Fruktstund för både kropp och själ

Det är dags för äpplen nu.
Självklart! Det drar ju ihop sig till höst!
I varenda villaträdgård, inklämda på radhustomten, på kolonilotterna finns de, aplarna med grenar tunga av frukt.

Men enligt trendnissarna är det inte bara utomhus det är äppeltider. Det är äppeldags även i ansiktet.
Enligt en make up-expert som intervjuats av Aftonbladet är det helt rätt att blanda en äppligt grön ögonskugga med gult och sudda ut med lite svart. Och till det förstås äppelröda läppar. Jaja. Bara att måla på.

Dessutom bör vi numera också lukta äpple. Det kan såväl Nina Ricci som DKNY hjälpa till med. Äppelshampoo ger håret sin beskärda del av den åtråvärda doften – man får hoppas att inte fruktflugor följer med på köpet.
I smyckekollektioner för hösten finns också äpplen i olika utföranden, grönt, gult eller rött. Jag minns att jag har ett litet silveräpple, inköpt i Mexiko för 25 år sedan – kan det gå att leta fram ur gömmorna, månntro, och i ett nafs placera mig mitt i trenden?

Fast alla dessa olika äppelformer står sig slätt mot dem som går att finna i fruktdisken. Och nu talar jag inte om de två sorter som barn nu för tiden känner till: de röda och de gröna. För det är nu vi kan köpa svenska äpplen, och nog för att importerade också ofta är goda, men jag säger bara: Cox Orange.
Och tänk ett riktigt moget Transparante Blanche, med kärnhuset alldeles genomskinligt, saften som strömmar redan i första bettet...

Säfstaholm är en rosenkindad variant, med rosa strimmor också i fruktköttet, ett sommaräpple som just nu dräller ned på marken och slår sig när varken människor eller fåglar hinner med att skörda. Stenkyrka är en sort som enligt min farmor var skapt för att omvandlas till världens bästa äppelmos. Direkt från trädet var frukterna stora och vackra, men stenhårda och nästan omöjliga att rå på med tänderna.
Astrakan, Utvandrar-Kristinas egen sort, verkar inte vara särskilt vanlig längre. Men Åkerö! Å! Åkerö! Och nu var jag på vippen att glömma Oranie. Små, gröna, ofantligt goda.

Det riktigt vattnas i munnen. Man skulle ha några äppelträd. Fast det skulle inte bli lätt att välja sort, som ni förstår. Och då är jag ända bara flyktigt bekant med en liten del av utbudet.
Görel Kristina har skrivit en hel bok om svenska äpplen för den som vill läsa på, den doftar väl inte men bilderna är fina. Stoppar man sedan in Monica Zetterlund i cd-spelaren och låter henne sjunga ”Gröna små äpplen” får själen också en fruktstund och idyllen är fullbordad.

Såvitt man inte vill lägga ytterligare en pärla till äppelskörden: Gustaf Frödings lilla dikt ”Harrgårstösa i äppelapla”. Och ägna sig åt en liten dialektövning samtidigt.

Dä satt å sang i e äppelapel
där apeläppla hang grant i ra´.
”Flinkeli”, lät e låt i tôppen,
”tiddeli” trilla drilla gla´.
Va hetter du där i äppelapla
mä vackerlåta i mun? sa ja.
Da sang dä ”lideli, lidelidi”,
dä drilla te sôm e lärk å sa:
”Jag heter Astri av Astrakanien
Jag heter Lideli Lidela”
Dä titte fram sôm ett apeläpple
i apeltôpp mälla äppelbla´.

Men det där blev kanske ett äpple för mycket trots allt?

Copyright Klimakteriehäxan (och Gustaf Fröding, förstås)