Julregn

Det vilar en sorts beklämning över Stockholms innerstad.
Regnet strilar utan uppehåll, folk rusar för att inte få in vatten i skorna och petar varandra i ögonen med sina spretande paraplyer. Bilar och bussar gör vattenkaskader i rännstenarna.
-Lessen, men alla är fulla med vatten, sa blomsterförsäljaren på Hötorget beklagande när jag försiktigt lyfte på en lingonkrans och fick en extra dusch.

Det där med julstämningen, det är verkligen ingenting som infinner sig särskilt enkelt i denna blöta. Ändå är det Lucia i morgon! Muntra julsånger spelas både här och där, dekorationerna verkar vara fler och mer påkostade än någonsin – Kungsgatan har fått ”stjärnhimmel”, Sergel-fontänen har glittrande halvklot i stället för vatten, på Norrmalmstorg har största trädet glimmande istappar av lysdioder, Biblioteksgatan kröns av röda kransar. Och massor av småträd är invirade i lampgirlander, något som åtminstone jag gillat ända sedan jag en vinter för många år sedan såg Tavern On The Green i Central Park lysa som en glittrande oas i det kompakta mörkret.
Här i staden är det regnvattnet som trots allt glänser mest.

Och precis som de där istapparna är all snö som syns konstgjord. Resultatet blir ungefär lika tokigt som i Florida, där påpälsade tomtar med ren och släde far omkring på tak och i trädgårdar – trädgårdar som prunkar av blomprakt, som aldrig sett en snöflinga och som på dagtid förses med behaglig skugga av en kungspalm.
Här regnar det bara.
Vad ska barnen tro? Har julen verkligen någonsin varit vit, söder om Dalälven?

En sak kan man ändå glädja sig åt: butikernas kamp för att få oss att shoppa. ”Halva priset på allt”, ”Total utförsäljning”, ”Ta tre betala för två”, ”20-30% på säsongens varor” – aldrig förr har väl julreorna dragit igång så här tidigt?
Den som varit ute och handlat sina klappar i god tid kan helt enkelt gå och byta dem redan före julafton och få tillbaka hälften av pengarna.
Fast man får inte glömma att ta med paraply. För julregnets skull.

Copyright Klimakteriehäxan