När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked, brukar det heta.Jag upplever just nu en betydligt mer påtaglig, fast liknande, brist. Och det upprepar sig, dag efter dag.
För när det ösregnar från himlen – hur kan det då komma sig att jag ALDRIG har med mig ett paraply?
Då ska man veta att det inte råder någon som helst brist på paraplyer hemma hos oss. De finns i alla storlekar, från golfjättar till minivarianten tänkt för en någorlunda nätt handväska. Här hittar man också hopfällbara, ultralätta, automatuppfällda, paraplyer med reklamtryck som vi fått, paraplyer köpta i diverse vackra mönster, paraplyer som jag faktiskt har ett emotionellt förhållande till … som den på bilden ... och sådana som jag skulle kunna tappa bort och notera förlusten av med en axelryckning.
Inte hjälper det.
När det ösregnar från den jämngrå hösthimlen har jag aldrig ett paraply.
Vad det leder till?
Jag blir sur. I dubbel bemärkelse.
Copyright Klimakteriehäxan
Det är väl det där med att regnet oftast infinner sig när man skall hem, inte när man ger sig av hemifrån...
SvaraRaderaSamma problem här. Har t o m försökt ha ett paraply ständigt liggande i bilen för oförutsedda regnskurar - men av någon oförklarlig anledning hamnar det i hallgarderoben igen innan man vet ordet av.
SvaraRaderaTrevlig blogg - mitt första besök här!
/Monica
Hm, häromdagen knatade jag i ösregnet och muttrade över att det skulle vara så svårt att åtminstånde packa ner ett litet paraply.
SvaraRaderaNär jag sedan kom hem, genomblöt, och packade ur ryggsäcken hittar jag... paraplyet. För en gångs skull var det alltså nerpackad. Fast vad hjälper det när minnet är ungefär lika långt som en guldfisks :)
Jag känner igen mig i det du skriver.
SvaraRaderaMen paraply i bilen har jag i alla fall lycktas få kläm på att ha. Där ligger alltid två stycken.
Men som sagt...paraplyfamiljen blir bara växer och blir fler här hemma....
Vi hade brist på paraplyer tills jag kom på att köpa rosa, sönerna har aldrig lånat efter det...
SvaraRadera