Det ringer på dörren ...

Nöden är uppfinningarnas moder, brukar det heta. Men det kan inte vara hela sanningen. Smarta människor kommer på smarta lösningar även när inte nödläge råder, det tycker jag historien kan visa med besked.

För vem skulle påstå att det till exempel var absolut nödvändigt att konstruera en ringklocka vid porten, när det redan hade funkat bra i evärderliga tider med en simpel dörrknackare? Fast någon gång ville någon ha annat ljud när gäster var på ingående. Och inte för att jag tror att just den här ringklockan är ursprunget till alla andra ringklocksvarianter som världen (och Clas Ohlson) har att bjuda, men när jag väl insett vad det var som fanns inför mina ögon blev jag hur som helst vederbörligen imponerad.

Man kommer gående på Axel Munthes gata i Anacapri, den lilla staden högt uppe på Capris höjder där den svenske doktorn byggde sitt berömda San Michele. Vid en av portarna, den som går in till ”Foresterian” – som också hör till San Michele fast där inte finns så många museala detaljer och inte heller är öppet för allmänheten – sitter dörrknackaren. Det ser i alla fall ut som en "vanlig" sådan, en vacker skapelse i smide.

Men konstruktionen är betydligt mer sinnrik än så. För när dörrknackaren rörs, rörs också den järnstång som leder till klockan på andra sidan muren – och kläppen går lös på klockans malmsidor: det ringer på dörren, helt enkelt!
Dessutom är det så fiffigt ordnat att om man inte vill blir störd där inne häktar man bara ur metallkroken och klockan klämtar inte alls, hur mycket den på utsidan än försöker göra sig hörd.

Någon tänkte till och uppfann denna sinnrika apparat, som funkar än i denna dag. Vem den smarte upphovsmannen, eller för den delen -kvinnan, är, det har jag inte en aning om. Om det var en hon var det kanske självaste Uppfinningarnas Moder?

Copyright Klimakteriehäxan