Rutigt tankearbete

En gång gjorde jag ett korsord. Men det visade sig snabbt att jag grovt hade underskattat vad som krävdes. När de sista rutorna skulle förses med någon sorts meningsfullt budskap eller åtminstone ett riktigt svenskt ord var det i princip omöjligt.

Nöden är som bekant uppfinningarnas moder. Så också denna gång. Vilket ledde till att korsordets svårighetsgrad på ett sätt ökade, eftersom det blev minst sagt komplicerat att följa konstruktörens (mina) tankebanor. Det blev några riktigt långsökta lösningar, utvägar som i alla andra sammanhang skulle varit direkt genanta att ta för en människa som tycker att svenska språket har sitt värde.

Men korsord är värdefullt, det kan många intyga. Den som fattar pennan och tänker till i rutmönster motionerar de små grå hjärncellerna, som ständigt hotas av förfall. Även utan medicinska hänsyn är det ändå ett tidsfördriv som älskas. Och då faktiskt inte bara av pensionärerna, som inte har något ”vettigare” att syssla med … själv har jag växt upp med och bland korsord, hade till och med tidningen Nötknäpparen när jag var barn!

Faktum är att det finns rätt gott om korsordslösare längre ner i åldrarna. Och faktum är också, att just den kategorin är värd extra stor beundran.
Inte för att jag känner eller ens känner till någon enda av alla de ordklurare som förser dags- och veckopress och speciella krysstidningar med korsord, men nog ger de intrycket av att vara tämligen till åren komna, utan minsta tanke på att tiden går.
Och trots att jag alltså med bestämdhet vet att det inte är enkelt att få till ett bra korsord kan jag reta ihjäl mig på hur andra, professionella, konstruktörer gör.

Hur kan någon under 60 väntas veta att ”violstad” ska bli Flen, tack vare Bertil Boo? Och vem har i dag sett en bild på MaeWest? (nyckelord: West, lösning: Mae). Att den egyptiska solguden Ra fortfarande fungerar både som svar på efterfrågad gudom och båt är också märkvärdigt, i en tid när den norske hjälten Thor Heyerdahl redan varit död länge. Kan det dessutom bara finnas en enda schweizisk kanton på tre bokstäver? Uri, nämligen. Och om den tvåbokstavige är tecknare är svaret OA, är det författare som efterfrågas åsyftas japanen Oe.

Myggor ”inar” endast och allenast i korsord. ”Öland” blir så gott som undantagsvis ”Eire”, ”ögrupp” blir ”IRA”.
Nyligen blev ”Gärdestad” Ted, ”målande Peter” Dahl, ”berömd Bartok” Bela – i ett och samma korsordshörn. Om inte hjärndött så i alla fall ofantligt fantasilöst!

Så där rullar det på. Massor av rutor kan fyllas i av en halvsovande människa. Jag skulle kunna fortsätta räkna upp exempel i all oändlighet. Men hur är då ett LAGOM SVÅRT korsord uppbyggt? På den frågan finns naturligtvis inget eller många svar. Det måste finnas ett visst mått av klurighet, men inte av den sorten att man oavbrutet måste googla för att få till lösningen.

Dessutom är det nog med korsordskonstruktörer som med skribenter: man lär sig hur de funkar och fortsätter tillsammans med sådana man trivs med. Sådana som gör hjärngympan lagom svår, helt enkelt.
Nu är bara frågan: ”likare” på sju bokstäver, ”ong” de tre sista – VAD kan det bli?
Jag gnuggar de geniknölar jag eventuellt har och fortsätter tänka rutiga tankar.

Copyright Klimakteriehäxan