Ett par extra händer är väl alltid välkomna?

En och annan som tittar in här har säkert ibland undrat hur tokig jag egentligen kan tänkas vara.
I dag är det nog dags att fundera i de banorna igen.

Jag har - faktiskt - firat Mors Dag. Firandet bestod i en helgutflykt med övernattning och helpension på Sätrabrunn tillsammans med fem andra damer, som bespetsat sig på lite lyx.
Vi fick det. Kanongod mat, skön säng, underbar massage, vackra omgivningar och skojiga (hantverks)butiker. Vad mer kan man begära?

Kolla bara in min förrättstallrik från lunchen i dag: färska räkor, rostbiff, rökt ankbröst, tsatsiki och sallad. Sedan lax. Dessertbuffén som avslutade lördagsmiddagen (helstekt oxfilé) borde jag också ha förevigat. Den var enorm, ost, frukt, paj, choklad, tårta, jordgubbar, brownies. Och jag åt av nästan allt ... mot bättre vetande ... men en simtur bättrar alltid på hälsan/samvetet. Så också denna gång.

Inte behövdes det väl nån shopping efter allt detta? Skulle vi över huvud taget orka gå runt och kika bland alla de gamla husen (Sätrabrunn är som en egen liten by)? Åjo, lite får man väl anstränga sig. Vi "drack lite brunn", i ett kantigt gult trähus, och samlade kraft.

Mitt emot brunnen stod de. Händerna. Jag fastnade. Men så stora - inte kunde jag väl ...? Tog ett par bilder inifrån affären (överst).
Gick iväg och åt den där goda lunchen. Havrekakan till kaffet var hembakad, det kändes faktiskt på smaken. Pricken över i.

Och var tror ni händerna står nu? Naturligtvis här hemma. Jag fick inte bara en spa-helg på Mors Dag, jag fick ett par extra händer också - extra händer är väl alltid välkomna? De här var helt enkelt omöjliga att motstå, trots storleken (ca 45 cm höga, vikt 4 kilo). Tokigt? Ja då. Men ibland får man de allra bästa presenterna av sig själv. I synnerhet på Mors Dag (eftersom jag av hävd inte får några andra ...)!


Copyright Klimakteriehäxan