 |
| Harald Lindberg har gjort illustrationerna i mitt ex av den klassiska romanen. |
Om de vill förespegla fler efterlevande tiotusentals begravningsgäster vill jag låta vara osagt, oklart om det dessutom kan kallas önskvärt ... Det känns i alla fall som en synnerligen originell reklamkampanj. Ifall det är det det är.
Själv ser jag fram emot ett helt annat evenemang till författarens ära. I morgon
söndag börjar repriseringen av den svartvita serien ”Hemsöborna” med Sif Ruud,
Allan Edwall och Sven Wollter i huvudrollerna. Vi såg den första gången 1966.
Nu blir det ett nytt möte i lätt nervositet: kan det hålla, än och igen?
Nu för tiden finns det ju inga evenemang som blir så
uppslukande, som blir så nödvändiga för ”alla” att ha tagit del av och ha en
åsikt om. Då, på 60-talet, var alternativen färre. Hade man inte redan tidigare
lärt sig älska Ruud och Edwall lärde man sig då. Och det stod inte på
förrän Wollter utsågs till ”Sveriges sexigaste karl”, även om hans rollfigur precis som Edwalls inte är särskilt älskansvärd.
Söndag kväll klockan åtta händer det, i tvåan.
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett
höganäskrus i en svångrem om halsen.”.
Välkommen, Carlsson! Nu är det visserligen maj och inte april men jag sitter i soffan och väntar!
Copyright Klimakteriehäxan
Klicka på den här länken om du vill se programmet i SVT Play - men det finns där först efter sändning, alltså sent söndag kväll.
Klicka på den här länken om du vill se programmet i SVT Play - men det finns där först efter sändning, alltså sent söndag kväll.
Du har rätt, det ska bli spännande och se om man fortfarande blir helt uppslukad av serien. Risken finns. Jo jag kommer också att sitta i soffan, förväntansfull:)
SvaraRaderaBra filmat, bra skrivet... Visst är det lite märkligt att fira någons dödsdag, kungligheter har fått egen flaggdag, bakelser.
SvaraRaderaJag fick nyss tips om serien kommer i kväll, men jag vägrar att se den! Bara tanken på serien ger mig obehag, jag tyckte så väldigt illa om den som barn och, som du skrev, alla tittade ju på den och på något sätt kom jag inte undan. Men jag kommer ihåg att alla vuxna gillade den och hade jag varit vuxen första gången jag såg den så kanske jag hade haft andra associationer.
SvaraRaderaNu har jag just sett första avsnittet. Mycket som jag inte kom ihåg - det var ju länge sen, vi var som Humlan skriver inte mycket mer än barn. Och jag kan förstå vibbarna av obehag, Carlsson är en lismande och falsk typ, nu som då - men det höll ändå, tyckte jag nog!
SvaraRadera