Fett coolt eller?

En kompis skriver på Facebook att han hittat världens snyggaste pjuck så här lagom till våren.
Jag kan för en gångs skull inte låta bli att kommentera (jag är ingen flitig FB-användare). Skriver "Du vet väl att bara GAMLA människor säger pjuck?".

Mina barn har nämligen skoningslöst upplyst mig om hur uråldrig jag verkade den gången jag råkade prata om just "pjuck" när jag framförde synpunkter på en eller annan fotbeklädnad.
Till saken hör att FB-vännen med de fina skorna just fyllt 40 och har en del problem med detta enkla faktum. Tillåt mig gissa att han kommer att säga något så enkelt som "skor" ett tag framöver ...

Det där med språkskillnader mellan generationer drabbar en allt emellanåt. För ett antal år sedan försökte jag och en kollega i en gemensamt framarbetad text påstå, att något gick "i reafart". Yngre arbetskamrat kommer in, läser, rynkar pannan, frågar:
-Men hur kan det vara rea på en sån sak?

Vi två, gamlingarna, utbytte skamsna blickar och ändrade blixtsnabbt. Det blev väl "ilfart" (rätt mossigt det också) eller "raketsnabbt" eller något lite modernare, minns inte så noga.
Fast som ni vet smärtar alltid onda tår mindre om man delar plågan med fler.
Ännu en person som uppskattningsvis befinner sig i närheten av 40-årsstrecket har liknande problem.

I dagens SvD skriver nämligen Anna Laestadius Larsson en krönika om sitt möte med något hon kallar för "fjortisspråket". Alla föräldrar har säkert gjort samma misstag:
klämt till med ett "fett coolt" eller "värdo" för att verka som om man hänger med.
Bara för att upptäcka att avkomman raskt ger betyget IG, med spets, och suckar lite över mor och/eller far som, faktiskt, är asgamla. Och totalt ocoola.

Copyright Klimakteriehäxan