Tisdagstema LYCKA - som kan vara en ballong

Jag minns det så väl. Hur lycka var en ballong. En färgglad skapelse som strävade mot himlen, som verkade längta upp till molnen. Fasan var att man skulle tappa taget om snöret och se den slita sig, slingra iväg, ohejdbar. Ett knep var att surra snöret runt en knapp i kläderna. Det hindrade inte ballongen från att sträva mot friheten, men det gjorde det betydligt svårare för den att slita sig, jämfört med att slinka ur barnfingrarnas inte riktigt pålitliga grepp.

Min barndoms ballonger liknade inte de skapelser som ungar i dag får. Nu är det metallicglänsande figurer, ofta i Disney-stuk. Då handlade det oftast om äggformade bubblor, färgsprakande, förvisso, men inte lika bjärta. Den som ville vara lite originell kunde välja en korv-ballong, eller kanske en kanin med stora öron.

Första helgen i oktober var – och är fortfarande – marknadshelg i Arvika, nära Barndomslandet. På Arvika-mârten fanns de, ballongförsäljarna med sina gastuber. Vi valde noga.
En gång hade jag just fått snöret till min med hjärtat utvalda ballong förankrat i jackan när vi började gå runt bland karuseller, lottförsäljare och stånden med spunnet socker.

Då kommer en ung man nära. Kanske är han bara tonåring, men jag ser honom som "stor". Han tittar på mig, han tittar på min ballong. Lägger upp ett flin, säger ”Fin ballong du har!” och så sträcker han upp sin hand och snuddar den heliumfyllda gummibubblan, som spricker med en ljudlig smäll. Killen flinar ännu bredare och går åt ett annat håll. I sin hand hade han dolt något vasst, och att smälla barns ballonger – barns lycka! – var uppenbarligen hans sätt att ha kul. Jag glömmer det aldrig, hur lyckan gick över i stor besvikelse, ja faktiskt förtvivlan.

Antagligen är ballonger inte lika eftertraktansvärda numera, i den stenhårda konkurrensen om ungarnas uppmärksamhet och trängtan. Men jag ser ändå lycka i blicken på grabben som får snöret till en flygande knallblå katt i sin hand.
Kan bara hoppas att han får den med sig hem utan problem, att han får njuta av den tills den liksom av utmattning börjar krympa för att till sist lägga sig till ro, platt och utan lyftkraft. För även om lycka i form av en ballong kan köpas för pengar är den förstås inte beständig. Inte den sortens lycka, heller.

Copyright Klimakteriehäxan

Fler exempel på tisdagstemat lycka hittar du vägen till med ett klick här.