Det lilla alplandet berömt för sina klockor

Lasse Kronér försökte i säsongens sista Dobidoo. Han skulle säga "schweizisk" och misslyckades – och skojade bort det. Som om detta vore något att skoja om!
Schweiz är förvisso inte dagligen ett land på allas läppar. Och en himla tur är väl det ...

Har bara varit i det där lilla alplandet mitt i Europa en enda gång, ett par dagar i Geneve. Lyckades i alla fall gå på den legendariska krogen Café de Paris och äta den där köttbiten med världens mest berömda (?) sås. Samt utsökt pommes frites.  

Det räcker förstås inte för att bli expert på landet, dess traditioner eller befolkning eller språk. Men jag vet vad nationen heter. Förvisso talas flera olika språk inom landets gränser. Vilket leder till att denna lilla republik kallas olika saker beroende på vilket språkområde man befinner sig i. Fransktalande säger Suisse, italienarna Svizzera, tyskarna Schweiz. På engelska blir det långt och tydligt: Switzerland.

Och så har vi då det svenska uttalet. Som enligt alla regler ska vara nästan det samma som det tyska, fast "e" i tyskarnas mun blir "a" och hos oss låter mer som "ä", alltså Schweiz. SCH-V-Ä-I-T-S. Vilket så oerhört många misshandlar på alla tänkbara och otänkbara sätt. Sje-ljuden far omkring som ilskna bålgetingar. Mina öron gråter, om det nu vore en fysisk möjlighet. 

I decennier tog jag det som min personliga mission att lära tv-medarbetare korrekt uttal av Schweiz. Ibland blev det komiskt, ibland blev det jobbigt, men min uppfattning var och är att om man arbetar och hörs i Sveriges största etermedium ska man uttala saker korrekt, särskilt noga är det med namn. 

Några kollegor lyckades jag med under min långa tid i public service, det är jag stolt och glad över. Andra glömde mina bannor så snart jag gått ut genom dörren, och några sanktioner hade jag ju inte att ta till. Fortfarande hör man alltför ofta de där vilsna sje-ljuden kana runt i munnen på folk som borde förses med munkavle tills de bättrat sig.

Mot en framstående svensk som bröt mot uttalsregeln hade jag förvisso inte någon arbetsledande roll att ta avspark i. Men Carl Bildt, f d partiledare, f d utrikesminister, f d statsminister och dessutom en person som talar tyska utan särskilt stora problem, han sa alltid fel när Schweiz skulle nämnas.

Detta retade förstås mig till vansinne (nästan), i åratal. Drömde verkligen om att tillrättavisa honom. Fast åren gick, jag såg aldrig tillfället komma. Förrän en dag. Jag befann mig i Riksdagshuset där Bildt skulle intervjuas för en programserie som hette "Köttberget checkar ut", och jag visste att detta projekt rimligen skulle bli mitt sista innan jag lämnade Sveriges Television. 

Alltså hade jag chansen, och jag skulle inte få den igen. Så jag tog den. Och upplyste honom både om min långa irritation och om anledningen. Bildt stirrade häpet på mig. Sa:
-Och vad säger jag då?
-Det tänker jag verkligen inte upprepa, svarade jag, men det heter SCH-V-Ä-I-T-S.

Hur lyckades jag med Bildt? Vet inte. Har sedan den gången aldrig hört honom prata om det där lilla alplandet berömt för sina klockor. 

Copyright Klimakteriehäxan