Ett gott slut vore på tiden ...

Ibland tar saker slut.
Det kan förvisso handla om år, som just nu. Men varje år tar en enorm massa andra saker slut. Förbrukningsartiklar som måste förnyas, prylar som slits ut, annat som bara går sönder och motstår alla försök till upplivning.

Om du tittar i ditt badrumsskåp – man eller kvinna gör det samma – ser du alldeles säkert precis som jag en rad så kallade Produkter (Produkt, med versalt P, anses ”finare” än krämer och sådant …) på parad.
De där Produkterna förpackas på olika sätt. Flaskan, burken eller tuben är tänkt att tilltala ögat, ligga bra i handen, se lagom trendig ut. Romantiska former till damer, maskulint robust till herrar, också i val av färg och logga. Framför allt ska vi, kunderna, lockas till köp. Och det gör vi ju.

Vi kan bortse från det där eviga lurendrejeriet när lådan som Produkten säljs i visar sig vara ungefär fem gånger större än själva förpackningen. Den bluffen har vi avslöjat för eoner sedan.
Vi slänger kartongen med en stilla fnysning och tar av locket för att komma åt den där krämen eller vad det nu är som ska, om inte ge evig ungdom, så i alla fall hålla huden, håret eller läpparna i lite extra bra trim.

Det är när vi har använt det där preparatet ett tag som det verkliga irritationsmomentet uppstår. Hur man än försöker vägrar förpackningen att leverera en enda gnutta till av den där dyra Produkten – kilopriserna uppgår till astronomiska belopp!
Jaha, den har väl tagit slut då?
Icke! Så gott som aldrig!

Om något tagit slut finns det ingenting kvar, så tolkar jag det. Men i de här förpackningarna finns det bevisligen en hel del kvar. Det syns alldeles tydligt: Produkten är INTE slut. Fast den är omöjlig att komma åt. Ligger där i den genomskinliga burken och retas.
Glasburkar förses med en hals så formad, att inget mänskligt finger tar sig in för att ta ut det där sista, inget verktyg heller. Andra flaskor har korken fastsatt så att den inte går att avlägsna utan att hela flaskan krossas. Slangen till pumpmunstycket ligger vänd åt "fel" håll och fångar inte en droppe till. Plasttuber kan tyckas väl urkramade – men ta fram en sax och klipp den mitt itu och du kommer att finna oanade krämmängder där inuti!

Faktum är att de där redan astronomiska kilopriserna, de är ändå lågt hållna om man jämför med den mängd Produkt som man verkligen kommer åt att använda. Titta bara på bilden och du konstaterar, att kanske nästan en fjärdedel återstår i mina exempel!
I mitt badrumsskåp finns nästan alltid uppochnervända flaskor, en ituklippt plasttub och några förpackningar som bara retas med sitt väl synliga, men oåterkomliga innehåll.

Så när folk nu går omkring och önskar ”gott slut” till höger och vänster skulle det vara underbart om en eller annan produktutvecklare verkligen tog det till sig och revolutionerade förpackningar så att man verkligen kan få ut också det allra sista.
Då skulle vi kunna kalla det för ett riktigt gott slut. Ett efterlängtat.
Det vore verkligen på tiden.

Copyright Klimakteriehäxan