Vi som inte ger upp

Dag för dag har jag intresserat följt utvecklingen med spänning.
Skulle den hinna? Fanns det en chans? När slår frosten till? Är det över huvud taget möjligt att? Räcker ljuset?
Svaret på alla frågorna har just levererats. Det är ett rungande ja, om än litet – ifall ni förstår vad jag menar …

För nu prunkar den där ute, den sista av de helt oväntade solrosorna som dök upp i en av mina balkongkrukor.
Den mäter femton millimeter i diameter. Om du kollar in bladlössen (klicka på bilden så blir den större!) inser du hur stor, det vill säga liten, den är. Kan den vara en av världens allra minsta solrosor, månntro?

Må vara hur som helst med den saken: lite höstsol glädjer vem som helst, i synnerhet mig. Och nu står den där och lyser för mig, som inte heller vill ge upp den där allra sista sommarkänslan, trots att kvällarna börjar bli kalla och mörkret alltmer kompakt. Bara att tacka och ta emot!

Men inte bara tappra blommor framhärdar i kampen för att hålla sommarkänslan kvar. Kolla bara in de här herrarna som kör topless en bra bit in i oktober – och till råga på allt gör det till sjöss, där det alltid brukar fläkta lite, åtminstone ombord på ett flytetyg som rör sig (även om just det här mest liknar ett hus).
Det kallar jag också att inte vilja ge upp.

Copyright Klimakteriehäxan