Vad är det som krånglar?

 Det ser lovande ut för helgen: tror att vi fått "löften" om sol och lite värmegrader. Tack! I väntan på det tar jag tag i Elisa Matildas fem fredagsfrågor, som ska få mig att bekänna ett och annat ... för visst krånglar det till sig ibland, livet!

1. Vad tar alltid längre tid än du tänkt? Alla sorters rensning.
2. Vad är något du alltid måste googla igen? Jag googlar ofta men kommer inte på något jag måste googla på nytt gång efter gång.
3. Vad känns mest typiskt att strula när du har bråttom? Hittar förstås inget: handskar, nycklar, väska – eller så går inte bussen när den ska och jag riskerar att komma för sent till något. Vilket jag avskyr.
4. Vad brukar du hoppas att någon annan löser åt dig? Hur en ny pryl ska hanteras. Har en aversion mot bruksanvisningar, vilket är dumt men sant.
5. Vad är något du alltid måste dubbelkolla? Var har jag mobilen nu igen?

 Copyright Klimakteriehäxan

Ajuga pyramidalis

Nu ska jag göra en träda-fram-are: Någonstans i mina innersta skrymslen när jag en dröm. Den går ut på att jag deltar i en frågesport, helst med storpublik, och får en fråga om att identifiera en blomma. En liten blyg sak, och alla (inklusive den som hittat på frågan) inser att ingen normal människa kan svaret.

Man får titta noga för att se de blå blommorna.

Det är då jag med hög och tydlig stämma säger "Ajuga pyramidalis, mera känd som Blåsuga. Tillhör släkten Lamiaceae  och har en närstående som kanske är mer välbekant, den heter Brunört. Båda har använts som medicinalväxt." Ett överraskat sus går genom publiken, hen som leder frågesporten letar efter ord. Tanten kunde ju svara! Vilken triumf!

Denna lilla växt, vars små blålila blommor knappt syns, har alltid funnits i Barndomslandet. Och av oförklarlig anledning har den intagit en särskilt plats i mitt hjärta. Kanske för att jag tycker att den får alldeles för lite kärlek medan vi alla jublar över naturens sippor, blommande hägg och doftande liljekonvaljer!

Kära Ajuga pyramidalis, jag gillar dig! Sträck på dig, i din fulla längd (mellan 5 och max 20 cm)! Men aldrig lär jag få chansen att briljera med vår bekantskap. Fast drömmen lever, om än i tysthet (ja tills nu då alltså).

Copyright Klimakteriehäxan

"Mina" tulpaner!

Man skulle kanske kunna tro att efter mina dagar i Amsterdam nyligen skulle jag ha fått nog av tulpaner, åtminstone för i år. Icke! Nu dreglar jag nästan över lökbackarna som kommunen bjuder oss i Stockholm på. Kortvarig skönhet, visst, men så underbar! Här är backen nedanför mitt sovrumsfönster!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om språket på krogen

Att beställa mat på engelska fungerar väl om man inte är så road av mat. Men är man en gammal kroggubbe som jag, vill man gärna diskutera rätterna med kyparen ingående innan man bestämmer sig: Vad det är för kryddning? Är det rejält med kött? Hur kan jag få det anpassat då jag är diabetiker? Man vill kunna diskutera vinet med sommeliern. Och är man stammis även småprata och skämta något med kyparen. Allt detta är synnerligen besvärligt på ett främmande språk. Riktigt absurt blir det när det är svensk husmanskost som diskuteras, och man ska behöva prata om kroppkakor, isterband och sillbullar med korintsås på språket från ett land där rätterna inte ens existerar.

-Edward Blom, som kallar sig gastronom och kulturhistoriker och som nyligen börjat som krönikör på Svenska Dagbladet (och som jag har nån oklar aversion mot rent generellt, brukar alltså aldrig hålla med honom om något) skriver om hur han ogillar att personal på svenska restauranger inte lär sig svenska utan framhärdar i att prata engelska. Jag är helt enig med honom: ska man ha ett servicejobb här måste man kunna kommunicera på vårt huvudspråk. Att många svenskar numera är väldigt duktiga på engelska är faktiskt ingen ursäkt.

Nu blommar det också i bokhyllan!

Blommor (i handling, på omslag eller i författarnamn) ska det vara i veckans bokliga tisdagstrio. Jag går på titlarna! 

"Färskt vatten till blommorna" (Changer
l´eau des fleurs) har redan nått många läsare, översatt till ett 30-tal språk som den är, men det är romanen värd. Valerie Perrin berättar skickligt en historia (som till stora delar utspelar sig på en kyrkogård!) med många vinklar och stundtals blir man både berörd och riktigt överraskad!  

