En natt för en tusenlapp (drygt)

Bor på ett hotell i centrala Göteborg med rangerbangården inom syn- och hörhåll. Just mitt rum har fel på luftkonditioneringen. 3-glasfönstren tillåter inte minsta luftinsläpp. Det är varmt.
Fick låna en bordsfläkt i receptionen – att byta rum är otänkbart, Göteborg är fullbokat.
Somnade som en stock till fläktens monotona surrande vid midnatt. Och vaknade strax efter två.
Klarvaken.
Vände mig några varv.
Gick på toa. Inte för att jag behövde utan för att ha något att göra.
Drack lite vatten.
La mig igen.
Vände mig några varv.

Sängen är visserligen skön men varm. Jag ligger i den med minsta möjliga mängd textil. Fläkten hjälper i alla fall en del.
Klockan tre kollade jag klockan. Klockorna. Ingen hade stannat, alla visade samma klockslag.
Gick på toa. Inte för att jag behövde utan för att sysselsätta mig med något.
Klockan fyra tände jag lampan. Åt ett äpple, löste ett påbörjat Sudoku. Tog ett till när jag ändå höll på.
Gick på toa. Inte för att jag behövde utan för att hitta på något.
Drack lite vatten. Pillade lite på en prick på kinden.
La mig igen.
Vände mig några varv.

Klockan fem stängde jag av fläkten.
Vilket betydde att jag hade järnkoll på morgontågens avgångar, eventuella perrongbyten och förseningar.
Klockan halv sex gick jag på toa. Inte för att jag behövde, men något måste man ju ta sig för.
Klockan sex kikade jag bakom gardinen och konstaterade att det skulle bli ännu en vacker sensommardag.
Drack lite vatten, fast jag var inte törstig den här gången heller.
La mig igen.
Vände mig några varv. Höger sida. Vänster sida. Framstupa sidoläge. På rygg. På mage.

Klockan fem i halv sju gick ett tåg mot Malmö.
Klockan tio i sju minns jag att jag tittade på klockan.
Halv åtta brakade väckningssignalen igång.
Dags att gå upp.
Dyngtrött.
Och allt detta till priset av en tusenlapp. Drygt.
Hutlöst.

Copyright Klimakteriehäxan