Det blir rätt annorlunda, livet, när de små barnen bytt skepnad, blivit myndiga och ska kallas "unga vuxna". Plötsligt flyttar de hemifrån. Och även om man är intellektuellt förberedd, så är det ändå lite svårt att hänga med i svängarna när ungarna lämnar boet.
Alltså handlar jag fortfarande oftast mat för fyra, fast vi bara är två som ska äta. Osten, som brukade ta slut i en handvändning, åldras i kylen och blir möglig i kanterna. Bröd torkar och får slängas. Juice, snabbnudlar och piroger finns det ingen efterfrågan på alls. Klentroget stirrar jag in i kylen: är det verkligen så mycket mjölk kvar?
Sakta, sakta försöker jag lära mig de nya måtten. Ska väl så småningom vänja mig vid både det ena och det andra.
Som till exempel nu senast när jag noterar av ett ovedersägligt faktum: toarullen räcker plötsligt väldigt mycket längre!
Kan man kalla det att komma till insikt?
Copyright Klimakteriehäxan
Bara vänta du, när du äntligen har vant dig vid att köpa lagom mycket mjölk så kommer dom hem på lov/semester. Och då stämmer det inte i alla fall!
SvaraRaderaSonen ringde i dag och var bekymrad över a-kassans senfärdighet. En sån gång önskar man att han var sex år så att man kunde trösta.
SvaraRaderaSå full i skratt jag blev över det där med toarullen. Det var något som märktes väldigt tydligt här hemma också. Vad gör de med allt toapapper? Nu har vi vant oss men vi lagar ibland ändå mat för fyra. Det är bekvämt att ha några färdiga middagar i frysen om man inte känner för att laga mat.
SvaraRaderaJa,snart är man där...ska bli skönt att slippa bära på alla dessa kassar mat!
SvaraRaderaGrattis! Vi hade myspys på tu man hand ett år, men nu blir man utan bröd till frukost, byter toarullar dagligen, skriver kölappar till badrummet och har tvättkorgen full...
SvaraRaderaNär jag ser mig omkring så har jag fortfarande upp till åtta platser både runt matbord och i vardagsrum trots att familjen är mindre i antal nu för tiden. Det tar tid att vänja sig både med tomma stolar, fulla toarullar och framför allt vinsten i plånboken. Men det är allt gott när de kommer på besök.
SvaraRadera