Det är då boken hamnar i munnen.
Träpinnen inne i den där glassen du smaskar i dig är nästan bombsäkert gjord av bok. Det måste vara ett hårt och lent, ”oflisigt” träslag, som inte innehåller för mycket aromämnen, för hur lockande låter det egentligen med en Solero med smak av exotiska frukter om pinnen i mitten blandat sig i och bjuder på tydliga spår av en eller tall?Av en fullväxt och normalstor bok kan det bli ungefär 2,2 miljoner glasspinnar. Vi hade svensk pinntillverkning ända fram till år 2000 i Arkelstorp i Skåne, men numera görs de utomlands. Kanske är det bra, boken finns egentligen bara i Sydsverige, och rimligen gör träden som huggs ner mer och varaktigare nytta i möbler och golv än som glass-skelett.
Men den som haft lyckan att ta en promenad under kronorna i en skånsk bokskog i maj, när löven är nyutsprungna och grönskan som allra vackrast, den tycker förmodligen ändå att det ädla trädet gör sig allra bäst där det står, rakt och högt – en bok kan bli upp till 40 meter.
Och eftersom jag nu alldeles nyligen fått klart för mig att jag för varje glasspinne jag köper medverkar till bokskogens avverkning, om än inte i Sverige, så får jag kanske ta mig en allvarlig funderare på att fatta ett beslut värdigt en sann trädkramare och miljövän.
Jag måste nog gå över till strut. Ett resultat av boklig bildning, så att säga.
Copyright Klimakteriehäxan
Källa: Excellent (Stora Enso)
Bäst är ju de där små bitarna som bara har ett pappersomslag. Lagom stora och pinnlösa. Nästan alla glassar är för stora och mastiga numera tycker jag.
SvaraRaderaJag säger bara, GB-Sandwich! Särskilt den där nya som jag inte klarar namnet på riktigt med krossad choklad i...
SvaraRadera”oflisigt” slickande,
SvaraRaderatänker på våren och skalade videpinnar som jag och min bror stoppade i myrstacken, fränt surt smakade det!
Kom jag i från ämnet...
Bokskogen i Helsingborg är för en nollåtta som mig nästan magisk. Det är en speciell känsla att gå i en skog med "fri sikt". Bristen på undervegitation gör en vandring i en bokskog till något som påminner om att vara i en katedral. Rogivande och vackert.
SvaraRaderaFusionsmak på glassen?
SvaraRaderaKulsprutan
Ja du, finns det nåt underbarare än bokblad över huvud taget? Både med versal och gemen....
SvaraRaderaApropå vårt hissåkande på topplistan - som vanligt när jag inte skriver på flera dagar i rad åker jag upp... jag fattar inte alls. Borde väl vara tvärtom?
Intressant! jag visste inte att glasspinnetillverkningen inte ligger i Sverige längre...
SvaraRaderaBokskog har jag aldrig varit i men en och annan Bokblad har jag träffat på. ;-)
När det är glasspinneätande i min klass så sparar vi alla pinnar och diskar dem.
De används till att bygga med på bildlektionerna. :-)
Ojojoj, hur skall mitt miljösamvete klara detta? Världens bästa glass, Klings POP74 är och förblir en pinnglass. Inte ens för boksogens skull kan jag avstå från den!
SvaraRaderaIngela och Monica - ni kan ju fortsätta med era favoriter i glasskiosken, med gott samvete (åtminstone vad boken beträffar)!
SvaraRaderaHannele -nu har du väl ändå gått över till nåt sötare?
Bruno B - absolut, magiskt!
Kulsprutan - fusion OK men t ex med choklad och apelsin då ...
Bokblad - kommentarer överflödiga, nu vet du ju hur vacker vi alla tycker att du och ditt moderträd är! :-D (jag var trea på den där listan häromdan, lite oväntat)
Londongirl - jag har t o m köpt nåt glasspinneartat i en hobbyaffär när ungarna var små, det funkade till både det ena och det andra!
Malou - jag ska inte skvallra. Vi håller det mellan dej och mej ...
jo
SvaraRadera