Verkshöjd på trottoarnivå

Jag har varit på en liten utflykt.
En snabbis till Paris, faktiskt. Måste ju kolla trenderna med egna ögon … när det nu är vår och snart sommar … fast det är klart, det är en bunt år sedan jag var där sist, så någon riktigt pålitlig rapportör är jag väl inte, om man vill ha lite tätare koll på hur turerna går.

Men hur ofta eller sällan man har turen att komma till den franska huvudstaden går det inte att låta bli att ha jättekul på det enklaste av alla sätt: man tittar på folk. Gärna placerad på ett trottoarkafé, med en espresso i nypan och smulor av en nyss slukad croissant på hakan. Sedan kan man flanera längs skyltfönstren och ta intryck, alldeles gratis.

Och inte behöver man titta länge förrän man ser några huvuddrag.
Den här gången har jag bestämt mig för fyra sådana.
För det första: plagg i vit brodyr är helrätt. Det kan vara ett linne, en blus, en tunika eller en klänning. Somrigt, svalt, romantiskt.

För det andra: halsbanden är långa, stora, tunga och färgglada, i alla möjliga material, och hänger på alla åldrar. Den som har lite fantasi att kombinera med elementär händighet skulle faktiskt kunna bli sin egen lyckas smed, så att säga. Råmaterialet kan finnas i trädgården, i vedboden, på grusgången eller i garnlådan.

För det tredje: Väskorna är fortsatt av det där slaget som utan protest slukar allt för att nästan aldrig vilja släppa det ifrån sig igen, förrän man har rotat i en halv evighet och till sist, i superirriterat tillstånd, vänder upp och ner på alltihop. Gärna fransar, gärna metalldetaljer och, faktiskt, rosetter. Och så en liten bredvidväska, av mycket mindre storlek, en som man kan ha inuti den där kassen som egentligen är dimensionerad för Muminmamman.

Till sist det fjärde och allra mest slående: skorna. Eller för att vara mer exakt: klackarna. De är skyhöga och pennsmala och absolut omöjliga att manövrera. Samma höjd gäller för de tämligen vanligen förekommande kilklackarna. Trots det är det väldigt många som försöker – se bilden överst! - det kan bli intressant att kolla statistiken för besök hos ortopeder i Paris-området framöver!

Fast det finns ballerinaskor också. Men mellan det helplatta och det svindlande höga finns så gott som ingenting, såvitt man inte vänder blicken mot far- och mormödrarna som rullar bebis i barnvagn. Det blir nog rätt långa promenader på kullrig gatsten medan barnets föräldrar, som för länge sedan återgått till arbetet och inte har råd med dagis, gnetar ihop pengar till baguette och camembert.

Vi som gillar skor men som för länge sedan insett att det är smart att hålla sig till såna som går att gå i, vi kan i alla fall ha ganska roligt medan vi tittar på alla de där svindlande skapelserna.

En sorts konstutställning, helt enkelt. Konst på trottoarnivå. Och visst kan man väl applicera begreppet ”verkshöjd” även på fotbeklädnader? I alla fall när de är försedda med sådana klackar (och för all del, platåsulor)? Eller ska man anse att det snarare handlar om "värkshöjd"?

Redo för en bugg eller en hambo, någon?
Klassiskt svart, passar till det mesta, visst. Men hur tänker man om man lägger flera tusen på ett par sådana här?

Här har i alla fall en designer med humor varit i farten. Klacken är en liten naken människa. Jag har sett liknande på Harvey Nichols i London. Men är det skor?
Ulliga bollar på pimpinetta tofflor har vi sett förr - men detta? Hos Dior, om jag minns rätt.

Copyright Klimakteriehäxan