Det fanns en tid då "slit-och-släng" var ett modernt begrepp. Men det var länge sedan, och på mig bet nog aldrig budskapet. Kan inte bara skylla på att jag var för ung, jag tror snarare att det handlar om något genetiskt ...
Jag slänger nämligen ytterst ogärna något. Den som har allra minsta insyn i mina gömmor kan intyga sanningshalten i det påståendet. Konsten att slänga behärskar jag inte.
Men ibland händer det trots allt. En liten utrensning av saker som i och för sig inte är särskilt slitna, men som inte varit framme på länge, kommit till användning på åratal. Prylarna transporteras till Stadsmissionen eller Myrorna eller kanske till en loppis. I enstaka fall bär det av till grovsoprummet. Och varje gång det händer känner jag mig stolt över detta hjältemodiga beslut: här ska röjas, här ska kastas, här ska skapas utrymme. Skilsmässan är oåterkallelig.
Hur kan det då ändå så ofta bli så att jag en vacker dag, inte sällan ganska snart efter rensningen, letar efter något jag bestämt vet att jag har. Utan att finna det. Noggrann eftertanke ger vid handen att saken det handlar om - och som jag just är i akut behov av - är just det: SLÄNGD. Mot alla odds.
Samtidigt ser jag andra oanvända prylar och tänker att den där, den borde nog ...
Men slänger jag den kommer det väl att gå högst någon liten vecka innan jag upptäcker behovet av just DEN.
Måste vara någon sorts magi som uppträder. Och som i det långa loppet motverkar alla höga ambitioner att uppnå Ordning Och Reda. Men de ambitionerna har jag kanske trots allt lyckats slänga? Undrar när jag ska upptäcka att jag saknar dem. Eller om de försvunnit för gott.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag har lätt för att slänga saker men ändå har jag för många. Tack och lov är det sällan jag saknar något.
SvaraRaderaJag gör precis som du - slänger sällan men när jag gör det är det precis det slängda som jag upptäcker att jag behöver. Lär mig nog aldrig att slänga rätt.
SvaraRaderaKulsprutan
Usch jag är jättedålig på det här jag med. Jag önskar verkligen att jag var bättre på att rensa ur ibland sånt som jag inte behöver.
SvaraRaderaNu har jag insett att jag faktiskt MÅSTE göra det....annars kan vi aldrig klara av att flytta från den här stora lägenheten till en mindre. Det kommer bli en utmaning ändå utan en massa grejer.
Men hur gör man? Kanske borde gå en kurs i det någonstans? ;-)
Jag är tvärtom, slänger gärna & mycket. Men det där med att man har råkat slänga något man behöver känner jag igen! Händer alltför ofta..
SvaraRaderaJo men visst är det konstigt!
SvaraRaderaSaker som har legat nere i källaren i 20 år minst, och så skänker man bort dom...och vad händer ?
Jo efter en vecka skull man absolut ha haft användning av något av det som inte finns kvar längre!
Mycket konstigt! Men man kan ju inte spara på allt .... eller? : )
Hejsan !
SvaraRaderaUsch ! visst är det hemskt att behöva slänga sådant som är ens eget.En gång köpte jag en blus på Myrorna, som min Dotter sa.Hade inte Du en sådan blus, en gång Mamma.Blå med fjärilar och volanger.Du har säkert köpt Din blus sa hon.Så jag letade upp fotona, och mycket riktigt.Det var säkerligen min blus.Chiffong.Ett tag älskade jag sådana blusar, jo det kan jag göra än idag, när jag ska klä mig fint.Så först måste det bli väldigt urvuxet och slitet innan jag slänger något
Den som spar,hon har.
Bruno - du lyckas helt enkelt slänga rätt saker! Bra jobbat!
SvaraRaderaKulsprutan - visst är det konstigt!
Londongirl - säg till om du hittar kursen. Fast gå den först, så jag får veta om den biter!
Anne - man blir lika irriterad varje gång.
Vitsippan - vet inte om det var bra eller dåligt att ni återförenades, du och den en gång ratade blusen ... tokigt kan det bli!