäller ju att välja rätt! När det handlar om film och tv erbjuder oräkneliga strömningstjänster oräkneliga alternativ. Vi har SVT Play som alla förstås, dessutom har vi Netflix och HBO men där tar det stopp. Och det räcker och blir över. 

En dag när vädret var lite grått gick jag på bio. Och här vill jag komma med en varning! Såg "Korsetten", tokhyllad, och hade genuint tråkigt. Maktkamper, ätstörningar och antydda kärlekshistorier mot en verklig bakgrund? Nej, det var inget för mig. Det roligaste i hela filmen var att en lutspelande hovnarr på 1700-talet i Österrike framförde Kris Kristoffersons underbara låt "Help Me Make It Thru the Night".

En hyllningskör som jag däremot numera sällat mig till är den som gillar "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) av Valérie Perrin. Den rekommendationen är kanske att slå in en öppen dörr, men låt gå för det. Jag var inledningsvis skeptisk men drogs snart med i historien. Beundrar författaren för att hon, förvisso i likhet med många andra skribenter men ändå, klarar att knyta ihop många öden till en sammanhängande berättelse.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 132

 BOKSMÄLLA

-Ett uttryck som jag tror att vi är många som känner igen oss i. Att ordet innehåller ett "O" i stället för ett "A" gör att det är ett betydligt trevligare tillstånd. Det kan uttryckas så här: "När du inte kan börja läsa en ny bok för att du lever kvar i den du nyss läste". Minns faktiskt inte när det hände sist, men det var ett tag sedan. Längtar efter nästa! Tipsa mig om en du tror kan ge mig en hejdundrande boksmälla!

Boktriss med F

Hittar en ny liten stafettpinne för boksynta bloggare hos Mia i bokhörnan. I alfabetisk ordning betar man av tre bokbitar per vecka, en författare vars för- eller efternamn börjar på veckans bokstav, en vars titel börjar på veckans bokstav, och så ett bokomslag där något kan härledas till den där nyckelbokstaven.

Vid det här laget har man kommit till F och eftersom jag så gärna slår ett slag för den fenomenale Gustaf Fröding hoppar jag på tåget! Fröding är en av ytterst få poeter jag begriper mig på och tycker om. Han har både humor och djup, hans beskrivning av olyckliga kärlekar går inte att fnysa åt. Dessutom blir han garanterat aldrig omodern.

En boktitel som börjar på F är inte heller svårt att hitta. Jag väljer "Forever young", skriven av Johan Ripås, en trevlig kille jag haft glädjen att samarbeta med. Boken är en barndomsskildring med många beståndsdelar ur Johans eget liv. Han skrev den på "lediga stunder" under sitt liv som korrespondent i Afrika, d v s på flygplatser, i passköer, någon tidig morgon innan barnen vaknat. Det har blivit flera böcker, det här var hans debut. En bra debut!

Omslag finns det gott om. Jag väljer pocketversionen av "Folkhemsprinsessorna", berättelser om att växa upp på 50-talet. Att titeln dessutom börjar på F gör väl att den passar dubbelt bra? Åtta små flickor finns i svartvita bilder, och nu när jag håller boken i handen tror jag att jag måste läsa om den! Tänker att den kanske handlar också om mig? Minns förstås ingenting ... av boken alltså, av livet på 50-talet minns jag en hel del!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att annonsen i dagens tidning om biljetter till en julkonsert med bl a Tommy Nilsson är idiotiskt tidig. Vem bokar? Inte jag!

När det är varmt

Dag efter dag duggar de in, rapporterna om nya värmerekord som hotar både människor, djur och natur till liv och lem. Ett och annat överlevnadstips dyker också upp, många självklara, andra möjligen lite klurigare. Stundtals är det njutbart, men emellanåt blir det riktigt svettigt även uppe hos oss i den höga Nord.

