En annan sorts hotbild

Har du en modern mobil, en sådan med alla möjligheter till alla appar, en liten maskin som i princip klarar allt utom att plocka ur diskmaskinen och bädda sängen?
Det har inte jag. Och det är tur.

Ett alldeles nytt hot mot min sinnesfrid har nämligen synts vid horisonten. Det är en uppenbar tidstjuv, en sömnförstörare, en stressfaktor – ja ni hör: hotbilden är entydig (och den har absolut ingenting med dagens datum att göra).
Word Feud är namnet, och jag omges av folk som fastnat. Word Feud tycks nämligen övergå i missbruk inom loppet av några timmar, åtminstone om man är det allra minsta road av att leka med bokstäver.

Själv har jag haft långa perioder av frenetiskt alfapetande, ibland varierat med Scrabble, som är den engelskspråkiga varianten. Vilken lyckokänsla som uppstår när man tack vare en äkta snilleblixt kan lägga ut bara ett par brickor och få till läsbara ord på alla ledder, gärna med några riktiga högpoängsbokstäver inblandade! Vilka diskussioner som kan uppstå när någon av de där konstruktionerna ifrågasätts! ”Gulhare” var ett sådant ord, det kom väl till i påsktider. Kan i dag inte minnas om det blev godkänt …

En annan farlig variant för bokstavslekare heter Boggles. En kub med tärningar, bokstäver på alla tärningssidor. Kuben skakas, tärningarna faller på plats – nu är det bara att skapa ord, ju fler och ju längre desto bättre. Timmarna går fort, adrenalinhalten blir garanterat hög.
”Nian” i Svenska Dagbladet är en annan (o)vana som fastnar. Tävla mot datorn som fått ihop x ord för betyget G, y för VG och z för MVG. Och hur många ord som motsvarar minimikravet på att omfatta fyra av de nio bokstäverna kan det finnas (centrumbokstaven måste ingå i alla)?
Fowl Words, som går på tid, ägnade jag alldeles för många datortimmar åt innan jag spelat det så mycket att det inte längre var gratis.

Alfapet kommer aldrig att falla i glömska. Spelet finns ju också förevigat i långfilmsbranschen – i ”Flickan som visste för mycket” sitter en liten vithårig dam och gläds över att ÄNTLIGEN kunna lägga ”motherfucker” i det gröna rutmönstret. En härlig scen för oss likasinnade.
Boggles har aldrig varit lika känt eller spritt, såvitt jag förstår, men potentialen finns där, omodernt kan det aldrig bli.
Tidningens ”Nian” har funnits länge, är idag förmodligen omöjlig att avskaffa. Och då har jag ändå inte ens med en stavelse berört en endaste vanlig korsordsvariant, vilket väl rimligen är den i särklass mest spridda formen för att leka med ord.

Nu är det alltså Word Feud som är på väg att inta världen.
Jag hukar. Och klamrar mig fast vid min (urmodiga) telefon som inte klarar av den sortens aktiviteter.
Jo, jag VET att det finns så att man kan spela det på en alldeles vanlig dator också … men jag försöker åtminstone tills vidare låtsas att jag ingenting hört om den saken …

Copyright Klimakteriehäxan

PS Undrar du kanske varför jag inte länkar till en endaste nätsite för Word Feud? Ren och skär barmhärtighet, ingenting annat! DS

UPPDATERING: Stor artikel om fenomenet i tisdagens DN! Och vi som fastnar (alltför) lätt, vi är inte ensamma - läs här!