"Rosen på Tistelön" är en svensk klassiker, en av de första deckarna, som förtjänar att dammas av. Bygger på en äkta mordhistoria från Västkusten och det är väldigt underhållande läsning! Emelie Flygare-Carlén skrev.

"Lila hibiskus" (Purple Hibiscus) är den första romanen som Chimamanda Ngozi Adichie skrivit. Ett nigerianskt familjedrama med många ingredienser, en blandning av kärlek och grymhet som är svår att lägga ifrån sig.

Inser att jag med denna trio upprepar mig från förr. Men jag tycker det är tre spännande böcker, med olika sorters spänning och i vitt skilda miljöer.

Se här tre andra blomböcker som jag har i hyllan - men knappt aldrig har öppnat ...
så då kunde de inte få komma med i en tisdagstrio! Borde kanske bläddra lite?

Den här trion hade jag också kunnat ta till. Suveränt fina blommiga omslag till Selma
Lagerlöf i pocket. Gocken Jobs stod för blomstren.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i maj

Ny månad, läge för "ett finger i luften" – alltså en dagsnotering för maj i kategorin "Just nu", initierat av Kulturkollo.

Just nu läser jag flera sinsemellan väldigt olika böcker. Har kommit en bit in i Bo Inge Anderssons "Järnår" som än en gång får mig att inse hur lite jag kan om svensk historia. Det jag en gång eventuellt visste har jag glömt. En historisk roman av helt annat slag är "Pigan", skriven av Marianne Bokblad, (a k a Bloggblad) som är huvudpersonens barnbarns barnbarn. Pigan har alltså funnits på riktigt och nu fått sitt öde utrett och också fint berättat. Om ett hårt kvinnoliv i trakten av Norrköping på 1800-talet. Den är strax utläst.

Just nu lyssnar jag på "Kinesen" av Henning Mankell när vi åker längre sträckor i bilen. Har också återvänt till sådant som nyss avlidne Jojje Wadenius gjort. En musikalisk stjärna! Såg honom och hans trio live för ett par år sedan, väldigt angenämt. Han var genial, i olika genrer. Klicka på den här länken och du kan inte låta bli att le! 

Just nu tittar jag på "Den danska kvinnan", isländsk originell tv-serie (SVT Play) i sex delar med utmärkta Trine Dyrholm i titelrollen. Olik andra serier, vilket för mig framstår som ett stort plus. Ja, och så pingis förstås – det pågår världsmästerskap i London och "vi", d v s Sverige skulle faktiskt kunna gå långt i flera klasser! Vi har redan slagit Kina i en lagmatch (det hände igår), så fenomenalt bra! SVT sänder live, jag håller tummarna för nya segrar.

Just nu njuter jag av varje ögonblick jag kan fånga en solstråle. De behövs! 

Just nu längtar jag efter att vattnet i våra sjöar ska få badbar temperatur. Någon vinterbadare blir jag aldrig, men på somrarna älskar jag ett dopp!

Copyright Klimakteriehäxan

Kungliga tankar

Lite undrar jag hur det kan komma sig. Ena dagen sitter jag blick stilla och lyssnar till en kung som talar i över en halvtimme, talet direktsänds över hela världen. Det är Storbritanniens statschef Charles III som hälsar på i den amerikanska kongressen och har med sig ett fullständigt lysande tal som han levererar med stor elegans. Ukraina, historiska tillbakablickar, terrordåd, mellanstatliga relationer och humor: här finns allt med. Han får också generösa (och välförtjänta) applåder, beröm som jag hoppas att han delar med sig av till sina talskrivare, även om han säkert själv hade stort inflytande över formuleringarna. Jag hade gärna klappat i händerna om det hade märkts.

Bild Sara Friberg / Kungl hovstaterna

Så går det ett par dagar till och döm om min förvåning när jag uppmärksamt lyssnar till ännu en kung! Denna gång Sveriges Carl XVI Gustaf, som på sin egen 80-årsdag medverkar i "Tankar för dagen", en serie femminutersprogram som Sveriges radio sänt och sänder på kvällstid sedan mycket länge. Programmet "ska ge en stunds eftertanke i nyhetsflödet" och det kan handla om nästan vad som helst (tror jag) men "livsåskådning" finns med som nån sorts underrubrik.

Vem som kom på idén att satsa på kungliga tankar vet jag förstås inte, inte heller vem som kunde tipsa om att historien fanns, men kungens berättelse om ett möte som ägde rum i hamnen i Sydney för sextio år sedan är riktigt fin i all enkelhet. En till åren kommen svensk man kliver fram till ynglingen (dåvarande kronprinsen) som står vakt vid landgången till Älvsnabben och deras korta samtal blir ett minne för livet. En poäng är att detta är ett av ytterst få tillfällen när kungligheten inte är ett skvatt kunglig utan helt anonym, det handlar bara om två människor som pratar en stund.