Mitt allra första möte med tropisk värme glömmer jag inte. Jag hade flugit från Arlanda på nyårsdagen 1976 och landade i Rio de Janeiro. I planets dörr kom den emot mig, luften jag inte visste fanns! Det kändes som om någon just kastat en stor våt, het filt över mig. Jag var fångad! Och visst kan man vänja sig, men aldrig helt och hållet. Att man är född i Värmland hjälper faktiskt inte ...

Den här lilla tavlan köpte jag av en gubbe på gatan första
gången jag var i Rom. Den mäter bara 6x6 cm och dyr
var den inte heller, men jag gillar den skarpt! Den får mig
att längta till stranden där, under parasollerna, en varm dag.

För egen del kan jag lätt konstatera, att jag inte trivs bra när termometern visar uppåt 30 plus. Är det samtidigt vindstilla blir det helt enkelt för mycket av det goda. Jag har smakat på det mer än en gång! Tänker exempelvis på min och väninnans tur med Greyhound-buss i södra USA. 

Vi kom till Phoenix, Arizona, en plats som nu aspirerar på titeln "Värmens huvudstad". Visst var det varmt när vi klev av bussen, men vi vet ju alla att det bara finns ett bra sätt att bekanta sig med en ny stad: man går ut och går på gator och torg, kollar folklivet och kanske någon sevärdhet.

Just sevärdheter vet jag inte om Phoenix har några att erbjuda, men så snart vi checkat in på hotellet gick vi ut på stan. Märkligt! Vi var ensamma! Visst, bilar såg vi, men absolut inga människor till fots. Plötsligt blev vi varse vad som hände i några hus vi gick förbi: ansikten dök upp i fönstren, några log och vinkade. Fler kom till, uppmärksamheten var helt på oss. 

Förklaringen var enkel, det insåg vi förstås. Bara okunniga galningar begår detta misstag. Ingen vettig människa går ut och promenerar i Phoenix mitt på dagen i soligt väder. Det känns efter bara en liten stund som att vandra i en riktigt vråleldad bastu. Vi fick naturligtvis vända och sjönk snart ner i sängarna i vårt luftkonditionerade rum. Och Downtown Phoenix är fortfarande jungfrulig mark för mig.

Den som uppfann A/C gjorde mänskligheten en enorm tjänst. Vi minns bilturerna från barndomen. Alla fönsterrutor nervevade, ändå stekhett! Hur stod vi ut? Det frågar jag mig ofta numera när vi rullar ut på vägarna. Utan den där maskinen blir inte bara bilresor utan även dagar i tropikerna svåra att uthärda. För att inte tala om nätterna! Ett år reste hela familjen till Grekland. Men vårt rum hade ingen luftkonditionering. Det var omöjligt att sova!

I ren desperation kom jag på det, knepet som räddade mig. Tog mitt överlakan, blötte ned det i handfatet och la det sedan över min svettiga kropp. Det funkade! Jag somnade! Men när lakanet var torrt igen vaknade jag på nytt, och så var det bara att göra om proceduren. Gång på gång.

En annan semesterresa gick till Turkiet och då var till och med poolen onödigt varm. Medan Roberta Flack sjöng "Killing me softly" på repeat vältrade vi oss i och ur bassängen. Havet var bara minuter bort, vi tvingade oss dit någon gång varje dag, men inte förrän solen gått ned var det någorlunda behagligt utomhus. Av kultur, miljö och folkliv såg vi nästan ingenting ...

Något äkta värmeslag har jag tack och lov aldrig drabbats av. Fast det har varit nära. Ute på vischan i El Salvador blev det närmare 40 grader, svårt att röra sig, minst lika svårt att tänka, huvudvärken  sprängde. Och min medhavda dryck var slut! Det enda som gick att få tag i var cola, och den var nästan lika varm som luften. Men det var i alla fall vätska, och när jag hållit mig i skuggan en stund var faran över.

