De är klädda i vitt, både brud och brudgum. De har valt att gifta sig i en av världens erkänt mest romantiska städer: Paris. Och evenemanget, det lyckliga ögonblicket, ska förevigas för framtiden, den som eventuellt kommer att vara livet ut.Turisterna, flanörerna, väntar artigt, tar omvägar medan fotografen regisserar. Brudgummen verkar bli ganska irriterad. Inte heller bruden tycks helt till freds med situationen, trots den vackra klänningen, slöjan, det noggrant koafferade håret, de stiliga smyckena, de tunna vita armbågslånga vantarna. Faktum är att flugan under hennes tillkommandes haka till och med åkt lite på sniskan. Hade jag vågat - och kunnat alla orden på lämpligt språk - hade jag velat ropa "Liiite gladare om jag får be!".
Hur det har gått? Om de lever lyckliga? Om det där bröllopet blev det minne för livet de säkerligen hoppades?
Det får vi aldrig veta.
Men bilderna från bron över Seine är hur som helst mitt bidrag när tisdagstemat är VITT. Trots att mitt närområde är fullt av strålande vacker vithet som hör årstiden till: hägg, äppelblom, kastanjepyramider, syrener och en och annan vitsippa som kämpar för sin överlevnad. Och trots att de alla egentligen slår vilken bröllopsbild som helst, även om också mannen är vitklädd ...
Copyright Klimakteriehäxan
Nej, inte ser de lyckliga ut inte... Men vackra vita kläder har de!
SvaraRaderaVi får håpe fortsettelsen ble bra,- men hva tenker de når de ser på bryllupsbildene i etterkant...? ;-)
SvaraRaderaHon ser ju på gränsen till sur ut ,-)
SvaraRaderaAlltid när jag ser sånt här, tänker jag på filmen "Hemligheter och lögner" och mannen som är fotograf i den filmen och tar bilder av bl.a brudpar och guldbröllopspar.
Har du inte sett den, hyr den på biblioteket!
Vilket trevligt inlägg på temat vit. Vackra bilder och en tänkvärd text därtill.
SvaraRaderaMan får hoppas att det blev ett bra äktenskap även om de inte ser helt bekväma ut under fotograferingen.
Tack för din kommentar hos mig!
/Ingrid
Houuuppss - jag klickade upp bilden och jisses så sur hon verkar. Det bådar inte gott det tycker jag. Men hon kanske har skor som klämmer ;-)
SvaraRaderaHärliga foton, härligt vitt utan att vara blommor, det gillar jag. Anar jag bron nära Notre Dame? Härligt med det ena fotot där lite av Parishusen syns. Jag blev jättesugen på att åka dit. Men inte för att gifta mig, för äktenskapet tror jag inte på, men för att jag kan känna dofter från Paris i minnet. Hög tid åka tillbaka igen, nu när jag har digitala kameror. Den där speciella finkorniga sanden vid vägarbeten, under asfalten/stenläggningen. Morgonvattnet i rännsten som hjälper gatsoparna och dämpar smutslukten, gör det lite fräscht. Alla caféer där det doftar gott när parisbor snabbt slänger i sig en croissant och en kaffe på morgonen.
SvaraRaderaMed tanke på brudens sura min tror jag det blev ett kort äktenskap.
Nu dags att kolla resor till Paris! :-)
Tack för din kommentar.
Å vilken vacker klänning, synd att hon ser lite putt ut tjejen, hoppas att hon blev lite gladare sen
SvaraRaderaVad ovanligt att även brudgummen är vitklädd! Nog får vi hoppas att det fortsätter och slutar gott för dem!
SvaraRaderaFaktum är att min man hade vit kostym när vi gifte oss ... men nej, det är inte vi på bilden! :-D
SvaraRaderaÄnnu ett faktum är att först när jag kom hem och tittade på bilderna såg jag hur buttra de unga tu såg ut.
Och Elisabeth, "Hemligheter och lögner" är verkligen en fan-TAS-tisk film! På många sätt!
Semlan, ha det så trevligt i Paris förresten!
Och Pysselfarmor kan ha rätt: skor som klämmer är ett otyg som sätter spår i ansiktet som hör till de plågade fötterna!
SÅ passande bilder till temat vit! De ser som sagt inte helt lyckliga ut, men man kan ju hoppas att det bara är nervositet...?
SvaraRaderaSÅ passande bilder till temat vit! De ser som sagt inte helt lyckliga ut, men man kan ju hoppas att det bara är nervositet...?
SvaraRaderaJag väljer att sänka blicken och beundra den bedårande klänningen!
SvaraRaderaVackra bilder av dig och jag håller med om att mungiporna gärna fått gå åt andra hållet istället. De ser ganska uttråkade ut på din andra bild. Den första hade jag en annan tanke om när jag såg, till jag läste din text.
SvaraRaderaFunderar över mitt eget bröllopsfoto och tänker att jag faktiskt log lite, blir annars gravallvarlig direkt ett objektiv riktas mot mig, därför valde jag kanske att alltid ha ett eget från mig.
(vår dotter såg lyckligare ut förra veckan :)
SvaraRadera