Det är full fart på familjelivet på Årstavikens blanka vattenspegel. I går uttryckte jag min sorg över att sothönan bara hade en unge kvar. På något vis kände jag väl att hon var Sothönan, Den Enda. Felaktigt, självklart.I dag är det förstås möjligt att Mamma Sothöna förlorat den sista kycklingen också - men det finns trots allt hopp om återväxt, åtminstone när det gäller denna charmiga fågelart.
För inte mindre än två kullar med mindre ungar har jag nu sprungit på. Den ena består av tre små sötnosar, tillsammans med både mamma och pappa. Och den andra är två såvitt jag begriper väldigt nykläckta dunbollar, vars mamma vet att faran lurar. Alltså tillåter hon dem bara att simma inne under det skyddande grenverket, så skyddande att man nog faktiskt får anstränga sig lite för att se dem på bilden! (Hade behövt kraftigare zoom - klicka upp fotot i större format, de finns där, jag lovar!)
Bara nu inte gammelgäddan får syn på deras små simfötter ... så kan familjelyckan bestå.
Copyright Klimakteriehäxan
PS Upptäckte just att åtminstone sista delen av "Tigern - med dold kamera" kan ses i SVT Play här. Oemotståndligt!
Hej! Har gjort en snabbvisit hemma i stan och bloggat lite om den ljuva sommartid vi lever i! :)
SvaraRaderaHa det gott!
/Solvivan
Sothöns är en sån trevlig fågel. Ungarna är så söta också. På vår förra ö som vi bodde på i skärgården hade vi häckande sothöns men inte ute på vår nuvarande lilla ö. De tycker ju om att ha sina bon i vassen och vi har för lite vass...men jag håller på att bygga upp ett ställe där vassen kan få växa till. Kanske kan vi få dit ett par någon gång.
SvaraRaderaI Årstaviken måtte dom trivas - för några år sedan blev jag alldeles lyrisk om jag fick syn på en, nu verkar det vara gott om dom. I dag såg jag ännu en familj, med fyra små nykläckta ... kanske hamnar dom oxå här, ska vi bilda "Sothönsens vänner"? :-D
SvaraRadera