Här kommer - åtminstone ur min synvinkel sett - dagens glada nyhet.
Så här ser den ut, min debut mellan hårda pärmar!
Om sisådär två veckor finns den, boken KLIMAKTERIEHÄXAN, utgiven på Isaberg Förlag.
Det är ingenting mindre än en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Och eftersom väldigt få barndomsdrömmar blir verklighet, så känns det här riktigt märkligt. Lite som att få barn igen, fast jag räknar med att det ska göra mindre ont den här gången. Graviditeten har förvisso varit längre, jag har bloggat sen december 2004 ...
Jag är naturligtvis väldigt medveten om att jag delat den där bokdrömmen med mängder av andra bloggare. Precis lika medveten om att jag haft bondtur som hamnat hos ett förlag som gillade mina texter. Det dräller av outgivna manuskript i Sverige i dag, i alla olika genrer, och ytterst få oetablerare skribenter tar sig ända till tryckpressarna, trots att massor av böcker ges ut. Lite av ett lotteri är det säkert, jag misstänker att väldigt många lysande epos går i retur utan att någon läst mer än några rader på första sidan – om ens det.
Refuserade författare har det väl alltid funnits gott om. Astrid Lindgren är ett strålande exempel, som Bonniers fått äta upp i årtionden. Stephen King, en av de verkliga internationella storsäljarna, berättar i sin bok ”On Writing” om hur han samlade alla nej-tack-brev i en pärm. Och till den som tycker att folk som är 50+ redan är för gamla för att få etiketten ”debutant” vill jag bara ha framfört, att Jose Saramago var 53 innan han fick en bok utgiven. Han har hunnit få Nobel-pris sedan dess …
Jag räknar faktiskt inte med något Nobel-pris, blygsamt nog. Faktiskt inga andra priser heller, lika lite som jag kommer att bli rik på Klimakteriehäxan.
Däremot tycker jag att det är jätteroligt och jag ser ivrigt fram emot att få det första exemplaret i mina händer. Hoppas att många vill dela min glädje!
Den som läst bloggen länge och troget känner väl i och för sig igen texterna i boken, men få har antagligen orkat läsa allt (det finns i dag nästan 1200 poster här!). De texter som hamnat mellan de gula pärmarna handlar om bitar ut min vardag, både glada och mer allvarsamma. Förhoppningsvis handlar de också om företeelser och situationer som många andra känner igen, och känner igen sig i.
Kanske är just du en av dem?
Man kan ju alltid hoppas!
Copyright Klimakteriehäxan
Läs pressreleasen från förlaget här!
Boken går förstås att beställa redan nu!
Foto: Carl-Johan SöderOmslagsdesign: Helene Åberg
Å, så fantastiskt härligt. Jättegrattis.
SvaraRaderaJag förstår precis hur du känner dig nu eftersom jag själv givit ut en bok för några år sedan. Det är som ens lilla baby som man fött fram. Så kändes det för mig i alla fall och så känns det fortfarande trots att det snart är tio år sedan som den kom ut.
Jättekul - då önskar jag mig den på Mors Dag, en perfekt present!
SvaraRaderaMen vad kul!
SvaraRaderaGrattis!
Gratulerar! Det måste kännas stort. Och så fick vi då ett ansikte på Häxan och litet mer info om henne.
SvaraRaderaValde du materialet till boka alldelens själv?
Du är väl förtjänt framgången - du skriver otroligt bra! Hur gör man för att få ett signerat exemplar? Beger sig till bokmässan i Göteborg, eller?
Kulsprutan
MEN GRATTIS!!!!
SvaraRaderaJag gapar förstummat!!! Kanonroligt - både att få se dig och att det blir en bok.
Och du har väl redan förstått att jag har två böcker på det förlaget?
Härligt - för en som har svårt att sitta still vid datorn men gärna sätter sig ner med en bok!
SvaraRaderaTrevligt!
SvaraRaderaHA,HA! Kul att du är du! Stort grattis och lycka till med boken.
SvaraRaderaKul! Hoppas den inte är svindyr?!? Böcker är ibland onödigt dyra, jag brukar ofta vänta tills de kommer i pocket.
