"Jag behöver lära mig att svälta. Jag vet det, och ni vet det och ni behöver också lära er. Men hunger är inte bara dåligt och girigt och kortsiktigt. Tror jag. Vi behöver kanske bara lära oss att drömma om andra saker, än saker."
-Hanna Hellquist, mediemänniska som dyker upp snart sagt överallt, skriver krönika i Dagens Nyheter om sin egen prylfixering, en som hon förvisso delar med fler. Hon bekänner hur hon ständigt shoppar saker hon verkligen inte behöver. I texten finns också en tanke om modebranschen: "Den existerar tack vare den känsla av evighet och förnyelse som köpet av en ny vinterkappa skänker konsumenten". Ack ja, vi är många som villhöver både det ena och det andra, det måste ju inte vara lampor, som det handlar om i Hannas fall den här gången.
Inlägg
Jag har väl aldrig varit en sån där villhöver-person direkt, förutom en del ljushållare och dylikt som fått följa med hem, men det är slut på dessa inköpen nu.
SvaraRaderaKan inte säga att jag självsvälter mig på kläder och skor heller, jag har 😁
Men ett intressant ämne!
De flesta i vår ålder har väl det som behövs. Sen kan det kanske handla om den där berömda guldkanten?
Raderalycka när barnbarnen hittar nånting i mitt hem eller i garderob som de kan använda; nåt till scoutloppis, utklädning, eller varm vandringströja eller sköna skor (har samma storlek!) Flickorna är duktiga på att fynda retro
SvaraRaderaKanonbra återvinning.
RaderaJa, saker har ju sällan gjort människor lyckliga. Men jag kan ändå tycka att det är glädjande om jag ser en tavla eller ett vackert föremål som är mer bestående.
SvaraRaderaVisst är det också fint med lite guldkant på tillvaron. Jag gör det gärna när det kommer till upplevelser.
Guldkant kan vara så mycket, precis som du skriver.
Radera