Endast en gång tidigare har jag hört vår kung vara så personlig och det var när han höll tal i Stockholms stadshus när offren för Estonia-katastrofen hedrades. Det fick hans popularitetssiffror att skjuta i höjden. Och popularitet är något det råder brist på i en rad europeiska kungahus för närvarande ... eftersom skandalhistorierna avlöser varandra i strid ström. Behovet av kloka kungliga tankar är nog större nu än någonsin. 

PS Om du liksom jag blev imponerad av Charles tal kanske du vill läsa denna briljanta (fast onödigt mångordiga) analys av det han sa. Dean Blundell, kanadensisk journalist m m, skrev texten. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bilder

Flaggdag, både torsdag och fredag! Ja numera flaggar man ju när man själv vill, jag tycker det ser trevligt ut och i min släkt har man alltid vårdat traditionen. Min farfar lärde mig exempelvis hur en svensk flagga ska hanteras: den får aldrig beröra marken och den ska vikas så att inget av det gula korset syns ... kan dock inte lova att jag sköter detta fläckfritt.

Har alltså befunnit mig i huset i Barndomslandet över Valborg och Första maj, omgiven av späd grönska, många vitsippor, de första maskrosorna och energisk fågelsång. Underbart väder dessutom, det blev premiär både för shorts, solkräm, sandaler och en mojito på verandan!

Veckans foto vill bloggvännen Åke se. Fem nytagna bilder ska det vara, här har ni mina! Och en sak ska ni ha klart för er: det tog MÅNGA försök innan jag fick till bilden på flaggan som jag ville ha den ...

Väl framme blev det mojitopremiär på verandan.

Och snart blommar klätterhortensian i spaljén och ersätter utsikten med sig själv!

Kanske borde jag ha köpt fler pelargoner till mitt bildäck som tjänstgör som precis lagom
stor rabatt. Men jag tänker att de måste få ha lite utrymme att växa och breda ut sig.

Dessa fina små solar lyser så här års oavsett väder och vind.

 Copyright Klimakteriehäxan

Vad ska man ha en robot till?

Mycket handlar om AI nu. Artificiell intelligens kan vara användbar, men kan också uppfattas som ett hot. Vi riskerar hela tiden att bli lurade med falska, AI-genererade budskap, exempelvis i videosnuttar med välrenommerade personer som plötsligt gör ohämmad reklam för undergörande produkter man inte trodde fanns. Det enda man som privatperson verkar kunna göra är att höja sin vaksamhet, titta skeptiskt på alltför positiva besked, plocka fram sin mest källkritiska ådra. Ändå kan man bli dragen vid näsan.

Men det finns ju robotar också! Maskiner som kan "läras" att utföra arbetsuppgifter hittills endast  "riktiga människor" klarat av. Nu kan en robot jobba i fabrik, vara "hund" eller bli en kompis, ersättning för en trogen vän! Sveriges Television sände för mer än tio år sedan en dramaserie om "hubbotar", robotar som var väldigt lika vanligt folk och som klarade av alla möjliga sysslor. "Äkta människor" var riktigt bra tv, men om man tänkte att det var framtiden man tittade på var det lätt att bli skrämd.

Plåt-Niklas

Från min barndom minns jag tydligt den första robot jag någonsin hörde talas om. Det var i radio jag lärde känna Plåt-Niklas, kompis med Grodan Boll och Kalle Stropp, i en serie skapad av Thomas Funck och jättepopulär. Plåt-Niklas var superstark, byggd av konservburkar och kunde flyga. Men det är svårt att påstå att nutidens robotar liknar honom, även om han hade mänskliga drag på sätt och vis.

Vem skulle då vilja ha en android (en människoliknande robot) hemma? En som tog hand om vardagssysslorna, som aldrig gnällde på vare sig vädret eller jobbet, som bara krävde elektrisk ström som "mat" och som man kunde stänga av med en knapptryckning när man kände för det?

För egen del känner jag nog inget behov av den sortens assistans, men visst kan jag inse att det skulle kunna funka för somliga. Desto mer förundrad blir jag när jag hör ett program från Vetenskapsradion i Sveriges Radios P1 där experter som verkar veta allt om robotar deltar. 

Programmet rundas av med en fråga: "Om du skulle ha en robot, vad skulle den då göra?"
Döm om min förvåning när en av experterna svarar: "Den skulle vika min tvätt."
Va?
Plåt-Niklas skulle inte ha trott sina öron. Det gjorde inte jag heller. 

Copyright Klimakteriehäxan 

"Sköna Maj" och fredagsfrågor

I dag är den här, den ljuva månaden maj! Väldigt välkommen och förhoppningsvis lika skön som den framstår i visan. Den börjar i alla fall bra, med sol och värme (där jag är, ska jag kanske lägga till)!

