Det är så det känns.
Har jag tagit krumelurpiller? Varit inlagd på restaureringsklinik? Genomgått en metamorfos av något slag över huvud taget?
Nej. Men jag har blivit med ny spis.
När köksmaskiner passerat sin 20-årsdag är det läge att börja fundera om det inte är dags för pensionering. Innan de stänger av sig själva för gott, utan förvarning.
Vår ugn har visat trötthetstecken länge. Gått i strejk när steken bara hunnit bli ljummen, låtit fläkten gå med en ljudvolym som omöjliggjort all konversation vid köksbordet. Hällen har också blivit lite ankommen med åren, även om det inte handlat om åldersrynkor utan snarare lite hack och avskavda kanter, så som det lätt blir när man blir gammal. Alltså har vi nu investerat i både ugn och häll. Går ju inte att bara satsa på ena halvan i ett par som ska fungera tillsammans, under en ny 20-årsperiod eller så.
Och det blev en så kallad induktionshäll. Vilket lär vara energisnålt, snabbt och utan risk för brännskador. Bra så långt. Men det finns ett aber: mina grytor, kastruller och stekpannor måste följa med de gamla vitvarorna till tippen. Nu kommer bara de kokkärl som klarar ett magnettest att fungera. Bort går traktörpannan i koppar, teflongrytorna, aluminiumkastrullerna, alla de lätta stekpannorna.
I mitt nyss så välfyllda grytskåp finns nu en säger en kastrull, en järngryta, en enda stekpanna och så den gamla trotjänaren, lergrytan från 70-talet. En uppsättning som hämtad direkt från den första egna lyans kokvrå. Inte konstigt då att jag känner mig ung på nytt – eller hur?
Återstår att se om matlagningen kommer att gå åt samma håll, det vill säga att jag står inför en renässans för torskrom, burkravioli och snabbris ... men SÅ ung behöver man kanske inte känna sig, även om man tvingas ta köksvägen?
Copyright Klimakteriehäxan
Blev det snyggt?
SvaraRaderaKulsprutan
Ja, faktiskt! Men jag blir nog tvungen att läsa instruktionsboken ... inte min bästa gren ...
SvaraRaderaJag fick också köpa nya pannor. Men ingen förklarade för mig att jag skulle ha haft en power-platta... så numera måste jag koka upp allt vatten i vattenkokaren, för plattorna är så slöa. Shit, vilken miss.
SvaraRaderaDessutom var det ingen som talade om att jag inte kan flytta pannor utan att de nuddar avstängningknappen, så jag måste ideligen starta om - vilket inte är lätt med blöta fingrar och blöt knapp. För nån avrinningsplats finns inte, utan allt flyter när det rinner över.
Jag är inte särskilt nöjd med min nya häll!
Borde förstås tagit reda på mer - men det är inte lätt när jag tar för givet att NYTT = BRA, och när jag inte vet vad jag ska fråga.
Du är rolig du! :)
SvaraRaderaLergrytan nostalgi.
SvaraRaderaDammade av min i går och gjorde en kanon rätt.
Bloggblad - du gör mig riktigt nervös!!!
SvaraRaderaGunilla - :-D
Milla - lergrytan blir aldrig omodern!
Tur att du slipper höra alla mina svordomar när det kokat över - eller när jag har råkat stänga av plattorna med trasan....
SvaraRaderaMen - järngrytor och järnstekpannor funkar på hällen. Det är tur det!
k-häxan: Det var ju för väl att du blev av med dina alukastruller (hade du såna kvar? hmh?), men annars vill jag inlägga en reservation mot 20-årsgeneraliseringen. Jag har en femtiotalsspis som jag troligen aldrig kommer att behöva byta ut (plattorna byts emellanåt, men själva spisen går som jag förmodar att den gick när den var ny) -- och då talar jag ändå 1950-tal; på en 1850-talsspis skulle jag inte ha behövt byta en endaste beståndsdel.
SvaraRaderaAllting var inte bättre förr, verkligen inte, men vissa prylar var definitivt hållbarare.
Bloggblad - det sorgliga är att gjutjärn är så mkt tyngre än tefal och liknande. Men man får väl lära sig.
SvaraRaderaMiss Gillette - vår ugn hade definitivt åldrats för mycket. Som den väsnades!!! Och hällen var hackig och lite ankommen av söt sylt som fått (hm) koka över ... Men njut av din gamling, det kan kanske vara en relation livet ut! :-D