Saker att försöka komma över

Här sitter jag och försöker komma över ett och annat.
Som att Kim verkligen försvann på havet och måste ha dött, drunknat. För inte var det väl ...? nej, det var han alldeles för positiv för!
Ni som i likhet med mig har gjort en utflykt till den norska ön Ylvingen på torsdagkvällarna ett antal gånger, ni förstår precis vad jag menar.
Kim var klippan, tröstaren, fixaren, vännen, idésprutan som alla lutade sig mot.

Och nu går Marit där och ångrar att hon inte sa att hon faktiskt älskade honom - alla vi i tv-sofforna ville ju inget hellre än att få avsluta serien med ett trevligt bröllop på klipporna, i salta vågstänk. Vi fick ju också, i näst sista delen, veta att det musikaliska huvudtemat faktiskt var en hyllning till just Marit och Kim, som ett par.

Men det riktigt olyckliga med det där slutet är ju att NRK:s feel good-äventyr "Himmelblå" nu aldrig kan få en fortsättning, eftersom "feel good" byttes mot sorg och saknad. Det blev bara två säsonger, sända i SVT, slut i går.
För det kan väl inte bli en Dallas-lösning.
När manusförfattarna skrev ut Bobby Ewing ur den serien blev det ett ramaskri, dels från tittarna, men dels säkert också från tv-bolagen, som såg annonsintäkterna hotas av dramatisk nedgång.

Alltså var Bobbys frånfälle bara en ond dröm och vips! stod han där i rutan igen, livs levande.
Vilket är den sämsta lösningen på alla intriger. Och säkert inget för Norge. Så Kim från Ylvingen måste få vila i frid, i ljust minne bevarad.

Sedan är det det där med det annalkande riksdagsvalet.
På diverse olika sajter kan man testa sina åsikter för att få veta vilket parti man verkligen har mest gemensamt med, vem man lämpligen bör stödja med sin röst.
Nu har jag gjort några olika varianter för att få en diagnos på mina politiska sympatier.
Med darrande pekfinger har jag klickat med musen på sista steget: vem är jag, egentligen?

Kruxet är inte bara ett, det är minst två.
Dels får jag inte samma resultat på olika tester, vilket i sig är lite deprimerande - kappvändare, vindflöjlar har det väl så?
Dels får jag helt andra resultat än det jag innerst inne anser att jag borde få. Vem är jag, egentligen? Den frågan dyker upp igen och igen.
För rösta ska man ju. På vem och vad?

Kommer att tänka på en gång för många år sedan. Jag befann mig i El Salvador, där det skulle bli val till parlamentet. Med mikrofon i hand går jag fram till en man som köar till vallokalen. Frågar vem av huvudkandidaterna han tänker ge sitt stöd. Och får svaret:
-Det vet jag inte, det säger dom till mej när jag kommer in.

Ja här sitter jag och försöker komma över ett och annat.
Vet inte riktigt hur det går.
Men hade jag fått rösta om slutet på "Himmelblå" hade Kim i alla fall varit vid liv.
Mitt andra dilemma får jag väl lösa på väg in till valförrättarna om inte förr.

Copyright Klimakteriehäxan