Lustigt nog har jag läst en bok som heter just "Sköna Maj". Den belönades med LättLäst-priset 2022 och hur det kom sig att den hamnade i mina händer har jag fullständigt glömt, det var antagligen en ren slump. Eli Åhman Owetz, flitig feelgood-författare, skrev och minsann blev det en uppföljare också.

Det här är historien om Maj och Lennart, två personer i 80-årsåldern som en gång kände varandra men plötsligt ses igen, det blir många fikastunder och promenader medan framför allt Maj återupptäcker saker från förr, som maträtter hon brukat laga, älsklingskläder hon minns. Romantik uppstår på nytt.

Någonstans på vägen hade jag fått mig förklarat att berättargreppet, som bygger på många upprepningar och väldigt enkelt språk, ska vara läsarvänligt för den som är på väg in ålderdomens mentala dimmor.

Ja kanske funkar det? I så fall är det bra, för även bokälskare blir emellanåt dementa, det är helt klart, och kan man då hitta böcker som inte kräver att man tydligt minns det man nyss läste är det säkert berömvärt. För oss andra som inte är där (än) kan jag hissa en liten varningsflagg: jag la ifrån mig boken med känslan av att ha läst en synnerligen lättsmält barnbok fast ungarna i historien var rejält till åren komna.

Därmed inte sagt att jag ifrågasätter huvudtemat. Minns min gamle chef som, långt efter pensionen,  med glittrande ögon förklarade att "det är precis lika underbart att bli kär som 85-åring som det var i tonåren, jag lovar!". Och visst är väl våren kärlekens tid?

Vintern har rasat ut och majbrasan brann grant.

Denna majmånad startar ju på en fredag. Det betyder att Elisa Matilda langat iväg fem frågor för oss andra att besvara. Nyckelordet är om – ni vet: om inte "om" hade varit i vägen hade käringen skjutit björnen med kvastskaftet ...

1. Om du fick välja en ny vana nu direkt, vad skulle det vara? Ett fysiskt träningspass om dagen. Av "lagom" svårighetsgrad.
2. Om du fick slippa något helt, vad skulle det vara? Städa.
3. Om du fick välja en talang att ha, vilken skulle det vara? Något med musik: sjunga riktigt bra eller spela ett instrument. Eller kanske måla?
4. Om du fick välja något att alltid ha tid för, vad skulle det vara? Jag har ju gott om tid, det gäller bara att bestämma hur man ska använda den ...
5. Om du fick välja ett beslut att slippa ta, vad skulle det vara? Att det är dags att sälja huset i Barndomslandet. Där jag sitter just nu och ser ut över ljuvlig grönska, hör fågelsången och faktiskt undrar över vattentemperaturen i sjön, medan mina nysatta pelargoner vänjer sig vid sin nya boplats.

Copyright Klimakteriehäxan

Vackra Valborg och dagens ord 185

PRINSEUGENSK

-Det ordet har jag hittat på alldeles själv. Stod där i utkanten av det vita havet och bara njöt av anblicken när ordet dök upp i min skalle. Måste ha varit samma känsla som fick den s k målarprinsen att göra sin klassiska tavla 1895. Idag finns den, året om, på Waldemarsudde. Men tavlans naturliga förlaga hör våren till! Och mycket vackrare kan Valborg inte bli.

Tänk att vi lyckades komma till Barndomslandet medan vitsipporna fortfarande blommar! På vägen från Stockholm och hit var vägkanterna först gulprickiga av tussilago, men snart tog de vita sipporna över och ideligen mötte ögat "prinseugenska" vyer som kan glädja vem som helst. Mängden är obegriplig, visst måste det handla om miljarder? Täckena av blommor är ljuvliga, men sipporna är underbara en och en också ... (klicka gärna på bilderna så får du se dem i större format).

Anemone nemorosa heter den på latin, denna skönhet som enligt gammal folktro inte
skulle plockas förrän på Valborgsmässoafton. Den regeln håller vi inte på i dag! Vi
plockar en bukett så snart det går, och man kan ta hur många som helst - vitsippan
förökar sig genom sitt rotsystem, man kan inte "plocka ihjäl" den.

Copyright Klimakteriehäxan

På middag med Kungen

Födelsedagspresent till Kungen från Post Nord:
nytt frimärke för inrikesbrev,

Det drar ihop sig till födelsedagskalas i kungafamiljen igen. Familjens överhuvud fyller 80 år på Valborgsmässoafton, i morgon alltså. Tjusig middag får man räkna med att det serveras i slottets salar, med honoratiores och fina gäster inbjudna. Lite senare lär det bli en mer privat tillställning på Drottningholm för att fira det vid det här laget tämligen fullvuxna födelsedagsbarnet. Och till ingen av dessa middagar står jag på gästlistan!

