Ann-Charlotte Marteus, krönikör i Expressen, har skinn på näsan och pigga celler bakom pannbenet. Idag använder hon båda dessa egenskaper. Jag tror hon accepterar att kvala in som klimakteriehäxa.
I dagens tidning är hon underbart klok, en språkvårdare (jaja, säj -polis då för all del, vi kan ta det vi som har den här läggningen) som slåss för ädla mål.
Rubriken är "Lär ut skillnaden på sin och hans".
Läs hennes krönika här!
En av orsakerna till att jag inte vill vara klasslärare längre, är att det inte alls finns mycket tid över till undervisning i såna här handfasta saker.
SvaraRaderaDet är så vansinnigt mycket annat som ska in på schemat - var för sig bra saker - men det är inte heller på modet att undervisa som förr. Ungarna ska söka sin egen kunskap, och när de äntligen skriver och presterar och har ansträngt sig, ska man inte komma med en rödpenna och fördärva deras lust.
Ungar av idag lär sig en massa saker som vi inte kunde - på bekostnad av saker som vi både kunde och kan.
De elever jag har, har gått i strikta kunskapsskolor i sina hemländer och är vana vid att ta in kunskaper - jag trivs alltså utmärkt att få lära ut det ädla svenska språkets alla knepigheter.
Men - jag har slutat att vara språkpolis.... ju mer jag lär mig i ämnet, desto mer inser jag att språk förändras. Jag lider bara lite i tysthet av felsyftningar och annat språkskräp.
För alla som tänkt sig bli författare, finns det ju redaktörer som kan hjälpa till... (lade hon till med svidande ironi i rösten...)
Men inte kan vi bara kasta in handduken! eller kan vi det? blir svårt för mej i a f (och för fru Marteus, bevisligen)
SvaraRaderaDet här är lika illa:
SvaraRaderaAllt oftare, i allt fler sammanhang stöter man på dem: alla dessa dem, som borde varit de eller möjligen dom.
Typ: spelare som vill visa att dem duger och att dem fortfarande kan spela …
Som borde varit: spelare som vill visa att de duger och att de fortfarande …
Ska det bli så här i framtiden?
Ett litet tag hade dem kvar alla djuren, men eftersom dem båda hade andra jobb, fick dem sälja en del av djuren. Andra fick följa med slaktbilen till grannstaden Sävsjö. Det var med stor sorg dem tvingades fatta detta beslut. Dem bearbetade denna sorg genom att tycka illa om Sävsjö. Allt var dock inte elände. Dem behöll hästarna och dem tillverkade Enok.
Kan ingen berätta för dem att dem inte får skriva så?
Kanske får man föreslå en titt på en gammal post om språkets utveckling här på bloggen?
SvaraRaderahttp://klimakteriehaxan.blogspot.com/2007/10/frfluten-tid-p-framtidens-sprk.html
Nu får jag alltså inte upp denna läsvärda artikel, men ...det finns en del rent horribla fel som man måste få rätta, även om dom små barnen ansträngt sig aldrig så mycket.
SvaraRaderaJag irriterar mig vansinnigt på grammatikfel, syftningsfel, brott mot av-stav-nings-regler o9ch annat. Kanske beror det på att jag bor i Norge, att barna vuxit upp här och att jag och mannen varit deras svenska "språkförebilder"?
F´låt Malou, ser att länken till källan försvunnit ur min gamla post - tror att det var tidningen Science, men vet inte om jag kan lyckas hitta den igen.
SvaraRadera"Dem"-problemet grasserar hej vilt, kan bara hålla med Anonym på den punkten.
Bloggblad, det är nog synd att såna som du ger upp!
Nu har jag forskat lite i mitt eget arkiv. Första posten i ämnet finns här
SvaraRaderahttp://klimakteriehaxan.blogspot.com/2007/10/nr-gav-blir-gedde.html
och där finns källan, som var
tidskriften Nature!
http://www.nature.com/news/2007/071010/full/news.2007.152.html
Idag kom äntligen Boken i posten! Så nu har jag suttit i bilen och irriterat mannen med instämmande fnitter på var och varannan sida. Jag blev glad och på gott humör, och nån mer nyanserad och djuplodande recension får du inte av mig. Men det skulle vara skojigt om du ville läsa några av mina kåserier - link finns i min blogg!
SvaraRadera(själv kvalar jag in som förvirrad tant)
SvaraRaderaDagens elever kan mer än vi kunde,
SvaraRaderasvenks askolan är bättre än sitt rykte.
Ja, vart är vi och vart är vi på väg (t.ex)
SvaraRaderaKulsprutan
Tack Malou!
SvaraRaderaVart tog det lilla lilla var'et vägen, ingen som vet, ingen som vet.
SvaraRaderaSom klasslärare har jag gett upp - men inte som allmän förkämpe för ett tydligt språk. Gärna rätt - fast jag inser att begreppet "rätt" förändras.
SvaraRaderaJag har sett en del som tror att dom alltid heter dem... det blir skrattretande. Och så finns det många i radio/tv/verkligheten som tror att alla "vart" är fel och mycket tydligt säger: "var är vi på väg..."
Men på engelska funkar det med "where" - kanske blir det så här också?
Häromdagen skulle jag hjälpa en tjej som gjorde en affisch och hade stavat fel... "Men JAG stavar det så här!" fick jag till svar. Och gav upp...
Hon kanske hade fått begreppet individualism om bakfoten... :)
Jag fick precis en sur kommentar på min blogg om att min engelska är hemsk att läsa och att jag borde skriva underbar svenska i stället.
SvaraRaderaJag vet att min engelska inte är perfekt, men jag vet också att den är helt ok och att min svenska inte är underbar. Trots det trodde jag att om jag mot förmodan skulle börja skriva på svenska så skulle jag automatiskt undgå bitska kommentarer angående mina grammatiska fel.
Nu ser jag att jag är i riskzonen oavsett vilket språk jag skriver på! ;-)
Kämpa på! Någon måste ju vårda språket som jag misshandlar ;-)