SvaraRaderaPeter
Det är nog inte bara tur... utan en del skicklighet också!
SvaraRaderaSka bli SÅ spännande att läsa.
Bra jobbat, grattis!
SvaraRaderaJag har allt tyckt att du skriver allt för bra för att vara amatör. Inte ett dugg förvånad att du är journalist. Har undrat hur länge det skulle dröja innan man fick läsa dinna inlägg som kåserier i någon tidning. Nu blev det en hel bok! Det är du värd. Grattis!
SvaraRaderaGrattis! Klart att man vill läsa den, K-häxan är definitivt en av de mer välskrivna bloggarna och alltid läsvärd.
SvaraRaderaTack för alla glada tillrop! Jo, Bloggblad, en bok kände jag till (barnboken) men den andra har jag missat! Anonym, jag hoppas också att du får den på Mors Dag! Peter, vänta inte på pocketen, den kanske aldrig kommer! Kulsprutan, jag lovar ett signerat ex!
SvaraRaderaTack igen, allihop!
Cicki, berätta om din bok förresten!
SvaraRaderaDe som läser min blogg har kanske förstått att jag har en son som är funktionshindrad. Den bok som släpptes för snart tio år sedan handlar om hur det är att vara förälder till ett funktionshindrat barn. Jag skrev den tillsammans med en annan mamma som är journalist och som har en son med samma funktionshinder som min son.
SvaraRaderaVi skrev boken för att vi saknade en föräldrarbok, helt enkelt. När min son fick sin diagnos så fanns det ingen föräldrarlitteratur överhuvudtaget. Det var knappt det fanns vettig litteratur skriven av fackpersoner. Min son är nästan tio år äldre än den andra mammans son men det hade inte hänt speciellt mycket på denna front mellan att våra söner föddes. Så vi kände att behovet fanns. Vi skrev inte enbart om våra barn utan vi intervjuade andra föräldrar, vi intervjuade personer som jobbade med vår barngrupp, vi informerade om hur man hanterade olika myndigheter mm. Vårt arbetsnamn på boken var "Föräldrarhandboken" men den kom även att bli en handbok för mycket personal. Åren efteråt åkte jag runt i landet och höll kurser och föreläsningar om detta att vara förälder och hur personal och förälder kunde möta varandra. Detta just för att utbudet av litteratur var så dåligt. Idag har marknaden ändrats radikalt och det finns mycket bra litteratur att tillgå.
Ni får ursäkta att jag inte går ut med namnet på boken eller vad vi författare heter. Jag vill vara så anonym som det går. Är det någon som ändå vill ha kontakt så finns det en mailadress på min bloggsida som det går att nå mig på. Då kan jag själv avgöra vad jag vill avslöja. Hoppas det är OK så.
Grattis, Aina! Hoppas att nästa steg blir en regelbunden krönika i pressen. Jag blir alltid impad över TV-journalister som kan skriva!
SvaraRaderaGrattis igen, Ainhäxa :o), men för dom som inte vet, är det här inte AB´s debut i bokvärlden. Hon har varit med i produktionen av Ulla-Carin Lindquists ´Ro utan åror´ (utgiven av ´pan´ 2004)och lika tänk/läsvärd som Häxans andra skriverier, så ni som inte visste om det:
SvaraRaderaHa ett Kleenexpaketet i närheten helst (ifalatt) och börja läsa och kontemplera. Ja - köp/låna då boken först förstås!
VARNING ! - boken handlar om sjukdom & död men är trots det OK och klok + positiv på sitt sätt.
Å andra sidan: döden är det enda garanterat säkra fr o m det moment vi ser det första ljuset utanför livmodern!
Okey - då går vi tillbaks till att gratta debutanten: grattis, grattis, grattis ,hurra!
Lenas syster
Ännu mer fantastiskt. "Ro utan åror" är en underbar bok som bott i bokhyllan ett tag. Tänk vilka fantastiska människor det finns på de olika bloggarna. Massor med olika levnadsöden, kunskaper och erfarenheter.
SvaraRaderaHar läst Ro utan åror. Fantastisk. K-häxan är ju annorlunda, men jag köper den också!
