Strömlöst

Jag trodde lampan i badrummet hade gått. Det hade den inte.
Hela bostaden var strömlös. Tystnaden var total. Och det visade sig att jag var långt ifrån ensam om upplevelsen.
10 000-tals hushåll hade tappat kontakten med omvärlden, mitt på blanka tisdagen.
Hissarna stod förstås stilla, som tur var verkade ingen ha fastnat. Telefonen var död.

Intressant nog agerar man ändå helt irrationellt, trots att konstaterandet är glasklart: vi har ingen el.
Ni vet ju hur det är, om kriget kommer så ska man lyssna på radio. Hur många har en batteridriven radio hemma nu för tiden, upp med en hand? Jag har radio i mobilen. Men mobilnätet var också utslaget. Och blicken söker sig ideligen till en av alla våra digitala klockor, som stirrar svart tillbaka. Handen lyfter automatiskt mot ljusknappen i badrummet, igen.

Nåväl, jag kunde duscha i mörker, sätta på mig ansiktet i dagsljus, äta en banan till lunch. Fast när jag hade borstat tänderna satte jag eltandborsten på laddning - ?! jo, visst gjorde jag det. Slog mig ned framför datorn för att kolla hur stort strömavbrottet kunde tänkas vara, om det förekom som nyhet på nätet eller om det kanske bara gällde något enstaka kvarter.
Som om jag skulle ta mig ut på Internet när routern är alldeles död!

Vrider på kranen för att ta ett glas vatten, bara för att upptäcka att det snart inte kommer något vatten alls, trycket är borta. Att spola toaletten går förstås en gång, men sedan får man nog avvakta, eftersom tanken inte kommer att fyllas på.

-Hallåååå! ropar en granne i dörren.
Hon bor sju trappor upp, att klättra i kolmörker, med en påse från Systemet i ena handen och en tung matkasse i den andra. Vinflaskorna får stanna hos mig medan hon pustar uppåt med resten.

Det enda man kan göra är att vänta. Samt möjligen reflektera över hur enormt beroende vi är av att den där elektricteten strömmar härs och tvärs igenom tråden, som Tage Danielsson sjöng. Och så får man vara innerligt tacksam för att man inte bor på översta våningen och prompt måste ett eller annat, som att ta sig till vårdcentralen med brutet ben eller så.

Men si! Alldeles precis nu (kl 13.30) kom strömmen tillbaka! Lugnet är återställt! Även om det tog ett par timmar, faktiskt.
Faran över för den här gången. Frys och kyl brummar igen, de där lamporna jag förgäves har försökt tända lyser, tandborsten laddas, routern blinkar.
Kontakten med omvärlden är återupprättad.

Fast insikten finns kvar: nutidsmänniskan är ofantligt beroende av energi, speciellt av den där sorten som vi inte alstrar själva.

Copyright Klimakteriehäxan

Och visst blev det stora strömavbrottet en nyhet - läs i DN här och i SvD här.