Att älska ord – och ord att älska

Visst är det härligt att man är tillåten att leka alldeles oavsett ålder så länge man ägnar sig åt att leka med ord!?!
Vi spelar alfapet, fast alldeles för sällan, vi har förkortat många bilresor genom att bygga ordkedjor, Nian i SvD är för min del ett dagligt tidsfördriv, ett behov rent av. Korsord kan sätta myror i hjärnan på de flesta, rebusar och andra sorters gåtor har möjligen tappat mark men finns där ändå.

Nya ordbekanta kan göra en riktigt glad, gamla bortglömda vändningar kan få nytt liv när det passiva ordförrådet får sig en liten stöt. Och nog för att djur också kommunicerar med oss, men vi människor har trots allt en enorm fördel som kan uttrycka oss både i tal och skrift.

Att dessutom bygga på det där förrådet med andra språk är ännu en källa till rikedom.
Själv har jag några älsklingsord som jag vårdar ömt, även om jag förskräckligt sällan har någon användning för dem.
Ta till exempel det kraftfulla danska ”skrubtudse”, säg det högt, gör dig så dansk du kan och känn hur härligt det rullar i munnen! Betyder padda. Men också en groda har fått ett härligt ord på danska: frø.

Eller plocka fram ditt mest sydeuropeiska kynne och lägg all din kraft i det italienska ”impalcatura”! Jag har stött på högst italienskspråkiga människor som fått något tomt i blicken när jag lanserat detta mitt älsklingsord, som betyder ingenting mindre än byggnadsställning. Döm om min lycka när vi en gång på semester kom fram till vårt hotell och det första jag ser är en enorm konstruktion på grannhusets fasad!
-Ecco e una impalcatura! gallskrek jag (som inte kan italienska) så att folk höll på att trilla i poolen av ren överraskning, utan en susning om grunden för min entusiasm.

På engelska har jag flera favoriter. ”Scrutinize” (fingranska) är direkt vackert, och vad sägs om det tämligen fantastiska ”flabbergasted”? Rätt som det är använder jag och flera med mig det i försvenskad form, flabbergastad, men det är kanske lite fånigt. Ordet betyder hur som helst ungefär överrumplad, jätteförvånad.
Tyskens ”Schmerbäuchlein” har jag burit med mig sedan en lärobok i realskolan. Det låter rart, även om jag inte känner någon riktig entusiasm över den företeelse ordet beskriver: kalaskula. Men som bokstavskombination är det fint, inte sant?!

”Hammastahnase” och ”hammaspudiste”, kunskap jag inhämtat i badrummet, är finska ord som jag känner stor sympati för. Står att läsa på var och varannan tandkrämstub – eftersom det betyder tandkräm, av lite olika sort.
När det gäller vårt tredje grannlandsspråk, norskan, är det svårt att bestämma sig för enstaka favoriter, eftersom det mesta på norska låter så trevligt och gulligt, tack vare satsmelodin eller vad det nu är som gör det. Men åtminstone så här års ser jag fram emot att möta årets första ”sommerfugl”. Det är norrmännens ord för fjäril.

Och på mitt modersmål då? Måste ju finnas klara favoriter, ord som sprider ljus, värme, lycka, skratt, djup, rörelse.
Jo, rimligen. Men jag kan visst inte välja. Kan du?

Två favoriter på en gång: ett korsord som innehåller en impalcatura!

Copyright Klimakteriehäxan