SvaraRaderaMaggan i S-tuna
Hej igen allihop - Cicki, du har ju gjort en insats med din bok! Det gjorde förvisso också Ulla-Carin med sin, den är unik och jag är oerhört stolt och glad över att ha varit med om den resan. Men K-häxan tål inte jämförelsen, det hoppas jag ni förstår att jag vet!
SvaraRaderaVill gärna uppmana alla som inte läst "Ro utan åror" att göra det - Lenas syster har alldeles rätt.
Och till dig som undrade om priset på boken - min alltså - 150 spänn, tror jag.
Klimakteriehäxan: Grymt kul! Stort grattis! Det är du värd!
SvaraRaderaVarför ser du ut som ett pussel på bilden?
SvaraRaderaVåghalsiga Vera
Att jag ser ut som ett pussel betyder nog att det ska likna bokens innehåll - små bitar av allt möjligt som utgör livet och vardagen... vad tycks om det?
SvaraRaderaGrattis! :-) Men du ser absolut inte ut som en häxa på den där bilden bara.. ;-)
SvaraRaderaAnade att det fanns ett proffs i Klimakteriehäxan. Ditt språk är så komplett! Fast det som jag beundrar mest, och som gör att jag läsar alla dina bloggsidor, är faktiskt din förmåga att sätta fingret på allt möjligt, både smått och stort, som finns runt om oss i livet.
SvaraRaderaGrattis till bokutgivningen! Det får bli en present hos mig med.
Tycker att din omslagsbild är lika välfunnen som allt det övriga!
Än en gång stort GRATTIS!
Välkommen kära Häxa med ditt varma
SvaraRaderaleende!
Och tack för "Ro utan åror".
Den har hjälpt genom svåra stunder.
Overboard
Jag tyckte pusselbitarna föll på plats!
SvaraRaderaMen - nu är jag jättenyfiken på hur ditt fortsatta bloggande kommer att se ut!
Jag var anonym mitt första halvår och tog ut svängarna och skämtade och skruvade till det och vågade vara lite lätt ekivok. Så fort jag vänner och bekanta hittade till bloggen och kände igen min stil och förstod, blev jag mycket mer återhållsam. Och ofta känner jag Luther sitta på ena axeln och granska det jag skriver och min frireligiösa släkt på den andra...
Så trots att jag vill våga stå för vem jag är och vad jag skriver, (och fått en del köpare till mina böcker!) tycker jag själv att jag blev lite tråkigt försiktig.
Ändå är jag bara superlokal "kändis" i en pytteliten stad... i stort sett är det bara folk som går i skolan resp. kyrkan som vet vem jag är... du har ju många fler ögon på dig.
Svar emotses med stor nyfikenhet!
Jo Bloggblad, du har alldeles rätt. Jag har funderat en del kring det där. Vet inte hur det slutar, vi får väl se... kanske är det bra med lite mer självcensur, när allt kommer till kritan? Mina barn har också haft lite tankar kring detta, inte enbart positiva som du förstår.
SvaraRaderaVill också bara säga grattis! Och dessutom till sist skriva det jag länge tänkt: ditt alias, "Klimakteriehäxan" är genialt. Bra att det kommer utanför dataskärmen till sist!
SvaraRaderaTack för svar - det var nog ungefär som jag trott. Min son har redan från början sagt ifrån att han inte vill figurera i bloggen, medan tycker det är kul.
SvaraRaderaJag tycker det är kul ändå att sonen gått med på att vara med på bild, när han fått välja ut...
Jag har ett anonymt ställe där jag skriver av mig all frustration, irrition och oro: mina pappersdagsböcker. Nu är de 24 till antalet. Det är sällan rolig läsning, jag läser sällan i dem själv, skönt att bespara cyberspace det gnölet.
Trots att jag skriver ganska ytligt om vardagslivet, har jag fått kommentarer från bekanta om att de vet ALLT om mig från bloggen... då blir jag rädd och ännu mer återhållsam, för jag släpper bara ut en yttepyttig och välcensurerad bråkdel av mitt liv.
Grattis!
SvaraRadera