När kamerorna släckts

Som jag har undrat.
Varför har jag aldrig, på snart fyrti år i tv-huset, sett en brinnande tv-kamera?
Och varför har så många andra representanter för andra medier sett detta fenomen så gott som varje vecka?

Jag har sett tv-kamera bli överkörd av bil.
Jag känner till tv-kameror – ja, hela utrustningar faktiskt – som blivit snodda framför fötterna på utsända team.
Jag vet att tv-kameror tappats och förvandlats till (ovanligt dyrt) metallskrot.
Jag har upplevt hur arga människomassor går till angrepp mot kameror som finns på plats för att skildra en akut nyhetshändelse.

Men hur har jag kunnat missa alla dess kameror som stått i ljusan låga?
Och vem är det som tuttar på?
”När kamerorna släcktes så...” står det i var och varannan tidningsartikel som handlar om ett tv-program och dess efterspel. Och fast jag sett eller rent av arbetat med själva utsändningen har jag inte ens kunnat ana att allt i programmet har pågått parallellt med en präktig eldsvåda.

En snabb googling hjälper till med exakta citat. Här finns vittnesmål om släckta kameror bland annat från radions eko-redaktion, från Gefle Dagblad, DN, och diverse nätsajter. Kvällstidningarna kan bestå oss med massor av fler släckta kamerabränder.

Hur gick det med fotografen? Med resten av folket på golvet i studion? Det står det aldrig något om i tidningen. Är vi försäkrade mot de här bränderna som är så vanliga? Fast jag aldrig hört talas om någon som drabbats personligen.

Så snälla, nästa gång det brinner – kan ni inte larma mig då så att jag får vara med om själva släckningsarbetet?
För att även jag ska kunna rapportera till omgivningen om vad som händer när kamerorna släckts.
Det är väl då som sann tv-historia skrivs.
Får man anta.

Copyright Klimakteriehäxan