Jobb jag inte ville ha – och lite blågult

När Ugglan vill ha boktips på temat skola & arbetsliv för veckans tisdagstrio väljer jag det senare: jobbskildringar. Och det handlar om tre olika sysslor jag är glad att jag aldrig haft.

"Rapport från en skurhink" som städerskan Maja Ekelöf i Karlskoga skrev 1970 blev en sensation. Med sitt manus vann hon en romantävling, och det hon hade att berätta om hur det var att ha ett lågavlönat och kanske rent av föraktat arbete på 60-talet upplevdes både som nytt och omskakande av en stor publik. Boken har fått ny aktualitet genom "Jag har torkat nog många golv", en biografi över Ekelöf skriven av Nina van den Brink och just nominerad till Augustpriset i fackboksklassen.

"Ormens väg på hälleberget" kom 1982 och är en tunn liten roman av Torgny Lindgren som skildrar ett annat men ändå lite liknande arbetsliv: hur änkan Tea och hennes familj lyder under en rikare man i Sverige för ganska länge sedan. Hon får sköta pigsysslor men både hon själv och dottern utnyttjas dessutom hänsynslöst av sin "herre". Fantastisk läsning som ruskar om. Kallas ofta för Lindgrens genombrottsbok.

"Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) av John Le Carré ger insikter i en annan sorts jobb som jag bara upplevt som fiktion och då inte sällan på bio, men författaren har egna upplevelser att ta av. Den här spionhistorien lyssnade jag på nyligen och tyckte att den var fenomenalt spännande, på ett sätt som jag alls inte mindes från när jag läste den för länge sedan. Sedan kan man ju vara glad och tacksam att man inte satsade på att "bli något" i genren "hemliga agenter" ...

Knallblå hösthimmel tittar fram mellan gula löv. Ukrainas flagga blinkar in i nyhetsprogrammen. Här i landet flaggade vi lika blågult på FN-dagen, som inföll i går. Idrottsmän i blågult gör oss glada eller, ibland, besvikna. Det är mycket blågult nu!

Copyright Klimakteriehäxan