Synd, för nu vet jag att jag skulle klara av det utan att skämma ut mig. Det skulle bara gälla att skaffa en riktigt fin klänning (undrar om jag faktiskt inte redan kan ha nån som skulle duga?) och sedan kasta loss.

Hur kan jag veta det, undrar ni kanske. Jo jag har gjort testet "Skulle du kunna gå på middag hos kungen?" i Svenska Dagbladet. Fjorton frågor och jag svarade rätt på alla! Till ingen nytta, kan man ju säga förstås ... Vad får du för resultat?

Copyright Klimakteriehäxan

Med all respekt: Jan Guillou

Namnet Jan Guillou är kort och gott det det ska handla om i denna veckas tisdagstrio, enligt påbud från Skriv-Robert. Och ja, det kan denne erfarne och produktive journalist och författare verkligen vara värd. Vi har många av hans böcker i hyllan. Jag har bara läst en bråkdel av alla romaner han skrivit, men läst många av hans krönikor i Aftonbladet som brukar kännas värda uppmärksamhet. Under ett långt skrivarliv har han hunnit kommentera oändligt många samhällsfrågor, skapat debatt och gjort skillnad! Respekt!

Så här ser Guillou ut som 
kolumnist i Aftonbladet.

Men den historiska serien om riddaren Arn, den gav jag upp ganska snabbt. Stod inte ut med huvudpersonen, en man som kunde allt – och var det något han förvånansvärt nog inte kunde  lärde han sig det på ett ögonblick. Allt var becksvart eller knallvitt, jag saknade verkligen de grå tonerna, det var inget för mig. Carl Hamilton har jag tyckt bättre om.

Dock är det allom bekant att Guillou med "Ondskan", en åtminstone delvis självbiografisk skildring av livet på den fiktiva internatskolan Stjernsberg, har gjort en betydande insats: få böcker har fått så många läsovilliga grabbar att trots allt ta tag i en bok. Och den är bra, inget snack om saken!

Väldigt läsvärd tycker jag också att Guillous "Ordets makt och vanmakt – Mitt skrivande liv" är. Den kom 2009 och sen dess har förstås en hel del hunnit hända ... som exempelvis romanserien "Det stora århundradet" i imponerande tio delar. Maken har läst dem alla, men inte jag. Har svårt för så långa serier. Även om jag inser att jag kanske skulle må bra av historielektionen i Guillous version.

Vad jag vet att jag vill läsa är böckerna om Carl Hamilton och Erik Ponti (Firma Hamilton & Ponti) när de två hjältarna åldrats. Fyra titlar har det blivit, den sista kom i fjol och heter "Inte krig och inte fred".

 Copyright Klimakteriehäxan

Nu läser vi med L

Litteraturens ABC är en idé som Enligt O knäckt och nu har vi kommit fram till bokstaven L!

Berätta om en författare med för- eller efternamn som börjar på L!
Får bita ihop ordentligt för att inte skriva S-a L-löf. Eller Lindgren, för den delen (Astrid, Torgny, Barbro exempelvis). Letar i minnet efter någon som inte alla redan har läst ... Tänk om jag skulle ta och sätta en liten spotlight på Lars Weiss? Ja det gör jag! Han var en tid min elev, han var min vän och kollega, han var min chef en (alltför) kort period ... vi klickade, jobbade bra ihop och skrattade ofta. Lasse hann skriva böcker trots att han blev en viktig makthavare i media-Sverige fram till sin för tidiga död i cancer 2021. Den första boken, "Notisen", kom redan 1982 och hans andra, "Framgångsfällan", först 1998. Den handlade om hans egen utbrändhetsperiod. Sedan skrev han fyra deckare, de står alla i min hylla.  Lasses sista bok blev "I saknadens tid" och den kom till sedan hans son Jonas tragiskt omkommit i en trafikolycka, 33 år gammal. Jag minns både far och son med värme. Tror att alla Lasses böcker fortfarande finns att köpa digitalt. Pröva, det är han värd!

Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på L!
Rekommenderar "Lyktsken" (Warlight) av Mikael Ondaatje. Helt enkelt en alldeles lysande (all puns intended) roman, originell och med ett slut man (jag) inte såg komma. Bjuder både spänning och romantik. Läs den!

Berätta om en bok som utspelar sig på landsbygden!
"Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridzén blev Årets bok 2024 och det kan den nog ha varit värd, jag vet/minns inte vilka andra titlar som fanns med i tävlingen (en tävling jag egentligen inte ger särskilt mycket för p g a röstningsproceduren). Helt klart är att historien utspelar sig långt från allt vad storstäder heter, i en trakt där hemtjänsten gör storverk. Just skildringen av de där människorna som kommer till den ensamme gubben och hjälper honom kan jag tycka är boken stora förtjänst. Lite överraskad blir jag ändå när jag ser att denna, i mina ögon så otroligt helsvenska, bok blir översatt till över trettio språk!

