Vi satt nyss vid fredagsmiddagsbordet – renskav och kokt potatis med lite franskt rödvin – när jag kläckte ur mig dagens politiska och verkligt djuplodande analys:
Det är skönt att inte vara i Juholts kläder.
Maken instämde, men undrade i nästa andetag i vems kläder jag då eventuellt skulle vilja vara?
Det krävde viss eftertanke. Och jag undrade hur villkoren såg ut: måste jag nämna någon vars kläder jag de facto har en chans att ta mig i?
Vi kom inte fram till någon slutsats. Jag grubblar fortfarande.
Vems kläder vill jag egentligen vara i?
Som tur är känner jag mig någorlunda nöjd med att vara i mina egna. (Dagens outfit: långbyxor med resårmidja, rymlig tunika i mjuk bomullstrikå. Ni slipper foto. Jag är ju ingen riktig modebloggare.)
Trevlig helg!
Copyright Klimakteriehäxan
Jadu, kläder hit och kläder dit.
SvaraRadera:-D
SvaraRaderaDina egna låter väldigt behagliga så varför byta med någon annan?
SvaraRaderahar inte ens tänkt tanken, men nu minns jag tiden, när jag helt bokstavligt lånade jeans av min långe smale stockholmare... :)
SvaraRadera