Kylskåpsrens, var så god!

Kanske väckte det viss förvåning den allra första gången jag svarade ”kylskåpsrens” på den eviga frågan om vad det skulle bli till middag. Men familjen vande sig. Och insåg dessutom att den där beskrivningen av nästa mål inte alls behövde betyda något trist och tråkigt, utan tvärtom kunde vara riktigt smaskigt, även om alla runt bordet kanske inte serverades exakt samma mat.

Kylskåpsrens betyder helt enkelt, att man tar till vara de där resterna som slentrianmässigt åker in i kylen när middagsbordet dukas av. Det är lätt hänt att de där slattarna blir liggande i sina burkar för att sedan bara hamna i soporna, med ett bäst-före-tillfälle om inte stämplat på någon etikett så i alla fall klart identifierbart med en hyfsat känslig näsa.

Lyckas man bara komma ihåg att plocka fram det sparade och samtidigt få aldrig så lite fart på fantasin brukar det gå riktigt lätt att skapa något som passar fint på en tallrik. Ett bra namn kan vara effektivt i marknadsföringen – jämför reaktionerna du får om du serverar överbliven spaghetti gratinerad i ugnen som ”pasta al forno” eller ”makaronipudding” rätt och slätt! Den italienska varianten segrar bombsäkert!

Nu skulle man också kunna slå fast, att bara den snåle och/eller fattige kocken anstränger sig att ta vara på de där resterna, troget tesen att ingen vettig människa äter bröd från i går eftersom det alltid bakas nytt varje dag.
Jo, så kan det naturligtvis vara.

Men i dessa dagar, när man vet att vi i Sverige, ett litet pluttland i ett hörn av en svältande värld, oupphörligt slänger mat för miljontals kronor är det väl ändå dags att tänka till?
En femtedel av allt det där vi släpar hem i kassarna från livsmedelsaffären äts aldrig upp.
Restauranger och skolkök hivar ut överbliven mat i en omfattning som borde få varje krögare att gråta eller åtminstone skämmas.

Butiker kasserar mängder av mat som det inte finns något som helst fel på (och när de försöker sälja ompaketerad köttfärs blir det stor skandal – men de kunde ju ha sålt den billigt med rätt packdag så hade det varit en helt annan historia! Numera har nästan varje matbutik en liten reahylla där det står ”kort datum” på varorna!).

Jag tror att Marit Paulsen slår huvudet på spiken. I sin bok ”Lurad av laxen – Sant & falskt om maten” skriver hon, att intresset för ekologiska livsmedel och närproducerat är överdimensionerat. Det enda vettiga, menar Paulsen, det är att vi inte köper hem mer än vi kan konsumera – och att vi tar reda på det vi faktiskt köpt.
En bonuseffekt kan bli att det blir lite färre eller i alla fall lättare kassar att bära ...

Nu undrar kanske någon vad vi åt till middag i dag?
Kylskåpsrens. Gott. Inte bara för smaklökarnas, utan också för samvetets och miljöns skull. Och för all del, för ekonomins skull.
Det är ju oslagbart!

Copyright Klimakteriehäxan