Copyright Klimakteriehäxan

Den platta våren

Visst hälsade jag våren i Amsterdam nyligen, men det gör inte den svenska våren sämre på minsta vis! Hamnade ute på Upplands slätter, så annorlunda i mina (värmländska) ögon, fästa vid vatten i små tjärn och större sjöar. Här hamnade jag i levande landsbygd med rykande damm efter en traktor i full färd med att bereda jorden medan knopparna i träden svällde och solen sken.

De här träden finns vid Landsberga, där man också kan besöka en fin faluröd "gårdsbutik". Jag köpte färska ägg. Och så fångade jag alltså ett par bilder som blir mitt bidrag till Veckans foto hos Åke denna söndag, lätt förundrad över hur platt landskapet jag färdats genom faktiskt är. Men platt var det ju även i Holland ... 

Tillbaka i stan igen blev det dags att mata änderna (eller ankorna som vi slarvigt kallar dem numera) med barnbarnen. Och äntligen lyckas jag fånga en av snyggankorna, en mandarinand alltså, på nära håll! Det visar sig nämligen att även exotiska fåglar gillar svenska havregryn. Så jag kan fylla på bildskörden från veckan med ett par foton till! Måste komma ihåg att köpa mer havregryn också. Visst är den vacker?!

Tror att detta kan vara Stockholms flitigast fotograferade fågelart vid det här laget. Ser
ofta "jägare" med enorma teleobjektiv som plåtar dem, men nu kom även jag åt en!
Klicka gärna upp bilden så den blir större och du kan bättre njuta av skönheten!

Copyright Klimakteriehäxan

Tåg med blommor

I Amsterdam har man nyss haft årets traditionella Blomstertåg, ett karnevalsliknande jippo med oändliga mängder av blommor på en lång rad vagnar som kör en rejäl sväng till glädje för både turister och bofasta. 

Jag åkte till Holland en vecka för tidigt för att se detta med egna ögon, men tröstade mig med flera saker: resorna den helgen kostade ännu mer, och det lär vara besvärligt att se särskilt mycket av evenemanget eftersom så mycket folk trängs utmed färdvägen. Jag kunde ju frossa i dem ändå, tulpanerna, hyacinterna, alla möjliga vårblommor!

Nu visar det sig att just denna lördag (som strax är slut) har ett annat blomstertåg dragit fram och nu genom Blogglandia, ett helsvenskt (tror jag i alla fall) eftersom bloggkompisen Åke har en fotoutmaning på lördagar under rubriken "Hoppa på tåget) och denna gång var temat just vårblomma. Så jag plockar fram mobilen och ger er ytterligare några bilder från min rundvandring i Keukenhof, detta blomvännernas paradis.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att kundservice är ett väldigt elastiskt begrepp. Beställde en vara från Apotea.se (eftersom den inte fanns i fysisk butik) och företaget bekräftade min order med mejl kl 10.14 samma dag. Paketet stod vid min dörr när jag nästa dag gick ut strax före klockan 12. Då hade jag sett den stora lastbilen från DHL genom köksfönstret en stund tidigare. Den hade uppenbarligen kommit enkom för min skull, med mitt pyttelilla paket. Och frakten var gratis. Ett dygn tog det!!! Kan inte låta bli att tänka på hur jag för en tid sedan skickade en bok från Stockholm till en adress i Dalsland. Använde mig av Post Nords billigaste sätt: fraktpåse för 55 kronor i vilket porto ingår. Boken kom fram efter en vecka. Skulle inte Post Nord kunna fråga Apotea.se hur man gör?

I lägre tempo

Vad vore en fredagförmiddag utan fem frågor från Elisa Matilda, jag bara undrar? De har verkligen blivit en vana, en trevlig sådan! Denna gång handlar de om ett lite lägre tempo ...

1. Vad får gå lite långsammare just nu? Upprustningen av balkongen inför sommaren. Men snart så!
2. Vad gör du i ditt tempo utan att jämföra dig med andra? Tänker. Och läser.
3. Vad får vara ”good enough” just nu? Min obefintliga energi när det gäller att skriva. Hoppas den återkommer.
4. Vad håller dig sällskap idag? Tillrest väninna/bloggkompis! Vi ska ses vid Kungsans blommande körsbärsträd vid lunchtid!
5. Vad hjälper lite mer än du tror när du är trött? Ett riktigt bra tv-program. Kan dock vara väldigt svårt att hitta. Annars får man ta sig till sängen!

