Fettisdag - semlans dag

I morgon är det dags.

Tisdag, fettisdag, semmeldag.

Lite har väl de där kaloristinna bullarna tappat sin charm eftersom de funnits i varenda brödsäljande butik sen nyår, men karaktärsstarka personer har sparat sig, inväntat den ”rätta” stunden för njutning. Själv hör jag till de karaktärssvaga och har redan glufsat i mig i ett par stycken, minst …

Fast om man betänker att vi svenskar under semmelsäsongen äter uppåt 50 miljoner semlor - femtio miljoner!!! - och att vi som konsumerar dem åtminstone passerat småbarnsstadiet, så står det klart att jag har några till godo innan jag kommit upp i medelsnittlig konsumtion. Hur många de som slukar flest bullar då klarar av, det törs jag inte ens tänka på. Speciellt inte om man tar med i beräkningen att ett inte ovanligt styckepris i år är 36 kronor. Vilket måste betyda att vi lägger ut ungefär 1,5 miljard kronor på de där bakverken. Du milde! 

Ture Sventon var väl föregångsmannen när det gällde att släppa på respekten för almanacksfixeringen kring semlorna. Så vitt jag förstår hade han sin temmelburk välfylld oavsett årstid. Kanske Rotas bageri levererade enkom till honom? (och Omar, om nu han var intresserad av grädde och mandelmassa).

Jag tyckte från början inte om semlor. Det var mandelmassan jag inte gillade. Och vi hade, precis som Ture S, ett närliggande bageri där man kunde få specialönskemål uppfyllda. Alltså fick jag en vetebulle med grädde och florsocker på locket, men under grädden bara vetedegen, det fixade tant Rut som bakade till hela bygden.

Maken har liknande erfarenheter. Men i hans fall var det vispgrädden som var ”fel”. Även i hans Barndomsland gick det att få sin egen semla, i hans fall alltså utan ”den äckliga” grädden.

På ett sätt kan det tyckas synd att vi ändrade våra omdömen om fastlagsbullarna. För naturligtvis är livet hälsosammare utan såväl grädde som mandelmassa.

Å andra sidan: det är rysligt gott med en semla så här mitt i den gråa vårvintern, och lite mandelmassa och vispgrädde har väl ingen dött av.

Så det är bättre att njuta – och samtidigt sända Ture Sventon, den hederspricken, en tanke. Må han bli lika ihågkommen som semlorna, för det är han värd, Åke Holmbergs sympatiske deckare! Avnjutes allra bäst i Helge Skoogs uppläsningsverion, förresten. Kanske tillsammans med kaffe och semla?! Eller klassisk hetvägg?

Copyright Klimakteriehäxan