I Guatemala hade jag bara bott någon vecka när jag drog ut på "field trip" till några indianbyar inne i landet. Jag var enda kvinnan, de andra i bilen var män, alla från Guatemala. Då gjorde jag en praktfull, värmerelaterad, tavla när vi gick en ordentlig bit för att komma fram till några hus. Svettigt! Puh!

Jag stönade och förklarade att jag var "caliente", väldigt mycket dessutom. Det är bara det att "caliente" på spanska betyder inte bara "varm" utan också "kåt". Hade jag varit lite bättre på språket (det blev jag rätt snart) hade jag vetat att jag skulle ha sagt "tengo calor", ungefär "jag har värme/är varm". Herrarna bytte några ögonkast och jag misstänker att de i efterhand flabbade ordentligt åt "gringan" som inte visste vad hon sa. När jag sent omsider insåg mitt klavertramp rodnade jag klädsamt, fast det såg nog ingen.

Copyright Klimakteriehäxan

Och hur mår lilla fiffi?

Låt mig genast bekänna: jag har aldrig använt ordet "fiffi", detta är premiär. Men visst, har stött på det, och vet vad det betyder: en kvinnas underliv. Ändå måste jag medge att jag blev helt paff när jag stod inför den här skylten på apoteket. Var det inte "snippa" man på något vis beslutade sig för var den beteckning som skulle gälla? Det kan kvitta. 

Allt den där kroppsdelen behöver påstår man sig i alla fall ha i lager på apoteket. Kanske har de gömt massagestavarna under disken, för några sådana ser jag inte på skylten. Dock vet jag att det är en vara som säljs. Och som dessutom man kan fnissa åt, när Jane Fonda och Lily Tomlin i tv-serien "Frankie and Grace" (Netflix) lanserar sin egen version, speciellt lämpad för äldre damer med artros i handlederna ... 

Med särskild blinkning åt den årsrika delen av befolkningen skyltar också 55PLUS med sina tjänster. Alla som jobbar är seniorer, men så vitt jag begriper kan kunderna vara hur unga eller hur gamla som helst. Deras vardag ska i alla fall underlättas, det är glädjebudskapet på deras skyltar.

Och eftersom det är Skyltsöndag i Blogglandia kan du klicka dig över till BP:s blogg och hitta fler som letat, plåtat och publicerat skyltar av de mest varierande sorter. Önskar dig god jaktlycka!

Ja se konstnärer ... de gör lite som de vill ... Galleriet ligger på Hornsgatan.

Copyright Klimakteriehäxan
 

Ett oemotståndligt återfall

Det där med bokmärken, det är en liten nisch som i mitt fall blev knökfull för länge sedan. Att jag har inte mindre än 86 inlägg här på bloggen med den etiketten är väl bevis nog. Men nu finner jag mig stå inför ett oemotståndligt återfall.

Gled in på en liten reakoll i en av mina favoritbutiker. Skulle, som vanligt, ingenting ha. Och köpte, som vanligt, ändå något. Bonusen med detta reafynd upptäckte jag först hemma: "This is my culture" står det i guld på den grå etiketten, och så firmanamnet i versaler: Culture. Därtill en liten lös metallstjärna i guld. Snacka om lämpligt bokmärke! 

Lägger in det i "Simmarna" (The Swimmers) av Julie Otsuka, som jag hämtat på biblioteket och strax ska börja läsa. Ser fram emot den med stora förväntningar, efter att ha läst "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic). Rekommenderas varmt (om du inte redan läst den, förstås).

Nej, jag behövde inte ett bokmärke till men nu blev det så här i alla fall. "Bokmärkesentusiaster" som överlevt tror jag numera bara är två, Hannele och BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om skitstövlar

Har gett mig i kast med den omtalade och tämligen enhälligt (fast inte alldeles) hyllade "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) av Valérie Perrin. I den hittar jag Veckans mening, den som får mig att reflektera en extra sekund när jag läst den – precis så som Skriv-Robert vill att det ska vara när man plockar upp hans utmaning. 