Copyright Klimakteriehäxan

Böckernas dag

Världsbokdagen är det i dag. Grattis säger vi till Boken – men ännu mer till dess läsare, och varför ska inte även författarna få hänga med på ett hörn? Grattis allihop! För visst är det värt att fira att vi har tillgång till läsning, av vitt skilda sorter och för alla möjliga olika typer av läsare. 

När jag har pratat om böcker med skolklasser – jag gjorde det emellanåt förr i världen – brukade jag försöka hamra in en tanke jag verkligen känner för: "Du har aldrig läst en bok i onödan!" Och då menar jag att även om litteraturen du valt inte föll dig i smaken för ögonlicket fick du säkert ändå ut något av texten. Nya ord kanske, nya tankar, kunskap om andra sorters personligheter, annorlunda familjeliv – allt som kan ligga där och skramla i bakhuvudet tills du plötsligt en dag upptäcker att det kommit till användning!

Med den tanken i botten kan man glatt fortsätta argumentera att all sorts text är bra att läsa: pratbubblor i seriemagasin, klassiska romaner, idolporträtt, deckare, fantasy, poesi, sagor, Shakespeare. Helt klart är att den som skaffar sig ett rikt ordförråd blir en bättre samhällsmedborgare, en som kan ta vara på sina rättigheter trogen tesen att en penna är ett fantastiskt vapen.

Vi vet också hur viktigt det är för barn att ha tillgång till böcker redan från späd ålder. Det börjar med pekböcker, blir så småningom ABC-böcker och rätt som det är handlar det kanske om barndeckare som Lassemaja-serien, en storsäljande succé. Och visst blir det väl enklare att läsa om man inte håller sin bok upp-och-ner, men jag älskar den här bilden på Dottern när hon greppar en av sina allra första böcker ...

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om utvisningar

En mängd utvisningsbeslut har uppmärksammats i media. 17-åriga Mate som har bott hela sitt liv i Sverige och ska utvisas till Georgien. Åtta månader gamla Emanuel som ensam fick ett utvisningsbeslut till Iran. 95-åriga Rabea som ska utvisas till Irak efter att ha bott 20 år i Sverige tillsammans med sin familj.

-En efter en droppar de in, historierna om välanpassade invandrare som ändå ska tvingas lämna Sverige efter många år i det de betraktar som sitt nya hemland. Politikerna har tagit bort en klausul i lagen som tidigare möjliggjort att man kunnat ta vissa hänsyn, göra undantag i fall där galenskapen i utvisningsbesluten varit uppenbar. Man kallade det för en "ventil". Beslutet om dess avskaffande fattades av Tidö-partierna tillsammans med Socialdemokraterna. Men någon måste väl inse att här går något rysligt fel? Citatet har jag hämtat ur en artikel i Svenska Dagbladet, om en familj från Uzbekistan som varit här i 22 år. En son, född i Sverige, får stanna, hans mor och far ska skickas "hem" till ett land där ingenting eller möjligen fängelse väntar dem. Hur kan det bli så här? 

Vi lät hjärtat vara med!

I hela tio veckor har jag varje onsdag efterlyst saker som är värda positiv uppmärksamhet, i en värld där det på något mystiskt vis blivit allt lättare att klaga och gnälla över företeelser man ogillar eller åtminstone irriterar sig lite på. "Veckans kärleksförklaring" har haft abstrakta temaord och jag har uppmanat till fria associationer, vilket ni hörsammat därute. Det har lett till många härliga tankar och reflektioner!

Nu känner jag att jag nått vägs ände i alla fall för denna gång. Kanske kan jag göra en omstart framöver, vet inte hur det blir med det.

Stort tack till er som gillade idén och varit med vecka efter vecka! Jag ser på min besöksstatistik att inläggen har haft väldigt många fler läsare än deltagare. 

I den förra, troligen allra sista och definitivt tionde omgången med nyckelordet främmande deltog BP, Mrs Calloway, Margaretha, Jenny, Åsa och Susanne.

Kanske blir någon nyfiken på hur kärleksförklaringarna på ett eller flera områden sett ut? Bara att klicka på det nyckelord som intresserar dig och kolla, där hittar du länkarna! 

