Då är det väl större skäl att hurra en sväng för Lyckoslanten, barntidningen som handlar om ekonomi.
Lyckoslanten fyller nämligen 83 år just idag. Den kom ut med sitt första nummer den 31 oktober 1926, på Sparsamhetens Dag - en högtid jag tror sjunkit ner i glömskans djupa hav, även om vi lite till mans kunde må bra av att beakta den.
Vi fick den i skolan och läste den noggrant. Birgitta Lilliehööks serie om Spara och Slösa följde vi med största intresse. Den var inte direkt subtil: ingen undgick att begripa, att Slösa skulle det gå illa för. Medan Spara, hon kunde se fram emot riktiga sötebrödsdagar.
Jag upptäckte nyss att Lyckoslanten fortfarande lever och har över en halv miljon i upplaga, fast dagens läsare får klara sig utan Spara och Slösa. Tidningen fick till och med pris tidigare i år för att man lyckas skriva lättsamt om svåra ämnen.
Men med tanke på rådande kristider kan man ju faktiskt undra om det inte vore dags för en relansering av de där två flickorna, som hade så mycket att lära oss om Livet innan vi riktigt var där ...
Copyright Klimakteriehäxan
Jag gillade aldrig "Spara och Slösa". Antagligen för att jag inte kunde identifiera mig med någon av dem.
SvaraRadera´Åååå, jag minns spara och slösa. Jag gillade faktiskt slösa mer av någon anledning.
SvaraRaderaJa, visst var det kul när ett nytt nummer av tidningen kom i skolan :-)
Jag visste inte ens att tidningen fortfarande levde. Vem minns inte Spara och Slösa. Det var lite spännande med Slösa för hon verkade lite tuffare och vågade mer än präktiga Spara.
SvaraRaderaJa, det är det där med minnena. Det låter som om man var född på forntiden. Fast det kanske man är....:-)
Jag minns också när Lyckoslanten delades ut i klassen, Spara och Slösa var det första jag läset - och enda jag minns. Jag ville så gärna bli lika duktig och fin som Spara. Men procenten på pengarna dom har sakta tunnats ut... är det därför de tagits bort? För att Slösa åtminstone hade roligt för pengarna?
SvaraRaderaTja, varför? Det finns så mycket konstiga seder, jag hade ju aldrig sett en Lucia, inte någon påsk-häxa heller, såg min första midsommarstång när jag var myndig. Ändå har jag firat Lucia med mina barn, klätt ut dem till stjärngossar och Lucia, skickat ut dem och tigga godis på påsken utklädda till häxor, och jag har dansat Små grodor på midsommar, och värmt mej vid Valborgseld..
SvaraRaderaVarför? Det är konstigt alltihopa :)
Minns också spara och slösa. Men jag tänkte mest på att alla ljushåriga blonda flickor var söta och duktiga men vi brunetter (som slösa och jag)framstod som helt hopplösa... ;-)
SvaraRaderaMmm.. det var svårt att identifiera sig med någon av dem.
Om jag minns rätt så begrep jag mycket väl att det var Spara man skulle gilla. Men jag tror mig också minnas att jag i största hemlighet kände stor sympati för Slösa ...
SvaraRaderaHannele - jag har svårt för dödskalletrenden ö h t. Föredrar att om något ska högtidlighållas sända de avlidna en tanke, ett ljus. Om framtida barnbarn tvingar en att acceptera liemannen i form av en femåring i 700-kronors dräkt från Buttericks får jag väl ta det då.
Har förresten du - och ni andra - läst den här?
http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2007/11/ta-en-karamell-fr-de-dda.html
Jag gillade inte Spara, hon var alldeles för präktig och man fick bara dåligt samvete för att man inte var lika duktig. Det var bättre med Slösa, man var iallafall inte l i k a slarvig som hon!
SvaraRaderaDödskallar gillar inte jag heller, men man kan ju pynta upp lite med prydnadspimpor och en massa ljus.
Vanligt att många blandar ihop dagarna, Halloween har inget att göra med att sända de avlidna en tanke och tända ett ljus. Det ena utesluter inte det andra.
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderaMan kan hitta 700-kronors dräkten på loppis för 50 kr ;)
Det är dit man går först, om man ska gå på MASKERAD.
Vi har varit på flera vuxen-maskerader på Halloween, både på jobbet och med våra utländska vänner, från USA.
Och det är tillåtet att klä sej till PRINSESSA också..