Husdjur - och pippi på fåglar 35

Jag har ingen hund. Inte katt heller.
När jag var barn hade vi katt. Som vuxen har jag hyst väldigt varma känslor för några hundar, utan att vara deras "riktiga" matte.

I dag skulle jag mycket väl kunna tänka mig att ha hund. Eller katt.
Hund vore nyttigare för motionens skull, katt vore mer praktiskt eftersom den ofta vill sköta sig själv. Men att ha husdjur blir lite grand som att gå tillbaka till småbarnsepoken: tider att passa, begränsad rörelsefrihet och en hel del annat.
Alltså har jag fortfarande varken hund eller katt.
Kanske är det värt att ta sig en ny funderare när det är dags för pension, men det är ju inte aktuellt just nu.

Dessutom måste man vara överens om att ha husdjur. Det påminner om våra bekanta som en dag gick från husdjursfritt till huskatt sedan hustrun sa till sin make:
-I femton år har du bestämt att vi inte ska ha nån katt. Alltså måste det vara min tur nu, så härmed bestämmer jag i femton år att vi faktiskt ska ha katt.

Det blev katt, men ingen långvarig. För det gosiga lilla husdjuret blev ganska snart tillplattat under en bil och familjen återgick till kattlöst läge. Fast i dag, när det har gått några år, har de hund – och jo, jag tror alldeles bestämt att det var frun som fattade det beslutet ...

De enda husdjur vi har för närvarande är några irriterande fruktflugor, som framåt sommaren med säkerhet kompletteras av lite bladlöss och en och annan geting.
Men det är klart: jag har ju mina fåglar.

Jag väljer en 30 centimeter hög höna i plåt som pippi nummer 35, en souvenir från Luleå. Som husdjur betraktat har alla min fåglar några odiskutabla fördelar: kräver ingen passning, ingen mat, kostar heller ingenting i veterinärarvoden.
Och rätt som det är kan en plåthöna användas i bloggkedjan Tisdagstemat, som en kontrast till alla ljuvliga, ulliga, gulliga katter och hundar - som jag helt enkelt är lite avundsjuk på!

Copyright Klimakteriehäxan