”An offer you can´t resist” heter det ibland. Man får ett förslag av någon sort, ett erbjudande som är så himla bra att det är stört omöjligt att tacka nej.
Nog har det väl hänt.
Men dagens chans till ett klipp är den lättaste tänkbara att avstå ifrån.
Jag är en av dem som hoppat på ”Dagens deal”. Det betyder att man i sin mailbox får ett antal extrapriserbjudanden: har betalat hälften av normalpriset för en liten ostronsupé, till exempel, och ett 150 kronors bokpaket på nätet gick på 75 spänn. Känns helt OK, inte sant? För all del, ostronen kunde jag väl ha avstått ifrån, men böcker blir det ju ändå, så hellre då till lågt pris.
Ibland förstår jag knappt vad det är man frestar med. När det handlar om uppförstorade läppar och liknande är det lätt att trycka på ”delete” och gå vidare i den verkliga världen. Och så händer det som just nu är aktuellt: jag erbjuds en brasiliansk vaxning, med bikinivarianten som alternativ, och hårbefrielse av halva benen för BARA 198 kronor. Normalpris 495:-
Jag darrar i hela kroppen. Känner hur den automatiskt kryper ihop i försvarsställning, slår armarna skyddande om knäna, drar tjocka täcken tätt inpå. Fasan påminner om den man kan bevittna på vita duken i värsta sortens horror-rulle. För min kropp minns. Minns hur det kändes den absolut första, enda och sista gången som jag fick benen vaxade.
Inte var jag väl speciellt luden. Blondiner har dessutom oftast ljusa strån även på benen. Och ändå knatade jag iväg till den där salongen och la upp mig på britsen, i tron att jag var i goda händer.
Kvinnan eldade på under vaxgrytan och bredde ut kletet på mina ben. Lite i varmaste laget, men inget att gnälla över. Så avvaktade hon en liten stund.
Det var sedan det hände.
En liten varning bjöd hon på, ett kort besked: Nu drar jag! Inte begrep jag vidden av det. Men smärtan som fick min hud att brinna, som gav mig lust att gallskrika och slå (jag är inte särskilt våldsamt lagd) den som just åsamkat mig detta onda, den glömmer jag aldrig. Chocken! Dessutom var jag ju tvungen att låta henne hållas. Vaxet måste bort – och den som sig i leken ger, ni vet …
Både jag och vaxmänniskan överlevde. Mina ben blev väldigt släta, så långt är jag med. Och naturligtvis blev jag tvungen att betala för tortyren. Men det tog dagar innan hårsäckarna hämtat sig från övergreppet, en vecka innan huden slutade ömma. Och jag lovade, där och då, att ALDRIG MER. Ett löfte som varit lätt att hålla, det garanterar jag.
Så när jag nu får möjlighet att återuppleva denna tortyr till extrapris är det definitivt ett erbjudande som är lätt att motstå.
Copyright Klimakteriehäxan
Har aldrig utsatt mig för sådan tortyr.
SvaraRadera:o):o)
SvaraRaderaHar du sett filmen ´40 år och oskuld´(fritt översatt från engelskan)?
Här handlar det om en man och om brösthår. Raddan av kraftuttryck den vaxade utbrister i är bara den värd att se filmen för. Han gjorde så klart inte hela bröstet och såg rätt kul ut när han stormade ut ur vaxsalongen.
Själv har jag alltid rakat kroppshår
som satt där jag inte ville ha det.
Numer sitter det mest på hakan och då räcker det med pincett.
Kulsprutan
Då är jag nog betydligt mer hårdhudad. Jag är inte blondin och har alltså mörkbrun päls på benen. Med risk för att bli tagen för man (jodå, en del gubbar har bröst!) fixar jag det snabbt och enkelt med vaxremsor. Killar bara lite. Mycket billigare än att gå på salong.
SvaraRaderaArmarna exponeras oftare för solljus, så där är tackochlov pälsen ofärgad. Eller också har jag blivit gråhårig där...
Cecilia - fortsätt så!
SvaraRaderaKulsprutan - har inte sett filmen, tror jag. Men har sett ludna herrar vaxas i nåt tv-program. Det gjorde ont bara att titta.
Bloggblad - man vänjer sig kanske? Men för mig är en vaxning nog för hela livet.
jag gillar mina håriga ben :)
SvaraRadera