Det är full fart på julavdelningen nu. Och som vanligt är vi några tråkmånsar som tycker att det är i tidigaste laget. Men vi måste ju ha fel. Vad kan annars trängseln kring kulorna och tomtarna betyda? Suget efter jul inträder uppenbart redan i slutet av oktober hos väldigt många, som antagligen tänker ”oj, mindre än två månader kvar – jag måste skynda mig så att inte glittret tar slut!”
När jag var i London nyligen hade alla de stora varuhusen plockat fram julgodiset, granar, bockar, tomtar i alla storlekar. Kunderna samlades i flockar kring pyntet, kassaköerna ringlade. Även jag slog mina lovar runt grannlåten. Det gäller ju att spana in de nya trenderna, naturligtvis. Om jag hittade någon? Jodå, absolut.I år ska det nämligen vara ett djur i granen. Inte bara pepparkaksgrisar eller små halmbockar som man förr tillverkade själv och hängde upp, nöjd med både hantverket och resultatet. Nej, nu har de gått till historien.
Vad sägs om att ha några igelkottar dinglande bland juleljusen? En vit liten fjällräv? En fjäril? Eller en ekorre? En glittrande trollslända med guldiga vingar? En isbjörn? Pingvin fanns också.
Gisela Graham heter designern som tagit fram de olika versionerna av representanter för såväl sommarens som vinterns fauna, som jag plåtade på Selfridges.
Det är alltså något djuriskt över en gran av 2011 års modell. Bara att fundera över hur trendig man vill vara. Fast jag vet hur det blir med min gran: den innehåller faktiskt alltid djur. Fåglar, förstås. Keramikduvor från Guatemala och svenska domherrar. De där nya varianterna hoppar jag över.
Sedan är det en sak till den som är sugen på nytt pynt bör betänka. Det är direkt dumt att rusa ut nu i november och betala för nytänkandet (eller de klassiska kulorna, för den delen). Vänta bara! Veckan före jul är det realisation. Halva priset på alltihop.
Mantrat ”jag måste skynda mig så att inte glittret tar slut!” är helt falskt. Och gammalt glitter fortsätter faktiskt också att glittra.
Dessutom är det fortfarande långt till jul. Även om varuhusen försöker få oss att tro något annat.
Copyright Klimakteriehäxan
Tokerier. Julpynt ska väl inte förnyas. Om vi ändrar det minsta på julpyntet så får vi bassning av våra barn (mellan 27 och 39).
SvaraRaderaVi tar således fram den traditionella jultomaten, garntomtarna och den helige motorcyklisten. Dock inte förrän i julveckan. Till bilden hör att vi ska bråka om hur glittret i granen ska hängas; runt eller rakt ner.
Det är nog tråkmåsarna som stressar sedan, vi andra julgalningar bara njuter :)
SvaraRaderaP.S.
SvaraRaderajag är gammal nog att ha en garn i min egen smak..
Så praktiskt och bra!:)
SvaraRaderaEn ny stjärna borde inköpas för grantoppen, men nu sätter jag ditt den uppstoppade ekorren istället.
Tack för tipset!
Karin
Det började faktiskt rycka litet i jultarmen när jag såg dina fina foton, men så är London suveränt när det gäller juldekorationen också!
SvaraRaderaKulsprutan
I London är de helt jultokiga ju.
SvaraRaderaI Paris där jag var nyligen glittrade det knappast alls. Rätt skönt tycker jag som anser att julskyltningen inte ska börja förrän första advent så som det var förr! ;) Och numera köper jag sällan något julpynt - har knappt lust att ta fram det gamla.
Jag gick idag förbi ett hem som hade en pyntat gran. Nej, jag gick inte och knackade på fönstret och bad dem dra ner persiennerna, men lite funderade jag på känslorna den personen kommer att ha för sin gran till jul.
SvaraRaderaMen jag trodde att det senaste på julpyntsfronten var stickade julkulor
Jag tror att det är novembertristessen som gör att vi börjar tänka på glitter och annat pynt redan nu. Men djur i granen, nej det hoppar jag över. Ja förutom min glittrande fågel då, den är från 40-talet och är ett måste i granen.
SvaraRadera