Inkräktare

Vi har en inkräktare på balkongen. En envis buse. Än har jag inte lyckats ta honom på bar gärning, men det är ju spårsnö, så bevisen finns. Och jag har sett honom sitta på räcket. Antagligen är han hungrig, eftersom drivorna ligger så tunga över den mat han förmodligen vanligtvis skulle leva av.

Nog trodde jag att koltrastar drog söderöver när vintern slår till här hemma, men den här har definitivt inte gjort det.
Och vad han nu kan hitta av intresse i mina på växtlighet tömda balkongkrukor, det begriper jag inte. Ett eller annat frö? För alla kryp måste ju ha förvandlats till is, i den mån de alls har funnits där.

Följderna av koltrastens hunger är i alla fall, att vår balkong ser ut som en skyttegrav från första världskriget (nej, jag har visserligen inga egna minnen av det, men man har väl sett bilderna …)
Jord över hela golvet, ja ända upp på väggarna, kraft och energi tycks den lilla fågeln ha trots brist på föda. Undan för undan har jag sopat och lagt ut hinder i vägen, men denne krabat ger inte upp. Nu har han gett sig på sista åtkomliga balkonglådan, vars snötäcke jag trodde skulle vara avskräckande - men icke!

Inte kan jag ju bli riktigt arg heller. Det är väl han, min kära vårsångare, som kommer att förgylla mina dagar än en gång när snön fått ge vika för varmare vindar.
Men nog önskar jag att vår inkräktare hade lite bättre bordsskick när han nu bestämt sig för att övervintra och käka julmat på just vår balkong.

Copyright Klimakteriehäxan