Jag hade fingrat på det där halsbandet i flera dagar. Tagit upp det och vägt det i handen, låtit korallkulorna rulla mellan mina fingrar, hållit upp det framför mig, till sist knäppt det om halsen.Och som det passade! Perfekt, på alla sätt! Som en smekning mot huden!
Men det var onödigt dyrt. Ren lyxkonsumtion.
Jag gick min väg igen, ut ur butiken, och den besvikne försäljaren fick lägga tillbaka sitt halsband i montern där det låg och liksom retades med mig, till och med på distans.
Men precis som med alla andra förälskelser upptog den här mina tankar, gav mig ingen ro.
Trots att jag hade bestämt att förnuftet skulle få råda. Inte skulle jag köpa ett halsband!
Så hade dagen kommit när det var dags att packa väskan för hemresa. Det var en söndag, flyget gick sent på eftermiddagen. Jag tyckte att jag åtminstone kunde få gå förbi och bara ta farväl av föremålet för min kärlek, som jag aldrig mer skulle få återse.
Det var borta! Låg inte längre i skyltfönstret! Vad var detta?
Jag ryckte upp dörren och klev in med upprörda steg. Mannen bakom disken kände förstås vid det här laget igen mig och undrade vänligt om jag kommit för det där halsbandets skull?
Jo det hade jag förstås, men det fanns ju inte – varför?
Leende vände han sig om och tog fram halsbandet. Mitt halsband. Det hade blivit flyttat på. Skulle jag ändå inte prova det igen? föreslog mannen förbindligt.
Visst. Lika snyggt, den gången också. Och lika dyrt. Suck. Jag öppnade låset och gav mannen halsbandet tillbaka.
Kanske var det en ingivelse. Kanske var det en etablerad affärsidé. Han sa i alla fall de förlösande orden:
-Det är ju faktiskt Mors Dag i dag. Då får mammor rabatt i vår affär. Och det är naturligtvis inget som hindrar att en mamma köper en present till sig själv, eller hur?
Plötsligt blev det där halsbandet alldeles överkomligt. Jag slog till. Gick glad och lycklig iväg med mitt lilla Mors Dags-paket.
Inte hade jag haft en aning om att det var Mors Dag i det där landet.
Och inte hade jag några barn heller (dem fick jag långt senare).
Men det hade han ju å andra sidan inte frågat om.
Copyright Klimakteriehäxan
PS Du vet förstås att om du klickar på etiketten "mors dag" här nedanför får du upp alla posterna här på bloggen som - genom åren - tagit upp ämnet?
Ibland inträffar detta med kärlek vid första ögonkastet även när det gäller vackra saker av allehanda slag. Det har jag lärt mig att de sakerna kommer man att älska att använda år ut och år in, även när de är hopplöst omoderna. Vilken tur att det var en vänlig och bra försäljare som gav dig mors-dags-rabatt. Det är vackra stenar i dit halsband.
SvaraRaderaVilket vackert halsband....och ändå så ser man ju bara en del av det! :-)
SvaraRaderaTänk vilken tur att det fanns kvar!
Jag gjorde likadant med ett tyg på Magsinet i Vaxholm en gång. velade och hade mig. När det sen var slut blev jag såååå besviken. Gick inte att få hem mer heller. :-(
Nej man ska slå till när kärleken drabbar en så är det bara.
Ha en fin Mors Dag!
Jag tror att försäljaren var en kombination av affärsman och psykolog. Det slutade i alla fall i en vinn-vinn situation. Han fick det sålt och du köpte det. Hur ofta råkar man ut för vinn-vinn. Fint är det i alla fall, halsbandet alltså.
SvaraRaderaSkön historia med det helt rätta slutet. Tänk att du gav dig själv en guldkantad dag - sådana behöver vi alla då och då. Och mannen i affären var helt klart psykolog i hemlighet.
SvaraRaderaOch halsbandet ser lent och läckert ut - precis som en smekning med lite glöd i!
Vilken tur att du köpte det! När man har den där känslan - då är det bara att slå till oavsett! :)
SvaraRaderaVilken härlig historia!
SvaraRaderaHärligt att låta känslan styra – och jag är helt för att man ska skämma bort sig själv ibland!
SvaraRaderaMåste bara meddela i rättvisans namn att detta år blev jag ihågkommen på Mors Dag. Dottern hade köpt jättefina rosor och bjöd på middag, och till och med Sonen hörde av sig. Så inte ska jag gnälla!
SvaraRaderaJag har förstått det som att i Latinamerika firas alla kvinnor på mors dag, mamma eller inte.
SvaraRadera