Har ni tänkt på att man praktiskt taget aldrig hör talas om ”det papperslösa kontoret” längre? Minns ni hur det var när vi blev datoriserade på vartenda skrivbord, i varenda modul, ända in i minsta hörn?
Det där med att vi tack vare datorerna inte skulle behöva ha allt på papper längre, det var något som lyftes fram som en av de stora fördelarna. Visst lät det bra, jättebra till och med. För trots allt har vi vetat länge att det är dumt att slösa med den naturresurs som levererar råvaran till våra tidningar, förpackningar och toarullar: skogen.
I dag vet vi hur det gick. Folk trycker på ”skriv ut” på de där datorerna snabbare än grisen blinkar. Och inte nog med det: de glömmer allt som oftast att hämta de nyprintade papperen, som hamnar i fel händer och strax slängs. I bästa fall hamnar de i en återvinningskorg, men inte ens det kan man vara säker på. Samtidigt spottas en ny omgång ut, eftersom den gamla inte står att finna.
Jag kom att tänka på detta när jag i dag förtvivlat försökte hejda en kopiator som tryckte det ena arket efter det andra, ohejdbart. För min del räckte det med en kopia, men maskinen ville prompt leverera tolv. Naturligtvis inte bara till mig, den sprutade tolv ex av allt som folk försökte få kopierat, trots att vi nogsamt tryckt in ettan på knappsatsen för ”antal”.
Visst, en del av de där tokprintningarna kan man ha till kladdpapper vid telefonen eller för snabba anteckningar, men ett sanslöst slöseri är det likväl. När det sedan avslöjas, att inte bara en utan flera trycker ut saker på papper och sedan oavbrutet sorterar in papperen i pärmar, då blir man ju bara trött: inte bara datorns minneskapacitet krymper, det gör också hyllutrymmet där de där pärmarna står. Så gick det med den vinsten!
Men det är bara att gneta vidare, återvinna efter bästa förmåga och förmana omgivningen att åtminstone ta rätt på det de beslutat ta ut i svart på vitt, enligt gammal hederlig pappershanteringsprincip.
För dig som ändå tror att den där skogen, som kan verka vara alldeles full av träd, faktiskt bara står där för din skull kan det kanske ändå vara bra att reflektera lite över följande:
Av en normalstor tall eller gran, 20-25 meter hög, kan det bli 31 250 A4-ark. Låter det mycket trots allt? Inte om du kollar in omsättningen på en printer nära dig, det är jag övertygad om.
Det papperslösa kontoret kan en dag ha fått ett riktigt synligt resultat i den trädlösa skogen. Det vore inte så trevligt.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag skriver ut väldigt lite, sparar mycket i mappar i datorn, både viktiga saker och foton. Ibland fotar jag några sidor ur studieböckerna och läser i datorn.
SvaraRaderaOch när jag behöver kopia på något papper, fotar jag den och sparar bilden i datorn. Jag tar skärmdumpar, sparar i datorn utan att printa ut. Och jag har lärt mej resa biljettlöst med mobilen :)
Visst är det så. Är så trött på alla papper som ska sortera och arkiveras. Undrar hur många träd jag "dödat" :-(
SvaraRaderaJag tycker vi skriver ut förvånansvärt lite på mitt jobb. Om jag tänker på de hundratals email som kommer in varje vecka, till varje anställd! Och som åtgärdas genom att skicka email tillbaka. Jämför det med förr, då allt kom per internt kuvert, det var stora högar! Nu får man vara glad om någonting alls kommer tryckt på papper.
SvaraRaderaTidigare förbjöd jag mina elever att skriva ut information se hittat på nätet - de kunde minsann läsa från skärmen tyckte jag. Men sen har jag läst att man tar till sig informationen mycket lättare om man får hålla i det man läser från. Någon koppling i hjärnan som sätts igång om jag förstod rätt. Så nu har jag blivit lite "snällare" på den punkten.
SvaraRaderaMåste tillstå att jag också tycker det känns bättre att läsa på papper. Undrar hur det är att läsa bok på elektronisk läsplatta? Har inte haft tillfälle att prova än.
SvaraRaderaFolk läser ju e-romaner i dom där små sakerna, med ganska liten display.
SvaraRadera