1. Doft                                           6. Minne  

2. Ljud                                           7. Roligt   

3. Kunskap                                    8. Naturligt 

4. Känslor                                      9. Form 

5. Stil                                            10. Främmande  

Det är aldrig fel att låta hjärtat vara med ... Sonya Hedenbratt har så rätt, lyssna! Så här börjar låten, den fina svenska texten är skriven av Bo-Göran Edling:

Låt hjärtat va med
Allt du gör beror på det
När du tycker nånting kommit på glid
Då är det tid att le
För än finns det hopp
Än går jorden i sitt lopp
Ingenting är fullt så fel som du tror
Så syster och bror hys hopp (forts)
Copyright Klimakteriehäxan 

En älskad repris

Nu är vi där igen. I Kungsträdgården, med de japanska körsbärsträden som nu blommar för fullt – även om det finns knoppar som ännu inte slagit ut, framför allt på den västra och skuggigare sidan. Och vi som vallfärdar till denna skönhetsexplosion, vi är både många och trogna. Bilderna vi tar blir dessutom i princip exakt likadana år från år, men vi tar dem ändå. Dessa är från i förmiddags, då den klarblå himlen var perfekt bakgrund. Vissa repriser blir aldrig tråkiga om ni frågar mig!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – nu – nästa

Dags för repris av hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Vilket ska uttydas som att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö. Allt för att dela med sig av sin läsning, i bästa fall till glädje för någon som nappar på nya tips eller okända författarnamn, eller bara blir påmind om något som fallit i glömska.

Nyss: "I saknadens tid" av Lars Weiss. Har med flit väntat länge med att läsa denna berörande skildring av hur det är att som förälder förlora ett vuxet barn, mitt i en lovande karriär. Men boken ger också en bild av en makthavare i den svenska massmedievärlden, samtidigt som man får en inblick i hur det kan gå till bland diplomater som befinner sig mitt i världens kriser.

Nu: "Entitled" med underrubriken "The Rise and the Fall of the House of York". En detaljerad och närgången biografi över den numera inte kunglige prinsen Andrew och hans frånskilda fru Sarah Ferguson. Så otroligt mycket skit som dolts i dessa superpriviligierade människors liv! Är lite osäker på om jag ska orka ända till slutet. Är de värda min tid, undrar jag. Just nu i avsnittet om Jeffrey Epstein. Att så mycket otrohetsaffärer, så mycket nonchalans, så mycket slöseri och så många övertramp kan grävas upp kring bara två personer är svårt att ta in! Men det är välskrivet och superresearchat av Andrew Lownie. 

Nästa: "Järnår", en historisk roman av min gamle journalistkollega Bo Inge Andersson. Den ska ta mig till 1800-talet och jag ska få bekanta mig med en mycket speciell tysk herre som kom till Sverige då. Vet att författaren lagt ner mycket jobb på detta sitt debutverk. Konstaterar innan jag läst en enda rad att omslaget är jättesnyggt!

Copyright Klimakteriehäxan

Inte bara tulpaner 2

Några fler tulpaner tål ni väl ändå?

Kanaler åt alla håll, broar korsar dem. Vattnet fräschas upp tack vare att 600 000
kubikmeter pumpas in från havet varje dygn. 

Tittar i min mobil och konstaterar att jag verkar ha tagit en bild om inte för varje steg så i alla fall för vart tredje steg jag tog under mitt korta besök i Amsterdam nyligen ... 

Många blombilder blev det förstås, men som en äkta turist fångade jag andra motiv av alla möjliga slag. Visst hade jag varit i staden en gång förr, men det var länge sedan och jag kände banne mig inte igen någonting! 

Nu väljer jag att dela med mig av några fler foton, denna gång inte bara med tulpaner, även om de var själva anledningen till resan. Häng med!

Det lär finnas fler cyklar än invånare i Amsterdam. Just den här tror jag inte tas ut i
trafiken särskilt ofta. Men det var verkligen gott om tvåhjulingar på gatorna.

Även om man saknar täppa/trädgård/balkong kan man pigga upp sin hemmiljö
med blommor!

Nej, jag fikade inte i denna Coffee Shop. 

Snygga gatlyktor har jag alltid gillat.

Ingen gata för fetknoppar ...

Högst upp på fasaden till alla husen vid Amsterdams kanaler sitter en stor krok.
Anledningen: husen har så smala trappor att möbler måste hissas upp längs
ytterväggen och sen tas in genom fönstren.

Levande häger såg jag också. Fast den på muralmålningen är förstås större ... ja ni
kan ju jämföra med den på bilden här under! Gatlyktan känner ni också igen. 

Många gröna oaser i staden, det här är West Park med träd, vatten, buskar, blommor
och fåglar. Hägern uppskattade inte mitt intresse, flög upp i närmsta trädkrona och
blev därmed osynlig.

Gott om andningshål med vatten och grönska i Amsterdam!

Tänk att det skulle behövas en båttur på Amsterdams kanaler för att jag skulle fatta hur
stora fötter en sothöna har. Inte konstigt att de simmar fort! Den här tog paus från
simningen och speglade sig i vattnet en stund.

Lite fler tulpaner från Keukenhof. Lovar att det inte ska bli jättemånga fler ...

Jo lite fler ... "gula röda ska de glöda - jag ska svara - och förklara - det som inga
ord får fram - med tulpaner från Amstersdam!" sjöng bl a Alica Babs.

Copyright Klimakteriehäxan