”Jag vill ha en giraff. Den kunde bo i Afrika men vara min!”
Det där skrev jag när jag var ungefär sju år. Och så ritade jag en bild av mitt önskedjur. Vet inte hur idén kan ha fötts, jag hade definitivt inte sett savannernas kung med egna ögon.
Många år har gått sedan dess och inte kom jag ihåg att jag hade en så exotisk önskan förrän jag nyligen blev tydligt påmind. Hittade nämligen den där skriv- och målarboken som jag fyllt med mödosamt nedpräntade bokstäver och teckningar en sommar för så länge sedan.
Men kanske är det något med arvsanlagen? Dottern närde nämligen också en het längtan om att bli giraffmatte när hon var i samma ålder. Önskelistan toppades år efter år av det långhalsade fascinerande djuret – och jo då, hon menade en riktig, ingen leksaksvariant!
Fast just i hennes fall skulle det förstås kunna handla om girafferna vi såg i Kolmårdens djurpark på en utflykt. Där var det så vist ordnat, att människa och giraff kunde mötas i ögonhöjd, vi såg ögonfransarna, den mjuka mulen, de kraftiga käkarna – giraffen är ett vackert djur i all sin oproportionerlighet. Dessutom fanns en unge, kanske "bara" två meter hög, att beundra.
Nu lackar det mot jul igen och man kan hoppas på nya önskelistor.
Faktum är, att jag nu väldigt gärna skulle vilja ge bort en giraff, för nu vet jag var de finns att köpa.
Affären heter African Touch och ligger på Hornsgatan i Stockholm. Det är en butik som är jättekul att botanisera i, jag har tagit för vana att gå dit med varje utsocknes besökare som har det ljummaste intresse för heminredning, textilier, prylar.
Såvitt jag vet har ingen annan de saker som säljs i detta Eldorado för julklappsjägare. Underbara tygtryck som kan köpas som metervara, men som finns också som tabletter, kuddfodral, väskor. Broderade kuddar som sprider glädje med sina färger och väcker beundran för de många, täta stygnen. Smycken. Skålar av snäckskal. Ljusstakar av ståltråd. Lampor av plåt, lampor av glaspärlor. Härliga, blanka, tunga djur av sten, i knubbiga former som ligger fint i handen. Allt tillverkat i olika afrikanska länder.
Och längst in i butiken står den: giraffen.
Den är smärt och smidig, snidad ur en enda trädstam, gissar jag. Det är en konstnärs bild av ett märkvärdigt djur. Priset ligger en bit över 2000 kronor, men om man funderar över timlönen för den skicklige träsnidaren blir den nog inte särskilt imponerande.
Vilken härlig present!
Fast det är klart, det finns ett aber. För även om trägiraffens huvud inte är når mer än en halvmeter högre än mitt är den ju inte direkt lättplacerad. Kanske skulle den känna sig vilsen i en svensk lägenhet, kanske skulle den inte trivas alls.
Kanske måste giraffen fortsätta vara ett önskedjur.
Det blir spännande att se om den dyker upp i den rollen också i nästa generation.
Men det vet jag inget om på länge. Så i väntan på det rekommenderar jag en titt in hos African Touch om och när ni har vägarna förbi.
Faktum är att man också kan köpa små giraffer där – i form av handgjorda knappar!
Copyright Klimakteriehäxan
Det närmaste vi har kommit girafferna här, var när lillebror var mycket kortare än storasyster som växte fort och blev hånad av den lille.
SvaraRaderaHan säger inget nu när han själv är jättelång och hon ett huvud kortare...
En mycket fin artikel eller snarare berättelse du skrev. Jag blev fascinerad av att man lärde sig skrivstil i skolan i Sverige någon gång. Det hade jag inte trodd. Hälsningar från ela
SvaraRaderaÅh den var så fin den här....jag minns när vi var i Kolmården. Man kunde ju inte bli annat än förälskad i de där girafferna när man mötte dem öga mot öga! Så nära och så bra tänkt att man skulle nå upp till dem. :-)
SvaraRaderaSer att du gick i samma "skrivstilsskola" som jag gjorde....då fick man lära sig skriva sån fin skrivstil.
Girafferna är beständigt fina, det kan man tyvärr inte säga om min handstil som raskt försämrades med tilltagande ålder ...
SvaraRaderaHihi, underbart att du har sparat...
SvaraRadera