 Ett vackert namn hindrar inte någon från att vara en skitstövel.

Copyright Klimakteriehäxan

Ledigt?

Vaxholm

Juli betyder ledigt för väldigt många i Sverige. Konstaterade vid en snabb tur i city att det är väldigt gott om turister i Stockholm just nu, bitvis riktigt trångt på trottoarerna, kö till sightseeing-bussar och -båtar, fullt vid borden på uteserveringarna (och väldigt gott om flugor där just jag hamnade för att klämma i mig en burgare). Klar sommarstämning helt enkelt! Elisa Matilda får mig att bli kvar i den med sina fem fredagsfrågor:

1. Vad gör du när du är som mest lat om sommaren? Ingenting ... struntar i dammsugning, äter på restaurang ... låter tvättskåpet fyllas på utan åtgärd ... läser ...
2. Hur spenderar du en aktiv sommardag? Promenad, ett dopp (eller flera) i sjön, letar somrig middagsmat på Ica, tittar på säsongsrean i någon butik jag gillar. Plus den dagliga dosen vid laptoppen förstås. Exempelvis.
3. Vad väntar du med tills september kommer? Fler organiserade aktiviteter brukar dra igång vid skolstarten. Pingisträning, föreläsningsserie.
4. Vad har du ännu inte gjort som du brukar på sommaren? Har (hittills) missat två utflykter som brukar vara årligen förekommande: Norrtälje och Vaxholm. Charmiga små städer båda två. Inte är det långt dit heller!
5. Hur är dina sommarkänslor just nu? Tämligen belåtna. Men jag skulle gärna vilja ha lite brunare ben!

Tornet på rådhuset i Norrtälje mot sommarblå himmel.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarens fröjder

Samma träd i våras.

I våras plåtade jag de ljuvliga körsbärsblommorna. Nu tyngs samma grenar av mängder med bär! De är små och de flesta hänger högt upp, men de är goda. Och detta bjuds mitt i storstaden, bara hundra steg från Hornstull på Södermalm! Fast antagligen blir det  fåglarna som äter upp merparten. 

Ett eget citronträd har jag drömt om i åratal, men det skulle inte få plats på vår balkong och inte skulle det trivas heller. Nu fick jag i stället glädja mig åt att man i Millesgårdens trädgård har en lång rad små citronträd i krukor, och trädens grenar dignar av vackra frukter!

Varje år fröjdas jag också åt blomlådorna som staden bjuder oss på när vi vandrar fram
längs Årstavikens strand. Så underbart!

Helgfrågan från Mia i bokhörnan kan också få handla om någon av sommarens fröjder, för nu ger hon oss lösa tyglar under några veckor: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. 

Då är mitt första förslag: baka en rulltårta! Hade inte gjort det på åratal när jag plötsligt slog till! Det är enkelt, går fort och blir jättegott. Samt sannolikt mycket uppskattat. Recept hittar du på nätet, du behöver ha ägg, socker, vetemjöl och bakpulver hemma. Som fyllning tog jag en marmelad som jag rörde så att den blev lös. Serverade tårtan i ganska tjocka bitar med vispgrädde (i sprayflaska, så himla lättvindigt!) och med några färska bär på toppen blev det riktigt läckert. Om något blir över lägger du det i frysen för framtida bruk.

Inte långt från körsbärsträden fick jag syn på en buske jag aldrig förr stött på.
Stora blomsterax i blålila. Den heter syrenbuddleja, vilket konstigt namn!

Ännu mera ögonfröjd: en naturlig "pallkrage"! Fin eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan 

Om något är fel är det kanske trots allt inte höger ...

Se där en rubrikrad du absolut inte begriper. Nej, naturligtvis inte! Men om du fortsätter läsa kommer du att haja vad jag är ute efter. 

Det är så gott som helt omöjligt att undgå reklam. Och även om jag tittar bort, försöker tänka på annat, så ser jag ett och annat budskap som inte alls vänder sig till mig – men som ändå lyckas engagera mig. Och när jag skriver "engagera" ska du läsa "reta upp" mig. Hur är det möjligt att det produceras sådana ofantliga mängder med annonser av olika slag utan att någon egentligen granskar budskapet? Har alla annonsbyråers samtliga proffs gått i pension eller blivit ordblinda eller något?

Låt mig ta några färska exempel. Hur pålitlig tror jag att däckfirman är, den som trumpetar ut att "det är dags att byta till sommardäck" när vi är i mitten av juli? Vad tänkte den kommunale tjänsteman som sa OK till reklamsnutten i vilken man vill locka folk att flytta in – eftersom de erbjuds utrymme att "göra det dem är bäst på"? Städfirman som erbjuder "mattvät" kanske är levande och effektiv, deras språkgranskning är död. Antagligen har den aldrig funnits.

En klädfirma som är väldigt aktiv med annonser i sociala medier kom just i dag med ett nästan oemotståndligt förslag, i alla fall om jag vore man. För vad sägs om "unisexväst för män"? (Men särskilt snygg var den inte.)

Ibland ser man att det är en digitaliserad översättningstjänst som är boven. I min mobil får jag ideligen upp reklam för ett spel som ska hindra mig från att få Alzheimers (bara att påstå en sån sak!) och det går ut på att hitta motsatsord till ett som spelet spottar ur sig. Vad sägs om frågan "Om något inte är fel är det ..." och svaret som kommer upp är "HÖGER". Eftersom inte datorn är på det klara med att det engelska "right" kan betyda mer än en sak på svenska.

I min värld ska reklam, bra reklam alltså, bygga förtroende för företag, innehålla faktiska upplysningar, saluföra deras produkter på ett trovärdigt sätt, skapa goodwill. Tillkommer en gnutta humor är det ett plus. Har det blivit omodernt eller? Och tror jag rätt när jag misstänker att man har så bråttom på jobbet att INGEN någonsin läser de texter det egna företaget skickar ut i världen?

Visst, vi är inte så få som gnäller om den borttappade korrekturläsningen på våra tidningar och andra sajter för nyheter etc. Jag är förvisso en av dem. Men ett skrivfel i nyhetssammanhang slipper man i alla fall se återkomma, dag efter dag, vecka efter vecka, ja månad efter månad. De här annonserna verkar ha snudd på evigt liv.

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarböcker

Böcker med sommarkänsla (i titel, handling eller på omslag) ska det vara i veckans tisdagstrio, enligt påbudet från Ugglan. Finns förvisso en hel del att välja på. Här tre som kanske kan passa?

"Vuxna människor" (Voksne mennesker) är en av norska Marie Auberts populära historier, här om familjen som kommer till sommarstugan där idyllen borde vara ett faktum. Men i stället blir det en hel del konflikter, trots den ymniga grönskan, det vackra havet och de bästa intentioner.

"En dag till skänks" (L'échappée belle) av Anna Gavalda handlar om tre syskon som åker på ett sommarbröllop någonstans i Frankrike. Men festen är tråkig och trion rymmer, till ett alldeles eget äventyr med riktig sommarstämning. Man riktigt känner hur luften blir friskare och skönare ju längre från det stela bröllopet de kommer. 

"Vi på Saltkråkan" är en evig favorit. Astrid Lindgren skrev först denna härliga historia om en familjs sommarvistelse i Stockholms skärgård som manus till en tv-serie. Serien blev omåttligt populär och så småningom kom också boken. Sedan dess bär vi alla Tjorven, Pelle, Malin och Båtsman i våra hjärtan.

Årets sista rhododendronblomma?

Copyright Klimakteriehäxan